måndag 3 december 2012
Läget i Turkugrad
OM DET VAR kallt imorse i Mariehamn är det inget mot vad det är ikväll här i Turkugrad och det här kommer dessutom att bli en låååångrandig vistelse, med maaaaaassor med dödtid. Dagsprogrammet är i och för sig fullspäckat från morgon till sen eftermiddag, men när det till lejonparten består av aktiviteter/föreläsningar som försiggår på finska är det inte mycket som kommer mig till del.
Så det blir väl att kura i cellen en hel del, för en orkar ju inte trava runt utomhus hur många mil som helst heller varje dag. Och cellen är, som celler plägar vara, ett själlöst utrymme som andas institution.
Men det är varmt i alla fall, och jag har efter många timmars micklande och macklande äntligen lyckats utveckla en halvbra relation till det trådlösa bredbandet. Den långa anslutningstiden berodde för övrigt inte ett smack på att instruktionerna jag fick gavs endast på finska. Nej, minsann! Så pass bevandrad är jag i det andra inhemska att det skulle gått alldeles förträffligt om bara instruktionerna i sig varit tillfyllest. Om jag så säger.
Nåväl, det om det, och det får också bli allt för ikväll. Bäst att trycka på publicera medan man har något som påminner om uppkoppling.
Hyvää yötä! Gonatt!
Så det blir väl att kura i cellen en hel del, för en orkar ju inte trava runt utomhus hur många mil som helst heller varje dag. Och cellen är, som celler plägar vara, ett själlöst utrymme som andas institution.
Men det är varmt i alla fall, och jag har efter många timmars micklande och macklande äntligen lyckats utveckla en halvbra relation till det trådlösa bredbandet. Den långa anslutningstiden berodde för övrigt inte ett smack på att instruktionerna jag fick gavs endast på finska. Nej, minsann! Så pass bevandrad är jag i det andra inhemska att det skulle gått alldeles förträffligt om bara instruktionerna i sig varit tillfyllest. Om jag så säger.
Nåväl, det om det, och det får också bli allt för ikväll. Bäst att trycka på publicera medan man har något som påminner om uppkoppling.
Hyvää yötä! Gonatt!
Sparat i följande arkivlådor:
Hälsa - papperskrig
Hej, Meteorologiska Institutet!
Är det hos er man kan reklamera den rådande väderleken?
TACK, DEN HÄR köldknäppen kom ju lämpligt. Inte är det bättre på min destination heller, snarare motsatsen. Usch.
Om dryga två timmar checkar jag in och flaxar iväg. Ja, det vill säga om planet startar i den här kylan. Men före det ska Röda Faran köras till verkstan, om hon nu går med på att starta i den här kylan vill säga.
Dunjacka med huva, färisk olle, långkalsonger, stoppabyxor, rejäla vinterkängor och öronlappar är utan tvekan resegarderoben för dagen och mottot för densamma är: Warmth before vanity. Efter 50 är det nämligen fullt tillåtet att rycka på axlarna och, med en röst som möjligtvis färgas av en viss uppgivenhet, konstatera: Orka bry sig!
Men fan vad kallt det är.
$@%§ vad jag fryser.
Sparat i följande arkivlådor:
Ditten och datten
söndag 2 december 2012
Vintervirkningar
WASTE NOT, WANT not, säger man på utrikiska, och på svenska heter det väl: Den som spar, han har? Av en sparad, gammal tröja blir det många smånystan garn.
Och av många smånystan garn kan man virka sig nya burkkläder, lite vintrigare än de gladrandiga jag tillverkade för ett par år sedan. Fasta maskor med ett nummer för liten virknål ger ett färdigt överdrag som är stadigt och fint.
Högen med sjalar virkade i tekniken som heter Salomons knutar växer. En blå, en gul, en vit och en lila med rosa kant har det tills vidare hunnit bli. Men så fort som det går lär det säkert bli en eller ett par till :o)
Idag ska jag packa. Imorgon bär det av.
Och av många smånystan garn kan man virka sig nya burkkläder, lite vintrigare än de gladrandiga jag tillverkade för ett par år sedan. Fasta maskor med ett nummer för liten virknål ger ett färdigt överdrag som är stadigt och fint.
Högen med sjalar virkade i tekniken som heter Salomons knutar växer. En blå, en gul, en vit och en lila med rosa kant har det tills vidare hunnit bli. Men så fort som det går lär det säkert bli en eller ett par till :o)
Idag ska jag packa. Imorgon bär det av.
Sparat i följande arkivlådor:
Tillverkat,
Virkat
lördag 1 december 2012
Lilla jul 2012
VINTERN KOM ONÖDIGT plötsligt i år. Grönt gräs till julafton var det sagt, och vad hände med det? Fortsätter det så här finns det risk för att jag inte lyckas ta mig in i Rucklet när jag återvänder från rehabiliteringsutredningen, för infarten och gårdsplanen lär knappast skotta sig själva i min frånvaro :o/
Men den dagen, den sorgen. Idag är det Lilla jul här i Finland och jag har haft prominent besök av Lilla A:s storasysters vovve, en åländskfödd chihuahua. Voilà, mina vänner, mademoiselle Blanca:
Eftersom det varnas för riktigt kalla nätter framöver har jag idag tagit det säkra för det osäkra och burit in både oliv och rosmarin från Glaspalatset. Båda var i och för sig noggrant vinterombonade, men blir det alltför många minusgrader är risken ändå stor att det går åt pipan.
Själv fryser jag som en hund av modellen här ovan, så nu blir det fyr i braskaminen och en mikrotinad middag intagen in splendid solitude under filten i soffan framför spisen.
Glad Lilla jul på er, alla och envar!
Sparat i följande arkivlådor:
Ditten och datten,
Hundliv,
Trädgård 2012
torsdag 29 november 2012
Om det här med att måsta vara frisk och förmögen för att klara av att vara sjuk utan att dö på kuppen
Bra jobbat att du orkat strida för din rätt i fyra år och att du har slantar till övers för resan till vårt rehabiliteringscentrum! Men du, innan du kommer vill vi att du fyller i de här blanketterna och svarar på våra 2.589.467 frågor om allt och ingenting – och glöm för all del inte de sjuttiotretton kopior av olika handlingar som vi också vill ha! Sen, sörru, ska vi minsann utreda din totala avsaknad av stresstolerans, svårigheterna du har med minnet och koncentrationen och se om vi inte kan bena ut vad i herrans namn som gör att du har sån taskig ekonomi just nu.
Jomen.
Så ligger det till.
6½ timme har det tagit att fylla i blanketterna. Nu ska jag dra kopior. Bara jag nu kan minnas vilka dokument det är som ska kopieras ...
*suck!*
Sparat i följande arkivlådor:
Egenhändigt illustrerat,
Hälsa - papperskrig
onsdag 28 november 2012
Nyväckt intresse?
SISÅDÄRJA! DET HAR varit tunt med FPA-visiter här på bloggen ett bra tag, men imorse kl. 06:25(!) finsk tid var det dags igen.
Kansaneläkelaitos är alltså det finska ordet för Folkpensionsanstalten, som ju är de allra bästaste av vänner en medborgare i republiken Finland kan ha. Eller hur det nu var.
Ja, jösses ...
Kansaneläkelaitos är alltså det finska ordet för Folkpensionsanstalten, som ju är de allra bästaste av vänner en medborgare i republiken Finland kan ha. Eller hur det nu var.
Ja, jösses ...
Sparat i följande arkivlådor:
Asumistuki Suomessa,
Bostadsbidrag i Finland
tisdag 27 november 2012
Gud, giv mig styrka ...
Telefontid med borreliadoktorn.
Författande av bemötande till JO av FPA:s nyligen inlämnade utredning (?) om beräkningarna av det allmänna bostadsbidraget *suck!*
Utbyte av X antal mejl med planeraren på det rehabiliteringscentrum jag är på väg till nästa vecka.
Telefonsamtal till Åbo universitets centralsjukhus för att under seriös språkförbistring flytta klockslaget för ett läkarbesök. Det gick förstås inte. Besöket blir istället framskjutet med en hel månad *suck!*
Författande av bemötande till JO.
Bilbesiktning och besked om att höger drivknutsdamask ser ut som en schweizerost *suck!*
Besök på närbelägen bilverkstad för att boka tid för damaskbyte *suck!* Vete fan var slantarna till den fakturan ska komma ifrån :o/
Utbyte av ytterligare ett antal mejl med rehabiliteringscentret.
Bokning av flyg t/r Turkugrad (dvs Åbo) *suck!* Det är billigare med en vecka på Kanarieöarna.
Författande av bemötande till JO.
Telefonsamtal med sekreteraren på medicinska polikliniken för att få en faktura för ett oanvändbart läkarintyg makulerad.
Författande av bemötande till JO.
Skifte av plats på vänster bakdäck och höger fram, som de vid besiktningen upptäckte inte satt i rotationsriktningen *suck!* Så blir det när man inte gör däckbytet själv *dubbelsuck!*
Allt detta före kl. 12, och nu fortsätter dagen med ...
fortsatt författande av bemötandet till JO.
Jippi!
Not.
Sparat i följande arkivlådor:
Asumistuki Suomessa,
Blaj,
Bostadsbidrag i Finland,
Myndighetssjabbel
lördag 24 november 2012
Om nyhetens behag en trist och mulen dag
SALOMONS KNUTAR, KÄRLEKSKNUTAR och vad den här virktekniken nu har för andra namn, är min nya drog. Väninnan C hade snavat över en beskrivning på någon blogg och tarvade lite assistans för att greppa det hela och sen var jag fast! Det går makalöst fort att producera fluffiga, fina sjalar eller halsdukar med ett slutresultat som ser himla komplicerat ut.
För att döva mitt dåliga samvete för att jag sitter stadigt på rumpan med virknålen i handen började jag dagen med en drygt 3 km lång runda på motionsbandet. Rask promenad i 5 km/h varvat med kortare sträckor löpning i lite högre tempo får fart på tantfläsket vill jag lova! På det en kopp nybryggd espresso från min loppisfyndade machinetta och sen är man på G :o)
Det är svårt att fatta att det bara är en månad kvar till julafton. Moss- och gräsmattan står så grön och grann på gården att den fläckvis rentav skulle må bra av en ansning. Men man ska inte klaga, utan klappa händerna av förtjusning. För tänk vilka mängder fossilt bränsle man sparar på kuppen!
För att döva mitt dåliga samvete för att jag sitter stadigt på rumpan med virknålen i handen började jag dagen med en drygt 3 km lång runda på motionsbandet. Rask promenad i 5 km/h varvat med kortare sträckor löpning i lite högre tempo får fart på tantfläsket vill jag lova! På det en kopp nybryggd espresso från min loppisfyndade machinetta och sen är man på G :o)
Det är svårt att fatta att det bara är en månad kvar till julafton. Moss- och gräsmattan står så grön och grann på gården att den fläckvis rentav skulle må bra av en ansning. Men man ska inte klaga, utan klappa händerna av förtjusning. För tänk vilka mängder fossilt bränsle man sparar på kuppen!
Sparat i följande arkivlådor:
Fyndat,
För den s k fysiken,
Tillverkat,
Virkat
fredag 23 november 2012
Resultatet av ett litet andrum
IBLAND BEHÖVER MAN en paus för att få ett annorlunda perspektiv på Livet. Och under en paus kan det dyka upp roligare saker än de vanliga bedrövelserna, som i min tillvaro numera står som de omtalade spöna i backen.
Under den tystnad som lägrat sig här de senaste dagarna har jag bl.a. ägnat mig åt långa promenader på motionsbandet, eftersom den rytmiska pendelrörelsen som uppstår när man går gör susen för att lågt humör. Ja, jäsiken vet ni, som jag knatat på!
Motionerandet har jag varvat med virknålsvoodoo. Fyra nåldynor har det blivit och när de var färdigställda stack jag med stoor tillfredsställelse en mängd nålar i dem, alltmedan jag tänkte ondsinta tankar om både den ena och den andra.
Igår fick jag tack vare väninnan C dessutom upp ögonen för en för mig helt ny virkteknik och inspirationen flödar fram med förnyad kraft. Så länge jag finner glädje i att hantverka, så länge är jag ännu inte helt slut som människa! Bilder kommer så småningom på det nya.
Nåväl, vi har väl alla våra svarta stunder lite till mans eller hur? Det jag ogillar är att mina egna duggar allt tätare, så tack, alla, för era uppmuntrande tillrop häromsistens! Det är gôtt att veta, att det finns en hel del goda människor out there in space, både kända och okända.
♥ ♥ ♥
Under den tystnad som lägrat sig här de senaste dagarna har jag bl.a. ägnat mig åt långa promenader på motionsbandet, eftersom den rytmiska pendelrörelsen som uppstår när man går gör susen för att lågt humör. Ja, jäsiken vet ni, som jag knatat på!
Motionerandet har jag varvat med virknålsvoodoo. Fyra nåldynor har det blivit och när de var färdigställda stack jag med stoor tillfredsställelse en mängd nålar i dem, alltmedan jag tänkte ondsinta tankar om både den ena och den andra.
Igår fick jag tack vare väninnan C dessutom upp ögonen för en för mig helt ny virkteknik och inspirationen flödar fram med förnyad kraft. Så länge jag finner glädje i att hantverka, så länge är jag ännu inte helt slut som människa! Bilder kommer så småningom på det nya.
Nåväl, vi har väl alla våra svarta stunder lite till mans eller hur? Det jag ogillar är att mina egna duggar allt tätare, så tack, alla, för era uppmuntrande tillrop häromsistens! Det är gôtt att veta, att det finns en hel del goda människor out there in space, både kända och okända.
Sparat i följande arkivlådor:
Funderingar,
Tillverkat,
Virkat
tisdag 20 november 2012
One of those days
JAHA, SÅ VAR det dags för en formsvacka igen.
Ålands hälso- och sjukvård har snuvat mig på min hälsa, till vissa delar för all evighet, amen. Och efter den tre veckor långa antibiotikakuren mot borreliosen noterar jag, med bara tre dagar kvar, ingen som helst förbättring.
FPA blåser Lilla A och mig på det bostadsbidrag vi enligt lag ska få och har med det drivit mig ända till justitieombudsmannen, som jag f.ö. undrar när i helskotta jag ska få svar från.
Pensions-Alandia krånglar med den invalidpension jag har läkarintyg i travar på att jag har rätt till under den tid den medicinska utredningen är pågående, och med det har vägen burit till Försäkringsdomstolen. Och där tar det väl ett halvår eller mer.
Liv-Alandia tolkar sina egna försäkringsvillkor som en brännvinsadvokat i ett tillstånd av fullständig sinnesförvirring, så i fallet med premiebefrielse på min frivilliga pensionsförsäkring blir det tingsrätt och/eller polis.
Och nästa vecka ska Röda Faran, 22 år i somras, på årsbesiktning.
Ja, vet ni, ni får faktiskt förlåta mig, men idag är det en dag (igen) då det inte riktigt känns som Livet går som på räls. Att sätta mig ner och invänta nästa katastrof är förmodligen det slugaste jag kan göra. För att den kommer, det kan ni skriva upp. Det torde vid det här laget vara nog så empiriskt bevisat.
På tal om katastrofer, så har den här bloggen snart gjort sitt. Jag har ju ändå aldrig någonting trevligt att skriva om numera. Jag skulle inte läsa den här bloggen själv. Det räcker som betyg.
Ålands hälso- och sjukvård har snuvat mig på min hälsa, till vissa delar för all evighet, amen. Och efter den tre veckor långa antibiotikakuren mot borreliosen noterar jag, med bara tre dagar kvar, ingen som helst förbättring.
FPA blåser Lilla A och mig på det bostadsbidrag vi enligt lag ska få och har med det drivit mig ända till justitieombudsmannen, som jag f.ö. undrar när i helskotta jag ska få svar från.
Pensions-Alandia krånglar med den invalidpension jag har läkarintyg i travar på att jag har rätt till under den tid den medicinska utredningen är pågående, och med det har vägen burit till Försäkringsdomstolen. Och där tar det väl ett halvår eller mer.
Liv-Alandia tolkar sina egna försäkringsvillkor som en brännvinsadvokat i ett tillstånd av fullständig sinnesförvirring, så i fallet med premiebefrielse på min frivilliga pensionsförsäkring blir det tingsrätt och/eller polis.
Och nästa vecka ska Röda Faran, 22 år i somras, på årsbesiktning.
Ja, vet ni, ni får faktiskt förlåta mig, men idag är det en dag (igen) då det inte riktigt känns som Livet går som på räls. Att sätta mig ner och invänta nästa katastrof är förmodligen det slugaste jag kan göra. För att den kommer, det kan ni skriva upp. Det torde vid det här laget vara nog så empiriskt bevisat.
På tal om katastrofer, så har den här bloggen snart gjort sitt. Jag har ju ändå aldrig någonting trevligt att skriva om numera. Jag skulle inte läsa den här bloggen själv. Det räcker som betyg.
Sparat i följande arkivlådor:
Jämmer och elände
måndag 19 november 2012
Den sorgeliga förklaringen till att de redan stinna
pensionsförsäkringsbolagen blir allt fetare
NU ÄR DET dags för en liten föreläsning om hurusom de redan penningstinna pensionsförsäkringsbolagen blir ännu fetare. Det här är ett exempel ur levande livet, om hur Aktia/Liv-Alandia läser försäkringsvillkor som Fan själv läser bibeln och på så vis slingrar sig undan att betala ut ersättning enligt avtal.
Låt mig börja med vad som utlovades om premiebefrielse i försäkringsofferten jag fick 1995: Om den försäkrade blir arbetsoförmögen betalar vi premierna för de hela månader som arbetsoförmågan varar utöver en överenskommen självrisktid. Som självrisktid kan Du välja antingen 90 dagar eller 365 dagar.
Och här följer en förenklad beskrivning av det försäkringsskydd jag tecknade 1995, tolkad på det vis en försäkringstagare gör:
Den 28.2.2012 ansökte jag om premiebefrielse för två perioder, en kortare under 2007-2008 och så för den pågående arbetsoförmågan, som började 20.2.2009. Båda höll sig gott och väl på rätt sida om tioårsstrecket. Döm därför om min förvåning när beslutet anlände och jag kunde läsa att jag endast beviljats premiebefrielse för perioden 28.2.2011 - 27.1.2012 – bara elva månader!
Detta beslut grundar sig på att Aktias/Liv-Alandias tolkning av villkoren är, att man anses ha känt till sin möjlighet till premiebefrielse i samma stund som försäkringen tecknades, och därmed har bara ett år på sig att ansöka efter att arbetsoförmågan konstaterats! Låt mig citera dem:
Det var ju en elegant lösning, men säg mig, varför finns det då överhuvudtaget en punkt som berör 10 års preskription respektive 1 års ansökningstid med i premiebefrielseförsäkringens villkor?! Knappast som spaltutfyllnad, så det vi har att göra med här är således kvalificerat skitsnack. För det som står i villkoren, det står i villkoren. Punkt, slut.
Ännu intressantare blir det om man illustrerar Aktias/Liv-Alandias idéer i grafisk form:
Var och en med ens bara rudimentära kunskaper om räntor och tillväxt fattar direkt, att om man premiebefriar à la Aktia/Liv-Alandia så uppfylls inte själva grundtanken med premiebefrielseförsäkringen, som man ju tecknar för att säkerställa att pensionen tillväxer i målsatt takt även när man själv är arbetsoförmögen! Och pensionen, där borta i slutändan, blir mycket lägre än om premiebefrielsen görs enligt avtalet.
Men hur kan det då bli på det här galna viset? Jo, ser ni, om man i egenskap av försäkringsbolagsjurist skriver så här
Självfallet känner han/hon ända från dag 1 till att det finns möjlighet till premiebefrielse, för det är ju för fan för att få denna vetskap som försäkringen tecknas! Och lika självfallet kan han/hon inte i förväg veta om de handlingar han/hon har tio år på sig att lämna in kommer att godkännas eller förkastas. Det är först i det skede när handlingarna godkänts av Aktia/Liv-Alandia, som försäkringstagaren får faktisk kännedom om sin möjlighet. Det är från det datumet räknat som man har ett år på sig att formellt ansöka om premiebefrielsen.
Att ersättningen beviljas först i framtiden är inte heller i enlighet med villkoren, men den biten går jag inte in på närmare här. Vad jag däremot bör nämna, är att det mest hela tiden refereras till 73 § Lag om försäkringstavtal, som faktiskt är en paragraf som ändrar implementeringen av villkoren för premiebefrielse. Men det Aktia/Liv-Alandia missat (valt att blunda för?), är att denna paragraf inte omfattar min försäkring. Den gäller endast försäkringar tecknade fr.o.m. 1.11.2010. Min är från 1995, då ordalydelsen i lagen var en annan.
Bäst av allt:
Aktia/Liv-Alandia säger skriftligen – och därmed bevisligen – att det här sättet att tolka försäkringsvillkoren är hävdvunnet. Något som görs av hävd är något som alltid görs på samma sätt. Och då, kära ni, är det i det här fallet fråga om ett systematiskt, bedrägligt förfarande av högsta klass och inget att tvista om som ett civilmål i tingsrätten. Då är det ett brott, och brott bör man anmäla till CKP.
Edit kl. 14:57:
Lustigt. Så fort jag skriver något om försäkringsbranschen får bloggen besök från Folksam i Sverige. Är det någon av mina vanliga bloggläsare som jobbar där? Eller..?
Låt mig börja med vad som utlovades om premiebefrielse i försäkringsofferten jag fick 1995: Om den försäkrade blir arbetsoförmögen betalar vi premierna för de hela månader som arbetsoförmågan varar utöver en överenskommen självrisktid. Som självrisktid kan Du välja antingen 90 dagar eller 365 dagar.
Och här följer en förenklad beskrivning av det försäkringsskydd jag tecknade 1995, tolkad på det vis en försäkringstagare gör:
Den 28.2.2012 ansökte jag om premiebefrielse för två perioder, en kortare under 2007-2008 och så för den pågående arbetsoförmågan, som började 20.2.2009. Båda höll sig gott och väl på rätt sida om tioårsstrecket. Döm därför om min förvåning när beslutet anlände och jag kunde läsa att jag endast beviljats premiebefrielse för perioden 28.2.2011 - 27.1.2012 – bara elva månader!
Detta beslut grundar sig på att Aktias/Liv-Alandias tolkning av villkoren är, att man anses ha känt till sin möjlighet till premiebefrielse i samma stund som försäkringen tecknades, och därmed har bara ett år på sig att ansöka efter att arbetsoförmågan konstaterats! Låt mig citera dem:
I våra brev lämnar vi bort slutdelen av § 73 i försäkringsavtalslagen just för att 10 års preskription tillämpas aldrig beträffande försäkringstagare som haft kännedom om försäkringens förmåner sedan försäkringen tecknades.
Det var ju en elegant lösning, men säg mig, varför finns det då överhuvudtaget en punkt som berör 10 års preskription respektive 1 års ansökningstid med i premiebefrielseförsäkringens villkor?! Knappast som spaltutfyllnad, så det vi har att göra med här är således kvalificerat skitsnack. För det som står i villkoren, det står i villkoren. Punkt, slut.
Ännu intressantare blir det om man illustrerar Aktias/Liv-Alandias idéer i grafisk form:
Var och en med ens bara rudimentära kunskaper om räntor och tillväxt fattar direkt, att om man premiebefriar à la Aktia/Liv-Alandia så uppfylls inte själva grundtanken med premiebefrielseförsäkringen, som man ju tecknar för att säkerställa att pensionen tillväxer i målsatt takt även när man själv är arbetsoförmögen! Och pensionen, där borta i slutändan, blir mycket lägre än om premiebefrielsen görs enligt avtalet.
Men hur kan det då bli på det här galna viset? Jo, ser ni, om man i egenskap av försäkringsbolagsjurist skriver så här
/.../ så tillämpas 10 år preskriptionstid enbart i sådana fall då den som har rätt till ersättning inte visste om försäkringen eller om möjligheten att få ersättning.och
Denna tolkning av försäkringsavtalslagen § 73 är hävdvunnen på försäkringsbranschen beträffande alla försäkringsslag.då tror man att man har sitt på det torra. Men så är inte fallet. Om förutsättningarna för premiebefrielse stipuleras som sagt under en helt egen rubrik. Och håll i minnet, att premiebefrielse kan beviljas endast försäkringstagaren själv, ingen annan.
Självfallet känner han/hon ända från dag 1 till att det finns möjlighet till premiebefrielse, för det är ju för fan för att få denna vetskap som försäkringen tecknas! Och lika självfallet kan han/hon inte i förväg veta om de handlingar han/hon har tio år på sig att lämna in kommer att godkännas eller förkastas. Det är först i det skede när handlingarna godkänts av Aktia/Liv-Alandia, som försäkringstagaren får faktisk kännedom om sin möjlighet. Det är från det datumet räknat som man har ett år på sig att formellt ansöka om premiebefrielsen.
Att ersättningen beviljas först i framtiden är inte heller i enlighet med villkoren, men den biten går jag inte in på närmare här. Vad jag däremot bör nämna, är att det mest hela tiden refereras till 73 § Lag om försäkringstavtal, som faktiskt är en paragraf som ändrar implementeringen av villkoren för premiebefrielse. Men det Aktia/Liv-Alandia missat (valt att blunda för?), är att denna paragraf inte omfattar min försäkring. Den gäller endast försäkringar tecknade fr.o.m. 1.11.2010. Min är från 1995, då ordalydelsen i lagen var en annan.
Bäst av allt:
Aktia/Liv-Alandia säger skriftligen – och därmed bevisligen – att det här sättet att tolka försäkringsvillkoren är hävdvunnet. Något som görs av hävd är något som alltid görs på samma sätt. Och då, kära ni, är det i det här fallet fråga om ett systematiskt, bedrägligt förfarande av högsta klass och inget att tvista om som ett civilmål i tingsrätten. Då är det ett brott, och brott bör man anmäla till CKP.
Edit kl. 14:57:
Lustigt. Så fort jag skriver något om försäkringsbranschen får bloggen besök från Folksam i Sverige. Är det någon av mina vanliga bloggläsare som jobbar där? Eller..?
Sparat i följande arkivlådor:
Hälsa - papperskrig,
Men va' faan?
söndag 18 november 2012
Om att ge sig ut på obruten mark
TILL MIN FÖDELSEDAG för några dagar sedan hade Lilla A överraskningsbakat en hel drös med små godsaker, s.k. makaroner. Ni vet, såna där små bakelser som består av en över- respektive underdel av maräng blandad med mald mandel och däremellan en läcker fyllning av något slag. Där slog avkomman mig på fingrarna så det bara sjöng om det, för något sånt har jag aldrig gett mig på själv.
Men nu ska det bli ändring! Under gårdagen ägnade jag därför en god stund åt att skålla och skala 400 gram mandel. Färdigmalen är nämligen inte direkt billig och är manübersnål ekonomisk så är man. Vad jag däremot ännu inte lyckats med, är att lokalisera min mandelkvarn och dyker den inte upp kommer det att bli 400 gram jädrar så dyrmald mandel :o/
Sen noterade jag sent igår kväll, att de skott av fläckbegonia jag har stående i ett glas med vatten på fönsterbrädan ända sedan augusti har tappat vettet totalt. Mitt i november och utan fötterna i rejäl jord sätter de igång med att blomma:
Tiden är ur led på alla vis, men tar det sig den här formen av uttryck är jag inte dummare än att jag tackar och tar emot. Imorgon börjar en ny vecka och med den flyter garanterat nytt smolk upp till ytan i bägaren. Positive thinking is not my middle name. Inte numera.
Men nu ska det bli ändring! Under gårdagen ägnade jag därför en god stund åt att skålla och skala 400 gram mandel. Färdigmalen är nämligen inte direkt billig och är man
Sen noterade jag sent igår kväll, att de skott av fläckbegonia jag har stående i ett glas med vatten på fönsterbrädan ända sedan augusti har tappat vettet totalt. Mitt i november och utan fötterna i rejäl jord sätter de igång med att blomma:
Tiden är ur led på alla vis, men tar det sig den här formen av uttryck är jag inte dummare än att jag tackar och tar emot. Imorgon börjar en ny vecka och med den flyter garanterat nytt smolk upp till ytan i bägaren. Positive thinking is not my middle name. Inte numera.
Sparat i följande arkivlådor:
Inomhusblommor,
Köksanteckningar,
Små glädjeämnen
lördag 17 november 2012
Om det där med att uppgradera sig
IDAG ÅKTE MIN mer än tjugo år gamla Gillettehyvel i soporna. Så ålderstigen var den, att det inte mer går att få tag på utbytesblad till den. Ingen kan m.a.o. anklaga mig för något överdrivet slit och släng. Särskilt inte som jag det senaste året snarast kratsat av behåringen i armhålorna*, inte hyvlat.
Blicken jag fick av kassörskan när jag ändå, för säkerhets skull, hörde mig för lite försynt om det möjligen skulle finnas blad att köpa, ja, den var obetalbar. Och kom sig förmodligen mest av hennes ringa ålder. Och min numera före detta hyvels imponerande dito. Den såg nämligen inte alls ut som damhyvlar av idag. Mera årsmodell ä, om jag så säger. Precis som jag.
Men idag har jag investerat i en ny. Gillette Venus Divine + en extra förpackning blad, gubevars. På väg hem från affären slog det mig, att om jag håller mig till samma omfattning av slitage som med den förriga, då kommer jag att ha avhyvligen ordnad för resten av min levnad och lite till. Med den gamla hann jag nämligen bara göra av med fem blad och nu har jag hela sex stycken till mitt förfogande.
Undrar just om Lilla A kommer att uppskatta den här delen av sitt morsarv..?
*) Japp, armhålorna. Bara. Pälsen på Ruckelhäxans ben är nämligen såväl tunnsådd som bleksiktig och kräver därmed ingen som helst form av åtgärd. Och det som benämns bikinilinjen är numera föremål för s.k. naturlig avgång. Så om jag mot förmodan skulle få för mig att ikläda mig baddräkt är generande behåring där söderöver det minsta av mina bekymmer.
Blicken jag fick av kassörskan när jag ändå, för säkerhets skull, hörde mig för lite försynt om det möjligen skulle finnas blad att köpa, ja, den var obetalbar. Och kom sig förmodligen mest av hennes ringa ålder. Och min numera före detta hyvels imponerande dito. Den såg nämligen inte alls ut som damhyvlar av idag. Mera årsmodell ä, om jag så säger. Precis som jag.
Men idag har jag investerat i en ny. Gillette Venus Divine + en extra förpackning blad, gubevars. På väg hem från affären slog det mig, att om jag håller mig till samma omfattning av slitage som med den förriga, då kommer jag att ha avhyvligen ordnad för resten av min levnad och lite till. Med den gamla hann jag nämligen bara göra av med fem blad och nu har jag hela sex stycken till mitt förfogande.
Undrar just om Lilla A kommer att uppskatta den här delen av sitt morsarv..?
*) Japp, armhålorna. Bara. Pälsen på Ruckelhäxans ben är nämligen såväl tunnsådd som bleksiktig och kräver därmed ingen som helst form av åtgärd. Och det som benämns bikinilinjen är numera föremål för s.k. naturlig avgång. Så om jag mot förmodan skulle få för mig att ikläda mig baddräkt är generande behåring där söderöver det minsta av mina bekymmer.
Sparat i följande arkivlådor:
Blaj
fredag 16 november 2012
*suck!*
DET HÄR BÖRJAR bli löjligt. Har inte Aktia bättre saker att göra än att hålla sig informerade om vad en höggradigt irriterad försäkringstagare på Åland skriver på sin blogg??
En påläsning av lagstiftningen skulle i mitt tycke vara ett bättre sätt att fördriva tiden, när det nu dessutom tycks föreligga ett seriöst behov av det.
Ja, herregud, vad kan man annat säga än: Suck!
Eller jo, vid närmare eftertanke skulle jag kunna tänka mig att också klämma i med: Gör om, gör rätt, så slipper ni skämmas. Men det vore ett slöseri med min tid och energi, för i försäkringsbranschen sätter man hellre sprätt på mängder av premieintäkter genom att tjafsa om ett ersättningsanspråk in absurdum. Och särskilt de gånger man vet att man har fel. Att godvilligt erkänna fel eller misstag är nämligen inte smart, för då prejudicerar man sig och kan bli tvungen att hosta upp ersättning en annan gång också.
Utgångsläget för försäkringstagaren förbättras inte av att det alltid är försäkringsbolagen som har tolkningsföreträde, även när tolkningen är så långsökt och ologisk som det bara är möjligt. Den arme försäkringstagaren, som redan befinner sig i underläge i och med sitt behov av den ersättning han försäkrat sig för, har det inte lätt. Och det är mer regel än undantag att denne stackars sate blir tvungen att gå hela vägen till högsta instans för att långt om länge, kanske först efter fyra-fem år, få rätt.
Dessvärre är det inte många som orkar all the way. Dessvärre får det som konsekvens att prejudikaten är alltför få, vilket leder till att försäkringskolosserna kan fortsätta rulla på i samma hjulspår. Och visst, det kan tyckas lite tungt att med en grunddagpenning på dryga 700 euro börja fajtas med någon som höstar in premieintäkter i storleksordningen 100.000.000 per år.
Men eftersom försäkringsbranschen inte har läst på sin Pippi Långstrump och lärt sig att den som är väldigt stark också måste vara väldigt snäll, tja, då är det bara att satsa hårt på en biblisk repris. Lille David fick ju jättelike Goliat på fall, så rent principiellt ska det inte vara omöjligt. Det behövs inte alltid att man är stor för att man ska bli besvärlig. Titta bara på ett förkylningsvirus.
Bless you, Aktia! *räcker välvilligt över en näsduk* ;o)
PS. Har hittat en ny, bra-att-ha webbplats: Försäkrings- och finansrådgivningen. Och sen har jag, till min glädje, upptäckt att jag, när jag får en stund över, faktiskt har min fulla rätt att plita ihop ett klagomål till JO över Pensions-Alandias undermåliga hantering av mitt lagstadgade pensionsärende. Jomen, så ligger det till!
En påläsning av lagstiftningen skulle i mitt tycke vara ett bättre sätt att fördriva tiden, när det nu dessutom tycks föreligga ett seriöst behov av det.
Ja, herregud, vad kan man annat säga än: Suck!
Eller jo, vid närmare eftertanke skulle jag kunna tänka mig att också klämma i med: Gör om, gör rätt, så slipper ni skämmas. Men det vore ett slöseri med min tid och energi, för i försäkringsbranschen sätter man hellre sprätt på mängder av premieintäkter genom att tjafsa om ett ersättningsanspråk in absurdum. Och särskilt de gånger man vet att man har fel. Att godvilligt erkänna fel eller misstag är nämligen inte smart, för då prejudicerar man sig och kan bli tvungen att hosta upp ersättning en annan gång också.
Utgångsläget för försäkringstagaren förbättras inte av att det alltid är försäkringsbolagen som har tolkningsföreträde, även när tolkningen är så långsökt och ologisk som det bara är möjligt. Den arme försäkringstagaren, som redan befinner sig i underläge i och med sitt behov av den ersättning han försäkrat sig för, har det inte lätt. Och det är mer regel än undantag att denne stackars sate blir tvungen att gå hela vägen till högsta instans för att långt om länge, kanske först efter fyra-fem år, få rätt.
Dessvärre är det inte många som orkar all the way. Dessvärre får det som konsekvens att prejudikaten är alltför få, vilket leder till att försäkringskolosserna kan fortsätta rulla på i samma hjulspår. Och visst, det kan tyckas lite tungt att med en grunddagpenning på dryga 700 euro börja fajtas med någon som höstar in premieintäkter i storleksordningen 100.000.000 per år.
Men eftersom försäkringsbranschen inte har läst på sin Pippi Långstrump och lärt sig att den som är väldigt stark också måste vara väldigt snäll, tja, då är det bara att satsa hårt på en biblisk repris. Lille David fick ju jättelike Goliat på fall, så rent principiellt ska det inte vara omöjligt. Det behövs inte alltid att man är stor för att man ska bli besvärlig. Titta bara på ett förkylningsvirus.
Bless you, Aktia! *räcker välvilligt över en näsduk* ;o)
PS. Har hittat en ny, bra-att-ha webbplats: Försäkrings- och finansrådgivningen. Och sen har jag, till min glädje, upptäckt att jag, när jag får en stund över, faktiskt har min fulla rätt att plita ihop ett klagomål till JO över Pensions-Alandias undermåliga hantering av mitt lagstadgade pensionsärende. Jomen, så ligger det till!
Sparat i följande arkivlådor:
Hälsa - papperskrig
torsdag 15 november 2012
Om att svälja det lilla som återstår av ens stolthet
DET HÄNDE SIG för ett tag sedan, när jag fått min osteoporosdiagnos, att jag med den vanliga kallduschen insåg att jag inte skulle förvänta mig någon hjälp någonstans ifrån. Några dietråd, allmänna förhållningsdirektiv eller ens ett litet träningstips om hur man förebygger en försämring fick jag inte. Ett recept på ett rävgift jag inte tålde – och en gastroskopi i juli, som jag ännu inte av remitterande läkare fått svar på – är vad hälso- och sjukvården bestått mig med.
Allt var med andra ord precis som det brukar: vill du få något fixat får du fixa det själv.
Så i denna goda anda svalde jag det sista av min stolthet och författade en ansökan om luciamedel till Folkhälsan på Åland, för att få ett bidrag till inköpet av ett s.k. promenadband. Promenad eller löpning är nämligen det vedertaget bästa sättet att motverka benskörhet. Men om man, som jag, redan är gravt benskör, är raska långpromenader eller löprundor på den nordiska vinterns ofta glashala underlag inte riktigt att rekommendera. Därav önskemålet om ett promenadband.
Svaret lät vänta på sig, men var positivt när det väl kom. Fast hela beloppet skulle Folkhälsan inte kunna stå för. Istället rekommenderades jag att höra mig för även hos Lions Club Mariehamn. Sagt och gjort, för har man redan sänkt sig så lågt som det går är det bara att trampa på i ullstrumporna. Stolthet är en lyx som folket på gräddhyllan kan hålla sig med.
Idag kom beskedet. Nu, mina vänner, ska det oavsett väderleksförhållanden bli promenera av! :o)
Tack, Folkhälsan på Åland! ♥
Tack, Lions Club Mariehamn! ♥
Men nu står jag inför ett nytt problem istället: var i hela glödheta ska jag i lilla Rucklet göra plats för mackapären??
Allt var med andra ord precis som det brukar: vill du få något fixat får du fixa det själv.
Så i denna goda anda svalde jag det sista av min stolthet och författade en ansökan om luciamedel till Folkhälsan på Åland, för att få ett bidrag till inköpet av ett s.k. promenadband. Promenad eller löpning är nämligen det vedertaget bästa sättet att motverka benskörhet. Men om man, som jag, redan är gravt benskör, är raska långpromenader eller löprundor på den nordiska vinterns ofta glashala underlag inte riktigt att rekommendera. Därav önskemålet om ett promenadband.
Svaret lät vänta på sig, men var positivt när det väl kom. Fast hela beloppet skulle Folkhälsan inte kunna stå för. Istället rekommenderades jag att höra mig för även hos Lions Club Mariehamn. Sagt och gjort, för har man redan sänkt sig så lågt som det går är det bara att trampa på i ullstrumporna. Stolthet är en lyx som folket på gräddhyllan kan hålla sig med.
Idag kom beskedet. Nu, mina vänner, ska det oavsett väderleksförhållanden bli promenera av! :o)
Tack, Folkhälsan på Åland! ♥
Tack, Lions Club Mariehamn! ♥
Men nu står jag inför ett nytt problem istället: var i hela glödheta ska jag i lilla Rucklet göra plats för mackapären??
Sparat i följande arkivlådor:
För den s k fysiken,
Hälsa - sjukvård,
Omtanke om andra,
Osteoporos (benskörhet),
Ren och skär lycka
onsdag 14 november 2012
Morgonmål för mästare
HÄR SNACKAR VI inte något kaffe på sängen med blomster, flaggor och skönsång, denna mulna, fuktiga och trista onsdag i november, månaden som gud glömde. En näve piller och en slät mugg fika är en lämpligare inledning på denna min 52:a födelsedag. För vad finns väl att fira?
Jag har således blivit ett år äldre. Ännu ett år har jag offrat på att fajtas för min rätt och framtiden ser fortsättningsvis lika mörk ut som de ljusförhållanden som råder inuti rumpan på en ko.
Men fint besök har jag allaredan haft idag. Tidigt i morse gled Aktia Livförsäkring Ab in här på bloggen. Badaboom, rätt ner på inlägget Oj, oj ... damp de.
Konstigt. Så sent som den 8.11 har de skrivit ett brev till mig, i vilket de med eftertryck talar om att mitt premiebefrielseärende handlagts helt korrekt (jo, jo ...) och för deras vidkommande nu är slutbehandlat.
Så vad är det då som föranleder detta celebra besök..? Inte fan var det för att gratulera mig på födelsedagen som de tittade in. Månntro hade de hoppats på att få reda på vad jag kommer att hitta på härnäst? Men si, så korkad är jag inte, att jag i detta forum basunerar ut vad som komma skall. Och huruvida ärendet är slutbehandlat eller ej ska de tids nog bli varse.
Men, men, nu är det snart dags för dagens antibiotikapiller nummer två. Bäst att jag får i mig en macka före det, för att skona magen. För nog skulle det ju vara mäkta surt om jag i onödan drar på mig problem med den delen av systemet också, som snart är det enda som det inte är något fel på ;o)
Jag har således blivit ett år äldre. Ännu ett år har jag offrat på att fajtas för min rätt och framtiden ser fortsättningsvis lika mörk ut som de ljusförhållanden som råder inuti rumpan på en ko.
Men fint besök har jag allaredan haft idag. Tidigt i morse gled Aktia Livförsäkring Ab in här på bloggen. Badaboom, rätt ner på inlägget Oj, oj ... damp de.
Konstigt. Så sent som den 8.11 har de skrivit ett brev till mig, i vilket de med eftertryck talar om att mitt premiebefrielseärende handlagts helt korrekt (jo, jo ...) och för deras vidkommande nu är slutbehandlat.
Så vad är det då som föranleder detta celebra besök..? Inte fan var det för att gratulera mig på födelsedagen som de tittade in. Månntro hade de hoppats på att få reda på vad jag kommer att hitta på härnäst? Men si, så korkad är jag inte, att jag i detta forum basunerar ut vad som komma skall. Och huruvida ärendet är slutbehandlat eller ej ska de tids nog bli varse.
Men, men, nu är det snart dags för dagens antibiotikapiller nummer två. Bäst att jag får i mig en macka före det, för att skona magen. För nog skulle det ju vara mäkta surt om jag i onödan drar på mig problem med den delen av systemet också, som snart är det enda som det inte är något fel på ;o)
Sparat i följande arkivlådor:
Hälsa - papperskrig,
Om mig
måndag 12 november 2012
RECEPT > Saftig filmjölkskaka med rårivet äpple (långpannebak)
HÄROM DAGEN STOD jag plötsligt med en nästan full liter filmjölk som närmade sig sin levnads slut. Eftersom jag inte kände för att klunka i mig alltihop bara för att så fick det bli en långpannekaka istället.
Det här är ett egenuppfunnet recept, med en smak som är aningen julig utan att fullt ut bli pepparkaka. Kakan är saftig, har bra hållbarhet och räcker till många. Beroende på vilket omfång du anser att en portionsbit har får du ut 20-35 bitar från en långpanna ;o)
DU BEHÖVER:
9 dl vetemjöl
5 dl socker
3 tsk mald kryddnejlika
2 tsk mald kanel
1 msk bikarbonat
7,5 dl filmjölk (surmjölk/piimä i Finland)
1 st (c. 185 g) mjöligt äpple, skalat och rårivet
150 g smält smör eller margarin
GÖR SÅ HÄR:
Sätt ugnen på 200°. Klä en långpanna, c. 30x40 cm stor, med bakplåtspapper.
Blanda alla torra ingredienser i en stor bunke.
Tillsätt filmjölken c. en tredjedel i taget och rör till en slät smet. Använd slev eller slickepott. Med en visp blir det bara bökigt.
Skala och råriv äpplet och blanda ner det samtidigt som det smälta smöret.
Bred ut smeten i långpannan och grädda mitt i ugnen 25-30 minuter.
Låt kakan svalna före du skär upp den i portionsbitar. Den kan f.ö. alldeles utmärkt glaseras med samma typ av färskostglasyr man använder på en morotskaka.
Vill du variera dig kan du alldeles bra byta ut äppelrivet mot t.ex. 1 dl lingonsylt. Hackad mandel eller hasselnötter är gott att ha i. Och du, varför inte prova att ersätta en del av filmjölken med saften från en färskpressad apelsin? Det har jag inte provat själv, men det kan bli riktigt gottgott!
söndag 11 november 2012
Om svårigheterna med att lyckas i sina försök att avstå från att bli bitter
SAMMA DATUM FÖR exakt två år sedan vaknade jag till en magnifik soluppgång över Atlanten, och kunde efter en första kopp kaffe på balkongen masa mig ner till en överdådig frukostbuffé för att äta den utomhus. Solen sken, dagen var ett oskrivet blad och om bara några dagar skulle jag fylla 50.
Det var då det.
Hade jag hösten 2010 kunnat skåda in i kristallkulan och förutsett att försäkringsbranschen och hälsovården ytterligare två år senare fortfarande skulle ägna sig åt en hetsig pingpongmatch med mitt lilla liv som boll, ja, då hade jag aldrig gjort den resan.
Då trodde jag ännu, naiv som jag är, att den sedan 2009 förordade rehabiliteringsutredningen skulle bli av när som helst, trodde att Livet, som då stått på PAUS i nästan två år redan, skulle gå igång igen.
Hur fel hade jag inte? Hur bitter och inåtvänd borde jag inte vara vid det här laget? Och visst, bitter är jag, i viss mån inåtvänd också. Men allra, allra mest är jag så inihelvetesjävlars blixtförbannad
... på att det s.k. sociala skyddet inte fungerar överhuvudtaget,
... på att det företag jag med stor möda under tjugo arbetat in tillåtits försvinna ner i avloppet medan en hoper sakkunniga stått bredvid och klappat takten,
... på att ingen i något led tar något som helst övergripande ansvar,
... på att det är den som är sjuk och lekman som synbarligen är den som ska både veta, kunna och göra,
... på att i alla led utsättas för en nedlåtande, nonchalant och viss mån försumlig behandling,
... på att ännu idag, 2012, ifrågasättas och stämplas som mindre tillräknelig, för att jag, i likhet med många andra av idag, för över tio år sedan sökte hjälp för att själsligen överleva separationen från Lilla A:s pappa.
I en vanlig domstol är man oskyldig tills motsatsen är ställd utom alla tvivel. I en vårddomstol är det precis tvärtom. I det fallet får du, oavsett hur många expertutlåtanden du överlämnar, finna dig i att bli behandlad som en förslagen försäkringsbedragare och fullblodshypokondriker. Och det är alltid du, som är sjuk/invalidiserad, som bär den tunga bevisbördan*, inte dina åklagare.
Och värst av allt: nämndemännen är en skock icke-sakkunniga med ett vinstintresse i bakfickan medan domarna oftast är läkare med fel specialitet, som dessutom tjänar ett saftigt levebröd på att sakkunna för de penninghungrigas räkning.
Hela systemet är så helvetes genomruttet att det enligt alla medicinska odds borde ha självdött av galopperande kallbrand redan för länge sedan. Så, säg mig, varför är det så svårt för vissa av er där ute att inse att här tarvas en radikal förändring..?
* Bevisbörda åvilar den som beträffande viss omständighet måste få fram bevisning för att kunna vinna målet. I ett brottmål är det åklagarens uppgift, så icke i ett invalidpensionsärende eller andra försäkringsfall.
Det var då det.
Hade jag hösten 2010 kunnat skåda in i kristallkulan och förutsett att försäkringsbranschen och hälsovården ytterligare två år senare fortfarande skulle ägna sig åt en hetsig pingpongmatch med mitt lilla liv som boll, ja, då hade jag aldrig gjort den resan.
Då trodde jag ännu, naiv som jag är, att den sedan 2009 förordade rehabiliteringsutredningen skulle bli av när som helst, trodde att Livet, som då stått på PAUS i nästan två år redan, skulle gå igång igen.
Hur fel hade jag inte? Hur bitter och inåtvänd borde jag inte vara vid det här laget? Och visst, bitter är jag, i viss mån inåtvänd också. Men allra, allra mest är jag så inihelvetesjävlars blixtförbannad
... på att det s.k. sociala skyddet inte fungerar överhuvudtaget,
... på att det företag jag med stor möda under tjugo arbetat in tillåtits försvinna ner i avloppet medan en hoper sakkunniga stått bredvid och klappat takten,
... på att ingen i något led tar något som helst övergripande ansvar,
... på att det är den som är sjuk och lekman som synbarligen är den som ska både veta, kunna och göra,
... på att i alla led utsättas för en nedlåtande, nonchalant och viss mån försumlig behandling,
... på att ännu idag, 2012, ifrågasättas och stämplas som mindre tillräknelig, för att jag, i likhet med många andra av idag, för över tio år sedan sökte hjälp för att själsligen överleva separationen från Lilla A:s pappa.
I en vanlig domstol är man oskyldig tills motsatsen är ställd utom alla tvivel. I en vårddomstol är det precis tvärtom. I det fallet får du, oavsett hur många expertutlåtanden du överlämnar, finna dig i att bli behandlad som en förslagen försäkringsbedragare och fullblodshypokondriker. Och det är alltid du, som är sjuk/invalidiserad, som bär den tunga bevisbördan*, inte dina åklagare.
Och värst av allt: nämndemännen är en skock icke-sakkunniga med ett vinstintresse i bakfickan medan domarna oftast är läkare med fel specialitet, som dessutom tjänar ett saftigt levebröd på att sakkunna för de penninghungrigas räkning.
Hela systemet är så helvetes genomruttet att det enligt alla medicinska odds borde ha självdött av galopperande kallbrand redan för länge sedan. Så, säg mig, varför är det så svårt för vissa av er där ute att inse att här tarvas en radikal förändring..?
* Bevisbörda åvilar den som beträffande viss omständighet måste få fram bevisning för att kunna vinna målet. I ett brottmål är det åklagarens uppgift, så icke i ett invalidpensionsärende eller andra försäkringsfall.
Sparat i följande arkivlådor:
Hälsa - papperskrig,
Jämmer och elände
lördag 10 november 2012
Om att finna små, små korn av glädje
fast mest det mörker är
DET VAR SÅ roligt, jag måste skratta, igår när en bekant varit och lämnat in mitt digra överklagande hos, inte till*, Alandia-Bolagen. Eftersom jag på sistone har lärt mig att det är bäst att gardera sig med såväl hängsel som livrem och lacksigill, bad jag bekantingen begära ett mottagningskvitto på att handlingen inkommit inom stipulerad tid.
Detta var vad som presterades, på en bit kartong:
Ja, jag vet inte vad ni tycker, men för egen del är jag förvånad över att ett försäkringsbolag, som garanterat, pga sin ohejdade vana att hellre fälla en fria, säkerligen tar emot ett inte föraktligt antal besvärsskrifter under loppet av ett år, inte har en förtryckt kvittoblankett. Föga förtroendeingivande, if you ask me.
Men roligt var det. Hejdlöst så.
Annat roligt är att alla mina fyra orkidéer plötsligt har bestämt sig för att blomma på en och samma gång! Och allra roligast med det är att en av dem inte gjort det sedan jag köpte den i maj 2010. Men nu är det alltså dags och två av dem sätter dessutom nya stänglar på de gamla, som blommade förra gången. That, too, is a first.
* överklagandet är till Försäkringsdomstolen, inte Alandia-Bolagen, dit det av någon anledning ska föras
Detta var vad som presterades, på en bit kartong:
Ja, jag vet inte vad ni tycker, men för egen del är jag förvånad över att ett försäkringsbolag, som garanterat, pga sin ohejdade vana att hellre fälla en fria, säkerligen tar emot ett inte föraktligt antal besvärsskrifter under loppet av ett år, inte har en förtryckt kvittoblankett. Föga förtroendeingivande, if you ask me.
Men roligt var det. Hejdlöst så.
Annat roligt är att alla mina fyra orkidéer plötsligt har bestämt sig för att blomma på en och samma gång! Och allra roligast med det är att en av dem inte gjort det sedan jag köpte den i maj 2010. Men nu är det alltså dags och två av dem sätter dessutom nya stänglar på de gamla, som blommade förra gången. That, too, is a first.
* överklagandet är till Försäkringsdomstolen, inte Alandia-Bolagen, dit det av någon anledning ska föras
Sparat i följande arkivlådor:
Hälsa - papperskrig,
Inomhusblommor,
Små glädjeämnen
fredag 9 november 2012
Det sägs att man inte ska klaga
MÅ SÅ VARA. Men överklaga, det ska man tammefan! Fast igår kväll, på slutrakan av sammanställningen av den 1,1 kg tunga inlagan, höll jag för ett litet ögonblick på ett ge upp. Sen tog jag en paus, såg på Plus på SVT1, och drabbades av en så rödglödgad vrede att energipelaren sköt i höjden och sprängde topplocket av mätaren.
Så nu är det gjort, överklagandet. Nu får jag sätta min lit till att det i Försäkringdomstolen sitter viligt folk, med annat än fickludd mellan öronen och något mer rättspatos än andra i ärendet inblandade.
Och på tal om ludd. Behold, resultatet av två långhåriga fruntimmer under samma tak plus ett ohämmat intresse för ull i spunnen och tvinnad form:
Usch.
Men det skiter jag i just nu. Jag har neuroborrelios och jag är trött. Dör jag, så är det sannerligen inte på grund avtonvis med lite damm. Dessutom är det en ny dag imorgon. Och vem vet? Kanske visar den sig vara en bra dammdag.
PS. Tre nya bibbalån av 60+ och singel sen igår! Wow, liksom :o)
Så nu är det gjort, överklagandet. Nu får jag sätta min lit till att det i Försäkringdomstolen sitter viligt folk, med annat än fickludd mellan öronen och något mer rättspatos än andra i ärendet inblandade.
Och på tal om ludd. Behold, resultatet av två långhåriga fruntimmer under samma tak plus ett ohämmat intresse för ull i spunnen och tvinnad form:
Usch.
Men det skiter jag i just nu. Jag har neuroborrelios och jag är trött. Dör jag, så är det sannerligen inte på grund av
PS. Tre nya bibbalån av 60+ och singel sen igår! Wow, liksom :o)
Sparat i följande arkivlådor:
Författande,
Hälsa - papperskrig
torsdag 8 november 2012
O Justitia, into thy hands I commend my life
Fast kanske inte i försäkringsdiktaturens Finland?
Det här är f.ö. mitt 1500:e inlägg.
Och igår hade 60+ och singel lånats ut 50 gånger på bibban.
Sparat i följande arkivlådor:
Egenhändigt illustrerat,
Hälsa - papperskrig
onsdag 7 november 2012
Framtidsplaner
JAG VAKNADE 05:04 imorse. Okristligt tidigt, jag vet, men det var tji somna om. Så jag inväntade morgontidningen, som kom vid sexsnåret, och sen steg jag upp. Under de tidiga morgontimmarna har jag suttit och bladat bland mina överklagandepapper. Och funderat.
Hur låter det här, tycker ni:
När det väl kan bli tal om att arbetspröva skulle jag väldans, väldans gärna vilja göra det antingen hos FPA eller som pensionshandläggare hos Alandia-Bolagen. För båda sysslorna har jag ju faktiskt ett alldeles särskilt intresse och en viss fallenhet.
En alldeles utomordentlig idé tycker jag själv! Vad tycker ni..?
Vad som däremot är mindre utomordentligt är kosthållningen under sådana pappersbemängda veckor som den innevarande, när Lilla A dessutom råkar vara fadersfixerad och det följaktligen är bara moi som ska utfodras. Billigt blir det ju förstås, men ärligt talat inte särskilt kul.
Ingen skulle förresten bli mindre förvånad än jag, om det av ovan nämnda orsak plötsligt växer ut stjärtfjädrar på gumpen och sporrar på hälarna. Fast någon äggläggning blir inte aktuell. Den tiden är sedan länge förbi.
Hur låter det här, tycker ni:
När det väl kan bli tal om att arbetspröva skulle jag väldans, väldans gärna vilja göra det antingen hos FPA eller som pensionshandläggare hos Alandia-Bolagen. För båda sysslorna har jag ju faktiskt ett alldeles särskilt intresse och en viss fallenhet.
En alldeles utomordentlig idé tycker jag själv! Vad tycker ni..?
Vad som däremot är mindre utomordentligt är kosthållningen under sådana pappersbemängda veckor som den innevarande, när Lilla A dessutom råkar vara fadersfixerad och det följaktligen är bara moi som ska utfodras. Billigt blir det ju förstås, men ärligt talat inte särskilt kul.
Ingen skulle förresten bli mindre förvånad än jag, om det av ovan nämnda orsak plötsligt växer ut stjärtfjädrar på gumpen och sporrar på hälarna. Fast någon äggläggning blir inte aktuell. Den tiden är sedan länge förbi.
Sparat i följande arkivlådor:
Funderingar,
Hälsa - papperskrig
tisdag 6 november 2012
Because I’m bloody well worth it!
JÄVLA SKITDAG IDAG. En riktigt typisk två bitar morotskaka till eftermiddagskaffet-dag. Och en halv bit till på kvällen.
Så vadan detta usla humör? Jo, ser ni, idag fick jag veta
... att FPA bemött min polisanmälan precis som väntat. De har förstås bestridit att de på något vis som helst ägnar sig åt något så fult som ett lagstridigt förfarande. Och så klämmer de förstås i med samma: Vi har redan vid flera tillfällen upplyst Backlund om hur bostadsbidraget beräknas och om att det är social- och hälsovårdsministeriet som stiftar lagarna och bla bla bla, som de redan tidigare serverat JO den 1 juni.
... att jag var korkad som gjorde min anmälan till Ålandspolisen och inte gick direkt Centralkriminalpolisen, eftersom ärendet enligt riksåklagarämbetets föreskrifter är ett brottmål som är viktigt ur samhällets synpunkt (mer specifikt: brott som begåtts av personer i betydande samhällelig ställning, om ärendet uppvisar drag som kan rubba förtroendet för likställdheten mellan medborgarna eller det straffrättsliga systemets funktion)
... att samma myndighet, ovanpå de redan fem månader som förflutit sedan de till JO gav sitt rappakaljasvar, har beviljats ytterligare två veckor respit för att reda ut hur tusan det ligger till med deras jävla bostadbidragsberäkningar. Vilket väl i och för sig kan ses som positivt, för det tyder ju på att något är på gång i hufvudstaden.
... att Pensions-Alandia skiter totalt i sina kunder, eftersom de inte lyckas få fram de protokollkopior som jag behöver för mitt överklagande till Försäkringsdomstolen eller ens meddela mig om att det är på G. Fast, va’ fan, det visste jag ju redan.
Och handen på hjärtat, vad skulle väl folk som höstar in en bruttolön på 107.000 eller 223.000 euro/år bry sig om en sjuk och halvgammal kärring, som under samma tidsrymd förväntas överleva på ett netto på 8.420 euro? Inte ett jota, det är då ett som är säkert. Och av de där 8.420 pengarna har jag väl vid det här laget spenderat några hundra på kopieringspapper ... :o(
Jag har en bestämd känsla av att det blir två kakbitar imorgon också.
Så vadan detta usla humör? Jo, ser ni, idag fick jag veta
... att FPA bemött min polisanmälan precis som väntat. De har förstås bestridit att de på något vis som helst ägnar sig åt något så fult som ett lagstridigt förfarande. Och så klämmer de förstås i med samma: Vi har redan vid flera tillfällen upplyst Backlund om hur bostadsbidraget beräknas och om att det är social- och hälsovårdsministeriet som stiftar lagarna och bla bla bla, som de redan tidigare serverat JO den 1 juni.
... att jag var korkad som gjorde min anmälan till Ålandspolisen och inte gick direkt Centralkriminalpolisen, eftersom ärendet enligt riksåklagarämbetets föreskrifter är ett brottmål som är viktigt ur samhällets synpunkt (mer specifikt: brott som begåtts av personer i betydande samhällelig ställning, om ärendet uppvisar drag som kan rubba förtroendet för likställdheten mellan medborgarna eller det straffrättsliga systemets funktion)
... att samma myndighet, ovanpå de redan fem månader som förflutit sedan de till JO gav sitt rappakaljasvar, har beviljats ytterligare två veckor respit för att reda ut hur tusan det ligger till med deras jävla bostadbidragsberäkningar. Vilket väl i och för sig kan ses som positivt, för det tyder ju på att något är på gång i hufvudstaden.
... att Pensions-Alandia skiter totalt i sina kunder, eftersom de inte lyckas få fram de protokollkopior som jag behöver för mitt överklagande till Försäkringsdomstolen eller ens meddela mig om att det är på G. Fast, va’ fan, det visste jag ju redan.
Och handen på hjärtat, vad skulle väl folk som höstar in en bruttolön på 107.000 eller 223.000 euro/år bry sig om en sjuk och halvgammal kärring, som under samma tidsrymd förväntas överleva på ett netto på 8.420 euro? Inte ett jota, det är då ett som är säkert. Och av de där 8.420 pengarna har jag väl vid det här laget spenderat några hundra på kopieringspapper ... :o(
Jag har en bestämd känsla av att det blir två kakbitar imorgon också.
Sparat i följande arkivlådor:
Asumistuki Suomessa,
Bostadsbidrag i Finland,
Hälsa - papperskrig,
Myndighetssjabbel
måndag 5 november 2012
Om att ta det säkra före det osäkra
JUST NU KÄNNS det som om papperskriget som pågår på flera fronter samtidigt kommer att bli min för tidiga död. Då känns det gott att veta att det kommer att finnas åtminstone en julklapp från mig till Lilla A.
Sen kan jag rapportera om ett lustigt (nåja) fenomen i samband med den nyligen påbörjade tre veckor långa antibiotikabehandlingen av min neuroborrelios. Plötsligt känns det nämligen som det småkokar inuti mitt vänstra knä, samma knä som jag haft det lite värkigt och småbesvärligt med i sisådär ett halvår.
Måhända är det de små spiroketuschlingarna som sjuder i sitt eget spad..?
Sen kan jag rapportera om ett lustigt (nåja) fenomen i samband med den nyligen påbörjade tre veckor långa antibiotikabehandlingen av min neuroborrelios. Plötsligt känns det nämligen som det småkokar inuti mitt vänstra knä, samma knä som jag haft det lite värkigt och småbesvärligt med i sisådär ett halvår.
Måhända är det de små spiroketuschlingarna som sjuder i sitt eget spad..?
Sparat i följande arkivlådor:
Borrelios/neuroborrelios
lördag 3 november 2012
Oj, oj ... OJ!
JAG VAR VISST lite okoncentrerad när jag skrev gårdagens inlägg, för av någon anledning glömde jag bort att för handen ligger, förutom det redan nämnda och såvitt jag kan bedöma, både marknadsföringsbrott och grovt bedrägeri.
Det oaktat, så har det som från början var planerat att bli en enkel anmälan till försäkringsnämnden vid en grundligare granskning bytt skepnad från tvistemål till brottmål.
Jesus, Josef och Maria, is there never going to be an end to all this shit??
Det oaktat, så har det som från början var planerat att bli en enkel anmälan till försäkringsnämnden vid en grundligare granskning bytt skepnad från tvistemål till brottmål.
Jesus, Josef och Maria, is there never going to be an end to all this shit??
Sparat i följande arkivlådor:
Hälsa - papperskrig,
Men va' faan?
fredag 2 november 2012
Oj, oj ...
JAG HAR LÄST, räknat och ritat diagram den senaste tiden. Nu har jag börjat få struktur på materialet.
Oj, oj, Aktia (dvs Liv-Alandia), det var ettkorkat bra försök. Men ack och ve, vad ni kan känna er rökta. Försök till förskingring [av frivilliga pensionsförsäkringsbesparingar] är enligt strafflagen ett riktigt allvarligt brott:
Sug på den en stund ni. Sen kan ni ju färdigt singla slant om vem hos er som ska få bära hundhuvudet. Och så var det det där med brott mot tystnadsplikten, avtalsbrott och missbruk av förtroendeställning. Men, vad fan, det tar jag när det blir så dags.
Oj, oj, Aktia (dvs Liv-Alandia), det var ett
5 § (24.8.1990/769)
Grov förskingring
Om vid förskingring
1) föremål för brottet är synnerligen värdefull egendom eller penningmedel till ett stort belopp,
2) den drabbade, med beaktande av hans förhållanden, åsamkas synnerligen kännbar skada eller
3) gärningsmannen utnyttjar sin särskilt ansvarsfulla ställning,
och förskingringen även bedömd som en helhet är grov, skall gärningsmannen för grov förskingring dömas till fängelse i minst fyra månader och högst fyra år.
I fråga om försök tillämpas på motsvarande sätt vad 4 § stadgar om försök.
Grov förskingring
Om vid förskingring
1) föremål för brottet är synnerligen värdefull egendom eller penningmedel till ett stort belopp,
2) den drabbade, med beaktande av hans förhållanden, åsamkas synnerligen kännbar skada eller
3) gärningsmannen utnyttjar sin särskilt ansvarsfulla ställning,
och förskingringen även bedömd som en helhet är grov, skall gärningsmannen för grov förskingring dömas till fängelse i minst fyra månader och högst fyra år.
I fråga om försök tillämpas på motsvarande sätt vad 4 § stadgar om försök.
Sug på den en stund ni. Sen kan ni ju färdigt singla slant om vem hos er som ska få bära hundhuvudet. Och så var det det där med brott mot tystnadsplikten, avtalsbrott och missbruk av förtroendeställning. Men, vad fan, det tar jag när det blir så dags.
Sparat i följande arkivlådor:
Hälsa - papperskrig,
Men va' faan?
torsdag 1 november 2012
Fantabulous
Jag har fått recept på borreliaantibiotika. 1,5 g/dag i tre veckor, brrr...
Det har skickats remiss för rehabiliteringsutredning i Åbo. Med fyra års fördröjning, men dock.
Nya Åland ringde just och bad om recensionsex av 60+ och singel.
Trist att jag inte orkar bli glad.
Men det blir säkert bättre efter Amoxinkuren.
Väl?
Det har skickats remiss för rehabiliteringsutredning i Åbo. Med fyra års fördröjning, men dock.
Nya Åland ringde just och bad om recensionsex av 60+ och singel.
Trist att jag inte orkar bli glad.
Men det blir säkert bättre efter Amoxinkuren.
Väl?
Sparat i följande arkivlådor:
Borrelios/neuroborrelios,
Författande,
Hälsa - sjukvård
onsdag 31 oktober 2012
Meddelande
Ryktet och alla eventuella spirande hopp om min hädanfärd dementeras respektive grusas härmed. Kärringen är fortfarande vid liv, till förtret för många. Men borreliosen är fortfarande, drygt två månader efter diagnos, inte kommen under behandling, så man gör helt klart vad man kan för att få det onda krutet att förgås.
Pilutta er!
Edit kl. 17:09
Efter att under dagen ha ägnat onödigt mycket av min tid åt att producera c. 1,8 kg ny ammunition (i form av kopior, kopior och ännu fler kopior) till det kontinuerligt upptrappade papperskriget slogs jag under middagen av en insikt:
Den enda juridiska handling jag t.v. inte har kunnat prestera – den enda som gissningvis skulle ha någon önskvärd effekt, fast det vete fan – är en dödsattest. Med mindre än att man kan dunka en sådan i bordet tycks det vara en teknisk omöjlighet att som försvarsadvokat i den justitiemordsbenägna hälsodomstol jag hamnat i ha en rimlig chans att leda i bevis att man är sjuk.
Men tro fan inte att jag ger mig.
Och idag gick deadline för FPA och deras svar till JO respektive polismyndigheten. Nu ska det bli ryysligt spännande att få ta del av vilka amsagor som presterats som förklaring till att man bryter mot lag. Japp, det ska det sannerligen.
Pilutta er!
Edit kl. 17:09
Efter att under dagen ha ägnat onödigt mycket av min tid åt att producera c. 1,8 kg ny ammunition (i form av kopior, kopior och ännu fler kopior) till det kontinuerligt upptrappade papperskriget slogs jag under middagen av en insikt:
Den enda juridiska handling jag t.v. inte har kunnat prestera – den enda som gissningvis skulle ha någon önskvärd effekt, fast det vete fan – är en dödsattest. Med mindre än att man kan dunka en sådan i bordet tycks det vara en teknisk omöjlighet att som försvarsadvokat i den justitiemordsbenägna hälsodomstol jag hamnat i ha en rimlig chans att leda i bevis att man är sjuk.
Men tro fan inte att jag ger mig.
Och idag gick deadline för FPA och deras svar till JO respektive polismyndigheten. Nu ska det bli ryysligt spännande att få ta del av vilka amsagor som presterats som förklaring till att man bryter mot lag. Japp, det ska det sannerligen.
Sparat i följande arkivlådor:
Borrelios/neuroborrelios,
Hälsa - papperskrig,
Hälsa - sjukvård
fredag 26 oktober 2012
Totalt sammanbrott
Får se när jag återkommer. Först måste jag smälta vad som sades vid dagens telefontid, för just nu är jag förstummad.
Sparat i följande arkivlådor:
Hälsa - sjukvård
torsdag 25 oktober 2012
Om att ta det kallt
– eller snarare om att inte lyckas så bra med detsamma
INTE ÄR DET mycket att skryta med jämfört med vad som långt tidigare kommit över norra Sverige och Finland, men det är kornsnö, inte frigolit.
Det börjar bli kallt, utomhus. Inombords kokar det, både av ilska och av en borreliainfektion Stage 2, som befinner sig i en aktiv fas.
Igår räknade jag ut att jag sedan smittan 2005 (eller rentav tidigare) har träffat minst tretton (!) olika läkare. Tretton olika läkare, som var och en fått sig serverad hela min armslånga lista med kufiska (men för borrelios utmärkande) symptom. Tretton olika läkare, av vilka ingen kommit på den strålande idén att testa för detsamma.
Always look on the bright side of life heter det. Jomenvisst! Det är såå kul att ha förlorat ett sedan 20 år inarbetat eget företag. Det är himla skoj att ha blivit av med två tänder helt i onödan. Det är enastående underhållande att Lilla A fått uppleva en tonårstid i fattigdom. Det gör mig överlycklig att veta att jag antagligen för all framtid förlorat stora delar av min kognitiva förmåga. Jag formligen jublar av lycka över att sparkapitalet för Lilla A:s högskoleutbildning är förbrukat. Jag gråter av glädje över att i åratal ha blivit nonchalerad, ifrågasatt och fått ett försumligt bemötande.
Ja, ni får faktiskt förlåta mig, men jag har i det här skedet liite svårt att skönja the bright side. Det skulle i så fall vara, att jag själv, lekmannen och patienten, till slut insisterade på en provtagning för borrelia. Och att jag i ett något tidigare skede inte gav mig, utan tjatade mig till en bentäthetsmätning.
Jag skrev nyligen, i ett helt annat sammanhang, att ÅHS är en nutida kopia av regalskeppet Wasa. Man har byggt för mycket på höjden och lastat för tungt i toppen, vilket gör skorven rank. Alltsomoftast får man en känsla av att patienterna inte är mycket mer än den barlast som ska se till att alla på övre däck kan segla vidare.
Detta står jag för, all the way. Om ock på svaga, bensköra ben och saftigt susig i luvan.
Mer att läsa: Läkartidningen nr 47 2011
Det börjar bli kallt, utomhus. Inombords kokar det, både av ilska och av en borreliainfektion Stage 2, som befinner sig i en aktiv fas.
Igår räknade jag ut att jag sedan smittan 2005 (eller rentav tidigare) har träffat minst tretton (!) olika läkare. Tretton olika läkare, som var och en fått sig serverad hela min armslånga lista med kufiska (men för borrelios utmärkande) symptom. Tretton olika läkare, av vilka ingen kommit på den strålande idén att testa för detsamma.
Always look on the bright side of life heter det. Jomenvisst! Det är såå kul att ha förlorat ett sedan 20 år inarbetat eget företag. Det är himla skoj att ha blivit av med två tänder helt i onödan. Det är enastående underhållande att Lilla A fått uppleva en tonårstid i fattigdom. Det gör mig överlycklig att veta att jag antagligen för all framtid förlorat stora delar av min kognitiva förmåga. Jag formligen jublar av lycka över att sparkapitalet för Lilla A:s högskoleutbildning är förbrukat. Jag gråter av glädje över att i åratal ha blivit nonchalerad, ifrågasatt och fått ett försumligt bemötande.
Ja, ni får faktiskt förlåta mig, men jag har i det här skedet liite svårt att skönja the bright side. Det skulle i så fall vara, att jag själv, lekmannen och patienten, till slut insisterade på en provtagning för borrelia. Och att jag i ett något tidigare skede inte gav mig, utan tjatade mig till en bentäthetsmätning.
Jag skrev nyligen, i ett helt annat sammanhang, att ÅHS är en nutida kopia av regalskeppet Wasa. Man har byggt för mycket på höjden och lastat för tungt i toppen, vilket gör skorven rank. Alltsomoftast får man en känsla av att patienterna inte är mycket mer än den barlast som ska se till att alla på övre däck kan segla vidare.
Detta står jag för, all the way. Om ock på svaga, bensköra ben och saftigt susig i luvan.
Mer att läsa: Läkartidningen nr 47 2011
Sparat i följande arkivlådor:
Hälsa - sjukvård
onsdag 24 oktober 2012
Ordlös onsdag
Tack till dig, J från Sverige, som sedan igår undertecknat petitionen! Det är direkt pinsamt att så få finländare får det gjort.
Edit kl. 18:35
Stort tack även till Annette, också hon från Sverige, för hennes underskrift under e.m.
Edit kl. 21:37
Och följande tack går även det till en svenska: Agneta, som skrev på utåt kvällen.
Kom igen nu, alla finländare! Det här liknar ju ingenting, att folk i vårt västra grannland inser vikten av protestlistan och undertecknar, medan den för vars framtida sociala skydd petitionen startats inte skriver på. Att våra grannar i västerled utan tvekan är bättre på att knåpa ihop vinnande melodifestivalbidrag må väl vara sin sak, men herregud, i den här frågan ska vi väl ändå kunna vara bäst..?
Sparat i följande arkivlådor:
Foto,
Små glädjeämnen
tisdag 23 oktober 2012
Mumbojumbo på högsta nivå
DEN 17 OKTOBER publicerade social- och hälsovårdsministeriet sitt nya åtgärdsprogram för utveckling av försäkringsläkarsystemet. För närvarande finns det tillgängligt endast på finska. Det består av mycket blablabla och förslag, men det som framför allt sticker mig i ögonen är följande:
Todettakoon, että suurin osa hakemuksista hyväksytään. Esimerkiksi vuonna 2011 työeläkejärjestelmässä kolme neljästä työkyvyttömyyseläkeratkaisusta oli myönteisiä päätöksiä. Vakuutuslääkärijärjestelmä, jossa päätökset tehdään pääsääntöisesti kirjallisten selvitysten perusteella, on perusperiaatteiltaan toimiva ja tarpeellinen. Järjestelmää kohtaan koettu epäluottamus on kuitenkin valitettavan yleistä.
Översatt till svenska:
Det bör noteras att största delen av [invalidpensions]ansökningarna godkänns. Inom arbetspensionssystemet var t.ex. under år 2011 tre av fyra beslut i invalidpensionsärenden positiva. Försäkringsläkarsystemet, inom vilket besluten som regel fattas på basen av skriftliga utlåtanden, är till sina grundläggande principer fungerande och tillräckligt. Det är dock beklagligt allmänt med ett bristande förtroende för systemet.
Visst låter det fiiiiint? Tre av fyra ansökningar godkänns. Men stanna upp en stund och tänk efter. Hur stor andel av dessa tre är ansökningar som godkänns vid första ansökan? Hur många är tvungna att besvära sig till besvärsnämnden för arbetspensionsärenden? Och hur många av dem är ytterligare tvungna att gå till försäkringsdomstolen – kanske rentav ända till högsta förvaltningsdomstolen – innan han eller hon får rätt?
Det skulle vara oerhört intressant att få se faktiska siffror för hur långa handläggningstiderna för de godkända ansökningarna är. Ett år? Tre år? Fem??
Skriv under namninsamlingen mot försäkringsdiktaturen i Finland!
Och med posten idag anlände, som väntat, Aktias (dvs numera Alandia-Bolagens) fortsatta krångel med min ansökan om premiebefrielse, som är gjord helt i enlighet med deras egna försäkringsvillkor. Gissa hur trött jag blir ...
Samtidigt kom också den av mig begärda kopian av remissen till second opinion avseende endokrinologisk bedömning. Dock inte förrän jag – inte ett dugg förvånande – varit tvungen att påminna om att jag bett om den.
Men säg mig, varför är jag inte heller det minsta förvånad över att det i denna hela tolv rader långa* remiss finns två rejäla felaktigheter? Börjar jag månntro bli luttrad..? Det ena felet är dessutom riktigt stort: cystan jag har i epifysen (tallkottkörteln) har i remissen plötsligt flyttat över till kompisen intill, hypofysen.
Slutsats: jag ska nog tacka min lyckliga stjärna för att jag inte gav mig förrän jag lyckades genomdriva den här remitteringen till annan läkare.
* Ironin gick hem där, va’?
Todettakoon, että suurin osa hakemuksista hyväksytään. Esimerkiksi vuonna 2011 työeläkejärjestelmässä kolme neljästä työkyvyttömyyseläkeratkaisusta oli myönteisiä päätöksiä. Vakuutuslääkärijärjestelmä, jossa päätökset tehdään pääsääntöisesti kirjallisten selvitysten perusteella, on perusperiaatteiltaan toimiva ja tarpeellinen. Järjestelmää kohtaan koettu epäluottamus on kuitenkin valitettavan yleistä.
Översatt till svenska:
Det bör noteras att största delen av [invalidpensions]ansökningarna godkänns. Inom arbetspensionssystemet var t.ex. under år 2011 tre av fyra beslut i invalidpensionsärenden positiva. Försäkringsläkarsystemet, inom vilket besluten som regel fattas på basen av skriftliga utlåtanden, är till sina grundläggande principer fungerande och tillräckligt. Det är dock beklagligt allmänt med ett bristande förtroende för systemet.
Visst låter det fiiiiint? Tre av fyra ansökningar godkänns. Men stanna upp en stund och tänk efter. Hur stor andel av dessa tre är ansökningar som godkänns vid första ansökan? Hur många är tvungna att besvära sig till besvärsnämnden för arbetspensionsärenden? Och hur många av dem är ytterligare tvungna att gå till försäkringsdomstolen – kanske rentav ända till högsta förvaltningsdomstolen – innan han eller hon får rätt?
Det skulle vara oerhört intressant att få se faktiska siffror för hur långa handläggningstiderna för de godkända ansökningarna är. Ett år? Tre år? Fem??
Och med posten idag anlände, som väntat, Aktias (dvs numera Alandia-Bolagens) fortsatta krångel med min ansökan om premiebefrielse, som är gjord helt i enlighet med deras egna försäkringsvillkor. Gissa hur trött jag blir ...
Samtidigt kom också den av mig begärda kopian av remissen till second opinion avseende endokrinologisk bedömning. Dock inte förrän jag – inte ett dugg förvånande – varit tvungen att påminna om att jag bett om den.
Men säg mig, varför är jag inte heller det minsta förvånad över att det i denna hela tolv rader långa* remiss finns två rejäla felaktigheter? Börjar jag månntro bli luttrad..? Det ena felet är dessutom riktigt stort: cystan jag har i epifysen (tallkottkörteln) har i remissen plötsligt flyttat över till kompisen intill, hypofysen.
Slutsats: jag ska nog tacka min lyckliga stjärna för att jag inte gav mig förrän jag lyckades genomdriva den här remitteringen till annan läkare.
* Ironin gick hem där, va’?
Sparat i följande arkivlådor:
Hälsa - papperskrig,
Hälsa - sjukvård
söndag 21 oktober 2012
Nystickat
NY HALSDUK, EN helt vanlig och inte någon snood, av ett lejongult bomullsgarn med inslag av mjuk och glansig viskos. Inte så illa, va’? Såväl halsduken som stickbeskrivningen kommer så småningom att finnas till salu på Etsy.
Ryggen värker där kanylen gick in vid torsdagens lumbalpunktion, skallbenet känns 1½ nummer för trångt och Gröna Lund har placerat en ny åkattraktion mellan mina öron. Läget kunde vara bättre.
Ryggen värker där kanylen gick in vid torsdagens lumbalpunktion, skallbenet känns 1½ nummer för trångt och Gröna Lund har placerat en ny åkattraktion mellan mina öron. Läget kunde vara bättre.
Sparat i följande arkivlådor:
Stickat,
Tillverkat
lördag 20 oktober 2012
Affischeringsförbud..?
JAG HAR GJORT en märklig upptäckt: alla offentliga anslagstavlor i Mariehamn är som bortblåsta. När har de försvunnit och varför??
Och skitvädret fortsätter. Fast vid närmare eftertanke är det lika så bra, eftersom den närmaste veckan kommer att vara vikt för ett överklagande till försäkringsdomstolen.
Denna information är i första hand riktad direkt till er, Pensions-Alandia, så att ni inte för ett ögonblick ska inbilla er att kärringen har givit upp. Rätt ska vara rätt, om det så ska innebära överklagande ända upp till högsta förvaltningsdomstolen.
För nu är det så här, ser ni, att bara för att resultaten från de av er förordade, neurologiska undersökningarna inte påvisat något är detta inte liktydigt med att tanten är kurant. Neurologi och endokrinologi är nämligen två helt skilda specialiteter. Och att man verifierat inte lider av en psykiatrisk åkomma betyder inte att man är immun mot sjukdom(ar) av somatisk natur. Ex: trots att du inte haft stroke kan du få diabetes och man behöver faktiskt inte lida av paranoid schizofreni för att råka ut för ett benbrott.
Liten ordbok, som en hjälp på traven:
Och skitvädret fortsätter. Fast vid närmare eftertanke är det lika så bra, eftersom den närmaste veckan kommer att vara vikt för ett överklagande till försäkringsdomstolen.
Denna information är i första hand riktad direkt till er, Pensions-Alandia, så att ni inte för ett ögonblick ska inbilla er att kärringen har givit upp. Rätt ska vara rätt, om det så ska innebära överklagande ända upp till högsta förvaltningsdomstolen.
För nu är det så här, ser ni, att bara för att resultaten från de av er förordade, neurologiska undersökningarna inte påvisat något är detta inte liktydigt med att tanten är kurant. Neurologi och endokrinologi är nämligen två helt skilda specialiteter. Och att man verifierat inte lider av en psykiatrisk åkomma betyder inte att man är immun mot sjukdom(ar) av somatisk natur. Ex: trots att du inte haft stroke kan du få diabetes och man behöver faktiskt inte lida av paranoid schizofreni för att råka ut för ett benbrott.
neurologi´ (nylatin neurologi´a, av neuro- och -logi), läran om de centrala och perifera nervsystemens sjukdomar.
endokrinologi´, läran om de endokrina organen.
endokri´na organ (av endo- och grekiska kri´nō 'avsöndra'), körtlar som bildar hormoner och insöndrar dessa till blodet. Hormonerna utövar sin verkan i andra endokrina körtlar och i andra vävnader i kroppen.
psykiatri´ (nylatin psychiatri´a, av psyke och grekiska iatreia [-trεi´a] 'läkekonst'), själsläkekonst, medicinsk specialitet som har psykiska störningar, deras yttringar, orsaker, behandling och förebyggande som ansvarsområde.
soma´tisk, kroppslig; som har med kroppen att göra.
idiot [-o´t] s. -en -er · (vard.) dumbom
endokrinologi´, läran om de endokrina organen.
endokri´na organ (av endo- och grekiska kri´nō 'avsöndra'), körtlar som bildar hormoner och insöndrar dessa till blodet. Hormonerna utövar sin verkan i andra endokrina körtlar och i andra vävnader i kroppen.
psykiatri´ (nylatin psychiatri´a, av psyke och grekiska iatreia [-trεi´a] 'läkekonst'), själsläkekonst, medicinsk specialitet som har psykiska störningar, deras yttringar, orsaker, behandling och förebyggande som ansvarsområde.
soma´tisk, kroppslig; som har med kroppen att göra.
idiot [-o´t] s. -en -er · (vard.) dumbom
Sparat i följande arkivlådor:
Hälsa - papperskrig,
Men va' faan?
fredag 19 oktober 2012
F’låt!
DET HAR VARIT lite mycket jämmer och elände den senaste tiden; onödigt mycket om allt pågående tjafs med myndigheter och annat pack. För detta ber jag om ursäkt, även om jag samtidigt tycker att det är av högsta vikt att förmedla informationen om att det är möjligt att få saker till stånd, bara man är tillräckligt enveten.
Men nu ska jag försöka skärpa mig och flytta fokus till roligare företeelser i Livet. Åtminstone för en stund. Och då är en riktigt rolig sak att utlåningstakten för 60+ och singel inte har minskat under den senaste månaden fastän antalet låneställen inte ökat sedan sist, och detta fortsättningsvis utan en tillstymmelse till marknadsföring eller någon recension i våra lokaltidningar.
Tio nya lån på fyra veckor är mer än jag vågat drömma om och t.v. är det bara vid Hammarlands kommunbibliotek som ingen lånat boken. Hm..? Inte är väl hammarlänningar mer humorbefriade än andra?? *förvånad*
Annars kan jag rapportera, att funnes det ett Nobelpris för dåligt väder skulle Åland ligga bra till i år. Maken till regnig höst ovanpå en regnig sommar har jag sällan upplevt. De få stunder man skymtar blå himmel och en gnutta sol hinner man bara tänka att det skulle vara skönt med en promenad förrän regnet står som spön i backen. Man lyckas ju för farao inte ens få på sig skorna före nästa skyfall :o/
Soffan och stickning tycks bli den entoniga melodi som gäller i år, ackompanjerat av regnets taktfasta trummande mot plåttaket. Och idag har jag i ett anfall av moderlig sinnesförvirring utlovat hemlagad pizza till middag. För dumt huvud får kroppen lida, brukar man säga, och det är då så sant som det är sagt.
Stort tack till den anonyma människa som igår skrev på petitionen mot försäkringsdiktaturen i Finland. Och årtiondets största riskvast till den/dem som systematiskt plockar ner papperet med uppropet
från S-Markets anslagstavla.
Men nu ska jag försöka skärpa mig och flytta fokus till roligare företeelser i Livet. Åtminstone för en stund. Och då är en riktigt rolig sak att utlåningstakten för 60+ och singel inte har minskat under den senaste månaden fastän antalet låneställen inte ökat sedan sist, och detta fortsättningsvis utan en tillstymmelse till marknadsföring eller någon recension i våra lokaltidningar.
Tio nya lån på fyra veckor är mer än jag vågat drömma om och t.v. är det bara vid Hammarlands kommunbibliotek som ingen lånat boken. Hm..? Inte är väl hammarlänningar mer humorbefriade än andra?? *förvånad*
Annars kan jag rapportera, att funnes det ett Nobelpris för dåligt väder skulle Åland ligga bra till i år. Maken till regnig höst ovanpå en regnig sommar har jag sällan upplevt. De få stunder man skymtar blå himmel och en gnutta sol hinner man bara tänka att det skulle vara skönt med en promenad förrän regnet står som spön i backen. Man lyckas ju för farao inte ens få på sig skorna före nästa skyfall :o/
Soffan och stickning tycks bli den entoniga melodi som gäller i år, ackompanjerat av regnets taktfasta trummande mot plåttaket. Och idag har jag i ett anfall av moderlig sinnesförvirring utlovat hemlagad pizza till middag. För dumt huvud får kroppen lida, brukar man säga, och det är då så sant som det är sagt.
från S-Markets anslagstavla.
Sparat i följande arkivlådor:
Ditten och datten,
Författande
torsdag 18 oktober 2012
Tappat & klart
I’M ALIVE, MEN väger mindre än imorse efter tömning både här och där. Förutom ett antal milliliter spinalvätska har jag gett ifrån mig en avsevärd mängd blod också, för nu är minsann Ruckelhäxan uppgraderad till en del av borreliaforskningen. För si, borreliaantikroppar fanns det, alldeles som jag förutspått, i det i övrigt kristallklara och fina bakvattnet.
Väl hemkommen efter två och en halv timme på sjukhuset väntade mig ett häpnadsväckande mejl i inboxen: plötsligen erbjuds jag av Ålands hälso- och sjukvård en betalningsförbindelse för den av dem själva, i flera repriser under snart fyra år (!) förordade grundliga rehabiliteringsutredningen vid arbetsklinik.
I fyra år har mitt hälsotillstånd kontinuerligt försämrats, i fyra år har jag tvingats försörja mig och mitt barn på en inkomst under existensminimum, på fyra år har jag inte kunnat betala in något för min framtida pension, under fyra år har jag varit tvungen att förbruka det ynkligt lilla kapital jag med blod, svett och tårar förmått gneta ihop för min dotters kommande universitetsstudier och framför allt, mitt drygt 20 år gamla, egna företag har dött på kuppen.
Naturligtvis accepterar jag erbjudandet om betalningsförbindelsen, idiot är jag ju inte. Men att det kommer att bli rättsliga efterverkningar, det kan ni vara jävligt så säkra på.
Väl hemkommen efter två och en halv timme på sjukhuset väntade mig ett häpnadsväckande mejl i inboxen: plötsligen erbjuds jag av Ålands hälso- och sjukvård en betalningsförbindelse för den av dem själva, i flera repriser under snart fyra år (!) förordade grundliga rehabiliteringsutredningen vid arbetsklinik.
I fyra år har mitt hälsotillstånd kontinuerligt försämrats, i fyra år har jag tvingats försörja mig och mitt barn på en inkomst under existensminimum, på fyra år har jag inte kunnat betala in något för min framtida pension, under fyra år har jag varit tvungen att förbruka det ynkligt lilla kapital jag med blod, svett och tårar förmått gneta ihop för min dotters kommande universitetsstudier och framför allt, mitt drygt 20 år gamla, egna företag har dött på kuppen.
Naturligtvis accepterar jag erbjudandet om betalningsförbindelsen, idiot är jag ju inte. Men att det kommer att bli rättsliga efterverkningar, det kan ni vara jävligt så säkra på.
Sparat i följande arkivlådor:
Borrelios/neuroborrelios,
Hälsa - papperskrig,
Hälsa - sjukvård
onsdag 17 oktober 2012
Hjälp till självhjälp
ÅRETS LOPPISFYND DE luxe är avklarat: ett första hjälp -kit för en människa i juridisk sjönöd på finska farvatten, för hälften av priset på ett par beg. skor, som väl kanske är det som normalkvinnan vanligen väljer att fynda.
Frälsarkransen jag fått mig tillslängd kommer nämligen österifrån, från landet som flödar inte bara av Koskenkorva, utan även av juridisk sakkunskap kliniskt befriad från generande kopplingar till lokala företag och organisationer. Köp åländskt! är inte en slogan som lämpar sig när man shoppar muskler för en drabbning på det åländska lokalplanet.
Svågerpolitik är ett vida spritt virus här ute i sjön, med pinsamma, buksvågerpolitiska mutationer, lika svåra att råda bot på som den fruktade fågelinfluensan. Därför tränar jag nu flitigt på mitt uttal av Korkein hallinto-oikeus. Att man ska tala med bönder på bönders vis och med lärde män på latin är ju välkänt, men i Finland går det senare ännu bättre på finska ;o)
Ahoy, mina vänner, nu putsar vi änterhakarna! Och somliga lär inte lyckas täta alla läckor i skrovet förrän vi tagit oss ombord. Däremot är sannolikheten hög att det kommer att dumpas barlast för att hålla skorven på rätt köl. Det sparkas ju i allmänhet neråt när målet är att hålla den egna näsan över vattenytan ...
***
Ni som ännu inte undertecknat petitionen mot försäkringsdiktaturen i Finland: här är ett nytt alternativ för er. Skriv ut ett eller flera ex av den här A4:an med riv loss -lappar och häng upp den på lämplig plats, t.ex. på jobbet, i butiken där ni brukar handla eller på en anslagstavla på stan.
Högerklicka på bilden och välj Spara bild som... för att först spara den på den egna datorn.
Stort tack till Mita och Anita för de nyligen gjorda påskrifterna!
Frälsarkransen jag fått mig tillslängd kommer nämligen österifrån, från landet som flödar inte bara av Koskenkorva, utan även av juridisk sakkunskap kliniskt befriad från generande kopplingar till lokala företag och organisationer. Köp åländskt! är inte en slogan som lämpar sig när man shoppar muskler för en drabbning på det åländska lokalplanet.
Svågerpolitik är ett vida spritt virus här ute i sjön, med pinsamma, buksvågerpolitiska mutationer, lika svåra att råda bot på som den fruktade fågelinfluensan. Därför tränar jag nu flitigt på mitt uttal av Korkein hallinto-oikeus. Att man ska tala med bönder på bönders vis och med lärde män på latin är ju välkänt, men i Finland går det senare ännu bättre på finska ;o)
Ahoy, mina vänner, nu putsar vi änterhakarna! Och somliga lär inte lyckas täta alla läckor i skrovet förrän vi tagit oss ombord. Däremot är sannolikheten hög att det kommer att dumpas barlast för att hålla skorven på rätt köl. Det sparkas ju i allmänhet neråt när målet är att hålla den egna näsan över vattenytan ...
Ni som ännu inte undertecknat petitionen mot försäkringsdiktaturen i Finland: här är ett nytt alternativ för er. Skriv ut ett eller flera ex av den här A4:an med riv loss -lappar och häng upp den på lämplig plats, t.ex. på jobbet, i butiken där ni brukar handla eller på en anslagstavla på stan.
Högerklicka på bilden och välj Spara bild som... för att först spara den på den egna datorn.
Sparat i följande arkivlådor:
Hälsa - papperskrig
tisdag 16 oktober 2012
Om sjuk vård på Åland
FÖR IDAG EXAKT sex veckor sedan fick jag skriftligen löfte om betalningsförbindelse och remiss för en second opinion-konsultation. För en dryg vecka sedan började jag, eftersom inget hänt, höra mig för.
Imorse kom förklaringen:
* Inte av beundran, utan av vidden av försumligheten.
Imorse kom förklaringen:
Hej.Jag är mållös*. Och det, ska ni veta, händer inte ofta. Dessbättre är det ett högst tillfälligt och hastigt övergående tillstånd.
Jag ber om ursäkt. Jag har missat att skriva remiss som överenskommet. Åtgärdar det omedelbart.
* Inte av beundran, utan av vidden av försumligheten.
Sparat i följande arkivlådor:
Hälsa - sjukvård,
Men va' faan?
måndag 15 oktober 2012
Om att stadigt öka i popularitet
JAG HAR VID det här laget en hel flock oplockade gäss att ta mig an och det är minst sagt fascinerande att se hur de av helt fri vilja söker sig till slakthuset. I fredags klampade Aktia omkring här på bloggen, idag är det Alandia-Bolagen som gör mig den äran.
Dessutom har de avsatt en hel timme kontorstid på att informera sig om petitionen mot försäkringsdiktaturen. Klicka HÄR för att få insupa morgonens intresse för stoppaforsakringsdiktaturen.blogspot.com. Faktum är att de till och med roat sig med att besöka min fotoblogg!
Låt mig säga som så här: allt mjöl som vid det här laget finns i påsen är definitivt långt ifrån rent, och därutöver formligen kryllar det av mjölbaggar.
Dessutom har de avsatt en hel timme kontorstid på att informera sig om petitionen mot försäkringsdiktaturen. Klicka HÄR för att få insupa morgonens intresse för stoppaforsakringsdiktaturen.blogspot.com. Faktum är att de till och med roat sig med att besöka min fotoblogg!
Låt mig säga som så här: allt mjöl som vid det här laget finns i påsen är definitivt långt ifrån rent, och därutöver formligen kryllar det av mjölbaggar.
Sparat i följande arkivlådor:
Den virtuella världen,
Hälsa - papperskrig,
Men va' faan?
söndag 14 oktober 2012
När näsan själv får välja
NUFÖRTIDEN KÖPER JAG aldrig färdigmarinerad kyckling och tur är väl det. Det här porträttet föreställer nämligen kyckling nummer två för dagen. Den första hade, trots vakuumförpackning, kylförvaring och sista förbrukningsdag först imorgon, definitivt passerat sina bästa dagar. Då är det bra att råvarans naturliga dofter inte maskeras av starkt kryddade marinader, annars kan det gå riktigt galet. Särskilt med kyckling.
Redan när jag tog den första pippin ur sin förpackning tyckte jag mig ana en lukt som jag normalt inte sammanknippar med färsk fågel. Men den var inte såå påträngande, så jag förklarade det för mig själv med att den varit vakuumpackad.
In med limehalvor, salt, peppar och dragon i lilla maggen och skjuts in i ugnen. När jag en timme senare gläntade på luckan var det inte den utsökta doften av fräsch citrus och dragon som slog emot mig, det kan jag lova. Uäk, så det luktade! Min näsa hade alldeles rätt ända från början.
Så nu är jag alltså inne på andra varvet. Hel kyckling lagar jag som jag lärt mig från ett tv-program med Heston Blumenthal, minus hans bad i saltlake över en natt. Men lååg temperatur¹ i tre-fyra timmar² har jag snott av honom, och själva bryningen görs först därefter i riktigt hög ugnstemperatur.
Prova själva någon gång, för en så saftig, mör och välsmakande kyckling har jag aldrig någonsin lyckats åstadkomma på det vanliga viset!
¹ 90°
² eller tills innertemperaturen i tjockaste stället av ett bröst är 60° (enl. Heston, men vill du vara riktigt säker kör du till 75°)
Redan när jag tog den första pippin ur sin förpackning tyckte jag mig ana en lukt som jag normalt inte sammanknippar med färsk fågel. Men den var inte såå påträngande, så jag förklarade det för mig själv med att den varit vakuumpackad.
In med limehalvor, salt, peppar och dragon i lilla maggen och skjuts in i ugnen. När jag en timme senare gläntade på luckan var det inte den utsökta doften av fräsch citrus och dragon som slog emot mig, det kan jag lova. Uäk, så det luktade! Min näsa hade alldeles rätt ända från början.
Så nu är jag alltså inne på andra varvet. Hel kyckling lagar jag som jag lärt mig från ett tv-program med Heston Blumenthal, minus hans bad i saltlake över en natt. Men lååg temperatur¹ i tre-fyra timmar² har jag snott av honom, och själva bryningen görs först därefter i riktigt hög ugnstemperatur.
Prova själva någon gång, för en så saftig, mör och välsmakande kyckling har jag aldrig någonsin lyckats åstadkomma på det vanliga viset!
¹ 90°
² eller tills innertemperaturen i tjockaste stället av ett bröst är 60° (enl. Heston, men vill du vara riktigt säker kör du till 75°)
Sparat i följande arkivlådor:
Köksanteckningar
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)





















































