lördag 24 november 2012

Om nyhetens behag en trist och mulen dag

SALOMONS KNUTAR, KÄRLEKSKNUTAR och vad den här virk­tek­ni­ken nu har för andra namn, är min nya ”drog”. Väninnan C hade sna­vat över en beskrivning på någon blogg och tarvade lite assistans för att greppa det hela och sen var jag fast! Det går makalöst fort att pro­ducera fluffiga, fina sjalar eller halsdukar med ett slutresultat som ser himla komplicerat ut.


För att döva mitt dåliga samvete för att jag sitter stadigt på rumpan med virknålen i handen började jag dagen med en drygt 3 km lång ”runda” på motionsbandet. Rask promenad i 5 km/h varvat med kor­tare sträckor löpning i lite högre tempo får fart på tantfläsket vill jag lova! På det en kopp nybryggd espresso från min loppisfyndade ma­chinetta och sen är man på G :o)

Det är svårt att fatta att det bara är en månad kvar till julafton. Moss- och gräsmattan står så grön och grann på gården att den fläckvis rentav skulle må bra av en ansning. Men man ska inte klaga, utan klap­pa händerna av förtjusning. För tänk vilka mängder fossilt bränsle man sparar på kuppen!

9 kommentarer:

  1. Det där ser verkligen både snyggt och komplicerat ut och passar säkert bra till just sjalar eller tröjor man har ett linne under. Om jag inte hade hundar som har en viss fömåga att fastna med sina klor i lösstickade plagg skulle jag inte ha något emot att själv äga ett dyligt plagg.
    Låter som om du är flitig på bandet, hoppas att det ger resultat vad beträffar benstyrkan.

    Även vi har plussgrader och grönt gräs även om det ligger lite is kvar på skuggiga ställen. Ser dock på bilder från motsvarande tid i fjol att läget var ungefär detsamma och tänk vilken vinter vi fick trots den sena starten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finurliga med de här Salomons knutarna är att man kan göra virkningen precis så tät eller gles som man vill. Jag befinner mig fortfarande på experimentstadiet, men ett är säkert: jag ska inkorporera tekniken i något annat också! :o)

      Än så länge har jag ju kunnat promenera utomhus, pga den rådande "vintern". Men jag tror nog att jag kommer att få mycken glädje av bandet när det blir det vanliga menföret. Och det kan i alla fall inte skada att se till att man håller sig i gång så gott det går.

      Radera
  2. Och var har DU tantfläsk, om jag får fråga?

    Förresten, i onsdag börjar det lovas snö. Idag skickade jag ut alla ungarna att samla in samtliga omkringliggande leksaker och cyklar. Imorgon är det min tur att ta det sista. Sen börjar jag vänta på snöfall. Då blir det iaf ljusare ute! Den här senaste tiden har vi ju levat under en tjock grå yllefilt. Hu!

    Pipi

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nja, kanske inte så mycket rent fläsk, men det som finns lyder under tyngdlagen ;o)

      Här är det fortfarande regn under onsdagen, om meteorologernas prognos håller streck. Men till torsdagen har de ritat in +2 och snöflingor. Visst skulle det vara lite mysigt med vitt på marken till 1:a advent?

      Radera
  3. Hej Nina, det ser väldigt invecklat ut den där virkningen, men tuff.
    Så roligt att du kan motionera inomhus, speciellt i vinter som du säger. Det bästa tycker jag är att man slipper ta på sig alla bylten och snöra kängorna. Man kan gå eller springa när man får en stund över.
    Idag har vi haft regn och blåst hela dagen, så även jag har motionerat inne.
    Ha det bra
    Monkan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är bara som det ser ut, att det skulle vara krångligt. Och det är väl det som är det fina i kråksången, hehe.

      Det blir nog motionsbandet ikväll igen. Jag skulle egentligen varit ut på en långpromenad med en kompis och vi hade faktiskt hunnit iväg. Men så gick hennes sambos son och blev påkörd, så vi måste vända. Nu är det lugnast att knata på riktigt ordentligt på "rullbandet", så jag inte oroar mig för mycket för hur det har gått med pojken ...

      Radera
  4. Den virkningen kan inte jag heller.Har nu börjat läsa om min namne,vet inte vad jag tycker än..får kanske återkomma med en recension.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åhå, jag som trodde att du hade läst hela konkaronkan redan medan den var under arbete och kom upp kapitel för kapitel här på bloggen, men jag måste väl antagligen ha missuppfattat någon. Hoppas i alla fall att du får liite nöje av boken och ett par-tre ryck i smilbanden.

      Radera
  5. I gamla tider gick alla kvinnor här omkring med en stickning i händerna berättas det.Skulle man iväg långt bort i ett ärende fick man inte slösa bort den tiden. Det kunde ju faktiskt bli en halv vante per mil!Jag kan se dig där på bandet med en schal som växer sig allt längre fladdrande i fartvinden.
    Kram /Kerstin

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!