torsdag 11 november 2010
Vi går ut löst
Solen går upp över Funchal. Otroligt att sitta på balkongen och beskåda detta, när vi i går morse stod i snömodd och småspiksregn vid Arlanda ...
En försmak av de kommande två veckornas mest naturliga pose. Atlanten, mera Atlanten och så lite Atlanten till så långt ögat når. Och ett långt stenkast nedanför bränningarna som slår mot lavaklipporna.
Sen finns det en viss risk för att jag lägger på några kilon. Vilken frukostbuffet, alltså! Men nu ska vi ut och göra stan, så jag motionerar säkert bort det jag skuffade in.
Tack till alla er som önskat mig en bra semester! Jag ska verkligen göra mitt bästa för att det ska bli precis det. Nya rapporter följer i den mån det något svajiga trådlösa bredbandet på rummet tillåter det.
Sparat i följande arkivlådor:
Min resa till Madeira
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Mys på.
SvaraRaderaHär snöar det ännu,H har plogat hela dan,Usch, man är redan less på snön.Hur länge blir ni där?
Åh det där ser allt härligt ut! Fast egentligen har jag inget emot regnet här hemma heller. (Nä vadå ljuger så jag blir blå...)
SvaraRaderaFortsätt njuta du, och ett kilo till eller två gör nog ingen skada på dej! ;)
Mmmm, det såg inte dumt ut alls! Vilken utsikt från balkongen!
SvaraRaderaHa en fortsatt härlig semester!
Kram, Monica
Det var full snöstorm hemma på Åland när vi tog färjan på tisdag e.m. Med detta i färskt minne är det snudd på att jag inte har lust att komma hem överhuvudtaget ...
SvaraRaderaDet där sista har jag full förståelse för. När jag och min kompis Marie var på kryssning i Karibien, så funderade jag på att söka politisk asyl på Jamaica. Marie trodde inte att det skulle gå, men nog måste väl svenska vintrar räknas som fara för livet?
SvaraRaderaNjut av livet!! Annacarin
Åh vad jag avundas dig, här är det ett fasligt regnande och halv storm.
SvaraRaderaDet ser onekligen härligt ut, jag förstår att du inte vill hem just nu i allafall
Visst är det härligt att befinna sig hundratals mil från det nedslående nordiska förvintervädret, men jag gissar nog att jag kommer att tycka att det är rätt okej att vända hemåt när det är så dags. Hemma är alltid hemma, även om det är snömodd och beckmörker.
SvaraRadera