Nå, våren, hur ska vi ha’t..?

DET ÄR PÅ nåt sätt väldigt mycket varannandagsvår det här året. Knappt hinner man tänka: Jippi, nu kommer värmen! före det blir en off-dag igen, mulen, blåsig och k-k-kall.

Men igår var det en riktig on-dag med strålande sol, så jag kunde vara ute och pyssla i nästan sex timmar utan frysa häcken av mig.

Glaspalatset är vårdstädat, odlingslådorna tömda på gammal jord och förberedda för en ny säsong och det är bara att med en suck konsta­te­ra att grästillväxten har gått igång. Månntro jag ska få igång käre Stig ännu en klippsäsong..?

Annars är det rätt så tunt med blomsterprakt i ”Rucklets” trädgård. Men något lite har ändå kämpat sig upp och vecklat ut sig i den opå­lit­li­ga vårsolen.

Jag gillar backsippor.
De är på något vis så skönt ”fläskiga”.

Och vem kan motstå en matta
av blommande, blå blåstjärna ..?

Min namnlösa viva, en relik från husets forna ägare,
blommar långt före gullvivan, Ålands landskapsblomma.

TRÄDGÅRDSNOTERING FÖR 28.4
Den ena av de två lediga odlingsrutorna blev under dagen spadvänd och de tre höga planteringslådorna tömda på gammal jord. Lite allmän vår­städ­ning medelst bortklippning av visset från ifjol fick jag också till stånd och i rabatten utanför Glaspalatset sådde jag frön från kanadensisk solhatt, som jag fått av Fröken H.

Potatishinkarna inne i Glaspalatset behövde få sig ännu ett jordlager. Nu väx­er det!

Ruckelhäxan fläskar på

DET VAR MINSANN inte bara ägg som guppade iland när Annacarin hälsade på i förrgår morse! Inte nog med att mänskan har produktiva höns av mångahanda slag, hon har präktiga grisar också!

Av grisar får man som bekant fläsk. Och i det här fallet inte vilket fläsk som helst, utan prima sådant, inte det där vattensjuka eländet man får hålla till godo med om man gör sina inköp via supermarketarnas köttdiskar. Sånt där som funkar bra om man handgripligen vill illustrera uttrycket kokt i sitt eget spad.

Nej, så här ska det se ut (vätskan i långpannan är inte vatten):

Igår gjorde jag således fläskpannkaka, och herre min skapare, det går inte att beskriva hur gott det blev!

Smeten gjorde jag på 50/50 eko­vete­mjöl och speltmjöl. Den mjöl­bland­ningen använder jag mig av även när jag gräddar vanliga tunn­pann­kakor eller plättar, för både jag och Lilla A tycker det ger mer smak än bara vitt vetemjöl.

Och vet ni vad, förutom höns och grisar håller Annacarin sig med får också! Av får får man bland annat fårskinn, så låt mig upprepa: den 9 juni är det aktivitetsdag på gården. Ta en tur till Västrahult om ni kan!

***
TRÄDGÅRDSNOTERING FÖR 27.4
Jag skolade om fyra av åtta squashplantor och fyllde på mera jord i po­ta­tishinkarna (satta den 7 april), eftersom det börjat titta upp gröna blad. Jag flyttade också fröplantor av både vallmo och akleja från ”barnkammaren” i grönsakslandet till planteringen framför Glaspalatset. Plantorna är resultatet av frön jag fick av Monkan sommaren 2010.

Fjolårets solöga, som fantastiskt nog övervintrat inomhus, fick ny kruka och ny, fin plantjord runt fossingarna. Och på kvällen tittade herr K in, med­föran­de ett par gamla kaffesäckar av juteväv, så nu kan jag ”klä upp” mina tul­panhinkar :o)

Hjälp på traven

JÄKLAR, VAD DET fortsätter att vara kyligt! Än så länge bara några få plusgrader på nätterna och dagtid inte mycket bättre.

Vilken tur att jag i höstas grävde ner hinkar och plastkrukor fyllda med jord och planterade lökar i mitt grönsaksland! Efter att de började titta upp tog jag upp dem och flyttade in dem i Glaspalatset. Nu har de fått flytta ut igen.

Speciellt hinkarna – vita, av plast – är däremot inte särskilt vackra att se på och borde döljas med något. Juteväv kanske..? Men var få tag på sån utan att behöva lägga ut en förmögenhet??

Idag ska jag googla på vad allt man kan göra med ägg, förutom steka, koka, göra äggröra och omelett. Tur att det är lång hållbarhet på ny­värpt :o)

(Tänk vad behändigt det skulle vara om man kunde plantera ägg, så där som lökar, och skörda egna höns! Fast här skulle det i så fall bli fråga om stordrift :oS)

Och så ska mitt mjöd på flaskor idag efter två dagar i rumstemperatur. I år tajmade jag det perfekt, för nu blir det drickfärdigt precis lagom till val­borgsmässoafton på måndag och är så gott-gotti-gottgott till ny­kok­ta munkar!

Bloggfrämmande

IMORSE HADE JAG blixtbesök av Annacarin.

Annacarin har höns. Många höns.

Nu har Annacarin farit.

Men Lilla A och jag har ägg. Många ägg. Och jag har ont i magen av att under några tidiga morgontimmar ha skrattat mer än på flera år :o)

***
Vill du träffa en varm, humoristisk och helt underbar människa ska du absolut passa på att besöka Annacarins ställe i Västrahult utanför Kal­mar den 9 juni! Då ordnar hon aktivitetsdag på går’n med massor att smaka, prova och begapa.

Närmare information hittar du HÄR.

Nu är det hjul igen

IMORGON KOMMER ANNACARIN från Västrahult och ska hämtas från hamnen halv sju på morgonen. För att inte riskera en böteslapp för att fortfarande köra dubbdäckat satte jag framåt lunch igång med att byta till sommardäck på Röda Faran.

Däck 1, 2 och 3 gick som den vanliga dansen – men vid däck 4, vänster fram, var det tvärstopp. Den med bilen följande hylsnyckeln, mått­an­pas­sad för de 21 mm stora hjulmuttrarna, gick inte i våld heller på två av dem.

Va?! [plats för ögonbryn höjda i förvåning här]

Det här är samma däck som i december var in för byte av stötdämpa­rens dammskydd. En liten kul utgift på 185 jävla euro, efter­som det hette att jobbet blivit krångligare än väntat och tagit 2,5 tim­me istället för 1,5.

Nåja, muttrarna måste ju av, för det är inte direkt tillåtet att köra om­kring med tre sommardäck och ett av dubbmodellen, så jag körde iväg till gode vännen M, fena på bilar och bosatt bara en bit bort.

”Inte så konstigt att du inte får på nyckeln”, sa han. ”Muttrarna är ju sönderhamrade.”

Va?! [plats för tappad haka här]

”Men hur i glödheta h*vete?!” svor jag. ”Det var ju inget fel på varken muttrar eller bultar när jag bytte till vinterdäck, själv, i november!”

Knappt hade jag tänkt tanken före polletten trillade ner. Den här å­ver­kan måste förstås ha skett i samband med dammskyddsbytet i de­cem­ber! Svärande och puttrande satte jag mig på huk för att lösgöra den fjärde och sista muttern medan M gick för att hämta något i gara­get ...

Va?! [plats för tappad haka nummer 2 här]

Denna fjärde mutter var av en mycket mindre dimension än de övriga femton på kärran! Originalmuttern var alltså bytt, och högst antagligen för att den blivit totalkvaddad vid det hamrande hjulet varit utsatt för.

”Och du”, sa M, som återvänt från garaget, ”hjulbultarnas gängor är förstörda på två av dem också, och den tredje är rätt illa åtgången den med.”

Vid det här laget var jag så iniglödhetahelvetet jävligt förbannad att det förelåg stor risk för självantändning. Så när väl sommardäcket satt på plats (med två muttrar istället för fyra) körde jag raka spåret till ifrågavarande bilverkstad som jag av någon konstig, missriktad hänsyn av­står från att namn­ge – tills vidare.

I min outsägliga enfald hade jag föreställt mig att få ett ursäktande och ångerköpt bemötande, men till min oerhörda häpnad bestods jag istället med insinuationer om att jag skulle ha förstört mina muttrar och bul­tar själv!

Makalös. Och. Tidigare. Aldrig. Skådad. Brist. På. Professionalism.

Skulle inte tro att Röda Faran kommer att belasta den här verkstaden med ytterligare besök utöver det som måste göras imorgon för att by­ta misshandlade bultar och muttrar.

Och frågan är om inte dammskyddsbytet tog 2,5 timmar istället för 1,5 för att det tog en jävla tid att hitta en tillräckligt stor och tung släg­ga att hamra med?

En annan, och mer oroande, fråga är: hur ser det ut invändigt när det ser ut så här på utsidan..?

Det är tur att jag inte tror på gud. Hade jag gjort det hade jag slutat nu, för nu börjar det nämligen räcka med vad en ensam, liten tant ska orka med :o/

I min barnkammare

 
UTOMHUS SÅDDE JAG igår pionvallmo och rosenskära och nästan allt förgrott har nu fått flytta ut till Glaspalatset. Dock inte mina pelargon­bebi­sar, sådda den 23 mars från egna frön. Dem är jag alldeles för rädd om!

Småttingarna börjar få sina första riktiga blad, minimala men ändå ka­raktä­ristiska. Det är väl därför de på fackspråk heter just det, karak­tärs­blad ;o)

Bland det ätliga går det som det brukar: jag har alldeles för många plantor för mitt eget behov. Förnuftet säger mig att jag t.ex. inte behö­ver ett tiotal chiliplantor, det räcker med en. Men vem har hjärta att helt sonika slänga sånt som grott och växer?

Så om någon vill ha chili i sommar är det bara att säga till! Det finns några som ännu inte skolats om i riktig plantjord och jag delar gärna med mig.

Tomater lär jag också få för många av. I år igen. Och squash, vad det verkar. Håhå, jaja ... :o/

Hur står det till med er andra? Har ni också insjuknat i årets odlar­feber?

Vår ute, men mer inne

 
UTE I ”RUCKLETS” trädgård är det inte mycket vår alls ännu, men inomhus får man ändå en aning om att vi går mot sommar. Ett tecken på det är att min gamla, uppstammade hibiskus börjar sät­ta knopp för­vånansvärt mycket tidigare än vanligt:

Alldeles snart kommer det förresten att flytta sticklingar från just den här upp till Österbotten i Finland. På så vis är bloggandet kul, för på den vägen fick jag för ett tag sedan frågan om jag kunde tänka mig att dela med mig av skott från mina gammaldags, röda och mycket härdiga hibiskusar.

Visst kan jag det! Jag klipper på dem stup i kvarten, så ma­terial till nya plantor är det sannerligen ingen brist på. Och en annan röding som är på gång är min för året nya Mårbacka, en röd:

Så pass blomningsvillig har den varit, att jag redan plockat bort ett an­tal knoppanlag för att låta den gröna delen av plantan växa till sig lite mer. Men nu kan jag inte hålla mig längre. Nu vill jag se den i blom! På samma sätt har jag gjort med flera av mina pelargoner.

Och här följer beviset på att det går alldeles utmärkt att ta toppskott från basilika köpt från matbutiken. Se bara, vilka mängder av fina sug­rötter som utvecklats på bara några veckor:

Själva plantan, den som levereras i en yttepytteliten plastkruka som redan är knökfull av rötter, har jag delat på och planterat om i terra­kottakrukor. De plantorna skymtar i bakgrunden på bilden, lever, har hälsan och växer så det knakar.

Glöm det där med att köpa svindyra plantor från handelsträdgården! En kruka för 1,65 euro från kryddhyllan i butiken blir många plantor till sommarens växthusodling :o)

Terveiset Turusta!

KLOCKAN ÄR INTE mer än lite över tre på eftermiddagen och ändå har jag redan varit av och an till Åbo. Fast det såg till en början ut som det inte skulle bli någon flygtur idag:

Lite tjocka, om jag säger så. Men avgången blev faktiskt inte mer än trekvart försenad, så jag slirade in på Åbolands sjukhus nästan i tid för min bentäthetsmätning :o)

Från ”skor och byxor av” till ”skor och byxor på” tog det mindre än tio minuter, så håll med om att det skulle ha varit liite surt att tvingas åka nattbåt dit och nattbåt hem. Fast nu blev det istället liite snött om ti­den för att hinna tillbaka till returflyget.

Någon tid för shopping i ett grått, regnigt och trist Åbo blev det inte. Det var bara att ta långa benet före och i rask takt skynda till Salutor­get för att hoppa på bussen ut till flygplatsen.

Men väl där hann jag klämma i mig en macka och en balja kaffe i ter­mi­nalkaféet innan det var dags för boarding. Himla tur det, för nån frukost hann jag inte med imorse.

Åbo t/r på 3 timmar och 20 minuter, det är en sorts förmiddag det ock­så. Lite absurd faktiskt. Känns inte riktigt som knoppen hängt med :oS Men va f*n, när gör den det numera?

Övervakad

KNAPPT HINNER MAN trycka ner tangenterna och ha en åsikt före man utsätts för kontroll:

Håll med om att det är en smula fascinerande!

Konfirmation

EN MILSTOLPE IGEN, både för mig som förälder och för Lilla A själv, och allvaret från gårdagens dop har bytts till ett försiktigt leende efter avklarad konfirmation.

Efter kyrksamheten bjöds det på kaffe och mäktig chokladmarängtårta hos exet. Presenter fanns det som synes inte i överflöd ...

... men ett halssmycke fick hon av mor sin, gullklimpen. Korset är svensk­tillverkat och semiantikt men kedjan är av finländsk produktion och ny, så på så vis får hon ett minne både av sin konfirmation, tidi­gare generationer och det delade ursprung hon faktiskt har.

Själv känner jag mig med ens riktigt urgammal. Men det är förstås den helt naturliga följden av att avkomman växer till sig.

Det är färgglatt idag

MITT NYSTARTADE VIRKPROJEKT spritter av färger. En poncho ska det bli, ett utmärkt alternativ till sjal för svala sommarkvällar. Garnet är det jag fyndade på rea häromsistens och numret på virknålen är 7 mm, så det lär väl inte dröja alltför länge före arbetet är klart :o)

Mer färgglädje fick mina ögon njuta av under Lilla A:s dop denna efter­middag. Det här vackra glasfönstret finns i St. Görans kyrka i Marie­hamn. Visst är hon fin, gullklimpen min?

Bugs

BORDE JAG VARA nervös?? Under gårdagen hittade jag sammanlagt fem såna här typer inomhus i ”Rucklet”. I levande livet är de c. 13-15 mm långa och kan flyga.

”Rucklets” övre våning har väggar av stock. Inte är väl de här krypen någonting som lägger ägg som blir larver som knaprar på mitt hus???

Det skulle väl bara fattas det, ovan på allt annat, att jag blir tvungen att kalla på skadedjursbekämpare :o/ Går sånt på hemförsäkringen förresten..? Nej visst ja, försäkring var det ju. Hahahaa! Vilken skäm­tare jag blivit.

Fast just nu har jag viktigare saker att tänka på! På eftermiddagen idag ska Lilla A döpas och imorgon är det konfirmation. Tänka sig, att liten har blivit så stor ... *suckar över årens gång* Själv får jag vara glad om jag blir insläppt i kyrkan, såsom varande varken konfirmerad eller tillhörig den finska statskyrkan (eller något annat religiöst sam­fund).

What the f...?!

”Din webbläsare stöds inte längre av Blogger. Vissa delar av Blogger kommer inte att fungera och det kan uppstå problem.
Prova Google Chrome om du har problem.”

Just så ja! Det verkar som mitt bloggande på den här adressen har kommit till ändstationen, för jag har ingen som helst lust att byta webbläsare till Google Chrome.

Jag har tänkt tanken förut men inte kommit till skott, men nu verkar det vara hög tid att titta närmare på t.ex. Wordpress.

Är det nån som hänger med om jag flyttar på mig..?

På tv

JAG RÅKADE IKVÄLL se första delen av SVT:s nya serie ”Skönhetsbubblan”.

GGMS!

Ur led är världen.
 

Nämen, så roligt! Vi har fått en ny medlem i klubben!

SEDAN DEN 01.12.1995 har jag en privat pensionsförsäkring, som tecknades under mitt livs ”guldålder”. Det flexibla premiebelopp jag årligen har lyckats betala in för min framtida pension har stadigt mins­kat, tills det så småningom nådde noll (0) och stannade där.

Det jag däremot med blod, svett och mycken försakelse punktligt be­talat varje år har varit premiebefrielseförsäkringsdelen, som är av­sedd att träda i kraft om man drabbas av arbetsoförmåga. Dock med en ka­renstid, i mitt fall 90 dagar.

Till dags dato har jag varit av läkare förklarad såsom arbetsoförmögen lite drygt tre år. I och med att mitt pensionsförsäkringsbolag, Pen­sions-Alandia, strypt vidare utbetalning av invalidpension fr.o.m. 1 ap­ril har även Folkpensionsanstalten, FPA, per automatik stängt av be­tal­ningen av folkpensionen. M.a.o. inträdde den 1 april läget nada in­komster.

Med anledning av det här har jag – vilket knappast undgått en nå­gor­lunda regelbunden bloggläsare – haft anledning att riva och röja lite i min försäkringssituation och bestämde mig härförleden för att anhålla om premiebefrielse för den långa sjukfrånvaron. Jag skrev en anhål­lan, kopierade X antal dokument och skickade för ett större antal veckor sedan in hela klabbet.

I fredags kom beslutet från Aktia, som nyligen hette Veritas och där­förinnan, på den tiden jag köpte deras tjänst, Verdandi. Nänä, med hänvisning till 73 § lagen om försäkringsavtal skulle jag minsann inte få någon premiebefrielse längre bakåt i tiden än ett år. I 73 § står det, enligt Aktia, som följer:

Ersättningsanspråk som grundar sig på försäkringsavtal ska riktas till försäkringsgivaren inom ett år efter det att den som söker ersättning fått kännedom om försäkringen, för­säk­ringsfallet och den skadepåföljd som föranletts av försäk­rings­fallet. Om ersättningsanspråket inte läggs fram inom denna tid förlorar den som söker ersättning sin rätt därtill.

Men vänta lite nu, jag ansöker ju inte om någon ersättning. Jag an­söker om premiebefrielse. Tittar man dessutom på vad som står i de försäkringsvillkor jag fick mig tilldelade 1995 (samt det i min mapp befintliga försäkringsbrevet, ur vilket tydligt framgår att det är just dessa villkor som gäller) är det ur lekmannasynvinkel sett inget snack om saken. Jag torde ha full rätt att ansöka om premiebefrielse för hela sjukfrånvaron, eftersom innehållet i punkt 16.2.6 i villkoren är:

Premiebefrielse skall sökas hos Verdandi (numera Aktia, där­emellan Veritas) inom ett år från det att den sökande fått kän­nedom om sin möjlighet att få premiebefrielse och senast inom tio år från det att försäkringsfallet inträffat.

Sagda text är dessutom i deras tryckta villkor särskilt markerad med en grå bakgrundsruta, för att man riktigt säkert inte ska kunna missa dess existens.

Nåväl, idag talade jag i telefon med en [t.v. vänlig] handläggare hos Aktia och svaret är fortfarande att det är endast ett år bakåt i tiden som gäller. Jamen, hallå! Vari ligger problemet?

Formuleringen i 16.2.6 senast inom tio år torde väl betyda det och ing­enting annat? Men nä, tolkningen ska enligt Aktia vara, att jag ända från dag 1 av min sjukfrånvaro (20.02.2009) kan anses ha haft känne­dom om min möjlighet att få premiebefrielse. Därmed borde jag ha an­sökt om premiebefrielse senast 19.02.2010 – trots att samma, sam­manhängande sjukfrånvaro då fortfarande pågick och pågår än idag.

När senast inom tio år i så fall är tänkt att beaktas överhuvudtaget har jag t.v. inte fått någon klarhet i*. Så ska vi slå vad idag igen..? Denna gång om att jag med stor sannoliket blir tvungen att författa ytter­li­ga­re ett besvär.

*ännu ett snäpp tröttare än i förrgår*

Men visst, visst, ni på Aktia kan sätta er där *pekar med hela han­den*. Det finns en ledig plats strax bakom Pensions-Alandia ser jag.

GGMS¹, säger jag bara.

¹) God, give me strength!

---

Edit 20-04-2012:

*) Min poäng är som följer: Eftersom jag en gång tecknat sagda pre­mie­befrielseförsäkring torde jag ju enligt all logik ända från detta teck­ningsdatum ha full kännedom om min möjlighet att få premie­be­fri­else eller hur?

Det är detta logiska resonemang som ställer mig oerhört frågande in­för var, logiskt sett, utrymmet i så fall finns där kriteriet senast inom tio år någonsin kan komma in i bilden.

Totally free hemterapi

NÄR DET SURRAR för mycket i skallen på mig finns det bara två lös­ningar: trädgården eller hantverket. Trädgården går av meteo­ro­lo­gis­ka orsaker fortfarande bort. Återstår hantverk.

Några meter bomullsgarn, en ljusstump att vaxa det med, lite blanda­de glaspärlor och några gamla knappar. Voilà, vårfina bijouterier åt Lilla A:


Stipendieansökan för tryckpengar till ”60+ och singel” gick in idag, men lika fort som jag lämnat den ifrån mig ångrade jag mig. Vad får mig att tro att jag ska bli av med ens en så liten upplaga som 50 ex? Vem tror jag egentligen att jag är?

Och mest av allt frågar jag mig så gott som dagligen varför jag ids hål­la på. Jag kommer ju ändå ingenstans, möjligtvis ytterligare ett steg bakåt, om det nu kan sägas röra sig i någon riktning alls.

Jävlar i det, vilket gott humör jag är på.

Och det där var ironi, om det nu gick någon förbi.
 

När nöden är som störst ...

... RINGER HERR L på dörrklockan.

Färsk vildfisk är vi inte bortskämda med i ”Rucklet”. Den som tillhan­da­hålls i detaljhandelns fiskdiskar betingar för det mesta ett kilopris i närheten av garantimörad oxfilé och duger i vårt fall inte till annat än att dregla över. Tur att det är glas framför.

Men ibland inträffar det underbara att någon lägger nät och får så det räcker och blir över. Någon gång inträffar nästa underbara, att något av detta överflöd spiller över på Lilla A och moi. Som idag, när vi för­ärades både laxöring och sik. Färdigt fileat dessutom! Vilken lyx!


Öringen åkte i frysen men siken blev middag. Numera har jag lärt mig tricket att få fisk alldeles lagom salt. Man lägger den helt enkelt i blöt i saltvatten ett tag före tillredningen. Men inte för länge bara, för då blir den för salt.


Imorgon går min ansökan om mellanjustering av bostadsbidraget pga förändrade inkomster in till mina goda vänner på FPA. Jag har nämli­gen hamnat i ”omständigheter”; omständigheten att vara sjukskriven, men av mitt pensionsförsäkringsbolag, Pensions-Alandia, från­tagen min invalidpension.

Det betyder överknuffning till arbetsförmedlingen (!) och en påtvingad ansökan om grunddagpenning (fint ord för arbetslöshetsersättning och ett mycket mindre belopp än den mikroskopiska pensionen). Men för att få grunddagpenning beviljad ska man ha fått avslag på invalid­pensionen och det är här den nya försäkringsbolagsfinten kommer in i bilden:

Jag har således ingen invalidpension. Den slutade Pensions-Alandia betala fr.o.m. 1 april. Men när arbetsförmedlingen frågar dem om sa­ken är svaret att jag inte fått något avslag, jag är bara inte beviljad någon fortsatt pension. Men avslaget är det alltså inte.

Que..? Vad är det jag inte fattar??

Ska vi slå vad om att jag inte beviljas någon grunddagpenning, efter­som jag påstås inte ha fått ett avslag på invalidpensionen? Ska vi sam­tidigt slå vad om hur stor sannolikheten är för att beräkningen av det justerade bostadsbidraget ska bli rätt på första försöket och utan att jag blir tvungen att besvära mig mot ett felaktigt beslut?

*trött*

Så tusans mycket tack för maten, herr L! Den kunde inte ha kommit vid ett lämpligare tillfälle :o)

Varning för papperskarusell

EFTER ALLT SOM försiggått under det senaste dryga halvåret hade jag för ett tag lyckats övertyga mig själv om att det nu inte kunde bli värre. Men se på fan, det kan det tydligen.

Jag orkar ikväll inte gå närmare in på saken, så låt mig inskränka mig till ett enda ord:

F-Ö-R-S-Ä-K-R-I-N-G-S-B-O-L-A-G
(vilket väl egentligen inte tarvar någon vidare utveckling)
Jag vet ärligt talat inte om jag ska garva eller lipa numera. Men en sak är säker: kommer jag ur den här jävla papperskarusellen med livet i behåll kan ni hoppa upp och slår er i backen på att det ska bli en bok av det hela. Joseph Hellers ”Moment 22” kommer att te sig som rena barn­bo­ken i jämförelse.

Igår var det vinter

IDAG HAR DET varit vår. Omväxling förnöjer.


Men ikväll rullade en råkall, ogenomtränglig tjocka in över Mariehamn, så vi får väl se vilken joker vädergudarna drar ur rockärmen imorgon. Inatt får i alla fall värmefläkten gå i Glaspalatset, det är då ett som är säkert!

Nu blir det soffan och veckans dos av ”The Big C”. Om jag lyckas hålla mig vaken. Go’kväll på er!

Intressepejling

JAG FUNDERAR PÅ att ansöka om kulturstipendium för att kunna fi­nansiera tryckningen av en liten upplaga av min humorroman ”60+ och singel!” som legat färdig i den digitala byrålådan ett tag nu.


Av den orsaken skulle det var intressant att veta om det finns något förhandsintresse för boken. Eventuella spekulanter på ett eget ex av den färdigt tryckta boken får därför gärna anmäla sig via en kommen­tar till det här inlägget före den 17.4. Nämn även hur många ex det finns intresse för.

En intresseanmälan är på inget sätt bindande, den ger mig bara en möjlighet att få någonsorts hum om hur stor upplaga det kan bli tal om. Fast utan ett stipendium blir det ingen tryckning, så risken finns att det inte blir någon upplaga överhuvudtaget.

Bokens första tolv kapitel hittar du HÄR, men notera dock att det är ett råmanus och att jag bl.a. skrivit om inledningen helt och hållet sedan dess – för­hoppningsvis till det bättre :o)

Sedan 13.04.2012 finns boken tillgänglig att köpa som e-bok via Smashwords för facila $4.99 (c. 3,85 EUR/33:50 SEK). Du kan också, helt gratis, smakprovsläsa c. 15 % av innehållet före du bestämmer dig.

Om du är intresserad av att redan i det här skedet lägga rabarber på film­rättig­heterna är det bara att mejla, haha! 

Hurra, vad jag blir glad!!

EH... VA? NÄ, det kan väl inte vara möjligt? Det måste ha blivit något fel någonstans, tänkte jag när jag loggade in på Smashwords för en stund sedan och upptäckte det här:


Men sen hittade jag förklaringen, här på bloggen:

Tack, Annika! Nu får jag hålla tummarna för att de tilltänkta motta­gar­na får något utbyte av att läsa sina e-böcker om Solveigs vilda fram­fart i livet.

Sen blir jag inte det minsta sur om den som känner för det pushar lite för Solveig på sin blogg eller via något annat forum ;o)

Nu är jag ju som bekant inget stort fan av Fejan själv, men ni som än­då är registrerade där kan väl gå och ge boken ett klick på ”Gilla” up­pe till höger här på sidan om ni tycker den förtjänar det? Hon behö­ver säkerligen all draghjälp hon kan få, tanten min.

Från Yi-HAA! till Ta-DAA!

DET KÄNNS SOM det snurrar på lite just nu, med radioprat, bok­pub­licering och nu även ett hantverks-Ta-DAA! Det fribroderade kudd­över­draget, sytt av en gammal yllefilt, och som jag började på för ett tag se­dan är färdigt:


Men nu har jag beslutsångest av grövsta graden. Sälja eller behålla..? Så här är det jämt och samt med sånt jag knåpat ihop och känner mig extra nöjd med :o/


Tursamt nog fyndade jag lite mer yllebroderigarn igår, så visst, jag kan ju alltid plocka fram nålen och sätta igång med ett nytt projekt.


Annars då? Tja, det är sk**väder därute. Jag har en blixtrande hu­vud­värk och urdåligt samvete för att jag de senaste dagarna inte hunnit kommentera hos er andra som jag brukar. Men annars är det väl rätt okej. Eller, tja, det var väl att ta i. Låt oss säga som så, att det är un­gefär som vanligt.

Yi-HAA! Solveig är on-line!

EFTER EN DEL knölande och bökande är ”60+ och singel” i sin slut­gil­tiga form äntligen tillgänglig för köp som e-bok hos Smashwords till det högst facila priset $4.99 (c. 3,85 EUR/33:50 SEK), och härmed är Solveig redo att ta värl­den med storm, haha!

Du kan också, helt gratis, smakprovsläsa c. 15 % av innehållet före du bestämmer dig.

Ny förpackning fick hon också, tanten, innan det bar iväg
ut i Stora Världen:


Till bokens egen hyllplats i den gigantiska, virtuella bokhandeln kom­mer du genom att klicka HÄR.

Formaten det finns att välja på är:

• HTML för läsning on-line
• .mobi för Kindle
• Epub för iPad/iBook, Sony Reader samt program för e-läsning, som Adobe Digital Editions m.fl
• PDF för Acrobat Reader (bra om man vill göra en utskrift)
• RTF, som är bra för flertalet ordbehandlingsprogram

Edit 14-04-2012:
Jag glömde i glädjeyran över avklarad on-linepublicering att skicka ett stort och varmt tack till min gamla kompis från tiden på Kapitel 1. TACK, Marita, för att du tipsade mig om Smashwords!

Inne och ute

MINNS NI MIN groddning från häromveckan? När linserna började vi­sa små groddanlag petade jag på skoj ner en i en kruka basilika jag har i köksfönstret. Och si, här växer det:


Tänk, en knastertorr lins från en förpackning som var jag vet inte huur gammal, och ändå finns det växtkraft! Naturen är makalös.

Makalöst är det också att våren t.v. är vidrigt kall. I trädgården hän­der det inte mycket, men krokusar ploppar det åtminstone i god, vårlig ordning upp i gräsmossmattan.


Och hukande inunder min nu flera år gamla lavendelhäck lyser det här och där intensivt vitt av annan vårlig fägring:


Men lavendeln som sådan är ingen vacker syn. För några dagar sedan gick jag riktigt hårt åt den med sekatören; den första rejäla beskär­ningen någonsin. Just nu är det lite svårt att begripa att den här ra­bat­ten, lika upplyftande som en betongförort i forna Sovjet, kommer att explodera av grönska och färger inom bara några veckor:


Den där riktiga vårstädningen på gården har jag tills vidare inte satt igång med. För bara ett par dagar sedan var det rejält med minusgra­der på nätterna, så växtligheten kan gott få ha vintertäcket på sig en stund till. Vårstädningen inomhus talar vi om en annan gång – eller allra helst inte alls.

Annars har jag inte några omvälvande nyheter ett bjuda på. Det är fredag, det är den trettonde, jag är inte bortbjuden på middag eller fest den här veckan heller, kylskåpet är tomt på inspirerande ingre­dien­ser och Lilla A är på sin andra adress. Det lutar åt havregrynsgröt till middag, lite eget gitarrplink som underhållning (?) och en nylånad ljudbok som substitut för social samvaro.

Hur ser era planer ut?

ISBN

SISÅDÄRJA, NU HAR jag beställt ISBN-nummer. I väntan på ett even­tuellt kulturstipendium kommer ”60+ och singel” till en början att pub­liceras som e-bok på Smashwords.

Tvärs å mesamma när den finns tillgänglig on-line får ni info om det här på bloggen.

Jamen, hur svårt kan det va’? eller Säg mig, varför lär man sig aldrig?

VARFÖR, O VARFÖR, ska det vara så svårt att säga det lilla ordet nej?! Jämt och ständigt hamnar jag i situationer där jag helst inte vill vara när min stora trut säger: ”Jamen, självklart!” samtidigt som den bortkopplade hjärnan sliter sitt bildliga hår och vrålar: ”NEEEEEJ!!”


Ovanstående oförmåga har nu försatt mig i situationen att jag lovat gästa lokalradiostudion, vilket jag nogsamt lyckats undvika sedan 2002. Den gången var det samma, envisa nej-allergi som fick mig att svara ja på frågan om jag kunde tänka mig att sommarprata.
Vilket i och för sig är en udda erfarenhet jag inte skulle vilja vara utan.

Tio års strida strömmar har runnit under broarna, men någon bättre nej-sägare har jag följaktligen inte blivit, så imorgon kl. 09:40 är det därför dags för ett nytt magplask på radiovågorna. Ja, jösses ... Med anledning därav undrar jag nu, för jag vet inte vilken gång i ord­ning­en: vem tusan var det som hävdade att visheten skulle komma med åldern?? Denna någon kan inte ha varit riktigt klok.


Vägen till Ålands lokalradio börjar HÄR.
 

”Hur tänkte ni nu då..?”

DET ÄR EN sak jag funderat på ett bra tag nu. Det är det här med re­klam i svensk tv. Ja, svensk, för hur det ligger till i de finländska kana­lerna har jag ingen aning om. Trots att jag lydigt betalar min tv-licens har jag inte tillgång till en endaste liten finsk kanal, eftersom ”Ruck­lets” ålderstigna tjock-tv av det stolta märket Philips inte har knutit hymens band med en digibox. Utan digibox inga finska kanaler, men pynta för dem får jag lik förbannat :o/

Men strunt samma, för nu var det alltså om svensk reklam-tv det skul­le handla.

Svensk och svensk, förresten. Det är just det som förundrar mig. Nog har väl ni, likväl som jag, noterat att alltmer av tv-reklamen är helt engelskspråkig..? Här på enspråkigt svenska Åland gruvar sig somliga för att ön ska förfinskas, men för den oron finns det väl ungefär lika mycket grund som för att ta stress för en fis släppt i yttre rymden. Spana in konungariket istället, för där händer det saker! På riktigt.

Härom kvällen råkade jag pga en bra långfilm bli sittande framför ru­tan något längre än vanligt. Under en och samma film räknade jag in inte mindre än tre – dessutom långa – reklaminslag som förkunnade sina evangelier uteslutande in English. Betsafe, Tele2 och Sony Erics­son var det, fast kanske inte i nämnd ordning.

Väl medveten om att jag har en ovana att salta mitt eget språk med ord och uttryck på utländska tycker jag ändå att det verkar liite oge­nomtänkt att producera och televisera dyr reklam som framförs på ett för landet främmande språk. Att kalla det ogenomtänkt är kanske lite för snällt, om jag tänker efter. Korkat passar nog bättre.

Alternativt måste slutsatsen bli att man vill begränsa försäljningen av sina varor och tjänster till endast den del av populationen som besit­ter tillräckliga kunskaper i andra språk än sitt modersmål för att obe­hind­rat uppfatta reklambudskapen, som många gånger dessutom byg­ger på rätt komplicerade ordlekar och formuleringar. Låter det sanno­likt? Nä, just det, jag skulle inte tro det.

Fast vad vet jag? Till producenterna av den här sortens tv-reklam har jag därför en i mitt tycke välgrundad och -formulerad fråga:

”Hur tänkte ni nu då..?”

Or as Google Translate would put it:
“How did you now..?” 

Låt det roliga börja

MORGONENS KONTROLL AV väderprognosen fram till och med nästa lördag visar för första gången en obruten rad röda siffror, utan en till­stymmelse till blått ens på nätterna. Äntligen! Nu är det snart dags för frilandssådd av sommarens blommor.

I år blir det en för mig ny rosenskära (eller kosmosblomma, som den också kallas) av sorten ’Double Click’ och en lurvig pionvallmo, ’Lilac Pompom’. Jag gillar pioner och jag gillar vallmo, så vad är då bättre än en pionvallmo?


Omskolningen av tomatplantorna blir gjord lite pö om pö, eftersom de grott ganska ojämnt. Men nu kan de säkert stanna i Glaspalatset på nätterna också när temperaturen verkar hålla sig ovanför nollstrecket och värmefläkten vakar över dem.

Lökväxterna jag i höstas satte i hinkar, som varit nedgrävda i grön­sakslandet över vintern, växer så det knakar i Glaspalatset, dit jag tog in dem för en dryg vecka sedan. Köksbordsodlingens squash­plan­tor ränner iväg och har sina första riktiga bladpar på gång, så idag får även de flytta ut till Glaspalatset.


Lycka just nu är solsken genom köksfönstret tidigt, tidigt på mornar­na. Visst är fönstret i stort behov av tvätt, men jag tvingar mig att se förbi den saken. Istället fokuserar jag på det vackra, som vårsolen som kittlar korgpilsknippena i en golvvas i Lilla A:s krypin.

Såvitt jag vet är det ingen som dött av oputsade fönster och jag tän­ker inte bli den första. Ju äldre jag blir desto mindre pedantisk blir jag. Livet är för kort för att avsättas på städning, städning och åter städ­ning. Dessutom är ”skiten” min, och den som inte står ut med saker­nas tillstånd behöver faktiskt inte sätta sin fot i ”Rucklet”. Enkel mate­matik!

Trångt om saligheten

DET VACKRA MEN kyliga påskvädret fortsätter. Igår, på påskaftons­morgonen, mötte mig en deprimerande syn när jag gick ut till Glaspa­latset för att kolla läget efter nattens minusgrader. Alla små tomat­plantor låg ner i sina krukor och jag var övertygad om att loppet var kört. Men utåt eftermiddagen hade de rest sig igen, så natten till idag tog jag in dem. Det vore dumt att utmana ödet fler gånger än nöd­vän­digt.

Men inomhus börjar det bli trångt. Fönsterbrädorna bågnar (bokstav­ligen), på köksbordet får vi snart inte plats att äta och till och med strykbrädan är ockuperad av sålådor! Under normala omständigheter är ”Rucklet” litet och ganska trångt, men nu, med alla förberedelser för sommarens odlingar ... *suck*


Min pelargonsamling har dessutom utökats med två nya sorter. Det är de på bilden längst ner till höger här ovan. Den ena, den till vänster, är en röd Mårbackapelargon och den andra en tulpanpelargon ’Happy Birthday’. Båda kommer från Sörgården i skånska Kabbarp och är du det minsta lilla pelargonnörd ska du titta in på deras hemsida. Man blir sluut ... *drabbad av våldsamt habegär*

Nåväl, om alla mina nytagna sticklingar och övervintrare klarar sig blir det massor med pelargoner här till sommaren. Inga såna mängder som hos Sörgården, men rejält mycket fler än ifjol.

Och sen gårdagen är sex välgroddade knölar förresten nermyllade i tre hinkar i Glaspalatset. I år ska jag ha egen färskpotatis till midsom­mar!

***
Igår hade vi tänkt äta memma till efterrätt. Det var ju trots allt påsk­afton. Men när Lilla A upptäckte en tetra med naturell yoghurt som närmade sig deadline blev det hemlagad vaniljyoghurtglass istället. Sån har jag inte lagat förut, men den blev helt okej. Kanske lite onö­digt söt i min smak, men yoghurtens syrlighet balanserade upp det rätt bra. Gott var det i alla fall :o)


Notera särskilt de små, svarta prickarna. Japp, äkta vanilj. Längst bak i kryddlådan hittade jag en burk, som visade sig innehålla en vanilj­stång av svårbestämd ålder. Men den var fortfarande relativt mjuk, med smak och doft i sin ordning.