LIFO

DET ÄR MYCKET i mitt liv som jag glömt. Men det finns också såna saker jag aldrig glömmer. Bokföringstermen LIFO är en av dem. ”Last In First Out” är vad den akronymen står för. Hela mitt liv är liksom lite LIFO, särskilt den finansiella biten av det.

Knappt hann jag överlämna den nyss färdigställda sjalen till sin nya mamma förrän jag kom hem från stan med nytt garn. Underbart garn, underbara färger! Ljuvligt, malbehandlat helyllegarn med 50 % rabatt kan man inte lämna kvar i fyndkorgen. Nä. Går inte.

Att ... ähum ... besöket i stan var vikt för att panta tomglas på Alko – således generera en slant, inte spendera – ska ni bortse från helt och hållet, vördade jurymedlemmar.
 

Och med ullbroderiet på kuddfodralet går det prima! Jamen jösses, flickor och pojkar, hur roligt är det inte att fribrodera?! Jag tror banne­mej att jag fått blodad tand och har funderat mycket på varför jag, som provat på det mesta i hantverksväg, aldrig försökt mig på brodyr förut.

Resultatet blir kanske inte det tjusigaste, för jag saknar ju både er­fa­renhet och mönster. Men kors i krusifjuttan var kul det är!!


Sent igår kväll tändes förresten en ljusstark talgdank i det numera rätt skumma hjärnkontoret. För många, många år sedan – tjugo eller därikring – gick jag nämligen en kurs i att syrafärga yllegarn. I min ägo har jag därför massor med minihärvor med färgprover från hela färg­cirkeln och i all världens nyanser. I två uppsättningar dessutom, i två olika ullkvaliteter, varav detta är den ena:


Jamen, hallå, alldeles perfekt som brodyrgarn!

Lycka
♥