Prydligt förpackat i små påsar, som i sin tur satt fasttejpade på baksidan av fina foton som avbildar ursprunget, hade jag fått mängder av frön från bloggbästisen Monkan! O, lycka!
I påsarna finns flera sorter av både akleja och vallmo, så förhoppningsvis ska blomsterfägringen vid ”Rucklet” nå nya, oanade höjder under nästa sommar. Tusen miljoner tack, M!!! Vid det här laget vet du nog hur glad jag är för detta ;o)
Inte nog med att kuvertet innehöll frön, förresten! Som stadga runt påsarna fanns tryckta kort av akvareller, målade av hennes synnerligen talangfulle son. De är helt ljuvliga allihop, men just den här föll jag för som en sten:
Är den inte underbar, så säg? ”Ramen” har jag lagt till i Photoshop, bara för att jag ville få det att se ut som en riktig tavla. Då kan jag låtsas att den är min och att jag fotat den där den hänger på väggen i mitt vardagsrum. Fast då hade den i och för sig fått en bred, vit passepartout också ;o)
Visst är det härligt med goa bloggkompisar! Jag fick ju nyligen en hel skokartong med kantareller från min bloggbästis Aggie i Snäckskalsdalen! Vilken lycka...
SvaraRaderaJag klickade in på din kompis' blogg och fann nästan en granne! Höllviken, där jag bor, hör också till det s.k. Näset och ligger en knapp mil från Skanör/Falsterbo. Världen är liten! Kul att se bilder från sin hemtrakt, så jag tittar nog in på den bloggen fler gånger!
Ha en bra dag, kram, Monica
Aggie tittar jag in hos lite då och då. Vi stod på riktigt god fot ett tag hon och jag, tills andra fick för sig att så split och förstöra. Men sånt är blogglivet, win some, lose some.
SvaraRaderaMonkans blogg är underbar! Dels är hon en skicklig fotograf och dels har hon och hennes C en helt fantastisk trädgård, som hon frikostigt delar med sig av - nu även handgripligen ;o)
För mig, som av såväl ekonomiska som geografiska orsaker inte har råd att resa själv, är det ett sant nöje att få "följa med" på alla utflykter, korta och långa, som herrskapet företar sig! Plussa sedan på att Monkan dessutom är duktig på hantverk/handarbete och en klippa i köket - tja, sen har du mer eller mindre den perfekta bloggen för mig :oD
OH snälla du, jag rodnar av alla positiva ord du levererar om mig och min blogg, det värmer gott ända ner i hjärteroten.
SvaraRaderaHa det gott N.
Vilken Lycka! Föestår att du är glad :)
SvaraRaderaKramiz Annika
Monkan:
SvaraRaderaDet är bara att suga åt sig och lyfta på svansen. It's the truth, the whole truth and nothing but the truth. ;o)
Annika:
Jodu, min vän, det är sann lycka att i detta oändliga sajberuniversum "möta" själsfränder! Vore det inte för våra respektive bloggar hade vi ju aldrig "träffats"!
Blir avundsjuk på att du fått både Vallmo å Ackleja i frön.Jag vill också ha! Det är blommor som jag älskar dom är så vackra,Jag har bara två olika Acklejor å ingen Vallmo ännu.Lyckost dig.Här är det gråtrist nu tredje dagen i rad.Är hemma å tvättar å tvättar,allt är bara katthår.Tur att det finns maskiner som gör jobbet.
SvaraRaderaJädrar i mig vilken frötjusande post ;D
SvaraRaderaSkriver inte så mycket mer nu, för du behöver väl återhämta dig från chocken, hihi ...
Nämen! Så SKOJ! Hjärtligt välkommen tillbaka ut i etern :oD
SvaraRaderaSåna DÄR brev är ju mycket roligare än dom där med "fönster" ja!!
SvaraRaderaKan tänka mej att du med dina gröna tassar njöt och vände och vred på dom där små påsarna....Hihi!
Och om akvarellen:
Såååååå himla fin!!
Men även om den är liten kan den väl få en plats på din vägg?
Ha det gott och lycka till med dina fröer nu!!
Kramis!!
Jenny
Jominsann! Det var, som rubriken antyder, en sann fröjd att öppna kuvertet. Däremot har jag inte alls så där särskilt illgröna fingrar, men inte ska jag väl inte lyckas ta livet av vartenda litet frö utan att få några att utvecklas till färdiga, otroliga blomster?
SvaraRaderaMonkans son är verkligen begåvad. Egentligen borde jag plåta och visa alla fem kort med hans motiv. Underbara, annat kan jag inte säga.
På tal om fröer, förresten, så håller jag febrilt på och funderar på var jag ska så påsen med rosenvial som du skickade. I år är det ju för sent, men de ska väl klara sig till nästa vår? I så fall hinner jag säkert (läs: förhoppningsvis) få till någon form av permanent klätterstöd åt de små liven :o)