Närmare studium av ”blaffan” avslöjade obehagligt snabbt att den var en spindel. Ingen liten sådan heller. Och ska inte såna sussa på söta örat den här tiden på året..? Nåväl, det var väl tur att den var av den pälsklädda sorten, för efter fotograferingen flyttade jag resolut ut den ur huset. Faktum är att den i expressfart fick segla ut i trädgården. Inte för att jag är direkt rädd för spindlar, men den här var faktiskt lite onödigt stor.
Något senare på dagen tassade jag ner till det lilla köket i ateljén/kontoret på ”Rucklets” bottenvåning, i akt och mening att skvätta lite vatten på mina övervintrande pelargon- och citrusplantor. Då mötte mig dagens andra överraskning: mitt solöga från i somras, som stod ute på terrassen till början av den här månaden, har börjat blomma! I december!! Ur led är tiden.
Och de små fuchsiaskotten jag fick med mig från väninnan M någon gång i augusti lever och växer, vilket är minst lika knasigt det.
Vilken gullig kompis du hittade! Men det måste ju tyda på att det är varmt, torrt och allmänt mysigt i din och lilla A:s boning där både djur och växter trivs, förutom människorna.
SvaraRaderaGod fortsättning på helgen!
Härliga bilder med hopp om en ny vår...ja, om vi undantar spindeln då...
SvaraRaderaMå så gott, kram, Monica
Den där typen av badrumsspindlar har vi här också ibland. Trösten är väl att de äter upp alla mindre besökare, typ kvalster och annat.Vi har också haft en lugn jul mycket pga min hopsydda mage, men ändå haft trevligt och träffat hela släkten.Skönt nu att julen är över och att vi går mot ljusare tider.
SvaraRaderaKram
Kerstin
Cici:
SvaraRaderaJovars, det är väl en slutsats man är tvungen att dra. Men hur nyttiga djur spindlar än är, så inte gillar jag riktigt när de sitter i handfatet och stirrar mig stint i ögonen när jag ska borsta tänderna :o/ Den här var dessutom så stor att det tydligt gick att urskilja ögonen utan att komma den alltför nära. Hu ...
Monica:
Visst är det helt knäppt att solögat blommar?! Det ska bli mäkta intressant att se om den överlever de återstående månaderna tills det är dags att flytta utomhus igen.
Kerstin:
Jag instämmer till fullo i att det är skönt att julen är över. Som vanligt tycker jag att ordspråket "Mycket skrik för lite ull", sa kärringen som rakade grisen passar mycket bra i sammanhanget. Hoppas lilla maggen läker som den ska och att inga stygn har sprättat i samband med julstöket!
Hej
SvaraRaderaFin bild på det nya husdjuret...hehe.
Blärk....spindlar är lite läskiga med alla sina ben.
Nu har jag försökt tre gånger att lämna kommentar. Jag försöker igen. Den tomatliknande frukten heter sharonfrukt och är en vidareförädling av kakifrukt. Vansinnigt god.
SvaraRaderaPannacottan hur god som helst och riktigt enkel att göra. Jag hade ingen apelsin hemma, men sylt gjord på riktiga skogshallon och hjortronsylt skämde inte de heller. Annacarin
Skånegrabben:
SvaraRaderaTyvärr upptäckte jag att vi här i huset är octopedallergiker, så spindeln fick inte stanna längre än provperioden ;o)
Annacarin:
Just det! Sharonfrukt är det självfallet, för det insisterade väninnan S också på att det var när hon fick se dem. Där ser man hur obildad man själv är ...
Pannacotta med skogshallon- och hjortronsylt låter ju inte helt fel, hörru! Vid närmare eftertanke: pannacotta med vad f-n som helst är egentligen aldrig fel ;o)
Hej! Vad glad jag blev när jag såg att du skrivit i min blogg. Det blir inte av att jag skriver så ofta längre och jag är även dålig på att läsa andras. Men nu kikade jag in hos dej och fick en liten vårkick när jag läste om dina fuchsior. Jag övervintrar mina i en jordkällare. Där för de en tynande tillvaro, men det är liv i dom för det kommer små späda skott där också.
SvaraRaderaGod fortsättning på det nya året o hoppas du har det bra i Rucklet :-)
Jadu, jag har ju försökt lite då och då att lämna fotavtryck i din blogg, men tekniken har krånglat. Nu funkade det dock helt utan problem, så det hela har kanske löst sig av sig självt..?
SvaraRaderaFuchsior och jag är egentligen två totalt oförenliga storheter, så det är till min oerhörda förvåning som dessa små bebisar fortfarande befinns vara i livet. Men, nåväl, det hinner ändra sig många gånger om före våren är här. Man ska som bekant inte ropa hej förrän man är över bäckenet ;o)
Men finns det liv finns det hopp, vilket är tumregeln för allt här i "Rucklet". Även för undertecknad själv.
Ha det bäst!