”Hej och välkommen till Klagomuren ...”

”... Det är många som ringer just nu, men var god och vänta. Du behåller din plats i kön. Vi tar ditt samtal så fort vi hinner.”

Gruvlig nackspärr sedan morgonnatten.
.
.
Ont som f-n i en mellanfotsled ovanför vänster stortå.
.
.
Svidande skärsår på höger pekfinger.
.
.
Knivhuggarsmärta i SI-leden på höger sida.
.
.
Aj-aj-iga förhårdnader under fötterna.
.
.
Molande huvudvärk bakom ögonen.
.
.
.
.
.
.
.
.
Men tackar som frågar, annars är det bara fint.
Trevlig helg!

Ta-ta-raa: ”geringsstickad” sjal

4x13 RUTOR OCH två varv virkade fasta maskor som kantning – nu är det färdigt, mitt allra första ”geringsprojekt”. Visst kan man göra något vettigt av restgarner, säg inte annat!

”Rucklets” egen Top Model, lilla A, står för mannekängandet.




Och här har vi avigsidan:


Kortsidorna fick fransar:


En beskrivning av sticktekniken hittar du HÄR.

Ibland blir det fel

LILLA A, MIN uppmärksamma 14-åring, konstaterade imorse att in­formationen på yoghurttetran från Valio förmodligen inte blivit riktigt den de hade tänkt sig.

Det missvisande budskapet är dessutom upprepat tre gånger till på förpackningen, en gång på svenska och två gånger på finska.


För nog måste väl tanken ha varit att det skulle stå: ”0% fett”..?

***
Idag ska jag skriva krönika till Ålandstidningen och ta itu med slut­fö­ran­det av mitt ”geringsstickade” projekt, som resulterat i en generös sjal bestående av 52 rutor. En kant ska virkas och så funderar jag på om kortsidorna ska prydas med frans. Bilder kommer när jag fått den fär­dig.

Imorgon kväll är det planerat lite stickskola å ”Rucklet” för kompisen C, som också vill lära sig att sticka på det här sättet. Faktum är att ”ge­ringsstickningen” är så kul att jag allvarligt överväger att göra nå­gonting till, kanske av bomullsgarn den här gången.

RECEPT > ”Rucklets” bästa chokladmuffins

DET GÄLLER ATT variera sig, annars blir livet enformigt. Förra gång­en jag bakade chokladmuffins fyllde jag dem med citrusmarmelad. Den här gången kläckte jag idén att stoppa en tryffel i mitten. Re­sul­ta­tet blev S:U:P:E:R:B:T!


Samtidigt slog det mig att jag inte delat med mig av muffinsreceptet, så det kommer här:

Du behöver: (12 st stora muffins)

100 g rumstempererat smör eller margarin (ta ur kylen i god tid och skär i tunna skivor eller små kuber så blir det lättare sedan)
1,75-2,5 dl socker beroende på tycke och smak (jag kör den minsta mängden)
2 rumstempererade ägg
1 dl mjölk
4 dl vetemjöl
1 dl riktigt god kakao
2 tsk vaniljsocker
2 tsk bakpulver
0,5 tsk salt


Ställ ugnen på 200°.

Sikta kakaon för att avlägsna eventuella klumpar. Blanda i vetemjöl, vaniljsocker, bakpulver och salt.

Blanda smöret och sockret väl. Det ska sluta ”knastra”.

Rör i äggen, ett i taget. Tillsätt mjölk och blanda väl. Arbeta därefter in mjölblandningen lite i taget. Smeten blir ganska stabbig.

Fördela i formar och grädda strax under mitten av ugnen i 19-20 mi­nu­ter, längre om du vill ha dina muffins på torrare sidan.




TIPS!
Använd dubbla pappersformar eller enkla formar i en muffinsplåt. Då stiger muffisen bättre på höjden istället för att bre ut sig, som de har en tendens att göra om man använder enkla pappersformar. Eller bli lycklig: skaffa dig formar av silikon!

Till alla verkliga och virtuella vänner

 
Livet är en strid.
Striden är en kamp.
Kampen är en häst.
Hästen en dragare.
Dragaren är ett stadsbud.
Stadsbudet är en knöl.
Knölen är en potatis.
Livet är med andra ord en potatis.
Potatisen finns i en uppsjö färger, former och smaker, så att livet är likt en sådan är väl inte det sämsta? Enahanda blir det i alla fall inte.


Ha nu en riktigt glad och fin vändag,
alla ni andra där ute på åkern!

Veckans Vanartiga Vers #44

Det lever en finne i Jaala
som tänder på allt det anala.
Men en gång vart det stopp
när han satt in en knopp,
och följderna katastrofala.

***
Denna limerick, och ytterligare 127 stycken, ingår i samlingen ”Limerickar att le åt”, som du kan ladda ner i sin helhet genom att klicka HÄR.

Tycker du att den här var kul och vill roa någon annan? Då är det bara att klicka på det lilla kuvertet med en pil på i slutet av inlägget och skicka iväg länken.

MÖNSTER > ”Geringsstickade” rutor

 
PÅ ALLMÄN BEGÄRAN har jag försökt få till stånd en beskrivning av hur man (läs: jag) ”geringsstickar” rutor. Hoppas ni fattar någon­ting ...

Börja med att bestämma dig för hur långa sidor dina rutor ska ha. Dubb­lera därefter antalet maskor och lägg till en extra. En sida på mi­na rutor består av 30 maskor, så jag lägger upp 30+1+30 = 61 mas­kor. Den extra maskan är mittmaskan, där minskningarna kom­mer att göras.

Uppläggningsvarvet = rätsidan. Avmaskningarna görs alltid på avig­sidan. Alla varv stickas räta (= rätstickning).

Sticka så här (med mitt antal maskor):

Varv 1
Lyft den första maskan som om den skulle stickas rät. De följande 28 maskorna stickas räta. Lyft följande maska som om den skulle stickas rät. Sticka ihop följande 2 maskor som 1 rät maska. Dra den lyfta mas­kan över den senast stickade maskan och sticka därefter de åter­ståen­de 29 maskorna räta.

Varv 2 och alla följande jämna varv
Lyft den första maskan som om den skulle stickas rät. Sticka resten av varvet rätt.

Varv 3
Lyft den första maskan som om den skulle stickas rät. De följande 27 maskorna stickas räta. Gör en minskning som på varv 1 och sticka där­efter de återstående 28 maskorna räta.

***
Fortsätt på samma sätt med en maska mindre före och efter minsk­ning­en på alla aviga varv tills du har 1 maska kvar på stickan. Ta av garnet och första rutan är klar.

Nu ska du välja om diagonallinjen som minskningarna bildar ska peka åt vänster eller höger. Jag har valt höger och då fortsätter man att bygga på arbetet mot höger, så här:

Lägg upp 31 m och plocka upp 30 m längs den första lappens högra sida – se bilden. Klicka på den så öppnas den i ett nytt fönster i stör­re format!


Sticka därefter på samma sätt som du gjorde på den första lappen. Fortsätt med att sticka fler lappar mot höger tills du har ett antal du är nöjd med. Därefter fortsätter du med nästa rad, uppåt, så här:

Plocka upp 30 m längs din allra första rutas övre kant och lägg upp 31 m med kedjeuppläggning. En bra beskrivning på hur det går till hittar du HÄR.


Fortsätt sedan med följande lapp mot höger, illustrationen visar hur. Glöm inte den extra, 61:a maskan som ska plockas upp i vinkeln där hörnen på de redan färdiga lapparna möts!


Efter det här är det bara att sticka på.

Vad som helst, men INTE väder

IDAG SKULLE JAG kunna snacka [o]väder, men det kommer jag inte att göra. Det är illa nog att ha det, jag behöver ingalunda orda om det också. Här kommer istället några trevligare rapporter:

Som att en av mina fyra Phalaenopsisorkidéer kör en repris på fjol­året och precis har vecklat ut sin första knopp ...


... eller att ”geringsstickningen” avancerar med stormsteg! Det går helt makalöst fort att sticka på det här viset och flera nya idéer som bygger på den här tekniken har raskt klivit ombord på den ständigt snurrande hjärnkarusellen.


Och så ”uppfann” jag nya muffins sent igår kväll, när jag kom på att det idag kanske dyker upp flera kaffesugna besökare. Chokladmuffins med citrusgömma kan vi kalla dem för att vara lite ”Halv åtta hos mig”-iga. Mättad kakaosmak plus syr­lig­he­ten från marmelad av apelsin och cit­ron, det blev mumsfilibabba det!


En skopa smet i botten och en klick marmelad på det. Sen på med resten av smeten.


Sss...maskens!


Dessvärre har jag inget tjusigt tårtfat med tillhörande glaskupa, som enligt alla glassiga inredningsmagasin verkar vara ett nutida måste. Fattigmanslösningen är ett melaminfat från det glada 1970-talet och en upp-och-ned-vänd salladsskål. Vackert är det inte, men det tjänar sitt syfte ;o)

Ett fuktbefrämjande försök som funkar

EFTER MIN HEMKOMST från Madeira i slutet av november kom mina gulliga grannar över med en stor och vackert blommande cyklamen. Gulp! tänkte jag, som aldrig lyckats hålla liv i den sorten förr. De är ju lite knepiga, de små liven; vill ha jämn fukt, men inte blöta. Inte riktigt det jag är bäst på när det gäller krukväxtskötsel, om jag så säger.

*tänka*
.
.
*tänka-tänka*
.
.
*tänka-tänka-tänka*
.
.
Aa-hAH! En idé!

Den nytända talgdanken tarvade mer höjd än vidd, så jag började med att rota fram ett 2 liter stort stengodskrus från Höganäs ...


... och karvade av [tidigare använd] oasis för snittblommor till ett ”fun­dament” för krukan att stå på inuti kruset. Sen fyllde jag på vat­ten, men inte mer än att krukan fortfarande står ovan vattenytan.

Den genomblöta oasisbiten plus allt fritt vatten gör att en törstig cy­klamen har ett rejält vattenmagasin att sörpla i sig från, men utan att kunna ”dricka” mer än den behöver.




Den underbara blomningen tog slut efter några veckor. Vilka fram­tving­ade, växthusdrivna blomningar gör inte det? Men bladverket växer och frodas, så det ser faktiskt ut som jag hittat på ett sätt som funkar :o)

Det bästa med det här systemet är att man inte behöver passa vatt­ningen hela tiden. Även om det omgivande vattnet tar slut förblir en tjock bit oasis våt ganska länge.

Det hände sig på den tiden ...

KLICKA PÅ BILDEN!

Och det bara rullar på

JAHA JA, NU var det dags igen då. Nerverna kravlar sig för jag vet in­te vilken gång i ordningen upp till ytan och ligger som spända fiol­sträng­ar virade runt min kropp och jag kan inte sova. Sitter i köket och stirrar ut på den fallande snön och peppar mig själv:

”Du är en överlevare.
Du har klarat det förut.
Du klarar det igen.”


Inombords känns det som jag kopplats till en ackumulator, som med en kontinuerlig 12 voltsström håller hela muskelapparaten på hel­spänn i konstant kontraktion.

En ständig oro för vad som väntar låter mig inte slappna av för en en­daste liten minut, utan piskar mig att öka tempot, vara mer pro­duk­tiv och aldrig vara stilla.

I huvudet trasslar tanketrådarna in sig i varandra och jag får kämpa, kämpa, kämpa med att lyckas behålla fokus på det jag har för händer.

”Förväntansångesten” har ännu en gång kopplat ett strypgrepp på mig. Tjugo dagar kvar. Och sen då..?

***
Efter dagen hos neuropsykologen i Åbo för en vecka sedan började jag fundera över vad hon sagt: att jag aldrig givits tid eller redskap för att rehabilitera mig. Redskap? tänkte jag då. Njä, det har jag väl i ärlighetens namn inte fått hjälp med, men tid? Visst har jag fått tid. Det har jag väl..?

Visualisering är ett nyckelord för mig. Speciellt nuförtiden, när min förmåga att ta till mig det skrivna ordet försämrats så pass att jag inte klarar av ta in tryckt information utan att samtidigt läsa högt för mig själv.

Efter Åboresan gick jag därför igenom alla min sjukskrivningsintyg från 2001 och framåt, gjorde ett hjulformat diagram över hur många och långa de varit. Resultatet var nedslående och ska läsas från ”klockan tolv” i riktning medsols:


De gröna områdena är tiden jag varit ”frisk” – eller rättare sagt: offi­ciellt varit i ar­be­te, för som företagare är man tvungen att arbeta även när man är sjuk. De fasta kostnaderna försvinner inte bara för att man är out of order.

De röda sektionerna är motsatsen. Jag har givit dem olika färg­styrka för att tydligt belysa i hur många intervall varje sam­man­häng­an­de period av sjukfrånvaro blivit söndertrasad.

Den pågående, långa perioden har som synes hackats och malts sön­der i många bitar. Inför varje byte av rödnyans har en ny rusch av ”för­vän­tans­ång­est” infunnit sig som ett brev på posten. Bokstavligen, i form av nya intygskrav från Folkpensionsanstalten eller Pensions-Alandia. Vagnen i livets berg-och-dal-bana hinner bara mödosamt se­ga sig uppför branten innan det är dags för nästa skjuts, i rasande fart ner i nästa dal.

Upp och ner, upp och ner i vad som tycks vara en resa som inte tar slut förrän jag gör det. Här snackar vi inte rehabilitering. Förledet är fel! Detta är dehabilitering.

Just nu slår det mig att diagrammet påminner starkt om ett hamster­hjul. Men så lämpligt ... Man brukar ju faktiskt säga: ”Hjulet snurrar, men hamstern är död.”

*piip-piip*

På hal is på något vis

”OMBYTE FÖRNÖJER”, PÅSTÅR man i ett gammalt ordspråk, men det vete f-n om jag är benägen att hålla med. Inte alltid, i alla fall.

Idag är det som att befinna sig inuti en kall och blöt Lovikkavante, me­dan gårdagen bjöd på ett ypperligt vinterväder. Det var solsken både på himmel och i sinn, glatt fågelkvitter sipprade in från trädgården och i sanning upplagt för en långpromenad. Vid denna tog jag för förs­ta gången steget fullt ut och blev T::A::N::T. Ja, det vill säga att jag iklädde mig mina ärvda broddar för att inte drutta ”hals över arsel” och bryta lårben eller andra halsar medan jag älgade fram genom stans norra delar.


Och på tal om älgar, så kan man här på Åland stöta på sådana lite varstans. Såväl levande som döda. I det här fallet är det helt under­ba­ra jakttorn à la skogens konung, som finurlige konstnären och mång­sysslaren Juha Pykäläinen konstruerat. De här två står i princip mitt inne i stan och tjänar med andra ord inte sitt riktiga syfte, men är kuliga att titta på.

Veckans Vanartiga Vers #43

Borti Joensuu bor det en freak
vars intresse är nålar och spik.
De sitter på kroppen –
ja, till och med snoppen –
så han kommer att rosta som lik!

***
Denna limerick, och ytterligare 127 stycken, ingår i samlingen ”Limerickar att le åt”, som du kan ladda ner i sin helhet genom att klicka HÄR.

Tycker du att den här var kul och vill roa någon annan? Då är det bara att klicka på det lilla kuvertet med en pil på i slutet av inlägget och skicka iväg länken.

Kanske är det en flopp ...

... MEN DET KAN lika väl vara ett riktigt fynd. Emmaus här i Marie­hamn har haft 50 % rabatt på allt i några dagar. Igår tittade jag in, i akt och mening att hitta lite restgarner att använda i mitt nya ”ge­rings­pro­jekt”. Några sådana fanns det inte. Inte ett ynka litet nystan, faktiskt. Jag fick nöja mig med att jag fick mig ett par vanliga INOX-stickor, nummer 3½, som jag också behöver.

På väg till kassan fick jag på en hylla syn på ett långt, blått fodral med bärhandtag. Va? tänkte jag. Inte kan det väl vara en stick­ma­skin..? Jodå, mycket riktigt! En grovstickare av märket Bond var det och med reapriset blev den min för 25 euro.


Jag har ännu inte hunnit kolla igenom att den verkligen är funk­tions­dug­lig, men om den är det var det ett äkta fynd. Nu har jag i och för sig en stickmaskin sedan tidigare (även den köpt begagnad), men det är en finstickningsmaskin, så jag har aldrig kunnat maskinsticka med tjocka garner.

Det var med andra ord en bra dag igår. Ett par stickor och en stick­maskin uppväger mer än väl att jag fick gå hem utan mera garn. Tul­panköpet jag planerat blev för övrigt inte heller av. Den slanten fick jag lov att ombudgetera till Bonden ;o)

Det här måste ni testa själva!

ASSÅ, DEN HÄR ”geringsstickningen” är kuul! Man får byta färg hela tiden, antalet maskor på lappen man stickar minskar hela tiden och man får användning för alla restgarnsnystan som ligger och skräpar. Fort går det också, extra fort om man kör rätstickning hela vägen.


Enda bekymret för tillfället är att jag har lite för få färger att välja mel­lan. På dagens to do-lista står därför en sväng in till centrum, för att se om jag på Emmaus eller loppis kan hitta några billiga garner.

Sen ska jag faktiskt offra en slant på en bukett nya tulpaner. Man skul­le kunna säga att den för­ra börjar se lite hängig ut. Typ.

Vänner värmer gott i kylan

BARNDOMSKOMPISEN M, TILL vardags bosatt låångt från mina breddgrader, har oförhappandes dykt upp för en visit på hemorten. Egentligen hade hon velat bjuda mig på middag hemma hos sig, men eftersom lilla A har kroknat i en rejäl förkylning och är sängliggande tog M med sig maten och kom till oss istället. Praktiskt!

Som hon nu envisades med att bestå med middagsmaten tyckte jag att jag åtminstone måste ha något sött och gott att bjuda på som nå­gonsorts efterrätt. Det fick bli maffiga chokladmuffins, som jag den här gången försåg med några hallon från frysen. En lyckad kom­bi­na­tion, för den lite syrliga hallonsmaken bryter bra mot chokladen.

Silikonformarna jag släpade hem från Madeira i november är för övrigt ett av mina bättre husgerådsköp; jag älskar dem.



Vi hade en riktigt trevlig kväll med mycket prat. Det blir gärna så när man ses väldigt sällan. Och sen är det bara att konstatera: det finns få saker jag tycker att jag saknar här i livet, men en diskmaskin skulle jag inte tacka nej till. Det är så trångt i ”Rucklets” lilla kök, så travar av disk på bänken går mig verkligen på nerverna :o/


För övrigt har jag med sammanbiten optimism gått och inbillat mig att det börjar våras, eftersom det töat och småregnat ett par dagar. Ha! säger jag bara. Idag kom bakslaget.

Det gäller att rida på vågen!

EFTER ETT FLERTAL år med avhållsamhet från allt vad stickning he­ter har jag åter fått blodad tand. Då gäller det att rida på vågen och i förs­ta hand göra slut på garn som legat nedstoppat i lådor och in­vän­tat bättre tider.

Först blev det ett antal sockor, följda av ett par vantar och så fick jag hjärnsläpp och köpte ett nytt nystan garn ... Nu råkade det sig inte bättre att det tog slut igår kväll långt efter garnbutikens stäng­nings­tid och utan att projektet är färdigt. Det är ogörligt för mig att sitta o­verk­sam med armarna i kors ens framför tv:n, så därför gläntade jag på locket till ännu en undanstuvad förvaringslåda. Och ser man på, hit­ta­de jag inte en hel drös med tvåtrådigt helyllegarn!


Det resulterade i att jag har satt igång med att testa ett för mig nytt sätt att sticka rutor, som sammanfogas förslagsvis till en filt av öns­kat format. Jag har sett tekniken på flera bloggar runtom i världen, fram­för allt i USA, och oh:at och ah:at över hur fint det blir.


Mitred squares kallas det på utrikiska, vilket närmast kan översättas till geringsstickade rutor. Var och en som någon gång varit med om att spi­ka golv- eller taklister torde veta att begreppet ”gering” betyder att snedsåga. Följaktligen går den här tekniken ut på att snedsticka.

Och kolla här, asså! Forsythiakvistarna jag tog in för mindre än en och en halv vecka sedan blommar redan för fullt:


Om den snabba blomningen har helt naturliga orsaker eller om den på­skyndats av det specialpreparerade vattnet som kvistarna står i låter jag vara osagt.

Det går uUP ... och NEer

UNDER GÅRDAGEN FLÖG jag lågt, tur och retur till Åbo med Turku Airs åttasitsiga Piper Chieftain, för att genomgå en neuropsykologisk utredning. Klockan 08:00 bar det iväg och jösses, det blev en dag som tog på en gammal och trött ...


Fem och en halv timme med intensiva tester tömde bollen totalt och jag var helt slut när det var dags att vända hemåt. Det var rena tu­ren att jag inte blev överkörd på väg från mottagningen – eller ham­na­de på fel plan – så tömd på allt vad koncentrationsförmåga heter var jag.

Det dröjer uppåt tolv dagar innan resultaten av utredningen är klara, men så här mycket kan jag säga själv: det kändes väldigt tydligt var jag har mina toppar respektive dalar, och att min prestationsförmåga på ett flertal områden inte är i närheten av vad den har varit. En ljus­nande framtid som flygledare – eller astronaut – går definitivt bort.

Usch då, så tråkigt ;o)

Recept för grönskande grenar

DEN HÄR TIDEN på året är det trevligt att ta in lite grenar från träd­går­den eller skogen. För några dagar sedan tog jag in forsythia och när de har slagit ut och börjat vissna tänker jag ta in körsbär eller äpple, som rentav kan få lite spröda blommor inomhus.


Ett bra sätt att få kvistarna att må bra är att göra så här: Snitta så att snittytan blir c. tre centimeter. Skrapa bort barken på cirka fem centimeter. Vatten­tem­pe­ra­tu­ren ska vara 40° om inte annat anges.

För att slippa svampangrepp är ett ”konserverande” vatten att re­kom­men­de­ra. Det blandar du så här:

• 2 msk nypressad citronsaft eller 2 msk vittvinsvinäger
• 2 msk socker
• 0,5 msk Klorin
• 1 liter vatten

Informationen hämtad från en artikel i Ålandstidningens bilaga ”Hem & Bygg” 2009.

Veckans Vanartiga Vers #42

I Jokkmokk det bodde en lapp
vars kåta dubblera’ som sjapp.
Och på var lördagskväll
körde frun hans bordell,
ty vinsten på renar var knapp.

***
Denna limerick, och ytterligare 127 stycken, ingår i samlingen ”Limerickar att le åt”, som du kan ladda ner i sin helhet genom att klicka HÄR.

Tycker du att den här var kul och vill roa någon annan? Då är det bara att klicka på det lilla kuvertet med en pil på i slutet av inlägget och skicka iväg länken.