RECEPT > Mättande purésoppa

KRISPIG OCH GNISTRANDE vinterdag: som gjort för en lång­pro­me­nad. Men trots ett bra tempo fick jag lite kallt. Då var det mumma att komma hem och värma en tallrik av min mättande, goda och billiga pu­résoppa! Att den dessutom är enkel att laga gör inte saken sämre. Här är receptet:

Du behöver:
1 stor gul lök, grovhackad
1 rejäl morot i slantar
400 g skalad potatis delad i bitar
1 burk (400 g) krossade tomater
6 dl vatten
2 grönsaksbuljongtärningar (gärna ekologisk)
0,5 tsk torkad timjan

Fräs grönsakerna i ett par matskedar olja, gärna olivolja. Tillsätt öv­ri­ga ingredienser och koka alltsammans i c. en halvtimme. Mixa till en slät puré och smaka av med svartpeppar och en gnutta socker. Salta behöver du knap­past, ef­ter­som buljongen är så pass salthaltig.

Servera med en rejäl klick turkisk yoghurt eller crème fraiche och lite kryddgrönt om du har.

För variation kan du ersätta en del av potatisen med rotselleri, pals­ter­nacka eller batat (sötpotatis), och för att piffa till anrättningen pas­sar det utmärkt att tillsätta någon god korv (t.ex. chorizo), muns­bitar av kyckling eller toppa vid serveringen med knaperstekta bacon­strim­lor.


Det är vinterdagar som den här man ska spara i hjärtats fotoalbum. Även om solen är blek och står lågt på himlen så skiner den i alla fall! Andlöst vackert, helt enkelt.


När magen väl fått sitt är det så dags att krypa upp i soffhörnet och ta itu med korrekturläsningen av mitt manus. Det är först nu, när jag skri­vit ut alltihop på papper, som jag inser att jag faktiskt har skrivit en hel bok. Och nu finns den i alla fall i ett exemplar ;o)


Ha en fin januarilördag, allesammans!

En mer romantisk variant

DET VAR SÅ himla kul att göra den förra påsväskan, så jag satte o­me­delbart igång med en till. Blommor hade jag ju ...

Den här blev lite mer romantisk, lite elegantare. Tills vidare har jag in­te tvinnat den långa snodd som behövs för att åstadkomma den rätta stäng- & bärfunktionen, men för övrigt är den färdig. Cirka 21 cm på höjden och 13 cm i diameter är de strategiska måtten.


Blommor på toppen, förstås!


Flätor runtom:


Och botten är rund:

Jag har gjort ett uttag

IGÅR INSÅG JAG, efter en vecka med Burana 600 mg x 3, att det in­te fanns någon återvändo: 16 måste bort. Eftersom jag blev av med 26:an för ett och ett halvt år sedan, var det enkelt att själv­diag­nos­ticera.

Klockan 12:10 ringde jag tandläkarjouren och 12:30 satt jag i stolen, så ibland går det undan. Kraas ... knaak ... kraas ... knaak och så var det fixat.


I grund och botten har jag väldigt friska tänder och har inte haft någ­ra hål på mer än ett kvarts sekel. Men med ålderns rätt, och med be­gynnande tandlossning, har jag nu börjat fundera på implantat. Ja, ni vet, fler tänder lär jag ju inte få med åren, den tiden är sedan länge passé.

Fast när jag fick veta vad man får räkna med att i runda slängar hos­ta upp för titanförankrade ersättare, då insåg jag att så särdeles många blir det inte. Drygt 2.000 euro för en (1) tand ska de ha! TVÅ JÄ*LA TUSEN! Per tand!

*ruskar bekymrad på huvudet*

Plötsligt förstår jag på ett helt annat sätt att folk tar sig för att resa till exempel till Estland för att fixa sina gaddar. Jag menar, vad fan är det som kan kosta så mycket för en tand?

Nån som känner en bra tandläkare i Tallinn..?

Midvinterblomning

EN LITEN METER räcker för att göra en blomma, och jag har många en­samma metrar. Massor. Dessa, och stumpar som är lite längre än så, har jag sparat i min speciella restgarnslåda. ”Blir säkert bra att ha någon gång!” har jag sagt, och sparat på.


Och si, nu blommar sparsamheten! Mitt i vintern slår den ut i en färg­grann blomsteräng i mitt vardagsrum. Vad det ska bli av alla små blom­mor vete katten, men något blir det garanterat med tiden.


Några olika varianter:

Skitsnackarnas högborg

ÅLANDSTIDNINGEN, DEN ENA av våra lokaltidningar, har i en fokus­artikel måndagen den 10.1 samt en uppföljande idag den 11.1 belyst det märkliga och högst inhumana sätt på vilket vårt lokala ar­bets­pen­sions­bo­lag, Pensions-Alandia, behandlar sina försäkringstagare.

Gott och väl, och ett berömvärt initiativ från tidningens sida, men till föga nytta, då bolagets representant i sedvanlig, god ordning göm­mer sig bakom floskler i stil med:

”/../ kan inte kommentera enskilda fall.”

”I de allra flesta fall grundar sig frågan på prob­le­ma­tik som inte är relaterad till läkarnas identitet utan helt andra saker och frågorna kan lösas ändå. Behandlingen sker i ett team av läkare och sakkunniga. Bolagets läkare framgår av vårt bokslut som är of­fent­li­ga uppgifter, påpekar hon.”

Här handlar det inte om att belysa enskilda fall. Det handlar om att de medvetet går in för att hemlighålla namnen på de sakkunnigläkare som fattar för försäkringstagare livsavgörande beslut, stick i stäv mot vad klientens egen/egna intygsutfärdande läkare re­kom­men­de­rar. Inte en gång, utan gång på gång, och alltid i skydd av full ano­ny­mi­tet och utan att någonsin träffa människan bakom personnumret.

Och är det ändå inte lite motsägelsefullt, att hävda att namnen finns tillgängliga i bokslutet? Om uppgifterna är så offentliga, vilken är då anledningen till att försvåra för försäkringstagaren?

JO i Finland förordar öppenhet, så att försäkringstagarna skulle kän­na större förtroende för försäkringsbolaget. Högsta för­valt­nings­dom­sto­len har fastslagit att försäkringstagaren har rätt att ta del av in­formationen. Så vad är problemet? Varför vägra och hänvisa till lagar och paragrafer, vars innehåll ändå kullkastas av HFD:s utslag?

***
Det finns många frågor jag fortfarande inte fått svar på. Men en av de viktigaste är: vem i helskotta är det som förväntas göra upp den plan försäkringsbolaget efterfrågar för att kunna fatta ett beslut t.ex. om yrkesinriktad rehabilitering? Själva uppgör de inte den, be­hand­lan­de läkare ser ut som ett frågetecken och arbetsförmedlingen har inget att komma med.

I mitt enskilda fall fick jag avslag på min ansökan om just yr­kes­in­rik­tad rehabilitering, ett avslag som stod fast även efter att jag anfört besvär. Ansökan gjorde jag på uttrycklig uppmaning av Folk­pen­sions­an­stal­ten* i mars 2009. Avslaget kom i maj 2009 och motiveringen var bl.a. att det inte fanns någon rehabiliteringsplan bifogad (sic!) och att sakkunnigläkaren – tvärtemot vad min behandlande läkare och jag själv tyckte – ändå ansåg mig vara för sjuk (!) för att re­ha­biliteras.

Så jag frågar igen: Vem i hela glödheta helvete är det som ska upp­göra den förbannade rehabiliteringsplanen och vad fan ska den innehålla???

Förmodligen blir svaret: ”Jaså, den. Njä, den ska du hitta på själv be­griper du väl?” Jag, som enligt försäkringsbolagets omnipotenta sak­kunnigläkare är för sjuk för att ens kunna rehabiliteras?

I artikeln framgår även följande:

Pensions-Alandia får ha en vinst på 35.000–40.000 euro per år. Överskott över det kanaliseras tillbaka till kun­derna genom lägre premier.

”Lägre premier”, säger de. På lagstadgad pensionsförsäkring??? Det har jag då aldrig hört talas om, och f.ö. är uppåt den enda riktning som premierna rört sig under min yrkesverksamma tid.

Parentetiskt sett kunde man förresten den 7.1 läsa i Nya Åland om att Alandia-Bolagen går samman med Ålands vindenergi i en stor­sats­ning som uppskattas kosta 25-30 miljoner euro. Och i dagens num­mer av Ålandstidningen får vi veta att Alandia-Bolagen just köpt ett affärsområde, inklusive byggnader, för 800.000 euro.

”Lägre premier”..? My ass!

* Finlands motsvarighet till Försäkringskassan i Sverige

En nuttiduttig liten påsväska #2

SÅ HÄR LÖSTE jag problemet med att ha något att bära väskan i:

Jag tvinnade en helt ny, mycket längre snodd. Ena ändan fäste jag i skarven mellan sida och botten, trädde snodden genom låset, runt öppningen och genom trycklåset igen. Sedan fäste jag den andra än­dan av snodden intill den första.

Det här är ungefär samma stäng- & bärlösning som ungarnas gym­pa­på­sar brukar ha.

Veckans Vanartiga Vers #39

Frugans gynekolog från Iran
med spiraler är inte så van.
För se, sedan en tid
rör sig varje gravid
med lätt studsande gång här i stan.

***
Denna limerick, och ytterligare 127 stycken, ingår i samlingen ”Limerickar att le åt”, som du kan ladda ner i sin helhet genom att klicka HÄR.

Tycker du att den här var kul och vill roa någon annan? Då är det bara att klicka på det lilla kuvertet med en pil på i slutet av inlägget och skicka iväg länken.

En nuttiduttig liten påsväska

DET HAR BLIVIT lite väl mycket stora virkningar det senaste året. Igår kände jag plötsligt för att göra något smått, något alldeles nytt. Med inspiration från mina japanska mönsterböcker, som jag har köpt på Etsy, designade jag den här lilla väskan.

Med utgångspunkt från att recycla de mormorsrutor jag började med under min semester, lite mer virkat (bottenplattan) och lite ribbstickat plus några söta, små blommor och ett par blad – voilà, en helt unik skapelse!

Påsväskan är cirka 18 cm hög, 35 cm i omkrets och har en diameter på ungefär 12 cm.

Jag kan inte riktigt bestämma mig för om den ska få vara som den är eller om jag ska förse den med axelrem. Vad tycker ni?




Briefly in English:

I’ve been making so many large crocheted things lately that I all of a sudden felt like making something utterly different and unique. In­spir­ed by my japanese pattern books, which I found at Etsy thanks to Lucy at Attic24, I created this little pouch last night.

It’s appx. 18 cm tall, has a diameter of appx. 12 cm and a cir­cum­fe­ren­ce of about 35 cm.

Can’t decide whether it shall have a shoulder strap or not. What do you think?
[tags: crochet, pouch, granny square, multicolor, colorful, attic24]

Namsi-namsi!

HUVVA, VAD GOTT det är med en riktig gräddtårta ibland!

Gårdagens födelsedagstårta blev riktigt smaskens: lätt sock­er­kaks­bot­ten delad i tre, ett lager fyllning med mosade blåbär, ett annat med di­to hallon, rejält med vispgrädde runtom, och som pricken över i:et jord­gubbshalvor med ett skyddande lager gelead sockerlag fär­gad med lite saft från de tinade jordgubbarna, toppat med riven, mörk cho­klad.

Fyllningarna bestod av c. 2 dl av vardera sortens bär. De slarvigt mo­sa­de bären blandade jag med ungefär 1 dl turkisk yoghurt och sötade med 1 msk vaniljsocker.

Sockerlagen gjordes på 0,2 dl socker upplöst i 0,5 dl kokande vatten, och sedan tillsatte jag 1 blad gelatin, som först legat i blöt.

Mitt recept på en riktigt lätt och luftig tårtbottenkaka hittar du HÄR.

Flitig födelsedag

IGÅR, DAGEN FÖRE sin födelsedag, frågade lilla A om jag har ylle­garn hemma.
”Jovars, lite restgarner har jag nog”, svarade jag.
”Skulle du inte kunna sticka ett par sockor åt mig i så fall?” undrade hon.
Sagt och gjort, och det ser till och med ut som de hinner bli klara un­der födelsedagen.

Det är kanske inte mycket till present på fjortonårsdagen, men till­sam­mans med en liten slant är det vad mors magra plånbok förmår. Och så ska det bli tårta förstås, senare under dagen. Hembakad, med fyll­ning av blåbär och hallon, dekorerad med jordgubbar från egen skörd.



Jag hade förresten alldeles glömt bort hur kul det är att sticka sockor! Faktum är, att det är gräsligt länge sedan jag stickat något över­hu­vud­ta­get. De senaste åren har det mest blivit virkning. Det måste det bli ändring på!

Surrig tomhet

VAD KONSTIGT DET känns. Här snackar vi antiklimax, alltså. Nog för att jag varit lite trött på hela tant Solveig den sistlidna veckan, men nu när hon är ”borta” saknar jag henne redan :o/

Jag har i och för sig en liten envist surrande idé om en fortsättning på historien – ja, faktiskt! – men jag måste nog hämta andan några må­nader innnan jag kastar mig över en ny period med intensivt skri­vande.


Gud, vad jag avundas dem som kan sätta sig ner och skriva fängs­lan­de och korrekt så där rakt av ... För mig är det en oääändligt långsam process; vrida, vända, grunna och fundera, leta synonymer, hitta det där ordet som jag vet ska finnas, men som jag bara inte kan komma på just då, och så vidare. Jag känner mig som en labbråtta som håller på och krystar fram en elefant :oS

Men nu är alltså elefanten framklämd! Istället är det dags att grans­ka, granska och granska, för att så småningom se om något förlag tycker Solveig är tillräckligt kul för att förtjäna en utgivning.

Puh!

PS. En hel långtradare full med illröda hjärtan till Cici, denna helt okända men fantastiska kvinna, som offrat av sin tid för att granska och kommentera mitt manus! Det kommer nog en liten tackgåva så småningom, Cici ;o)

00:05:52

HAR MAN EN affärsrörelse innebär övergången till ett nytt år att man måste inventera. På sätt och vis ser jag min blogg som en affärs­rö­rel­se i miniatyr; en litterär sådan, om man så vill, och då är det kul med lite statistik!

Bokslutet för perioden 1.1-31.12.2010 ger vid handen att
... 46.405 sidor har blivit lästa av
... 3.567 helt unika läsare* och
... en läsare stannar i medeltal 5 minuter och 52 sekunder hos mig.

Oj!

Särskilt mycket gläder det mig att så många av er läser flera inlägg och inte bara det senaste. Men allra mest imponerad är jag ändå av den tid ni avsätter hos mig. För mig, som är marknadsförare i botten, betyder nästan 6 minuters uppmärksamhet per besök en enorm siffra!

Så tack, allesammans, för ett fint bloggår! Om jag skulle få önska nå­got inför 2011 – och det får jag ju, för det här är min blogg – så skul­le det vara att något fler av alla regelbundet återkommande be­sö­ka­re från Åland och övriga Finland åtminstone någon enstaka gång ville lämna en kommentar. Eftersom jag kan se att ni kommer tillbaka gång efter gång drar jag slutsatsen att ni tycker något. Det skulle därför vara trevligt att få veta vad ni tycker ;oD

Året som gick skrev jag 551 inlägg. Det är i mitt eget tycke lite för många. Ett om dagen, max, är min målsättning, men ibland är det svårt att hålla sig i skinnet. Vi får väl se om jag lyckas bättre det här året ...

---

* Med Googles analysverktyg avses med ”unik” att du, enskilda läsare, räknats bara en gång på hela året, och alltså inte som ett nytt, unikt besök varje enskild dag av året du hälsar på, vilket är fallet med de flesta andra statistikräknare (t.ex. Susnet).

Veckans Vanartiga Vers #38

I Amerikas stat Idaho
bor en tvättäkta blondie med go.
Var byxsnok blir fången
av dansen runt stången
och av spiror som själva Monroe

***
Denna limerick, och ytterligare 127 stycken, ingår i samlingen ”Limerickar att le åt”, som du kan ladda ner i sin helhet genom att klicka HÄR.

Tycker du att den här var kul och vill roa någon annan? Då är det bara att klicka på det lilla kuvertet med en pil på i slutet av inlägget och skicka iväg länken.

Året är slut och jag har virkat min sista maska

GOTT NYTT PÅ er allesammans! Som en pampig avslutning på år 2010 kan jag nu med stolthet presentera min helt färdiga, lång­ran­di­ga mormorsfilt.

De sista sju ränderna är således klara, liksom kanten; projektet är slutfört och jag kan pusta ut.






Briefly in English:
HAPPY NEW YEAR everybody! Isn’t it the most glorious way to end the year of 2010 to finally be able to proudly present to you my fi­nish­ed granny striped blanket?

The final seven rows are done, as is the edging; mission a­ccom­plish­ed and it’s time to fetch a deep breath before I venture a new project.
[tags: crochet, blanket, afghan, throw, granny, stripes, striped, multicolor, colorful, attic24]

Spår i natten

HALLÅ, ALLA NATURMÄNNISKOR! Vem är det som tagit sig över min gård och lämnat detta märkliga spår i snön? Det löper från grannens gård in under min terrass – eller tvärtom, inte vet jag.


Den spretiga busken är cirka 1,5 meter hög, så har ni en stor­leks­re­fe­rens att gå på. Spåret är alltså inte litet, utan måste vara gjort av ett relativt stort djur. Frågan är alltså vad? Skulle det kunna vara en hef­faklump – eller kanske rentav en tessla..?

Tänt var’e här!

ELLER, NJA, INTE brinner det riktigt ännu, men förberedelserna är i full gång inför upplysningen av årets nyårsafton.

Det blev sent igår och tidig väckning idag, eftersom lilla A skulle på EEG-kontroll och helst skulle vara trött. Den enda som var trött i­mor­se var jag. Jättetrött. Och min dagliga skrivarrutin, med kaf­fe­pimp­lan­de och för­fat­tan­de på förmiddagen, fick sig i och med det här en smocka. Så idag blir det ing­et nytt kapitel av ”60+ och singel!” här på bloggen, utan jag bestäm­de mig för att göra något helt annat. Detta ”nå­got annat” blev till­verkning av egna marschaller!


Under det gångna året har jag tagit tillvara alla ljusrester; allt från bottensatserna av förra nyårsfirandets marschaller, via smulor av då­ligt brunna värmeljus, till stumpar av kron- och blockljus. Min bra att ha-mentalitet har också resulterat i att jag samlat på mig en trave konservburkar av samma sort som jag gjorde ljuslyktor av ifjol. Idag fingo de tu bliva ett.




Av en massa ”skräp” plus några M6-muttrar och en meter utom­hus­ve­ke bidde det således sju nya marschaller. Priset per styck blir kanske inte lägre än om jag gått till affären och handlat nya, men sånt som annars skulle ha slängts kom till användning och jag hade roligt un­der tiden. Good enough for me! :oD Och imorgon är jag säkert mer taggad att sätta tänderna i tant Solveig igen. Häpp!

Veckans Vanartiga Vers #37

En konservfabrikör ifrån Höör
har blitt stenrik på löjrom och stör.
Han tvättar sin rumpa
med honung och skumpa,
för så tror han att herrskapsfolk gör.

***
Denna limerick, och ytterligare 127 stycken, ingår i samlingen ”Limerickar att le åt”, som du kan ladda ner i sin helhet genom att klicka HÄR.

Tycker du att den här var kul och vill roa någon annan? Då är det bara att klicka på det lilla kuvertet med en pil på i slutet av inlägget och skicka iväg länken.

Snart, väldigt snart ...

MINNS NI MITT långrandiga morsmorsfiltprojekt? Sakta men säkert närmar jag mig slutet! Nu återstår endast sju ränder, sen är jag klar med den långrandiga delen. Efter det ska jag bara virka några varv längs vardera kortända och sen är filten helt färdig. Jag kan nästan inte bärga mig tills jag kan visa den åt er i hela sin randiga härlig­het ...



Briefly in English:
Remember my granny striped blanket? Just seven rows more and it will be done! Well, the striped part of it that is. After that I’ll still have to crochet a few rows at each of the short sides before it will be comp­letely finished. But soon my dears, very soon, it will be all done! I almost can’t contain myself until I’ll be able to show it to you in all its striped glory ...
[tags: crochet, blanket, afghan, throw, granny, stripes, striped, multicolor, colorful, attic24]

Tack, Tomten!

– Men tack, snälla Tomten! Huur kunde Tomten veta att det var pre­ciis det här jag önskade mig i julklapp?

– mummel-mummel

– Hursa? Jag hörde inte riktigt. Tomten får nog sluta mumla i skägget!

– mummel-mummel

– Jovisst, det är klart jag är glad! Vem skulle väl inte bli överlycklig för en alldeles färsk punktering alldeles lagom till julafton?

– mummel-mummel

– Förlåt, vad sa Tomten?

– mummel-mummel

– Jaså, jaha. Nädå, det gör absolut ingenting att det råkar var -18° där ute. Nog vet väl Tomten att ”det finns inga dåliga väder, det finns bara dåliga kläder”..?

– mummel-mummel

– Tack, tack, och god jul på sig själv tomtejävel rara Tomten!

Pepparkakskaos

IGÅR VAR DET pepparkaksbak i ”Rucklet”! Plåt efter plåt med ny­gräd­da­de hjärtan, stjärnor, gubbar och gummor fyllde till slut hela huset med en underbart julig doft och lilla A och jag hade hjärtans roligt.


(Beklagar den dåliga bildkvaliteten! Ljusförhållandena var rent ut sagt usla, och jag orkade inte släpa fram mitt provisoriska stativ mitt i baket.)

Förutom hundratals vanliga kakor bakade jag även en föns­ter­de­ko­ra­tion. Tanken var att göra en snöstjärna, men hur det nu var så räk­na­de jag fel på antalet uddar :o/ Men den pryder sin plats ändå, tycker jag. Idag ska vi dekorera gårdagens kakbak med kristyr och då ska även denna få sin släng av sleven.


Härmed vill jag också passa på att önska alla en riktigt

God Jul

I år, liksom tidigare år, slösar vi inga pengar på porton,
och skickar med andra ord inga riktiga julkort.

Rosensallad: billig och god jultradition

JAG ÄR INTE den som håller hårt på traditioner. Sådana har en för­måga att bli stressmoment istället för glädjeämnen, även de som hör matsidan till. En sak som däremot så gott som alltid finns i ”Rucklet” runt jul är samma rosensallad som lagades medan julen fortfarande firades hemma hos mamma.


På den tiden – den gamla goda – lagades det alltid en dubbel, ibland rentav tredubbel sats, eftersom alla i vår lilla familj var lika förtjusta i den. Traditionen påbjöd då att vi hjälptes åt alla tre dagen före jul­afton att hacka och blanda ingredienserna.

Så här lyder receptet för en normalsats:

4 dl kall, kokt potatis hackad i små tärningar
4 dl inlagda rödbetor hackade på samma vis
c. 2 dl finhackad inlagd gurka
3/4 dl finhackad purjolök
3/4 dl finhackad rödlök
3 rårivna, skalade, syrliga äpplen

Salladen görs med fördel dagen före så att den hinner gotta till sig, som mat-Tina skulle säga.

I år hade jag glömt att köpa rödlök, så jag ökade istället mängden purjolök till det dubbla. Det går precis lika bra och blir precis lika gott, bara med något mindre distinkt löksmak.

Veckans Vanartiga Vers #36

En försvarsadvokat ifrån Hjo
på klienterna valt att sig sko.
Om brotten uppdagas
dock allt överklagas,
så han borti Barbados kan bo.

***
Denna limerick, och ytterligare 127 stycken, ingår i samlingen ”Limerickar att le åt”, som du kan ladda ner i sin helhet genom att klicka HÄR.

Tycker du att den här var kul och vill roa någon annan? Då är det bara att klicka på det lilla kuvertet med en pil på i slutet av inlägget och skicka iväg länken.

Så går ett år ifrån vårt liv

VARVET ÄR SLUTET, ett år har gått. Idag tänder jag ett ljus för käre vännen Peter, som så tragiskt gick ur tiden ifjol, bara 45 år gammal.

När ska jag lära mig att det inte går att lyfta luren och ringa upp, när jag kommer på något jag skulle vilja prata med honom om? Imorgon? Om ytterligare ett år?

Du saknas oss, Peter! Jag saknar dig.

Vilket julklipp!

IDAG HAR JAG tagit en välförtjänt kreativ paus i mitt skrivande. Fikade med litteraturprisnominerade väninnan fru Nordenswan, gick en repa på loppis och – av största vikt – var och bunkrade livsmedel, eftersom de rostade rotsakerna tog slut till lunch under dagen.

Och vilket klipp det blev! Jag hittade 400-gramsförpackningar med blandfärs nedsatta till 1 euro/paketet, så jag gamade omedelbart åt mig fyra förpackningar utan att blinka. Sen, när jag väl var hemma, insåg jag att 1,6 kg färs är mycket färs. Jäkla mycket, om jag ska säga som det är.


Men skam den som ger sig! Har man tagit färsen i kassen får man vackert lov att göra något med den också. Exactemente 100 kött­bul­lar, för att vara mer precis. Med välkommen rullningsassistans av herr K, som mycket lägligt råkade titta in. Halleluja, julen är räddad!

***
Jag kollade på skoj hur pass produktiv jag egentligen varit sedan den 2.12, då jag återupptog mitt författande efter ett år. Nästan precis 80.000 tecken, 60 sidor, har jag presterat. Inte illa, med tanke på hur lååångsam jag är. Det blir ett snitt på c. 4 sidor/dag, och det betyder, i sin tur, att varje sida tar mig drygt 2 timmar att tota ihop, i och med att jag skrivit 8-10 timmar om dagen.

Hu! Tänker man så blir man nästan mörkrädd ... Om den helt färdiga boken blir på ungefär de 250 sidor jag uppskattat är det vid en slut­summering i runda slängar FEMHUNDRA timmars jobb *gulp!* Himla mycket arbete att bara stoppa ner i en virtuell byrålåda :o/

Titelbyte

EFTER MOGET ÖVERVÄGANDE har jag bestämt mig: jag byter titel på min roman, som hittills hetat ”Livet leker, liket lever”. I samma veva har jag även skrivit en ny inledning; den gamla var jag inte alls nöjd med, inte ens i början.


Nu återstår det inte så många kapitel före boken är klar, men vad detta betyder i tid vågar jag inte sia om. F.n. har det flutit på riktigt bra, men risken finns att själva hopsömnaden av säcken kommer att gå lite trögare.

Hur som haver: det börjar dra ihop sig! Fast ännu hinner mycket hända ...

Dinner for Dummies

FYRA REJÄLA MORÖTTER, sex medelstora rödbetor, två batater (söt­potatis) och åtta potatisar. Generöst med god olivolja, lite havs­salt, svartpeppar enligt tycke och smak och någon nypa vitlökspulver. Rör ihop och in i ugnen; 225° i c. 90 minuter. Klart!


Lyxvarianten: strö över lite finstrimlad, färsk purjolök och/eller annat grönt.

Superdeluxevarianten: stek upp en biff eller något annat proteinrikt till.

Fördelar: billigt, nyttigt och jäkla bra för metabolismen; enkelt att vär­ma i mikron och sleva i sig när författandet upptar all ens tid.

Nackdelar: gott de första tre dagarna, men kan efter en vecka upp­le­vas som en smula tjatigt.

Sanningens minut

JAPP, DET BLEV som jag trodde! Den amaryllis jag gissade skulle bli rosa blev faktiskt det, och nu har båda lökarna från Madeiraresan be­känt färg.


Som synes tar den rosa lite tid på sig med att veckla ut sina kronblad, men jag tycker de till formen ser ut att vara rundare än på den vita ...


... som har hunnit en bit längre. Denna har ytterligare en knopp på kommande, så jag räknar med att ha åtminstone en blommande ama­ryllis kvar till nyår :o)

På den övre bilden kan man förresten skymta min filtvirkning i bak­grun­den! Jag försöker hinna med ett par varv varje kväll efter att jag lagt ner skrivandet för dagen, men det går långsamt nu. Solveig för­brukar det mesta av min energi, och kommer att så göra ytterligare en tid framåt. Men, men, det börjar dra ihop sig! Efter uppskattnings­vis 70-80 sidor till tror jag att råmanuset är helt färdigt :oD

Veckans Vanartiga Vers #35

En skomakarlärling från Hulta
var en fan på båd’ dunka å bulta.
Som han pligga’ en natt
det båd’ skvätte och skvatt,
och farsa han blitt till en tulta.

***
Denna limerick, och ytterligare 127 stycken, ingår i samlingen ”Limerickar att le åt”, som du kan ladda ner i sin helhet genom att klicka HÄR.

Tycker du att den här var kul och vill roa någon annan? Då är det bara att klicka på det lilla kuvertet med en pil på i slutet av inlägget och skicka iväg länken.

Tack, Kerstin!

JAG MÅSTE FAKTISKT tacka Kerstin, Ölandsvindar, för tipset om kom­postgaller! Det var nämligen det som fick mig att tänka till, och nu har jag löst problemet med Svarta Gängets räder mot mina talgbollar.


En utrangerad lampskärm för 1 euro från byggreturen, lite galvad tråd och en bit snöre – voilà, en utmärkt bur som låter småfåglarna äta ifred och håller kajor, kråkor och annat pack på avstånd!

(Beklagar den usla bildkvaliteten, men kamerans zoom är inte riktigt potent nog för bra bilder på det här avståndet.)