En ljus idé

O, LYCKA – alltså inte ”olycka” – att vädret har vänt igen! Gårdagens regn och flera plusgrader verkar vara på återgång. Fast mina hinkar med blivande islyktor blir det pga den till­fäl­li­ga ”vär­me­böl­jan” inte något med ändå, förutom de i litet format, som jag fryser i boxen. Och en enda stor, som jag lyckats pressa in mellan påsar med blåbär, ett rådjurslår och annat jox.

Men konservburkslyktorna är klara – tio stycken blev det – så levande ljus ska det trots allt bli på gården på torsdag kväll! Under förutsättning att det inte hällregnar, förstås ...

För den som eventuellt funderar på att göra egna lyktor på samma vis har jag ett tips, baserat på försök och misstag:
För att åstadkomma hålmönstret går det mycket lättare att använda en liten syl än att köra borrmaskin. Se bara till att du med din inaktiva hand ”håller emot” när burken vill buckla till sig när du trycker till med sylen. Gör helst bara små markeringshål till en början, som du utvidgar till lämplig storlek när du har stuckit hela mönstret.

Nyårsafton, ja. Två dagar kvar och jag har fortfarande inget planerat och organiserat. Inte likt mig. Inte ett dugg. Därför tar jag tacksamt emot alla tips om rätter som är billiga, enkla att tillreda och ändå goda!

Några pyrotekniska övningar står däremot inte på evene­mangs­listan. Det är en princip som bottnar i alla mina år som hundägare. Såvitt jag vet är det inga andra djur än vi människor som för­nufts­mässigt kan förstå smällandet, sprakandet och ljus­feno­menen. Så vem vet hur alla andra arter påverkas av detta mänsk­liga ofog? Inte behöver det panga och pjiuuua bara för att vi byter år! Stöp nyårs­lyckor istället; en tradition som involverar samtliga när­varande och inte bara en eller ett par raketfantaster.