lördag 6 oktober 2012

Tål att repriseras

 

Den här teckningen gjorde jag för snart ett år sedan. Tyvärr är den lika aktuell idag som den var då, i november ifjol.

Skriv under namninsamlingen mot försäkringsdiktaturen i Finland!

Social- och hälsovårdsministeriet tar vårt, medborgarnas i Finland, missnöje på allvar, så ju fler som skriver på desto större ge­nom­slags­kraft! Annars går det att, som tidigare beskrivits, un­der­teckna ano­nymt om man så vill.

Eller gilla åtminstone insamlingen på Facebook. Så mycket kan vem som helst bidra till ett försök till för­änd­ring!

fredag 5 oktober 2012

Nej, nu JÄVLAR i min lilla låda har det ändå gått för långt!!

MED POSTEN IDAG: beslut från Besvärsnämnden för arbets­pen­sions­ären­den i mitt besvär angående av läkare förordad re­ha­bi­li­te­rings­ut­red­ning.

”Bedömningen av arbetsförmågan är i Backlunds fall inte yr­kes­bun­den enligt arbetspensionslagarna.”
(Vad det där betyder är jag inte helt säker på, om jag ska vara ärlig. Om min arbetsförmåga inte är bunden till mitt yrke, till vad är den i så fall kopplad..?)

samt

”Till den del Backlund har yrkat att hon beviljas en re­ha­bi­li­te­rings­utredning konstaterar besvärsnämnden att den inte är en så­dan form för yrkesinriktad rehabilitering som kan beviljas en­ligt 23 § 1 mom. lagen om pension för företagare.” (http://www.finlex.fi/sv/laki/ajantasa/2006/20061272#a1272-2006)

Addera dessutom FPA:s tidigare avslag från 8 augusti av min hos dem gjorda ansökan om rehabiliteringsutredning samt deras utlåtande från 4 september, där de skriver:

”/.../ Undersökning och behandling är hälsovårdens ansvarsområde då det gäller de svårigheter som finns i diagnostiken och därmed också ansvaret för bedömning av arbetsförmågan.”

Slutsats:
Den av läkare vid flera tillfällen sedan 2009 förordade, grundliga re­ha­bi­li­te­rings­ut­red­ningen vid arbetsklinik åligger således enligt ovan­stå­en­de varken pensions- eller sjuk­för­säk­rings­organisationerna att anordna, utan hälsovården, dvs Ålands hälso- och sjukvård (ÅHS)!

Har jag offrat FYRA JÄVLA ÅR av mitt liv på att helt i onödan ansöka, få avslag, be­svära mig, ansöka igen, få avslag och besvära mig ännu en gång?? Skulle det från första början ha varit ÅHS’ sak att fixa det här och inte bara förorda det??

Hur i hela glödheta helvete kan det ha fått gå så här lång tid, fått in­nebära en oerhörd psykisk stress och ekonomisk katastrof för mig innan jag efter FYRA JÄVLA ÅR får veta att det förhåller sig på det viset??

Nu har det en gång för alla gått för långt.

Nu fan ska huvuden rulla.
 

Tillfälligt avbrott, prototyp under produktion

DE DUGGAR INTE tätt, de där omtalade blixtarna från klar himmel, men igår morse slog en sådan helt oförhappandes ner i ”Rucklet”. Från ingenstans kom den, min stickteknikidé, och efter ett antal mer eller mindre lyckade försök tror jag mig nu om att ha hittat rätt.

”Åh” sa Lilla A igår kväll, ”en snood stickad på det där sättet vill jag ha!! Gärna vinröd, om jag får.”

Det, om något, är ett bra betyg :o)

onsdag 3 oktober 2012

Vardagsmat

DET HÄNDER ATT jag slår mig själv med häpnad. Efter tillagning av tre liter chili con carne, hoprörning av guacamole och bak av två rejäla bröd kände jag igår att det var en sån gång.


Är det specialpris på blandfärs så är det, och koket räcker till tre mid­dagar. Det smakade faktiskt inte rävhäck heller, det kan jag intyga, trots att middagen var ett resultat av min alldeles egna kokkonst :o)

***

Igår lät förresten polismyndigheten meddela att FPA ombetts att se­nast den 31 oktober inkomma med ett bemötande till min polisanmälan från de 16 februari. Det var väl lustigt att det råkar vara samma dead­line som JO satt för samma ärende?

Det ska bli mäkta intressant att ta del av på vilket vis FPA kommer att bortförklara såväl för justi­tie­om­budsman som polis att de inte på gud vet när följt statsrådets förordning för hur det allmänna bo­stads­bi­dra­get ska be­räknas. För en bortförklaring är jag övertygad om att det blir.

Och det blir bara intressantare och intressantare att ingen rep­re­sen­tant för den tredje statsmakten, dvs media, t.v. tyckt att det här är värt att föra till torgs. Feghet? Munkavle?? Eller tvivlas det helt enkelt på hur det står till med min intelligens..? Nåväl, det sistnämnda är det inget fel på, det har jag t.o.m. papper på ;o)

Och hörni, när jag nu en gång är inne på det här med myn­dig­heters makt­miss­bruk:

Skriv under namninsamlingen mot försäkringsdiktaturen i Finland!

Eller gilla åtminstone insamlingen på Facebook. Så mycket kan vem som helst bidra till ett försök till för­änd­ring. Annars går det att, som tidigare beskrivits, un­der­teckna anonymt om man så vill.

tisdag 2 oktober 2012

Nya rön och risiga rosor

”VETENSKAPENS VÄRLD” IGÅR på SVT2: häpnadsväckande effekt på vår insulinresistens med bara 12 minuters HIT-träning per månad. HIT står för ”High Intensity Training” och innebar i programmet att en gång om dagen på en motionscykel ta i allt man orkar i 20 sekunder, vila några minuter, köra 20 sekunder igen, vila ännu en gång och avsluta med 20 sekunder till.

Glöm således allt vad timslånga gympass heter. Glöm evighetslånga joggningsrundor flera gånger i veckan. Skottarna i Glasgow, som fors­kar på det här, har gjort häpnadsväckande upptäckter och håller på att spräcka en myt. Vad fitnessindustrin tycker om saken kan jag tänka mig, för den här sortens högintensiv träning kräver inga dyra löpar­skor, upp­sätt­ningar träningskläder, avancerade träningsmaskiner eller ens TID.

Missade du programmet? Ta då en titt på BBC:s webb genom att klicka HÄR.
***

Det om det. Efter gårdagens inlägg mindes jag plötsligt att det faktiskt finns en rosa raring till här på gården: sköldpaddsörten, även den en senblommare.


Och den nu hårt nedklippta, vid köpet i somras rosrostdrabbade rosen 'Zephirine Drouhin' är också rosa, djupt ceriserosa, när hon blommar.

Om det blir någon mer blomning på den här plantan är högst tvek­samt, men jag gör i alla fall ett försök. Alla blad, både fastsittande och fällda, med minsta antydan till rostprickar är bortplockade. Sen blan­da­de jag 1 del mögeltvätt för husfasader (!) med 9 delar vatten och spru­tade frikostigt.

Det här är ingen vedertagen typ av bekämpning, utan min helt egna idé. T.v. har rosen åtminstone inte dött av behandlingen, men om det biter på svampangreppet återstår att se.


Ett gammalt recept på medel mot rosrost, också kallat svart­fläck­sjuka, är följande: 1 del Atamon + 5 delar vatten + 1 del såpa. Men Atamon är inte gratis och en flaska räcker inte långt om man har många rosor. Det gör däremot en litersflaska med mögeltvätt. Och om rosen ändå håller på att kola vippen kan det ju vara värt att prova ;o)

måndag 1 oktober 2012

Hösten är rosa
... och lite grön

NÅGRA ENSTAKA FÄRGKLICKAR dröjer sig kvar i trädgården. Bland dem är konvaljbusken utan tvekan en av mina – och nektarsamlarnas – favoriter. Dels för att den blommar så sent och dels för att den fak­tiskt doftar liljekonvalj. Några eftersläntrare bland ettåringarna finns också, som ett par sena stänglar med rosenskära. Och lilla jordnävan 'Ballerina' blommar envist fast hösten är här.


Men det är ändå kärleksörten som spelar huvudrollen så här sent på året. Inför nästa år måste jag försöka hålla i minnet att skaffa mig fler, av olika färger.


Bland allt det rosa, som av någon anledning kommit att dominera min höstträdgård, finns det faktiskt lite grönt kvar. Igår plockade jag in den sista av sommarens squashfrukter, en riktigt biffig sak. Men än är det inte slut på skördefröjden! Morötter, fänkål och några minimala röd­be­tor finns fortfarande att hämta i grönsakslandet.


Och igår klarnade det upp utåt dagen. Det blev till och med soligt och rätt varmt, så jag satte nye Konrad på prov genom att klippa ner häck­en av kopparhäggmispel och låta honom tugga. Herregud, hur har jag klarat mig utan en kompostkvarn förut?! På bara 2,5 timme var häcken ned­tagen och förvandlad till småsmulor.


Detta begagnatköp är det bästa som hänt mig på länge. Äntligen är det slut på att överbelasta klipphanden! Äntligen slipper jag tigga vän­ner och bekanta om lån av släpvagn och hjälp med bortforsling av berg med ris. Me like!

söndag 30 september 2012

Stig har fått en bror!

STACKARS STIG, MIN vid det här laget både ålderstigna och slitna gräsklippare, fick igår en lillebror. Konrad heter han, och är en träd­gårds­kom­postkvarn. ”Mamma” till honom är bloggkompisen M, som fick ögonen på honom på Blocket och högg direkt, eftersom hon visste hur mycket jag suktat efter en sån här manick.

Och hej, så han jobbar! Prima kompostmaterial blir det eller mark­täck­ning om man föredrar det, viket jag valde att använda resultatet från provkörningen till. Miljoners tack, M! Min artrotiska högertumme gråter av lycka över att i framtiden slippa sekatörklippa ner allt trädgårdsris till flis :o)


Idag hade jag tänkt mig ge mig på min kopparhäggmispelhäck, som nödvändigt borde tas ner för att stimulera en tätare tillväxt. Men väd­ret ser inte lovande ut, så medan jag avvaktar har jag börjat på en ny stickning. En triangulär sjal till ska det bli. Den här gången enfärgat röd och på grövre stickor än den förra.


På tal om stickor, så nog är det sen märkligt ändå! Trots att jag stickat i mer än 40 år är det ändå alltid någon modell av stickor som saknas i samlingen. Den här gången är det en 80 cm lång rundsticka nr 4 som lyser med sin frånvaro, trots att jag kan svära på att jag ägt både en och två av den sorten.

Alla möjliga andra rundstickor av alla tänkbara dimensioner finns i lå­dan, men inte denna, så det är bara att inse faktum: till och med hand­arbete lyder under Murphys lag :o/

lördag 29 september 2012

Om att vara lyckligt lottad

 

Repa upp och göra om

UNDER VINTERN 2011 stickade jag en s.k. snood i helpatent av gar­net Fame Trend från Marks & Kattens. Det blev ett plagg som var­ken jag eller Lilla A i slutändan gillade att ha på oss, så nu har jag re­pat upp och stickat om.

En triangulär, rätstickad sjal har det istället blivit, som är jätteföljsam och mjuk att svepa om axlarna eller använda som halsduk. Om jag ska be­hålla eller sälja bort har jag ännu inte bestämt, det får tiden utvisa.





Igår slog jag förresten en signal till JO, och därmed har jag nu långt om länge fått reda på att FPA har tid på sig till 31.10 att till JO leverera ett nytt utlåtande angående de märkligt beräknade bostadsbidragen. Spännande fortsättning följer således.

Igår ringde jag också till medicinska remissmottagningen, eftersom det gått en kort månad sedan jag fick löfte om att få tid till borreliaproffs utan att jag ens fått någon kallelse. Jomen hejsan, remissen var märkt med prioritet ”normal”, så det vete fåglarna hur länge jag fått vänta om jag inte tagit kontakt själv. Men nu har jag tid den 18.10 och har blivit ombedd att reservera en och en halv timme för besöket, ef­tersom det sannolikt kommer att göras en lumbalpunktion.

fredag 28 september 2012

Saker händer alltsomoftast av en anledning

DENNA MORGON HAR till lejonparten gått åt till att försöka klura ut varför min internetanslutning plötsligt var nonexistent. Kontakter hit, kablage dit och konfigurationer å dator visade sig resultatlösa, någon uppkoppling till omvärlden lyckades jag inte få.

Under problemlösningen var jag bl.a. tvungen att leta fram en ut­ran­gerad telefonsladd för att testa koppling direkt mellan telefonjack och dator, eftersom felet ju kunde sitta i min trådlösa ADSL-router. Det gjorde det inte. Men som en biprodukt av detta rotande efter lämplig kabel fann jag någonting annat: det spårlöst försvunna ka­me­ra­sta­ti­vet!

Det konstiga är, att fyndplatsen hade jag redan för flera dagar sedan genomsökt och noggrant dessutom. Något stativ fanns där inte då, det kan jag sätta kameran i pant på. Så är det möjligen jag själv som har kontaktproblem, med verkligheten..? Eller har någon annan än jag lagt stativet på detta ologiska ställe? Men i så fall vem?? Man kan bli mörkrädd för mindre.



På tal om verklighetskontakter och mörkerrädsla ska det bli himla spän­nande att se hur försäkringsbolaget Aktia tänker lösa följande nyfödda situation:

I april i år gafflade jag i det oändliga med dem om för hur lång tid och på vilket vis jag skulle beviljas premiebefrielse på den privata pen­sions­försäkring jag har sedan urminnes tider (men inte kunnat spara något på under en halv evighet). Vad gäller tidsrymden kom vi aldrig över­ens och när det väl meddelades att den premiebefrielse de gick med på att jag hade rätt till inte skulle appliceras på den faktiska tiden för min arbetsoförmåga, utan först under följande premieperiod (dvs 2013), tja, då kände jag att det var dags för en time out.

Sedan i tisdags har jag ett rykande färskt läkarintyg, som än en gång verifierar att jag är arbetsoförmögen med öppet slutdatum. Detta pos­tade jag igår till Aktia för att än en gång begära premiebefrielse. Och därmed infinner sig den stora frågan: ska jag nu få dubbel sådan, ef­tersom jag enligt deras hävdvunna sätt att bevilja befrielse redan är premiebefriad 2013???

Denna retoriska fråga är förstås ställd drypande av ironi, för det är ställt utom alla tvivel att det de gjorde i april inte är korrekt. Men, som sagt, nu ska det bli kul att se hur de tänker lösa knuten de knåpat ihop. Att den här biten av Aktias verksamhet numera ägs av Alandia-Bolagen kryddar självfallet upp anrättningen lite extra, eftersom vi numera är nog så införstådda med det bolagets policy: ”Allt åt oss, inget eller åtminstone så lite som möjligt åt våra kunder”.

Noteras bör även att jag knappt hann skriva ”Aktia” här på bloggen igår förrän jag tidigt imorse noterar ett besök från deras IP-adress. Makalöst, som vanligt.

torsdag 27 september 2012

Lång slang, jäkla tryck och finfint sprut

LÅT MIG PRESENTERA min nya bästis: Gardena Classic tryckspruta med en volym på 5 liter och ett tryck på 3 bar. Förintelsen av de vita flygarna har börjat.


Det kan tyckas märkligt att sätta igång med skadedjursbekämpning vid den här tiden på året, men eftersom jag har mängder med pelargoner och citrusplantor som ska inomhus till vintern vill jag vara säker på att jag inte bär in en massa ohyra.

Brev till Pensions-Alandia, Besvärsnämnden för social trygghet och den här gången även Aktia, plus en mängd kopior av det ena och det and­ra till respektive mottagare, har annars tagit hela min dag i anspråk. Och efter väl förrättat värv har jag nu bestämt mig. Tar inte Pensions-Alandia reson i och med det idag tillhandahållna, nya läkarintyget, ja, då får det bli polisanmälan.

Efter snart fyra års tjafsande med besvärsnämnder hit och be­svärs­nämn­der dit får det räcka nu. Dessutom har jag vid det här laget sam­lat ihop sådana mängder med dokumentation som verifierar deras inkompetens och lagstridiga handläggning att det inte längre är något att hymla om. Nej, min själ! Ont ska med ont fördrivas.

Dessbättre verkar det som Social- och hälsovårdsministeriet är inne på samma linje, hur osannolikt det än kan te sig. Klicka HÄR och låt er förundras. Passa samtidigt på att underteckna namninsamlingen, tack.

onsdag 26 september 2012

Det rör på sig, åt lite olika håll

DET ÄR MÖRKT nu. Ovanför stan ligger ett tätslutande lock av jämn­grå moln. Regnet skvalar och omintetgör alla eventuella planer på höst­sysslor i trädgården, så det var ju en salig tur att jag kom mig för att plocka de sista amerikanska blåbären för säsongen redan igår. Det här har varit första året som mina två buskar, nu med fyra år här på gården, givit en skörd att tala om. Flera liter.


Det är inte mycket kvar av blomsterfägring nu, så här i slutet av sep­tem­ber, men mina egendrivna fuchsior fortsätter envist att blomma och blomma. Tänk, att jag lyckats få tre så här fina plantor av de pyttesmå sticklingar jag fick ifjol sensomras! Ännu i december 2011 var de så an­språkslösa till formatet att jag inte hyste mycket hopp om deras över­levnad.


Och på tal om mörker: jag börjar alltmer misstänka en regelrätt mörk­läggning av det faktum att FPA inte beräknar de allmänna bo­stads­bi­dragen i enlighet med lagen.

Jag har nu vid tre tillfällen – 1 augusti, 30 augusti och 21 september – ställt JO frågan hur det går med mitt klagomål från den 10 januari. Ing­en av gångerna har jag fått något svar.

Efter beskedet jag fick strax före midsommar, att de inte var nöjda med den s.k. förklaring FPA inkommit med och att en grundligare ut­red­ning skulle göras, är det som hela ämbetet försvunnit ut i om­lopps­bana runt en avlägsen pla­net. Icke-kommunikationen är total. Fast de befinner sig kanske i ra­dio­skugga..? Eller så snackar vi tidernas värsta cover up. Ho vet.

Det jag däremot vet är att bloggen haft celebert besök idag. Från Fin­lands finansministerium, gubevars!


Och det de kommit för att titta på är intressant: det som står att läsa under etiketten "Hälsa - papperskrig". Plus att de surfat vidare till namninsamlingen mot försäkringsdiktaturen i Finland.


Det ni! Det är ju inte utan att jag börjar undra om det eventuellt börjar gunga lite bland lianerna :o)

tisdag 25 september 2012

Vi måste höja våra röster för att höras!

DEBATTEN OM ÅLANDS hälso- och sjukvård, ÅHS, går het. Mäng­der av sparåtgärder som per omgående inverkar på vård­kva­li­te­ten har avi­serats eller redan genomförts, bl.a. inbesparing av vitala specialiteter och tillgängligheten till primärvårdens hälso­cent­ral­tjäns­ter.

Det håller på att gå åt helskotta med vården på Åland och det går med rekordfart. Varän man befinner sig är det ÅHS som står på tapeten och åsikterna är många. Men hallå, vad båtar det att sitta runt kaffe­bor­det eller i finsoffan och gaffla om det här?! Inte mycket. Ge istället luft åt vad du tycker via ett forum där det kan vara mödan värt.

Gå förslagsvis in på ÅHS’ egen webbplats och använd deras Tyck till!-funktion (klicka på bilden så öppnas den aktuella sidan i ett skilt föns­ter):


Du behöver inte skriva ditt rätta namn om du inte vill, du behöver inte uppge din rätta e-postadress och ett telefonnummer behöver du över­huvudtaget inte fylla i.

Och du, när du en gång är på gång:

Skriv under namninsamlingen mot försäkringsdiktaturen i Finland!

Eller gilla åtminstone insamlingen på Facebook. Så mycket kan vem som helst bidra till ett försök till för­änd­ring. Annars går det att, som tidigare beskrivits, un­der­teckna anonymt om man så vill.

måndag 24 september 2012

Here we go again

 

Vad är det då som är så intressant här hos mig den här gången? Jo, det är DET HÄR inlägget, som någon tydligen ”marknadsför” på Face­book. Gammal skåpmat, men det är ju superbra att det aktualiseras mellan varven :o)

Annars är faktiskt DET HÄR ett bra mycket intressantare – och kortare – inlägg på samma tema.

Fotnot: Kansaneläkelaitos är det finska ordet för Folkpensionsanstalten, dvs Finlands motsvarighet till Sveriges Försäkringskassan.

söndag 23 september 2012

Efter mörker kommer ... mer mörker

JAG DAMMSÖG I förrgår, i tiominutersetapper. Igår bakade jag bröd för första gången på flera månader. Två stycken.


Idag har jag lagt in victoriaplommon i sockerlag med kardemumma, ka­nelstång och kryddnejlikor. Och lagat kyckling till middag. Hel, i ugnen.


Detta kan tyckas vara att jämföra med en lusfjärt i borte ändan av vårt solsystem, men om ni hade en aning om hur visset jag mår, då skulle ni vara vederbörligen imponerade.

Jag känner mig lite som den här buketten, den sista för sommaren, luggsliten och slokörad.


För en månad sedan konstaterades jag ha borrelios; en infektion som mycket troligt kan vara förklaringen till alla mina kufiska, stadigt ökan­de och t.v. oför­kla­rade åkommor. En enfaldig skulle därmed kunna få för sig att jag raska tag fått komma under behandling. Men icke så, för sällan pinkar hönsen konjak. På Åland ska man vara död för att be­fin­nas värdig.

***

En förflugen idé om att värma upp bastun ikväll fladdrade förbi under dagen. Förbi var ordet. Läget när jag struntar i att håret är skitigt och jag har samma paltor på mig en vecka i sträck kommer allt närmare, för vem bryr sig?

Och det &?$4§@% kamerastativet har jag inte hittat. Men jag har fått igång musplattan som hade slutat fungera på Lilla A:s laptop. Än är jag m.a.o. inte redo för ättestupan.

lördag 22 september 2012

”Favorit i repris”

FÖR DRYGT ETT par år sedan bloggade jag om Jakten på de försvunna hålfotsinläggen, ett sökande som med varierad intensitet pågick i tre år (!) innan de återfanns. Nu är det dags igen.

Den här gången är det mitt flexibla ministativ till kameran som är puts väck. Det har alltid legat – ska alltid ligga – på samma hyllplan i bok­hyl­lan utanför köket. I förrgår sträckte jag mig automatiskt efter det och mitt mus­kelminne är så starkt att jag nästintill kunde känna det trots att jag famlade i tomma intet. Vafalls, inget stativ?!


Nu har jag [åter en gång] vänt upp och ner på hela huset. Letat högt och lågt, på tänkbara och otänkbara ställen (ja, även i kylskåpet). Nada stativ. Det är som uppslukat av universums svartaste av svarta hål, trots att min egen doktor Watson, i form av Lilla A, vars hjärna numera funkar bättre än min, också är inkopplad på fallet. Men so far inget stativ. Inte någonstans. Inte ens i bastun.

Jag tror tamigfan att jag blir galen, vet ni vad. Det här kan inte vara sant! Inte att det händer en gång till. Eller är det helt enkelt så att jag håller på att bli dement nu också, ovanpå allt annat elände..?

Men ärligt talat, vart fan kan jag ha satt det?

fredag 21 september 2012

Månaden med stort S

SKÖRDA, SYLTA, SAFTA, skördefest och soppa, det är september för mig. Änt­ligen återkommer lusten och smaken för varma soppor! Just nu finns det dessutom oändligt mycket gott att välja på för att svänga ihop en stor kastrull mättande mat, som blir bara godare om den får gotta till sig en dag eller två.

Igår blev det korvsoppa, av till största delen egen skörd: vaxbönor, bifftomater, fänkål, morötter, potatis, vitlök, persilja och libsticka. Pap­rikan*, korven* och löken kom från butiken. Det sistnämnda skulle egentligen ha varit egen purjo, men den odlingen har myrjävlarna satt p för. Mina purjolökar är just och jämnt i storlek med grövre sugrör :o/

* På specialpris förstås! Vad annars? ;o)


Och på tal om kastruller ska jag nu kasta in ännu ett i raden av mina husmorstips!

För mig har det alltid varit ett onödigt irritationsmoment att stå t.ex. mitt i syltkoket och reta mig på att jag inte har koll på hur mycket syl­ten vä­ger när sockret ska i. Därför har jag på insidan av en skåpdörr en lista upptejpad. På den har jag noterat hur mycket mina kastruller (och bunkar) väger. Då är det lätt att ställa hela koket på vågen, sub­trahera kärlets vikt och på ett ögonblick få koll på vad innehållets vikt.


Annars kan jag bara konstatera att Åland gör det igen, planerar som arsel. Med början idag och ända fram till söndag kväll pågår det skör­defest över hela Åland. Folk åker som skållade illrar kors och tvärs ge­nom landskapet för att besöka, begapa och beundra, och så gott som alla i privatbilar. Samtidigt passar man på att anordna bilfri dag imor­gon. Men hej, så genomtänkt ...

*vederbörligen anti-imponerad*

torsdag 20 september 2012

Vill ni se en stjärna?

ELLER SNARARE NÅGRA hundra? Igår kom jag på att jag ska tömma lagret på alla vaxade och glittrade små pappersstjärnor jag tillverkade för något år sedan. Synen har blivit så vissen den senaste tiden att det är otänkbart att jag med så gott som osynlig nylontråd ska lyckas knåpa ihop några flera stjärnmobiler i mitt lilla liv.

När jag tittade i lådor och askar blev jag faktiskt lite chockad över hur inihelskotta många stjärnor jag vikt. Men nu åker de, som partier med 30 i varje på Etsy.



Vill du lära dig att vika såna här pappersstjärnor själv? I så fall re­kom­men­derar jag min beskrivning (på engelska, men med massor med pe­dagogiska bilder), som jag säljer på Etsy.

onsdag 19 september 2012

Den som väntar på nå’t blått ...

 

KLANG OCH JUBEL, för nu har de kommit, både floribundarosen 'Rhapsody in Blue' och tornedalsrosen, som jag beställde i juli! Mange takk, Cici och Susie, för era tips om nya sorter att införliva till den väx­ande sam­lingen rosor vid ”Rucklet”! Det regnade inatt och nu skiner solen; perfekt väder för plantering :o)

Nån har tyckt att mina nävor smakar smaskens.

Och så vill jag passa på att hälsa till dig Aina, att jag alls inte glömt att du bett om frön från mina pionvallmor om du tror det! Nu står det inte länge på förrän det är dags att plocka frökapslar. Däremot blir det ”blandat bandat” du kom­mer att få, eftersom pionvallmon vuxit upp­blandad med opievallmo. Hoppas det är okej..?

tisdag 18 september 2012

En ska int’ klaga!

60+ OCH SINGEL har funnits tillgänglig för lån vid åländska bibliotek i mindre än två månader, vid vissa av landsortsbiblioteken mindre än en. Med tanke på detta och att boken inte marknadsförts över­hu­vud­taget – än mindre bevärdigats med en recension i någondera av våra två lokaltidningar – och att det fortfarande är nio kommunbibliotek här på ön som ännu inte köpt in den ska jag nog inte klaga på ut­lå­nings­sta­tis­tiken so far:


Lite kul är det också att e-boksversionen sluppit med i Smashwords Premium Catalog och därmed finns tillgänglig för köp bl.a. hos väl­re­nom­me­rade Barnes & Noble (där den som känner sig hågad väldigt gärna får skriva en recension eller betygsätta boken).

Lite nöjd får jag väl vara..?