fredag 17 augusti 2012

Ingen hejd på eländet

”EN OLYCKA KOMMER sällan ensam”, säger ordspråket, och det är då så sant som det är sagt. Glädjen över att jag i år, för en månad se­dan, till slut fick tag på en ersättare till klätterrosen 'Zephirine Drou­hin' som 2010 bara överlevde några korta sommarmånader hos mig vara­de inte länge.

Så här ser läget ut idag. Inte roligt alls.



Hälsomässigt kan jag informera om att ryggvärken tagit en ny, oro­väck­ande in­tres­sant vändning. Nu ”domnar” hela härligheten från kors­ryggen, upp till nacken och ut i överarmarna, och det pirrar som om det i blodkärlen flyter Apotekarnes sockerdricka istället för det där som ska vara tjockare än vatten. Mellan nackkotorna knastrar det som om jag hade sand i kotpelaren, i vristerna har det börjat knäppa och i knälederna klonkar det. Do mark my words! det är något lurt i gör­ning­en.

Men skit i det. Nu får jag allt ta och lägga mig ner en stund, för den halvtimme det här inlägget har tagit mig framför datorn är precis fem­ton minuter för länge. Ute är det kav lugnt och en underbar sen­som­mar­dag, men personalen på hjärnkontoret befinner sig i ett val­nöts­skal på Atlanten, mitt i stormens öga.

3 kommentarer:

  1. När det gäller rosen: Satte du ner den på platsen där den andra hade stått? I så fall kan det ju vara något i jorden som orsakar det hela. Prova att flytta den.

    Jag hör att du inte mår bra och jag önskar att du kunde få hjälp och det snarast, så där ska du ju inte ha det. Det låter som om det är nerver i
    kläm, påminner om hur dottern hade det då hon var dålig. Hon fick ju hjälp till slut av atlaskotan.se Gå in på deras hemsida och läs när du får tid. För dottern som gått på piller och fått blockader under flera år var hennes besök där likt ett underverk! Hon hade, förutom smärtan, yrsel och domningar och hon klarade att max bära en liter mjölk då hon handlade. Svimmade gjorde hon och trillade omkull när hon gick på stan.Koncentrationssvårigheter var också en del av hennes tillstånd. Hon var så dålig att FK efter flera dagars utredning av läkare, sjukgymnaster och psykologer bedömdes att aldrig kunna jobba och att hon troligen hade en skada på lillhjärnan. I dag kan man säga att hon är helt frisk. Tack vare atlaskotan.se!

    SvaraRadera
  2. Rosen: Jo, den står på samma plats som den förra. Men all jord är bytt sedan det föregående försöket för två år sedan. Och så hade plantan faktiskt en hel del små rostbruna prickar på sina blad redan när jag köpte den. Fast på trädgårdsmästeriet sa de att det antagligen var brännskador av att det funnits vatten på bladen i starkt solsken :o/ Plantan är reklamerad nu, men jag ger faktiskt drömmen om en 'Zephirine' på båten ändå. Det tycks inte vara makternas mening att just en sån ska finnas vid "Rucklet".

    Tack för tipset om atlaskotan.se! Jag ska definitivt ta och se vad där finns att läsa. Själv lurar jag på om det möjligen kan vara en begynnande ankyloserande spondylit, som Bechterews sjukdom heter nuförtiden. AS är en reumatisk åkomma och eftersom jag redan har fått bekräftat artros i ena foten (andra sjuka leder i min risiga kropp är t.v. inte undersökta) kan jag tycka att det kanske inte är helt fel att tänka i reumabanor. Vi får väl se vad min koordinatordoktor har att påstå under veckan som kommer. Meanwhile gungar jag vidare och pirrar på.

    SvaraRadera
  3. Trist med rosen, men åt helskotta galet med hur du mår! Hoppas du får hjälp, för så där kan du ju inte börja ha det hela tiden!

    Kryapådejkramar, Pipi

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!