En triangulär, rätstickad sjal har det istället blivit, som är jätteföljsam och mjuk att svepa om axlarna eller använda som halsduk. Om jag ska behålla eller sälja bort har jag ännu inte bestämt, det får tiden utvisa.
Igår slog jag förresten en signal till JO, och därmed har jag nu långt om länge fått reda på att FPA har tid på sig till 31.10 att till JO leverera ett nytt utlåtande angående de märkligt beräknade bostadsbidragen. Spännande fortsättning följer således.
Igår ringde jag också till medicinska remissmottagningen, eftersom det gått en kort månad sedan jag fick löfte om att få tid till borreliaproffs utan att jag ens fått någon kallelse. Jomen hejsan, remissen var märkt med prioritet ”normal”, så det vete fåglarna hur länge jag fått vänta om jag inte tagit kontakt själv. Men nu har jag tid den 18.10 och har blivit ombedd att reservera en och en halv timme för besöket, eftersom det sannolikt kommer att göras en lumbalpunktion.
Hopp nu börjar det hända nått,Snygg sjalen blir härliga färger.Ja här är det alldeles för blött solstunderna är korta.kram på er
SvaraRaderaJovars, nu rör det väl lite, lite på sig. Men visst är det för bedrövligt att man hela tiden, i alla sammanhang ska måste vara "besvärlig" och nojsa som f-n för att något ska hända? Jag skrädde inte orden när jag talade med JO:s registrator, eftersom jag anser att det är total brist på vanligt folkvett och hyfs att inte återkomma till frågeställaren (dvs mig) ens vid tredje kontaktförsöket. Det är folkets skattepengar som betalar deras löner, så ett visst mått av serviceanda borde man kunna kräva.
SvaraRaderaVad den medicinska biten beträffar, ja, då vet jag inte vad jag ska säga. Mest av allt har jag lust att gallskrika, rakt ut. Om det, helt av "misstag" och bara för att paitenten själv (dvs jag) ser till att det självklara labprovet blir taget, och det då konstateras att, hoppsan, här föreligger visst en allvarlig infektionssjukdom, som gissningsvis slog till redan 2005, borde det inte då anses som lite halvakut att utredningen tar förnyad fart..? Sett ur mitt lekmannaperspektiv är det i alla fall så, eftersom jag snart går in på FEMTE året med arbetsoförmåga utan att skolmedicinarna rört sig många millimeter framåt med att hitta orsaken till att jag stadigt blir sämre, inte bättre.
Just nu är det faktiskt uppehåll i regnandet och t.o.m. ett bleksiktigt solsken. Idag ska jag få lite gjort i trädgården och därmed basta!
"Lumbalpunktion". Been there, done that. Räkna med mer än en och en halv timme. MYCKET mer. Kanske inte på lasarettet, men skallevärken efteråt kommer att däcka dig i flera timmar. Se till att det finns vätska och ätbart klart, för du kommer garanterat inte ägna dig åt livsmedelshantering den dagen och du måste ändå äta och dricka för att inte må ännu mera pyton. " Man kan ibland få lite huvudvärk". HA!!
SvaraRaderaAnnacarin
Tack för den förvarningen! Jag hade nog redan räknat med något i den stilen, eftersom jag tidigare fått två epiduralbedövningar och har mått ganska apa efter det. Och i det fallet tappas det ju inte ut någon spinalvätska, det bara skjutsas in analgetika. Efter den första hade jag ont som f-n på punktionsstället i nästan två veckor efteråt, så för att vara beredd på det värsta räknar jag helt kallt med både skall- och/eller ryggvärk :o/ Då blir det liksom bara hemåt om man slipper det ena eller det andra ;o)
SvaraRadera