Finns det något värre?

JAG HAR HÅLLIT på med att fästa alla tvåmiljonersexhundrafyrtiosju­tusenniohundratrettiotvå trådar på baksidan av den trekantiga graffi­tisjalen. Asså, finns det något tråkigare..? Jag designar mer än gärna nya hantverksprodukter, men ack, så skönt det skulle vara om nån an­nan tog på sig trådfästning, pressning och hopsömnad!

Igår var det fredag och det innebär dansträning vid Ålands musikinsti­tut för Lilla A. Det innebär ocks att hon måste rusa hemifrån redan halv fem på eftermiddagen – och ha fått middag i magen före det. Of­ta har jag god planering och kan ställa fram rester från dagen före. Så icke igår. Det fick bli mannagrynsgröt.

15+ är hon och leker fortfarande med maten ;o)


Förresten noterar jag idag att bloggen inte haft ett enda offentligt be­sök från mina vänner på 91.223.107.35 (FPA) efter den 1 mars. De dag­liga, ofta flertaliga, visiterna har av någon anledning fått ett tvärt slut. Men ... samtidigt har antalet loggar från proxyservern i St. Pe­ters­burg ökat i motsvarande grad. En ren tillfällighet? Kanske det. Eller också inte.

”Baka bör man, annars dör man.”

SOM VANLIGT NÄR depressiviteten frenetiskt hamrar ner sina bo­på­lar i mitt sinne finns det få saker som är ett så effektivt motmedel som att baka.

Dels känner jag mig nyttig och som om jag trots allt är värd någon­ting, dels sparar jag en hiskelig massa pengar. Igår, när jag verkligen befann mig långt under lågvattenmärket, blev medicinen åtta stora frallor och sexton rejäla kanelbullar.



15 euro hemåt jämfört med att gå till butiken och köpa samma mängd. 15 euro mer att värma huset med, när FPA:s generösa bostadsbidrag om 37,96 med nöd och näppe täcker kostnaden för tre dagar. 15 euro är en oerhörd massa pengar när man faller fallskärmsfritt genom mas­korna i det högst tvivelaktiga sociala skyddsnätet i Finland.

Men idag har vi i alla fall bröd och en bulle till kaffet. Det är mer än många andra har i vårt avlånga i-land. Ännu överlever vi och slipper sova i en sopcontainer.

***
Och igår lärde jag mig en ny sak igen om att vara sjuk i Finland:

Det spelar ingen roll att du inte är frisk, att läkare efter läkare kons­ta­terar att det är något som är galet och din arbetsförmåga är gravt ned­satt eller ingen alls. För så länge som roten till det onda inte har hittats går det inte att sätta en bergfast, oomkullrunkelig diagnos. Så länge som din sjukdom inte är kvantifierbar, som det så vackert heter, är du enligt försäkringsbolagen och Folkpensionsanstalten friskare än den friskaste nötkärna.

Snacka om sjukt!

För övrigt hade jag bröstsmärtor inatt igen, så det hinner förmodligen inte bli aktuellt med mellanlandning i en container förrän det är dags för träfracken. Som f.ö. ska vara gjord av spånplattor, för det såg jag igår på tv i ”Plus” att det finns numera.
 

Dagsformen..? Tackar som frågar, den suger fett.

 
Jaha, och..?

Trött, rent fysiskt alltså.
Vaken med smärtor bakom bröstbenet sedan 04-tiden.

Trött som fan på det här livet.
Otroligt trött på att jämt vara ensam med all skit.

Lessen, orolig och jävligt frustrerad
... och samtidigt: ARGARE än arg.

Och jag vet att jag har sagt det förut, men det tål att upprepas:

Varför i herrans namn ger folk storvulna löften till höger och väns­ter, struntar sen blankt i att hålla vad de lovat och tycks ge full­stän­digt blanka sjutton i konsekvenserna?!

Plus, minus, plus, minus, plus ...

DET ÄR KALLT på nätterna. Men under dagarna värmer solen nu så mycket att vädringsluckorna på Glaspalatset öppnas! Gårdsgruset, som varit täckt av ett rejält islager, tittar fram och snart kan jag inte längre se Lilla A:s fotspår i snön där hon sneddat över gården på hemväg från skolan.


Tid för sådd närmar sig och vårnumren av fjolårets Allers Trädgård har fått komma fram. Det är f.ö. ett bra spartips, att fynda åt sig en hel årgång av gamla tidningar t.ex. på en loppis. Framför allt om det man mest är ute efter är kom ihåg-tips för den innevarande månaden, för de är ju samma år efter år.

Vad jag däremot verkligen suktar efter är egna exemplar av de här två biblioteksböckerna:


”Sömmar & stygn” av Anita Gunnars är den bästa, svenska uppslags­bo­ken jag hittat för alla tänkbara och otänkbara broderistygn. Utgiven av ICA bokförlag och med ISBN-nummer 91-534-2521-9.


”The Digital Photography Workbook” lånade jag på bibblan utan att ha några högre förväntningar på den. Pga mina koncentrations­svå­rig­he­ter brukar jag numera ha svårt att läsa såna här instruktions­böck­er, men den här var bra! Lagom mycket text, enkla förklaringar och täcker det mesta. Simon Joinson heter författaren, det brittiska för­la­get heter Piatkus och boken har ISBN-nummer 0-7499-2281-6.

Lapplisa

ATT HANTVERKA ÄR en lisa för själen, det vet alla som ägnar sig åt det i någon form. Häromsistens skrev jag om det stickade, åländska lapptäcke som Nordens Institut på Åland håller på och samlar in mate­rial till. Det krävs ingen handarbetsnörd för att åstadkomma en liten stickad lapp med måtten 15x15 cm, så häng med! Du har tid på dig ända till 30.3.

Så här blev min lapp:


 

Cool Cat

JAG ÄR EGENTLIGEN ingen kattmänniska alls, men Charlie, det är en cool cat det! Det är lite Diggi-diggi-diggi-ding-ding-ding, här glider king­en in* över honom :o)




Det är det däremot inte över mig. Dagen kunde ha fått börja något mer o-frustrerande. Men visst, visst, solen skiner, fåglarna kvittrar och idag kan jag hämta mitt sugrör från posten.

Sean Banan i Melodifestivalen 2012

Prestationer

MIN GRAFFITIMÅLNING MED garn artar sig! Självaste sjalen är fär­dig, så nu är det dags att ta sig an kanten. Svart ska den bli, men jag kan inte bestämma mig för med vilken teknik jag ska göra den. Och i det här skedet vet jag inte om jag ska knyta en frans runt diagonal­sidor­na eller inte, som jag planerade från början.

Måtten, före kant och frans, är c. 142 x 65 cm.


Trots att det var superväder igår blev det som tidigare nämnt bak av matbröd. Jag är ju en stor vän av lång- och kalljäsning, men den här gången gick det lite överstyr. De färdigt utbakade frallorna fick en jäs­tid på drygt fem timmar, vilket var väl mycket. Höjden på slutresultatet blev mer som hamburgerbröd, men konsistensen och smaken är det inget som helst fel på!


Och dammsuget är det också, ba’ så ni vet! Nu borde jag egentligen sätta mig och försöka läsa HFD-beslut på finska (stöön!) och den fin­ländska förvaltningslagen, men solen skiner idag också, så jag väljer faktiskt en promenad framom mer juridiskt mumbo-jumbo. Eller ska jag kanske åka och hälsa på herr K? Nåja, vi får väl se vad det blir.

Imorgon är det måndag igen och jag har telefontid med Långe Dok­torn, min endokrinolog, och för ovanlighetens skull är jag liite nervös för det samtalet. Men ännu är det söndag, så ha en skön sån, hörni!

Just så, ja ...

JAG FICK ETT samtal igår, från Snälle Doktorn, min ”medicinske koor­di­nator” vid vårdcentralen. Denne, mina vänner, är en människa som valt sitt yrke av rätt orsaker och inte bara för att läkaryrket medför status och goda inkomster! Jominsann, det finns såna än idag, även om de inte direkt står som spön i backen.

Jag hade alltså ingen förhandsbokad telefontid utan han ringde bara för att uppdatera mig om vad som händer. Han vet hur absurd min si­tuation är och verkar besitta förmågan att känna sig in i hur det känns att friskförklaras trots att man är sjuk, och därmed fråntas rätten till en mikroskopisk, men dock, inkomst.

Nåväl, det han hade att förtälja var följande:

1. Det samtal han haft med min handläggare på Pensions-Alandia fick inget positivt resultat.
   (Det visste jag i och för sig redan, eftersom jag ägnat två tiotim­mars­dagar åt att sammanställa ett bemötande till deras utlåtande till Be­svärs­nämnden för arbetspensionsärenden med anledning av mitt be­svär mot deras avslag av fortsatt rehabiliteringsstöd. Puh ... det där är så långt och rörigt att jag knappt hänger med själv.)



2. Min neurolog har i dagarna skickat ett brev till mig efter sin kon­sultation med neurokirurger i Sverige. Schysta C ska på års­be­siktning medelst ny magnetröntgen under våren/försommaren och en remiss har gått iväg. Det känns ju bra, för i maj är det ett år sedan föregående MRT och det skulle ju vara betryg­gan­de att veta att han/hon/den/det inte ökar i omfång.



3. dU-MOMA, dU-Adrenalin och dU-Noradrenalin, som togs för tre veckor sedan, var tydligen okej. Men nivån av fP-Kromogranin A, en indikator för neuroendokrin tumör, var förhöjd.



4. Han vill träffa mig igen om dryga två veckor för att klämma på mig och för att resonera om hur vi ska tackla den Moment 22-situation jag hamnat i. Det blir vår tredje pow-wow sedan mit­ten av december. Gullplutt! ♥

Och vet ni vad? Idag skiter jag i förhöjda tumörmarkörer och annat mög*! Solen skiner och min nya kompis finns att hämta hos posten in­ne i stan. När jag satt ett par bröddegar ska jag traska iväg och när jag kommer hem halar jag kanske rentav fram dammsugaren :o)

*) Pensions-Alandia och Folkpensionsanstalten, dessa djävulens ställföre­trä­dare på jorden.

Edit kl. 17:24
Äh, det var bara smakessensen som fanns att hämta på posten. Själ­vaste sugröret satt fortfarande fast på sorteringsterminalen, så jag får hålla mig till vanligt röka till måndagen. Attans också! Jag som vän­tat såå.

Framsteg

IDAG KAN JAG åka och handla, för jag har både duschat och tvättat håret.

Det var inte igår, om jag säger som så. Men på något sätt måste jag ju fira att en hög med papper är färdig :o)

Variera sig lite

STRIKTA RUTINER ÄR inte min grej. Eller jo, i vissa sammanhang, men ingalunda när det gäller den dagliga motionen. Ena dagen tar jag min runda i dagsljus, en annan på kvällen; samma, vanliga promenad­väg blir på så sätt helt olika och traskandet känns mindre enahanda.

Igår rullade dessutom en våt och nästan ogenomtränglig dimma in över stan och gjorde världen lite extra spännande. Man får vara glad för de små sakerna här i livet, till och med för dimma.


Och den innevarande dagen då? Tja, den blir en repris av gårdagen. Papper, papper och åter papper. Jag konstaterade igår att jag under de senaste två veckorna förbrukat ett helt ris A4-ark. Det är 500 blad det – vilket meddelas som ett mått på vad det innebär att slåss mot maktmissbrukare och tjänstefelare.

Säg, är det ändå inte en salig tur att jag kan åstadkomma mina kopior hemma? Jag ville inte ens tänka på hur dyr motsvarande mängd doku­mentation skulle bli för den stackare som är tvungen att betala ett skyhögt styckepris för varje kopia. Man får som sagt vara glad för det lilla.

Nu blir det kaffe som vanligt. Sen på med ringbrynja och hjälm, några drag över pennsvärdet med vässaren och så med ett Banzaiiiii! ut i striden igen. Jag önskar er andra en roligare dag. Japp, mina vänner, det gör jag verkligen.

Vädra sig lite

MERPARTEN AV MINA dagar befinner jag mig nedgrävd i högar med papper; beslut, besvär, utlåtanden och bemötanden upptar hela min vakna tid – allt som oftast även den o-vakna och yrvakna.

För att inte få fullständigt spel behöver jag emellanåt komma ut och lufta mig. (Dessutom är det av största vikt med daglig motion för att mot­ver­ka uppkomsten/försämringen av osteoporos.) Ibland tar jag med mig kame­ran.

I gårdagseftermiddagens fina väder satt herr och fru Gräsand på gran­nens taknock med näbbarna vända mot solen. Andra, med potentare objektiv, var ute i samma ärende som jag, och ljudet av cykelhjul mot grus var som ljuv musik för mina vintertrötta öron. Våren är verkligen på väg nu!


Och nu är det dags för dagens författande i god byråkratisk anda. Hur mycket hellre skulle jag inte ta mig an att tota ihop fortsättningen på Solveigs bravader? Jävligt mycket hellre, det kan jag lova. But a wo­man’s gotta do what a woman’s gotta do.

Men först en kanna kaffe.

Suspicious Mind Part Two

SEDAN EN TID har min blogg flera loggar per dag från mycket mys­tiska IP-adresser. Feedjit säger att besöken kommer från Finland:


Men om man gör en tracking på ett besökande IP-nummer blir svaret ett helt annat:


Notera särskilt texten jag strukit över med gult: ”Confirmed proxy ser­ver”. Confirmed = bekräftad.

Följande förklaring till vad en proxyserver är hittade jag någonstans på nätet, så att ni ska förstå min spirande misstänksamhet:

”Proxy är ett ord som inte bara används inom datorvärlden; by proxy betyder ’genom ombud’ eller ’med fullmakt’. I datorsammanhang hand­lar det om att du låter viss eller all trafik från din dator gå via en ’om­budsserver’. Det finns olika typer av proxyservrar, varav en del helt maskerar din ordinarie IP-adress och på så sätt förblir du anonym mot den dator som du besöker.”

Någon gör sig alltså omaket att dölja sin riktiga IP-adress för att i skydd av anonymitet kunna läsa vad jag skriver här på bloggen. Intressant, inte sant?

Ser man på, ser man på!

JAG ÄR INTE ensam om att skrapa mig i huvudet när det gäller Folk­pensions­anstal­tens meckande med det allmänna bostadsbidraget. Igår råkade jag snubbla över ett riktigt intressant inlägg, dessvärre på finska.

Behärskar du språket? Klicka då HÄR och få något att flina åt :o)
 
 

För att kunna kommentera hos skribenten ifråga måste man visst vara Facebookare. Det är jag inte, så jag kan alltså inte skriva något hos honom själv. Men någon som är med på FB kan kanske lägga en kom­mentar hos honom och tipsa om att det finns mer att läsa om det all­männa bostadsbidraget i min blogg..? Kanske kan vi den vägen få igång en debatt, så där riktigt på riktigt.

Lite glädje, men allra mest elände

ÄN LIGGER DET snö på marken. Än är nätterna kalla. Men kolla bara, nu börjar det kännas som vi går åt rätt håll:


Men detta gäller bara trädgården, och det var igår. Inatt har det snöat igen. På det privata planet går det åt helvete, med expressfart och utan musikaliskt ackompanjemang.

Under gårdagen sysselsatte jag mig med att titta på min ekonomiska situation just nu och hur det ser ut från och med 1 april. Med rådande budget – och efter Folkpensionsanstaltens senaste drag i Slaget om det allmänna bostadsbidraget – går jag i dagsläget på minus med ”ba­ra” 300 euro per månad, trots att jag budgeterat endast 150 euro för mat. Komna till april ökar hushållets lilla minus till 1.300 euro. Per må­nad alltså.

Varför då då, undrar ni kanske? Jo, så här ligger det till: stick i stäv med vad mina läkare nu i ett par års tid förordat har Pensions-Alandia beslutat att det inte ska göras någon grundlig arbetsrehabilite­rings­utredning. De har genom beslut den 08.02.2012 slagit fast att jag från och med då är medicinskt färdigutredd, fullt arbetsför och har ett jobb den 1 april. Snipp, snapp, snut, så var rehabiliteringsstödet slut!

Den av läkare förordade, två veckor långa rehabiliteringsutredningen förvandlades i ett första skede till en muntlig antydan per telefon till min läkare om en utredning hos arbetspsykolog, men när det väl kom till beslut hade den utredningen krympt till ett tre timmar långt ”väg­ledan­de samtal” för arbetssökande.

Om jag är medicinskt färdigutredd undrar jag varför jag pinkade i en flaska ett helt dygn för att lämna in till sjukhuslabbet den 10.02? Och jag undrar också varför det tas dyra laboratorieprover för att hos en ”fullt frisk” människa leta efter en tumör..? Vården brukar, enligt min långa erfarenhet, inte vara så där överdrivet frikostig med att bränna resurser i onödan. Men det har kanske antagits någon ny, för mig okänd policy. Vad vet jag?

För övrigt vill jag passa på att en gång för alla säga att den som tror att det är en fröjd att i flera år försöka överleva på en inkomstnivå under vad som benämns existensminimum kan dra riktigt käpprätt åt helvete. Den idiot som tror att jag inte hellre skulle vara frisk och job­ba för att kunna unna mitt barn allt det som hennes kompisar får, den kan äta skit och dö. Och den som kan förklara för mig var jag ska plocka 1.300 euro i månaden ifrån från och med april får med fördel höra av sig, för själv vet jag det inte.

Men före jag hinner lösa detta nya världsproblem måste jag författa dokument nummer X i ordningen. Denna gång ett utlåtande till Pen­sions-Alandias utlåtande till mitt besvär till Besvärsnämnden för ar­bets­pensionsärenden. Låter det krångligt? Självklart är det det! Mål­sättningen är helt klart inte att man ska bli arbetsför. Målsättningen är att man ska tappa sugen, ge upp och allra helst dö. Då kostar man minst och är inte till besvär, och pensionsförsäkringsbolagen kan fort­sätta att spela Nya Finans med mina, dina och allas pengar.

Fast det är ju ingen nyhet. Det vet vi ju alla. Nyheten är att här tänker det tamigfan inte tappas några sugar! Det må bli min förtida död, men ger upp det gör jag inte. Fan vet, om jag inte ska skriva in i mitt tes­ta­mente att kampen ska föras vidare även efter mitt frånfälle..? Och när jag väl är död och skattad till förgängelsen, då ska jag till tidernas än­de ägna mig åt att hemsöka ett antal här icke namngivna personer. Inte bara dem, förresten. Deras barn, barnbarn och barnbarnsbarn ska sannerligen inte slippa undan de heller.


Fy fan, vad trött jag är ...
Men ger upp gör jag som sagt inte.

Om att gå över gränsen för det acceptabla

[inlägget publicerades initialt 19-01-2012 och har tillägg gjorda 14-02-2012, 17-02-2012 och 24-09-2012]

MED ANLEDNING AV det idag, 19 januari 2012, mottagna beskedet från Folk­pen­sions­an­staltens i Finland lokalkontor i Mariehamn har jag bestämt mig för att det är dags att låta alltsammans komma ut i of­fent­ligheten. Här föl­jer således i kronologisk ordning hur hand­lägg­ning­en av mina bo­stads­bidrag har skötts sedan 2005.

Edit 24-09-2012:
Under resans gång uppdagade jag i slutet av 2011 till min oerhörda förvåning att FPA inte beräknar det allmänna bostadsbidraget i en­lig­het med gällande lag! Förfarandet är anmält till riksdagens jus­ti­tie­om­budsman den 10-01-2012 och polisanmält den 16-02-2012. Läs mer om min upptäckt HÄR.

---

2005
9.11.2005 ansökte jag i samband med flyttning från hyreslägenhet till egnahemshus om justering av mitt bostadsbidrag och tillhandahöll 18.11.2005 ritningar över fastigheten. Under 2005 hade jag varit sjukskriven i princip hela året för vad som då fortfarande diagnosti­ce­ra­des som depression. Vid tidpunkten för justeringen var renove­ring­en av förråd/pannrum/bastu & tvättstuga ännu inte utförd och den se­pa­rata, 31 kvm stora lägenheten i bottenvåningen skulle hyras ut. Den yta Lilla A och jag disponerade för eget boende beräknade jag till 72,5 kvm.

19.12.2005 tog FPA beslut och bostadsytan som godkändes var 72,5 kvm. Boendeutgiften, uppvärmningskostnaden, i ett egnahemshus ska enligt statsrådets förordning beräknas på bostadens faktiska yta, inte på den för hushållet maximalt godtagbara ytan.


2006
I juli 2006 begärde jag att bostadsbidraget skulle upphöra.


2007
26.11.2007 kraschade jag igen och sjukskrevs i repriser t.o.m. 15.04.2008


2008
28.02.2008 ansökte jag om ett nytt allmänt bostadsbidrag. I hushållet fanns fortsättningsvis en underhyresgäst.

11.06.2008 tog FPA beslut (efter nästintill 3,5 månader), men nu god­kändes mitt i allt endast 65 kvm som bostadsyta! Det här noterade jag inte då, utan upptäckte först nu, när jag ingående granskat all do­kumentation, ny som gammal.


2009
20.02.2009 var det dags för sjukskrivning igen, samma som fort­fa­ran­de pågår.

28.04.2009 anmodades jag inkomma med årsjustering av bostads­bi­dra­get och anmodan kom faktiskt i tid (den ska komma två månader före justeringstidpunkten).

27.05.2009 postade jag densamma.

16.06.2009 anmodades jag inkomma med komplettering.

26.06.2009 postade jag densamma.

13.07.2009 tog FPA beslut. Den godkända ytan var fortfarande bara 65 kvm.

17.09.2009 anmodades jag att ännu en gång mellanjustera mitt bo­stads­bidrag i och med att mina sjukdagpenningdagar skulle upphöra efter 30.09.2009 och jag därefter hade rätt till rehabiliteringsstöd från Pensions-Alandia och FPA istället. Denna anmodan postades från FPA samma datum som beslutet om rehabiliteringsstödet och anlände med post 21.09.2009! Enligt brevet måste jag komplettera min an­sö­kan senast 30.09.2009, annars kunde påföljden bli att FPA skulle dra in bostadsbidraget fr.o.m. justeringstidpunkten. Jag fick m.a.o. en vecka på mig, men ibland är jag snabb, så ...

21.09.2009 postade jag mellanjusteringen.

11.11.2009 tog FPA beslut, men genom att tala om att jag, räknat från 01.10.2009, inte hade rätt till allmänt bostadsbidrag eftersom jag påstods vara ensamboende! Samtidigt ändrade de bidragsformen till ett bostadsbidrag för pensionstagare utan att inhämta mitt samtycke. Enligt deras egna regler har man rätt att välja mellan de två olika bi­dragstyperna om det i hushållet även bor ett barn. Det gör det. Och för henne har jag från samma instans en beviljad barnförhöjning av min sjukpension.

11.11.2009 tog FPA beslut om bostadsbidrag för pensionstagare. Av beslutet framgick inte hur stor bostadsyta bidraget beräknats på.


2010
04.03.2010 tog FPA beslut om bostadsbidrag för pensionstagare (det beslutas om och om och om igen, eftersom rätten till den här typen av bostadsbidrag hänger ihop med för hur lång tid rehabiliteringsstö­det/in­va­lid­pen­sio­nen beviljas). Inte heller i det här beslutet framgick hur stor bostadsyta det är beräknat på.

20.10.2010 tog FPA beslut om bostadsbidrag för pensionstagare. Det framgick fortfarande inte hur stor bostadsytan är.


2011
04.01.2011 tog FPA beslut om bostadsbidrag för pensionstagare, fort­farande utan information om för hur stor bostadsyta det är beräk­nat.

14.03.2011 tog FPA beslut om bostadsbidrag för pensionstagare. Bo­stadsytan var fortsättningsvis en hemlighet.

19.04.2011 tog FPA beslut om bostadsbidrag för pensionstagare och var lika hemliga med bostadens storlek som tidigare.

26.07.2011 tog FPA beslut om bostadsbidrag för pensionstagare. Ing­en bostadsyta uppgavs.

30.09.2011 anmodades jag mellanjustera mitt bostadsbidrag för pen­sionstagare. Justeringstidpunkten uppgavs till 01.10.2011, dvs dagen efter anmodan postats. Det säger sig själv att jag inte hann inkomma med mina uppgifter i tid!

05.10.2011 postade jag densamma.

19.10.2011 meddelade FPA att de sedan 11.11.2009 beräknat mitt bo­stadsbidrag för pensionstagare felaktigt och skulle komma att åter­krä­va det eventuellt felaktigt utbetalade beloppet räknat från samma da­tum.

19.10.2011 anmodade FPA mig att inkomma med komplettering av uppgifter de hämtat från en icke-slutförd ansökan om allmänt bostads­bidrag, som jag påbörjat på direkt uppmaning av en handläggare på fastlandet. Den påbörjades pga myndighetens långsamma hand­lägg­ning, som medfört att jag plötsligt var helt utan pension och bidrag och utan ens ett beslut om någondera.

20.10.2011 ringde jag både FPA:s servicenummer och Försäkrings­dom­sto­len. Den senare pga att jag i samma veva uppdagade att ett be­svär riktat till den aldrig kommit fram, trots att detta inlämnats per­son­ligen till FPA i Mariehamn den 17.08.2009. Samma dag besökte jag FPA:s lokalkontor i Mariehamn i ärendet. Handläggaren jag talade med kunde inte förklara vart besväret tagit vägen, men hon lovade att jag skulle bli kontaktad av hennes chef följande dag, dvs 21.10.2011. Något sådant samtal fick jag inte.

22.10.2011 skrev jag ett på goda grunder upprört inlägg här på blog­gen. Det handlade både om det bortslarvade besväret till högsta in­stans och om att FPA hade för avsikt att återkräva en absurd summa pengar pga ett beräkningsfel gjort av dem själv.

24.10.2011 mejlade jag FPA:s distriktschef i Mariehamn och undrade varför hon inte tagit kontakt som utlovat. När hon något senare ring­de upp förklarade hon att besväret hittats, arkiverat tillsammans med det föregående besväret till Besvärsnämnden för social trygghet. Där hade det blivit bortglömt för all framtid om vi inte själv börjat höra oss för och den enda förklaring jag fick var ”mänskligt misstag”. Däremot lovade hon se till att besväret ofördröjligen skulle sändas vidare till Försäkringsdomstolen och att göra vad hon kunde för att påskynda behandlingen. Senare framkom det dock att besväret inte avsändes förrän den 31.10.2011, dvs med ytterligare en veckas fördröjning. Försäkringsdomstolen uppgav den förväntade behandlingstiden till 7-12 månader – att addera till de drygt 26 månader som då redan förflutit!

27.10.2011 tog FPA beslut om att de överbetalat 2.189,76 euro, som skulle återkrävas, samt att bostadsbidraget för pensionstagare fr.o.m. 04.11.2011 skulle nedsättas till från drygt 200 till 39,36 euro.

31.10.2011 kunde jag läsa detta beslut i FPA:s nättjänst före det hun­nit nå mig per post (vilket det gjorde först 03.11.2011). Jag kon­tak­ta­de då chefen på FPA igen, som lovade undersöka saken och att åter­komma till mig senare under veckan. Vid det här laget var jag mer än upprörd. Dels förelåg ett bortslarvat besvär till högsta instans och dels ett grundlöst återkrav om drygt 2.000 euro – och jag skrev igen här på bloggen. Vi gick då in i november och jag var fortfarande utan bostadsbidrag för oktober.

03.11.2011 tog FPA beslut om korrigering av sitt felaktiga återkravs­be­slut från 27.10.2011 av bostadsbidrag för pensionstagare. I detta framgick fortfarande inte någon bostadsyta, men vid det här laget ha­de jag börjat sätta mig in i hur det hela beräknas, så jag uppdagade att bidraget kontinuerligt räknats på felaktiga 65 kvm, trots att den skäliga bostadsytan enligt gällande lag är 70+15 kvm, dvs 85 kvm.

03.11.2011 hade jag fortfarande inte hört något från FPA, men det felaktiga beslutet kom med posten och jag mejlade än en gång FPA-chefen om saken.

04.11.2011 ringde hon upp och berättade att den korrigering jag fått med posten var felaktig och att det vid närmare kontroll ändå inte skulle bli fråga om något återkrav. Det beslut jag fått med posten var således grundlöst och jag fick nya, rättade uppgifterna per telefon. Men eftersom det korrigerade bostadsbidraget uppgavs vara drygt 100 euro lägre än tidigare matade jag i FPA:s räknare på nätet in sam­ma beräkningsgrunder som jag fått per telefon. Resultat jag fick var ett helt annat och jag därför mejlade jag igen för att ta reda på hur det kunde vara så.

10.11.2011 kl. 16:02, nästan en vecka senare, fick jag svar:

”/…/ kan du lämna in något slags verifikat över det, så kan vi göra en justering av ditt bostadsbidrag före beslutet vunnit la­ga kraft.”

Kl. 16:44 skickade jag min förfrågan om vilken typ av verifikat som be­hövs. Svaret kom följande dag kl. 11:18 och mindre än tjugo minuter senare, kl. 11:35, skickade jag per mejl de begärda verifikaten. Något svar fick jag inte.

12.11.2011 publicerade Ålandstidningen en av mig skriven krönika, som i sagans form berättade om det ovan beskrivna, bortslarvade be­sväret. ”Sagan” var helt sanningsenlig, baserade sig på fakta men ingenstans i texten förekom FPA med namn.

15.11.2011 fick jag ett samtal från polisen i Mariehamn, som medde­la­de att FPA polisanmält de två ovan beskrivna inläggen på min privata blogg som ”olaga hot”. Beskedet jag fick var att anmälan skulle tas tillbaka under förutsättning att jag raderade de aktuella blogg­in­läg­gen i sin helhet. Eftersom jag anser att en sådan begäran grovt krän­ker såväl yttrande- som tryckfriheten i republiken Finland svarade jag att jag inte gick med på att göra det, men att jag, för att visa god vil­ja, skulle censurera de ord/den bild som distriktschefen i Mariehamn reagerat på. Samma dag registrerades 61 (!) loggar från Folkpen­sions­anstalten i Finland på min blogg. Numera ligger frekvensen på 1-10 loggar per dag.

21.11.2011 postade FPA en begäran om komplettering (som anlände per post 23.11.2011). Den lyder som följer:

”Ni har 11.11.2011 tillställt oss kontoutdragen. Om Ni önskar söka ändring i vårt beslut 3.11.2011 skall Ni göra ett besvär.

- uppge att Ni önskar söka ändring hos Besvärsnämnden för so­cial trygghet i vårt beslut 3.11.2011.
- uppge hur Ni vill att beslutet ändras
- uppge på vilka grunder Ni vill att beslutet ändras.

Anvisningar för hur besvärsskriften skall utformas finns bi­fo­gade till beslutet.

Vi ber Er sända oss besväret senast 5.12.2011.”

Konstateras kan att det gått hela tio dagar sedan jag 11.11.2011 skickade de begärda verifikaten utan att jag fått något svar på detta mejl. Med stöd av chefens eget mejl den 10.11.2011 hade jag därför självfallet utgått från att bostadsbidraget var under korrigering! Att jag i det här skedet istället uppmanades att besvära mig är dessutom ett förfarande som strider mot lagen, liksom även den alldeles för kor­ta besvärstiden, som enligt lag ska vara 30 dagar från det man antas ha tagit emot brevet (vilket enligt lag är sju dagar efter postningsda­gen).

24.11.2011 ansökte jag istället om ett helt nytt allmänt bostadsbidrag och begärde att mitt bostadsbidrag för pensionstagare skulle upphöra fr.o.m. 01.10.2011. Det har bara varit rådd med det och det har kom­mit för sent hela tiden, eftersom nya beslut måste tas parallellt med besluten om förlängning av rehabiliteringsstödet. Förutom att jag re­dan 2005 lämnat in ritningar på huset förklarade jag ännu en gång tydligt hur det förhåller sig:

”Huset består av 2 våningar om vardera c. 70 kvm. Av dessa är c. 36,5 kvm ekonomiutrymmen och c. 31 kvm en separat lägenhet, där mitt företags verksamhet är inrymd. Bostadsutrymmen för eget bruk är således c. 72,5 kvm”.

My mistake, för då var jag ännu inte tillräckligt påläst för att begripa att bastu & tvättstuga ska ingå i bostadsytan, så den icke-bidrags­grun­dan­de ytan som ska subtraheras från huset totala yta på 140 kvm är faktiskt inte mer än 13,5 kvm (källarförråd och pannrum). Men det oaktat är 72,5 kvm mer än 65, som är en yta jag inte har en aning om var FPA kan ha fått ifrån och varför den använts ända sedan 2008.

02.12.2011 anmodades jag komplettera min ansökan med en upp­skatt­ning av mina inkomster från 01.01.2012, trots att dessa tydligt framgick i min ansökan den 24.11.

05.12.2011 petade jag in den överflödiga kompletteringen i FPA:s postlucka.

07.12.2011 fick jag ett mejl från FPA med frågan om jag ändå inte skulle föredra att ha ett bostadsbidrag för pensionstagare, trots att jag med all tydlighet i en bilaga till min ansökan förklarat varför jag inte är intresserad av det alternativet. Därefter följde utbyte av ett antal mejl, varvid det bl.a. framkom att det inte kan betraktas som att mitt hushåll har en s.k. delad bostad fastän den separata lägenheten numera inrymmer mitt företags kontor. Okej, so be it, men därmed blir den logiska följden att även den lägenhetens 31 kvm måste vara en del av mitt eget boende, inte sant?

09.12.2011 hävdade FPA följande:

”Vid beräkningen av ditt allmänna bostadsbidrag kommer vi att beakta 70 kvm som boendeyta, eftersom du meddelat denna boende­yta och uppgiften även finns i vårt register gällande fas­tig­he­ten.”

Va?! Jag har aldrig – säger ALDRIG – meddelat att boendeytan är 70 kvm, detta är ett rent påhitt. Mitt svar blev därför:

”Med blankett AT 2r, eller vad den nu hette vid det tillfället, som jag skickat in redan 18.11.2005 fick ni fullständiga rit­ningar på huset. I det skedet var den separata lägenheten ut­hyrd till utomstående, det är den inte nu.

Oavsett vilka kvadratmeteruppgifter som finns registrerade hos er är det bara att titta på ritningarna för att konstatera att det utrymme som hushållet disponerar för eget bruk är 126,5 kvadratmeter, om källarförråd och pannrum dras bort från de to­tala 140,0 och om ingen hänsyn tas till att 31,0 kvm de facto är kontor, inte bostad.

Jag bifogar beräkningar gjorda på i övrigt exakt samma siffror men med skilda kvadratmetrar angivna. Det märkliga är att ju fler kvadratmetrar man matar in, desto mindre blir bostads­bi­dra­get. Som jag ser det måste ni ha ett systemfel någonstans, för detta verkar ju fullkomligt ologiskt.

Kan du vara snäll och undersöka den saken förrän jag ger dig nå­got besked?”

Efter det bröt kommunikationen ihop och jag valde att kontakta en ju­rist. Samtidigt satte jag mig ner och började läsa lagen, så där riktigt på allvar.


2012
05.01.2012 kom en ny begäran från FPA, där de ännu en gång bad mig ta ställning till om jag vill ha ett bostadsbidrag för pensionstagare eller ett allmänt bostadsbidrag. Herreguud ... hur många gånger ska jag behöva upprepa mig??

10.01.2012 JO-anmälde jag Folkpensionsanstalten i Finland för att de under en oöverskådlig tid bakåt och fortsättningsvis inte beräknar det allmänna bostadsbidraget i enlighet med statsrådets förordning.

15.01.2012 postade jag mitt svar om att jag inte vill ha ett bostads­bidrag för pensionstagare och att jag, under förutsättning att vi kan enas om att min bostad är 126,5 kvm stor och ingenting annat, vill ha det allmänna bostadsbidrag jag ansökte om redan 24.11.2011.

18.01.2012 tog FPA beslut om allmänt bostadsbidrag, ett beslut som ännu inte nått mig per post, utan som jag läste om på nättjänsten idag. Bidraget är dock beräknat på godtyckligt antagna inkomst­upp­gif­ter och inte på dem jag själv lämnat. Bl.a. är det fr.o.m. 01.02.2012 räknat på att jag inte ska ha några andra inkomster än minimi­arbets­lös­hets­ersättning! Bostadsytan som beräkningen grundar sig på är inte 126,5 kvm, utan fortfarande 70, medan värmekostnaden är be­räk­nad på 57 kvm, inte på 70. Således inte en siffra rätt den här gången heller. Vad vet f.ö. FPA om min inkomstsituation fr.o.m. 1 februari..? Hur kan man bara anta att någon ska vara arbetslös?!

19.01.2012 kl. 12:34, dvs idag, mejlade jag angiven handläggare, på­pekade ovanstående synpunkter och talade om att jag vill att det rät­tas – till min nackdel. Ska det räknas fel ska felet åtminstone räknas rätt, även om det betyder mindre slantar i min plånbok! Svaret kom kl. 16:29:

”Ditt rättelseyrkande och bilagor har mottagits. Ifall vi inte kan rätta beslutet på det sätt du önskar, kommer ärendet att skickas vidare till besvärsnämnden för social trygghet för be­handling.”

Jamen, vad i hela, glödheta helvete?! Nu börjar jag bli RIKTIGT för­ban­nad! Det börjar kännas som den redan gjorda JO-anmälan var lite för snällt. Det börjar istället bli läge att gengälda polisanmälan från i höstas, med åtminstone anklagelsepunkterna brott mot gällande lag, trakasseri och tjänstefel.

För det är bara att läsa lagen. 8 kap 22 § 5 mom. Lag om bostads­bi­drag 4.6.1975/408 är väldigt tydlig:

”Om ny utredning framkommer i ett ärende som gäller beviljande av förvägrad förmån eller utökande av redan beviljad förmån, skall Folkpensionsanstalten pröva ärendet på nytt. Folkpen­sions­anstalten kan utan hinder av ett tidigare lagakraftvunnet be­slut bevilja en förvägrad förmån eller utöka en redan beviljad förmån.”

Även om det knappast hör till vanligheterna att någon vill ha en mind­re summa pengar än det beviljats torde den situationen ändå om­fat­tas av samma moment. Att hänskjuta ärendet till Besvärsnämnden för social trygghet är inget annat än att på ett utstuderat sätt fördröja betalningen och att ytterligare överbelasta en redan överbelastad nämnd. Behandlingstiden där är i regel minimum sex månader. Nume­ra förstår jag varför.

Fortsättning 14.02.2012:
07.02.2012 tog FPA beslut om allmänt bostadsbidrag fr.o.m. 01.10.2011, baserat på mitt rättelseyrkande den 19.01.2012. Nu har kvadratmeterantalet till slut blivit rätt, men ser man på, har de inte lyckats hitta på ett annat sätt att jävlas istället! Beslutets postnings­datum uppges till 08.02.2012 men det anländer först den 14.02.2012, vilket innebär en leveranstid på sex dagar mellan två adresser i sam­ma stad. Märkligt.

Trots att förutsättningarna för ett allmänt bostadsbidrag drastiskt för­ändrats till bidragstagarens fördel fr.o.m. den 1 januari 2012 hävdar de nu:

”Bostadsbidragsbeslutet har rättats fr o m 1.10.2011. Det finns dock inte någon grund för justering av bostadsbidraget 1.1.2012, varmed bostadsbidragets belopp förblir detsamma (37,96 euro/månad) tills en mellan- eller årsjustering blir aktuell.” (min kommentar: nästa årsjustering är 1.10.2012)

Eftersom skillnaden mellan ett allmänt bostadsbidrag beräknat enligt gällande förordning för 2011 respektive 2012 skulle vara 55,51 euro till min fördel anser jag att det finns en god grund för justering av bi­draget per 01.01.2012! I alla händelser som sagda myndighet tidi­ga­re, med stor envishet, försökt pådyvla mig ett bostadsbidrag för pen­sionstagare med motiveringen att det skulle vara till min fördel.

Väger vi ytterligare in att det ifrågavarande beslutet har tagits när vi befinner oss en dryg månad in på det nya året torde det vara själv­klart att det retroaktivt beviljade bidraget också ska justeras per 01.01.2012 just därför att det skulle vara till min fördel.

Men i grund och botten är jag inte särskilt förvånad. Det här är, som tidigare konstaterats, inte någonting annat än utstuderade trakas­se­rier. Självfallet yrkade jag omedelbart på rättelse, men det kan jag se mig i månen efter.

Fotnot:
Folkpensionsanstalten är juridiskt sett ingen myndighet och har, i mot­sats till flertalet myndigheter, det som benämns partsbehörighet. Det betyder att FPA kan ställas till svars i domstol pre­cis som vilken fysisk person som helst.

Lyckad anlagstest

DET TYCKS GÅ vägen i år! Monkanpelargonerna jag vårbeskar för en vecka sedan visar nu nya, fina bladanlag i bladvecken!!


Och i ateljén i bottenvåningen, där jag hållit temperaturen lååg (läs: svinkall), finns det fortfarande liv i alla andra fjolårspelargoner, och till och med – hör och häpna – i de minimala fuchsiaskott jag fick av kom­pisen M i slutet av sommaren. Goda omen för framtiden..? Mm, så vill jag i alla fall tro. Dr Westerlunds hälsoblomma, som jag kapade ner för ett tag sedan, är den enda som tycks ha kolat vippen i vinter.

Tänk, hörni, om bara ett par dagar är det mars! Då kan jag äntligen så körsbärstomaterna, chilin, paprikan och gurkan för sommarens växt­husodling. Nu är det inte längre långt till vår :o)

Personligt meddelande till Annacarin:
Det går inte att svara på ditt senaste mejl, för det kommer gång på gång samma felmeddelande om att min internetleverantör skulle finnas med på någon blockeringslista. Que?!

Suspicious mind

UNDER FRAMFÖR ALLT den senaste månaden har antalet besök här på bloggen tagit ett oväntat skutt uppåt. Bland dessa noterar jag fram­för allt en förvånansvärd mängd från orterna på kartan här under, samtliga belägna i nära anslutning till centrala Helsingfors. Och i cent­rala Helsingfors finns ... ja, gissa.


Det här kan naturligtvis vara en reen tillfällighet, men eftersom besö­ken kommer direkt till bloggadressen utan föregående sökning t.ex. på Google ... tja, då kan jag inte annat än lägga ihop 1 och 1 och få det till den förväntade tvåan.

För handen på hjärtat, hur många tror att min lilla, svenskspråkiga del i bloggrymden all of a sudden har blivit en mäkta populär anhalt för saj­bersurfare i Finland, där ändå majoriteten av befolkningen talar fins­ka..? Addera även att ingen – och då menar jag verkligen ingen av dem – någonsin lämnat någon kommentar. Men återkommer, om och om igen.

Och jo, en sak till: mysteriet med den mystiska mintchokladen är fort­farande olöst.

”T minus 10 days”

NU JÄDRAR HAR jag gett mig fan på att besegra eländet en gång för alla. May The Force be with me!

Inte vilka brevvänner som helst :o)

DEN 27 DECEMBER 2011 mejlade jag en fråga till Social- och hälso­vårds­ministeriet i Finland, dvs för nästan präxis två månader sedan. Mitt tålamod är mellan varven inte så långt, så när årsskiftet kommit och gått och svar uteblev – och det i samma veva tändes en talgdank hos undertecknad – ja, då fick det bli en fråga för JO istället.

Men hast du mir gehören, idag plingade det till min oerhörda förvåning in ett mejl! Notera dock, att brevet är daterat den 09.02.2012 och att vi idag skriver den 24.02.2012. Det måste m.a.o. vara extreemt tröga linor mellan hufvudstaden och Åland. Eller..?


Och min fråga då..? Tja, enligt ovan kan man väl utan att överdriva så där alldeles nämnvärt säga att den är med ”Goddag, yxskaft!” besva­rad.

Men dagens garv fick jag mig i alla fall. Nu igen.

Där satt den!

 

Och kan ni tänka er vem som stod för det 60.000:e?
Jo, mina goda vänner på Folkpensionsanstalten förstås!

Planering

JAHA, DÅ HAMNADE jag på planering ändå då, fast jag inte tänkt det. Men med bara liite färgat garn att tillgå är det bättre att tänka före än efter.

Photoshop är verkligen bra att ha ibland :o)


Hur gick det förresten med fastlagsbulleriet för er andra? Lilla A och jag slog nya personliga rekord med fyra per man, med en dagen före, två på fettisdagen och en igår. Till den sista hade mandelsmassan ta­git slut, så jag tog en rejäl klick syrligt äppelmos istället. Mycket gott och kan rentav bli ett fullgott alternativ till nästa år.

Garngraffiti

EFTER ALLT SOCKSTICKANDE tyckte jag att jag hade en oerhörd mas­sa pallernystan av Novitas Nallegarn i diverse färger. Därför sjö­satte jag härom kvällen ett sjalprojekt i glad ad lib-anda.

Men nähä, inte kommer garnet att räcka. Det blir vackert att skaffa någ­ra nystan till om det här ska bli något annat än ett ofullbordat verk.



Och så har man fått tragiska nyheter igen. 2012 kommer sannerligen att gå till historien som året då allt djävulstyg hände mer eller mindre på en och samma gång. Den välkända ketchupeffekten går på obe­hag­ligt högtryck och den bildliga flaskan synes vara bottenlös.

Ute spöregnar det. Vad annars?

Gåshud

JAG HADE TÄNKT bädda in ett videoklipp här i bloggen, men det fun­gerar inte. Men klicka på play ändå och gå vidare till YouTube, sången är definitivt värd det besväret!




”Hallelujah”
Text & musik: Leonard Cohen

I've heard there was a secret chord
That David played, and it pleased the Lord
But you don't really care for music, do you?
It goes like this
The fourth, the fifth
The minor fall, the major lift
The baffled king composing Hallelujah

Hallelujah, Hallelujah
Hallelujah, Hallelujah

Your faith was strong but you needed proof
You saw her bathing on the roof
Her beauty in the moonlight overthrew you
She tied you to a kitchen chair
She broke your throne, and she cut your hair
And from your lips she drew the Hallelujah

Hallelujah, Hallelujah
Hallelujah, Hallelujah

Baby I have been here before
I know this room, I've walked this floor
I used to live alone before I knew you.
I've seen your flag on the marble arch
Love is not a victory march
It's a cold and it's a broken Hallelujah

Hallelujah, Hallelujah
Hallelujah, Hallelujah

There was a time when you let me know
What's really going on below
But now you never show it to me, do you?
And remember when I moved in you
The holy dove was moving too
And every breath we drew was Hallelujah

Hallelujah, Hallelujah
Hallelujah, Hallelujah

Maybe there’s a God above
But all I’ve ever learned from love
Was how to shoot at someone who outdrew you
It’s not a cry you can hear at night
It’s not somebody who has seen the light
It’s a cold and it’s a broken Hallelujah

Hallelujah, Hallelujah
Hallelujah, Hallelujah

You say I took the name in vain
I don't even know the name
But if I did, well, really, what's it to you?
There's a blaze of light in every word
It doesn't matter which you heard
The holy or the broken Hallelujah

Hallelujah, Hallelujah
Hallelujah, Hallelujah

I did my best, it wasn't much
I couldn't feel, so I tried to touch
I've told the truth, I didn't come to fool you
And even though it all went wrong
I'll stand before the Lord of Song
With nothing on my tongue but Hallelujah

Hallelujah, Hallelujah
Hallelujah, Hallelujah
Hallelujah, Hallelujah
Hallelujah, Hallelujah
Hallelujah, Hallelujah
Hallelujah, Hallelujah
Hallelujah, Hallelujah
Hallelujah, Hallelujah
Hallelujah

I startgroparna

PÅ TISDAG SMÄLLER det. Då blir det fastlagsbullar – semlor, hetväg­gar eller vad ni nu vill kalla dem – så det står härliga till! Sedan igår kväll är jag redo, med tretton prima, hembakade bullar :o)

Mitt recept är egentligen för sexton, men jag ville ha lite större bullar i år, därav det märkliga antalet.


Och igår kunde jag inte hålla mig längre. Fram med sekatören och knips, knips så var mina Monkanpelargoner vårbeskurna. För säker­hets skull har jag sparat en knippe toppskott, för man vet ju aldrig ...


Ute regnar det. Snön, den lilla vi haft, bleknar bort fortare än man hin­ner säga slaskväder. Är det kanske äntligen början till slutet på denna på alla sätt och vis bedrövliga vinter..? Det har sedan länge pratats om att världen ska gå under 2012, och vid det här laget är det inte utan att jag lutar åt att det kanske stämmer. Ja, med tanke på hur mycket bedrövligheter som hunnit hända både i mitt och andras liv un­der den korta tid som gått sedan årsskiftet.

Separationer, sjukdomar och statlig skit; numera funderar jag inte på om det ska hända något, jag undrar bara när.

Men fastlagsbullar ska vi tamigfan hinna få i oss inte slutet är kom­met!

Färöiska finheter

ÄNNU TILL 29.2 finns det en chans att på ort och ställe insupa inspi­ration från fantastiska, färöiska stickningar. Platsen är foajén i Alan­di­ca Kultur och kongress, där det visas otroliga stickekonstverk av Kat­rina Maria Hansen (1913-2010) och modern, färöisk stickning av Jóhan­na av Steinum.


Parallellt med utställningen anordnas ett åländskt stickprojekt: det åländska lapptäcket. Så här skriver Nordens Institut på Åland:

”Den som vill kan bidra med en lapp. Lapparna lämnas in till NIPÅ senast 30.3. De ska mäta 15 x 15cm och vara stickade i yllegarn. Enfärgade eller mönsterstickade, precis som du känner för.

Lapparna sys ihop till ett lapptäcke som visas i NIPÅs skyltfönster 10.4-2.5. En vinnare av lapptäcket lottas sedan ut bland deltagarna. Kom ihåg att skriva namn och telefonnummer på en lapp som fästes på baksidan så att vi kan meddela vinnaren.”

I övrigt låter jag bilderna tala för sig själva.






Att beundra allt detta imponerande hantverk gav mig en välbehövlig energikick. Det blev både brödbak och tillagning av en rejäl laddning gryta på nötbog! Och nu ska jag fundera på om det kanske kan vara värt att fortsätta på mitt eget stickade lappverk, som legat i träda se­dan den här tiden ifjol.

Dagens garv

Behold, bilaga 54:


”FPA – ditt stöd i livets alla skeden”
My ass!

Sen återstår det att se vem som beklagar vad i slutändan. Mest be­klag­ligt – just nu – är att mejlet ovan innebär ett bostadsbidrag på 37,96 euro/månad ända t.o.m. september istället för 267,69, som det skulle bli om beräkningen fr.o.m. 01.01.2012 gjordes i enlighet med lagen. Allra mest humoristiskt i sam­manhanget är, att före jag rättade dem förra gången hade de tänkt pytsa ut 156,65. Det här är alltså tacken för att jag rättade deras egna felberäkningar till min nackdel. Märklig myndighet på alla sätt och vis.

Och vad tusan, följs inte lagen i andra sammanhang, så varför ska det vara så ryysligt noga att göra det i det här?! Jomenvisst, svaret är en­kelt: kan man jävlas ska man jävlas. Allra helst med dem som är mest utsatta och förutsätts ha minst att sätta emot. Håhå, jaja :o/

Vet ni vad, hela den här bostadsbidragshistorien är verkligen så jävla absurd att jag bara är tvungen att rå­gar­va mitt i bedrövelsen.

Med risk för att bli tjatig upprepar jag ändå vad som stipuleras i 8 kap 22 § 5 mom. Lag om bostads­bi­drag 4.6.1975/408:

”Om ny utredning framkommer i ett ärende som gäller beviljande av förvägrad förmån eller utökande av redan beviljad förmån, skall Folkpensionsanstalten pröva ärendet på nytt. Folkpen­sions­anstalten kan utan hinder av ett tidigare lagakraftvunnet be­slut bevilja en förvägrad för­mån eller utöka en redan beviljad för­mån.”

Går det att utöka en förmån på basen av ”ny utredning” torde inget hinder föreligga för att utöka en förmån även på basen av ett rättel­se­yrkande. Det handlar bara om viljan att göra det. Men om viljan är att göra ont och inte gott, tja, då blir det ju knepigare.

Edit kl. 22:34
Dessutom hotar FPA ännu en gång med återkrav av ”grundlös över­betal­ning”, varför jag även vill passa på att inflika vad som sägs om återkrav i Lag om bostadsbidrag 4.6.1975/408, denna gång 7 kap 19 §:

”Har en förmån enligt denna lag betalts utan grund eller till ett för stort belopp, skall den överbetalda förmånen återkrä­vas.

Återkravet kan frångås helt eller delvis, om detta anses skä­ligt och om utbetalningen utan grund inte berodde på svikligt för­farande från förmånstagarens eller dennes företrädares sida eller om det belopp som betalats utan grund är litet.”

Den s.k. överbetalningen (som de facto är en underbetalning) har FPA knåpat ihop alldeles själv, utan min inblandning, på basen av fel [av dem påhittad] inkomst, fel [av dem påhittad] kvadratmeteryta och fel­beräknad boendeutgift. Klart som korvspad, inget utrymme för tolk­ning.

Variera mera!

VEM ORKAR MED två aviga, två räta i det oändliga? Inte jag i alla fall, så den här gången fick skaften bli ribbade i höjdled istället :o)


Dessa tunna, välsittande sockor ska bli en present åt en kompis som kan behöva både uppmuntran och all extra energi som finns att upp­bringa. Lite färgglädje och varma fossingar ska förhoppningvis bli en liten hjälp på traven.

När man minst av allt anar det

... DÅ HÄNDER DET. Som nu, när läkepelargonen jag fick som stickling av gulle-Monkan i somras plötsligt, mitt i vintern, får för sig att blomma!


Annars har jag inte mycket att rapportera. Papperskrig, papperskrig och mera papperskrig, och en liten visit hos lagens långa arm, that’s about it.

♥ 14 februari 2012

 

Ha en riktigt fin vändag/Alla hjärtans dag, allihop!
Hoppas ni drunkar ni blodröda rosor, lyxiga chokladaskar och bubblande champagne!

♥ ♥ ♥

Själv ska jag ägna mig åt det jag numera gör alla dagar: papperskrig.

Sticketovat forts.

AV DE NYSTAN med Marks & Kattens Eco Baby Ull jag fyndade för 1 euro styck har det förutom det tidigare tillverkade paret blivit två par sticketovade vantar till. Här är de alla tre på samma bild. För den där lilla extra finishen har jag broderat längs öppningarna: förstygn träd­da med två färger, kvistsöm och langettstygn.

Underst i traven ligger ett par jag provade göra av rester jag hade av garnet Satakieli från finska garntillverkaren Vuorelma. Det är ett tunt och fint helyllegarn, som egentligen är avsett för stickor 2,5-3,5. Jag stickade på nr 4,0 och med de mått som finns på den undre bilden.

Efter en timmes filtning i maskin hade de fått precis lagom storlek.

Isläget

­