När man får oväntat besök ...

... ÄR HELA HUSET ett katastrofområde och muffinssmeten har inte hunnit förflytta sig från skålen till formarna, än mindre till ugnen. Håret är allt som börjar på o- (tid hos frissan nästa vecka), man är svettig och klädd i lumpor och Janne Schaffer står av någon konstig anledning inte på terrassen och river av ett solo. Man har inte ens Gevalia hem­ma, bara Pirkkas billighetskaffe med ungefär lika mycket smak som ett långkokt kaffefilter från förra veckan.

Men vad gör det, när det är Monkan och C som ställer till med årets – nej, årtiondets – överraskning genom att plötsligt stå på ens trapp och knacka på? Här! På Åland!

Då får man ta mig som jag är och ta det som vi har det, och vet ni vad, de tror hoppas jag att de gör, för de är preciis så mysiga och härliga människor som jag föreställt mig :oD

Gud i London, det här var det roligaste som hänt på jag vet inte när... *fortfarande alldeles omtumlad* Och som om inte detta vore nog fick jag presenter också! En såå vacker sten målad av deras äldste och två vildpelargonsticklingar från Orangeri & Kunskapscentrum Carl von Linné, som de besökte vid sin tur till Möckelsnäs herrgård.



JÄTTEVÄLKOMNA till Åland, käraste ”bloggsvägerskan” och C!!