Vintrigt

RYSSKYLAN ÄR PÅ väg österifrån. Den bör man ta vara på (medan man med sammanbitna käkar skär tänder över hur mycket villaolja som går upp i rök). Dags att frosta av frysen, när man utan risk kan hiva ut innehållet på terrassen!


Annars är det, precis som ifjol, sockstickning som försiggår här i ”Ruck­let” den här tiden på året. Efter två par grå kände jag med ens för me­ra färg, så det fick bli ett par röda. Samtidigt passade jag på att ”hot­ta upp” skaftens ribbstickning med miniflätor:


Sen kan jag äntligen visa hur vacker den vita amaryllisen från Madei­ra, som satte knopp i början av januari, är när den till slut slår ut. För ja, det är alltså den helvita som fått för sig att blomma:


Och rapporten från den gångna natten påminner väldigt myck­et om den förra:

02:09 *pling!*

05:02 *pling!*

Wakey, wakey!

En nattrapport:

02:25 *pling!*

05:09 *pling!*

06:52 *pling!*

Ger upp.

Nu: trött. Och doktorn som skulle ringa 08:30 har inte gjort det. GAAH!! Då kunde jag ju ha fått sova istället!

Så var det med den saken

 

Melatonin, my ass :o(

Ömfotat

DEN SOM ALDRIG haft en endaste liten förhårdnad under sina fötter borde tvingas gå med ett sandkorn fasttejpat under sin fotsula i en vecka eller två. Sen kan vi snacka.


Nu står jag dessutom inför ett problem: det går tammefan inte att upp­bringa nya skalpellblad av rätt modell och rätt storlek på denna gudsförgätna ö. Passar de på det rostfria skaftet är bladet för stort och är storleken och formen rätt är infästningen fel.

Alltid är det nå’t :o/

Järnvägars, vad sur jag blir. För att inte tala om mina stackars fötter.

Tack gode gud, för amazon.com!

10 utmanande frågor från Tjernhus

SÅNT HÄR KAN vara ganska kul, så jag antar glatt din utmaning, Monica! :o)

Fråga 1: Vad gjorde du för tio år sedan?
Bland annat sålde jag min gamla vinylspelare och alla LP-skivor (dumt),åkte skridskor för första – och enda – gången på tjugo år (dumt även det) och ritade på ett planerat husbygge som aldrig blev av (inte bara dumt, utan rent ut sagt korkat).

Fråga 2: Vad gjorde du för ett år sedan?
Led av den evighetslånga vintern och stickade sockor på löpande band.

Fråga 3: Fem snacks du gillar?

• kastrullpoppade popcorn med klarat smör
• naturella tortillachips med hemlagad dipp
• pepparkakor med blåmögelost och apelsinmarmelad
• Annacarins tunnbröd med en röra av hennes rökta fårfiol, blå­mö­gel­ost och turkisk yoghurt
• Wasa Sportknäcke med smör och ost

Fråga 4: Fem sånger du kan hela texten till?

• ”Imse, vimse spindel”, med rörelser och allt
• ”Den blomstertid nu kommer”
• ”Fjäriln vingad”
• ”Vinden drar”
• diverse mer eller mindre ekivoka snapsvisor

Fråga 5: Fem saker du skulle göra om du blev mångmil­jo­när?

• betala bort lånet på ”Rucklet” och bygga om och till som jag skul­le vilja
• byta Röda Faran mot en värstingmodell av miljöbil
• köpa de grejor jag lovat åt mina vänner i händelse av storvinst
• investera tillräckligt mycket tillräckligt smart för att kunna leva gott på avkastningen resten av mina dagar
• skänka resten till olika behjärtansvärda ändamål

Fråga 6: Fem dåliga vanor?

• att jag fortfarande röker
• att jag ännu vid min ålder inbillar mig att livet ska bli bättre än så här
• att jag ohälsosamt ofta tror mina medmänniskor om gott
• att jag äter lite för lite mest hela tiden
• att jag fortfarande har svårt för att säga nej fast jag egentligen vill (gäller även rökningen)

Fråga 7: Fem saker du gillar att göra?

• att promenera i så gott som alla väder
• att i lugn och ro äta sjöfrukost, länge, på någon färja
• att diskutera och argumentera
• att böka runt i trädgården och odla saker
• att hitta fel och lyckas fixa dem

Fråga 8: Fem saker du aldrig skulle klä dig i eller kö­pa?

• lårhöga, svarta lackstövlar med stilettklackar
• fallskärm
• leopardmönstrat, urringat ålskinn med slits upp till häcken
• spetsblusar, alla kategorier
• stormönstrade städrocksklänningar i terylene

Fråga 9: Fem favoritleksaker?

• min digitala kamera
• min laptop
• Adobe Photoshop + Intuos ritplatta
• min portabla cd-spelare (för att lyssna på audioböcker)
• min kap- och girsåg

Fråga 10: 10 personer jag vill se göra den här ut­ma­ning­en?
Den här frågan visade sig vara för knepig. Därför väljer jag inte ut någ­ra specifika personer, utan var och en som är på hugget kan väl själv anta utmaningen..?

Fritt för tolkning :o)

 

MÖNSTER > Välsittande sockor med förstärkt häl

 


Stickor: strumpstickor 3,5 mm
Garn: lämpligt för stickor 3,5 mm
Åtgång: c. 150(150)200 g
Sträckning: 21 m slätstickning = 10 cm
Storlek: c. 30(38)46

Lägg upp 40(48)56 m och fördela dem på de fyra stickorna, 10(12)14 på vardera. Varvbyte är alltid mellan sticka I och IV. Sticka resår­stick­ning 2 rm, 2 am i 12(14)16 cm eller så långt sockskaft som du vill ha.

Förstärkt häl:
Hälen stickas av de 20(24)28 maskorna på stickorna I och IV. Sticka därför maskorna på sticka I och vänd sedan på arbetet.


Varv 1: Lyft en maska avigt utan att sticka den och sticka resten av varvet avigt. Vänd arbetet.
Varv 2 (förstärkt slätstickning): *lyft första m rätt utan att sticka den, sticka 1 m rät* och upprepa *–* varvet ut.
Upprepa dessa två varv ytterligare 9(11)13 gånger tills du totalt har stickat 20(24)28 varv.

Sticka ett v avigt som ovan och därefter börjar avmaskningen för häl­botten, men med samma förstärkta slätstickning på rätsidan som hit­tills.

Varv 1: Sticka från rätsidan tills det återstår 7(9)10 m på den vänstra stickan (= sidomaskor). Gör då en överdragshoptagning genom att lyf­ta en maska rätt, sticka följande maska rätt och dra den den lyfta mas­kan över denna. Vänd arbetet.

Varv 2: Lyft första maskan avigt, sticka 6(6)8 m avigt och sticka de två följande mas­korna avigt tillsammans. Återstående maskor på vänster sticka är sidomaskor. Vänd arbetet.

Varv 3: Lyft första maskan rätt, sticka tills det återstår 6(8)9 m på den vänstra stickan. Gör en överdragshoptagning. Vänd arbetet.

Fortsätt att på samma vis minska antalet sidomaskor med 1 i slutet av varje varv och observera att antalet mittmaskor mellan sidomaskorna hela tiden förblir 8(8)10 stycken. När sidomaskorna har tagit slut stick­ar du ett sista varv förstärkt slätstickning samtidigt som du delar upp mittmaskorna på två stickor. Plocka sedan med virknål upp 10(12)14 maskor längs hällappens vänstra sida + 1 maska mellan sticka I och II och för över maskorna på sticka I. Sticka slätstickning på sticka II och III. Plocka upp 10(12)14 + 1 maskor på hällappens högra sida och av­sluta varvet med slätstickningen på sticka IV.

Du ska nu ha totalt 50(58)68 maskor fördelade så här:

Sticka I: 15(17)20 maskor
Sticka II: 10(12)14 maskor
Sticka III: 10(12)14 maskor
Sticka IV: 15(17)20 maskor

Härefter är det slätstickning hela vägen och dags att börja med kil­intagningarna på fotens sidor:

Varv 1: Sticka tills du har 2 maskor kvar på sticka I. Sticka dessa rätt tillsammans och fortsätt med sticka II och III. På sticka IV gör du en överdragshoptagning på de första 2 maskorna. Fortsätt med slät­stick­ning varvet ut.

Varv 2: Slätstickning.

Varv 3: Minska på sticka I och IV som på varv 1.

Varv 4 och 5: Slätstickning.

Varv 6: Minska på sticka I och IV som på varv 1.

Varv 7, 8 och 9: Slätstickning.

Varv 10: Minska på sticka I och IV som på varv 1.

Varv 11, 12, 13 och 14: Slätstickning.

Varv 15: Minska på sticka I och IV som på varv 1. Intagningarna på stl 30 och 38 är nu färdiga.

Varv 16, 17, 18, 19 och 20: Slätstickning.

Varv 21: Minska på sticka I och IV som på varv 1. Intagningarna på stl 46 är nu färdiga.

Fortsätt med slät­stickning.

När sockan mäter 15(20)25 cm från hälens baksida eller när arbetet täcker lilltån börjar du minska för tårna.


På stickorna I och III stickar du till 3 maskor återstår på stickan. Sticka 2 maskor tillsammans och den sista maskan rätt.

På stickorna II och IV stickar du första maskan rätt och gör sedan en överdragshoptagning på de 2 följande maskorna.

Minska på samma sätt på vartannat varv till det återstår 5(6)7 maskor på vardera stickan. Därefter minskar du på varje varv tills du har bara 2 maskor kvar på vardera stickan. Klipp av garnet och dra det genom maskorna. Fäst väl på arbetets avigsida.

Amazing grace!

JAG ÄR INGEN pillerknarkare. Tvärtom undviker jag i görligaste mån att peta i mig syntetiskt tillverkade preparat, eftersom jag hyllar princi­pen att man först ska hitta orsaken till något före man behandlar symptomen.

Sedan i somras har jag haft en oöppnad förpackning melatonin på hyl­lan. Lite då och då har jag sneglat på den, eftersom min sömnrubb­ning efter ett tiotal år har hållit på att göra mig knasig mellan varven.

Det är inte det att jag har svårt att somna. Nej, bevars! Out like a light är det som gäller. Men att förbli sovande ... mindre lyckat resultat. *Pling!* kl. 02:03 ... somna om. *Pling!* kl. 04:08 ... somna om.
*Pling!* kl. 06:13 ... och så vidare. Hackat och malet, skulle man kun­na säga. Och uttröttande.


För en kort vecka sedan fick jag nog och plockade fram tablettasken. Första nätterna var det ingen skillnad. Jävla skit, tänkte jag, men har lydigt fortsatt ta min tablett varje kväll. Och ser man på, infinner sig inte ett hallelujah moment! Igår och inatt har jag sovit sju timmar i sträck, ända tills Lilla A väckt mig för att meddela att det finns kaffe i köket.

Baksidan är att jag då varit astrött, långt ifrån utsövd och helst sussat vidare en timme eller två. Men det är ett lågt pris att betala för att ha fått det verifierat: det är något som är vajsing med min kroppsegna produktion av sömnhormonet melatonin. Ett kvitto på att Schysta C ställer till det, åtminstone på det viset.

Och en rubbning av melatoninproduktionen påverkar andra hormon­ax­lar, som i sin tur resulterar i andra endokrina kufiskheter. Välkänt fak­tum!

Fast tar jag det här med någon läkare lär jag väl få den likaledes väl­kända placeboeffekten uppkörd i nyllet :o/ Något egentligt gehör för att cystan i tallkottkörteln har någon konkret inverkan på mitt mående lär jag inte få förrän den vuxit sig så stor att kanalerna för vätske­flö­det inne på hjärnkontoret korkas igen. När läget blivit så akut finns bara två vägar: akut neurokirurgi eller död.

Och melatonin får man inte knapra mer än tre veckor på raken.

*suck!*

Grå Araninspirerad tröja – ta-ta-raa!

 

Den blev rätt fin, om jag får säga det själv.
Men det beror kanske på mannekängen..?

Som jag ju i och för sig också har gjort nästan själv ;o)

Och sånt här kul kan man göra på www.photofunia.com:

Tack för tipset, Marianne!

Oljeeldning

Citrusolja, i form av torkat apelsinskal,
påstås fungera utmärkt som eldtände i braskaminen.
Måste testas!

Tro’t den som vill ...

 

Man ska som bekant aldrig säga aldrig.
Vilket härmed skulle vara bevisat.

Om att få något i sig och på sig

IBLAND ÖVERTRÄFFAR JAG mig själv när det gäller att omsätta mina planer i praktiken. Som igår, när jag faktiskt fick till stånd kokningen av Jamaicamarmeladen, som Monkan redan provkört. Jag gjorde i och för sig bara en halv sats, för förrådet av mörk rom medgav inte mera. Men även en halv sats är mer än ingen sats alls. Och dessutom rätt mycket ändå.


Parallellt med marmeladkoket kämpade jag vidare med den från bör­jan helt vridna stickningen av härvorna med tjockt, grått yllegarn jag fyn­dade för en spottstyver i somras. Fram- och bakstycket på tröjan är färdiga och jag har börjat med ärmarna.

Den ursprungliga visionen var en helt Aranmönstrad tröja, men i slut­ändan bestämde jag mig för bara ett par tjocka flätor, ett parti dubbel mosstickning och några rader vridna maskor på framstycket. Redan det är gudi nog att hålla reda på om man samtidigt ska se på tv och gar­net är dessutom lite för grovt. Mycket tröja för lite pengar blir det i alla fall :o)


PS. Jag slipper fortfarande inte till att kommentera hos Kerstin/Ölands­vindar - grrr! Är det bara för mig det inte funkar eller har ni andra samma problem..?

5844 & Co

I ETT RÖTT litet hus, bara en kort biltur utanför Mariehamn, bor min überkonstnärliga kompis B. Det tar inte många minuter att köra dit, in­te ens med Röda Faran och i rådande moddiga, spåriga och hala vin­terväglag. Ändå var det först igår jag kom mig för att hälsa på sedan hon flyttade dit för ett antal år sedan. Säg mig, varför ska det vara så himla svårt att komma till skott ibland..? :o/

Bara ett tiotal meter från hennes förstubro bor 5844 och resten av gänget i sitt öppna stall, nyfikna som sjuttsiken – och STORA. Gud i London, vad kor är stora! Men söta. Visst är de?


Med ögonen fullmatade med fantasieggande torrpastellteckningar och underbara lapptäcksarbeten passade jag på hemvägen på att köpa mig några apelsiner. Inspirerad av min bloggsyster Monkan ska jag ko­ka marmelad idag. Jamaicamarmelad, minsann!


Men först har jag en dejt med nummer fyra. Nytt läkarutlåtande ska skrivas... igen.

Och om någon undrar, så nej, nummer ett har fortfarande inte åter­kom­mit som utlovat. Imorgon har det gått två veckor ... igen.

Fan, vad trött (och sur) jag blir ... igen.

Svintur!

JULKLAPPAR SKA MAN inte handla förrän på mellandagsrea, det vet ju var och en med minsta lilla sinne för ekonomi. Och julskinkan, den ska man vänta med till efter nyår.

Priset på den gångna julens svinaktighet, som redan ett tag varit re­jält rabatterat, sattes under förra veckan ner ytterligare ett snäpp. Då klippte jag till. 1,37 euro kilot för en stadig skinkskånka på 7,215 kg, det blir mycket mat för pengarna det!

Av en gråsaltad* festskinka med lägg – som är den flådiga reklam­tex­ten på vacuumförpackningen – får man dessutom en rejält tilltagen bit rimmad lägg. När denna väl avskiljts (efter en del micklande med skink­nät, stora förskäraren, köttyxa och svordomar) blir den mumma att ko­ka ärtsoppa på. Samtidigt kan jag stryka ytterligare två yrken från listan ”Vad jag kan bli när jag blir stor”: styckmästare och ortoped.

Medan soppan kokar kör jag den ”riktiga” skinkan till 72° i ugnen. Vid den temperaturen smakar den inte särskilt juligt, utan som vilken ugnsstekt grisrumpa som helst.


Därmed inte svårt att gissa vad vi ska äta under de närmaste måna­der­na. Det blir skinklåda, skinksallad, skinkpizza, skinkmackor, pasta med skinksås, skinka med stekt potatis och dito ägg, skinkpyttipanna, skinkpaj, skink... Och mellan varven lite ärtsoppa, med skinka.

Annars är både jag och Lilla A väldigt uppäggade just nu. Det är knappt jag hinner koka äggen i den takt de går åt. Så här är det för min del med mångt och mycket i matväg; jag är födoämnesperiodare. Kroppen säger liksom till vad den vill ha.

Är det likadant för er andra..?

---

*) Gråsaltad betyder insaltning utan tillsats av nitrit, som sätts till för att ta död på Clostridium botulinum, en liten fuling till bakterie som produ­ce­rar botulinumtoxin, som är ett av de dödligaste av våra kända gifter. Som bieffekt förblir köttet [onaturligt] rött efter tillagningen.
[editerat kl. 17:00 efter tacknämligt påpekande av Annacarin]

Huv’et på spiken

 

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.

Gott och blandat i januariköket

STORMBYARNA RUSKAR TAKPLÅTARNA på lilla ”Rucklet” så man be­farar att skruvarna ska slitas loss. Ute är det k-k-kallt och mörkt, man fryser bara av tanken på att gå ut. Då är det läge för soppmiddag!

Blandade bönor, gröna linser, morot, rotselleri och purjo; krossade to­mater, en rejäl klick honung (för att balansera upp tomaternas syra), mejram, timjan, vitlök och en hethet, röd chilifrukt ... Saligt är förres­ten att i januari ur frysen kunna plocka fram en ask med stora, skön­gröna bond­bönor från sommarens odling!

Värmande, mättande och gott.
Och billigt.


Med ”Morden i Midsomer” på tv, Lilla A bredvid mig i soffan och en lärk­vedsbrasa knastrande i spisen blir jag glad i hjärtat. Och en stor skål med hemlagade popcorn toppade med klarat smör är inte helt fel som lördagsgodis!Och billigt.


Min lördag var fin. Hurdan var er?

---

♥ Hemlagade popcorn med klarat smör ♥
Använd gärna ett gjutjärnskärl när du poppar dina popcorn själv. Ris­ken att det bränns vid är mycket mindre än i en kastrull av rostfritt. Poppa på medelhög värme så blir resultatet bäst och lämna helst lock­et lite på glänt, så att ångan slipper ut.

2 msk matolja
1 dl opoppade popcorn
salt enligt smak
(25 g smör)

Värm oljan i kastrull och lägg i 2-3 popcorn. När de poppar häller du i resten. Skaka kastrullen så att oljan fördelas jämnt över popcornen. Skaka också lite då och då när popcornen börjat poppa, så att de opop­pade hamnar längst ner i botten. Häll upp i skål och salta.

Klarat smör är jättegott att ringla över de nypoppade popcornen. Vän­ta då med saltningen tills du hällt över detta och smakat, eftersom smör i sig innehåller en hel del salt. Använd annars osaltat smör. Det tar en stund att klara sitt eget smör, så gör det i god tid före popp­ning­en.

Så här klarar du smör: Smält smöret på låg temperatur och låt det ”ko­ka” tills det tystnar. Då är vattnet i smöret avlägnsat, som är det som annars gör popcornen mjuka och äckliga. Smöret skiktar sig när det hettas upp och det är den helt klara vätskan vi vill åt. Ställ därför kas­trullen åt sidan och låt det hela sätta sig en stund. Skumma bort det som flutit upp till ytan och häll sedan försiktigt det klarade smöret över popcornen (eller i ett annat kärl) utan att bottensatsen följer med.

Klarat smör är ett koncentrat som innehåller 100 % fett. Det härsknar inte alls lika fort som vanligt smör och har därmed en mycket längre hållbarhet. Gör därför gärna en större sats när du en gång är i gång och förvara det i kylskåp. I Indien kallas det här smöret för ghee och används vid matlagning istället för olja.

Om det här med rundlovning och tunnhållning

DEN 16 DECEMBER kontaktade jag av samma, akuta orsak i tur och ordning tre olika personer. En lovade ringa tillbaka när lunchen var över, en annan lovade återkomma mot slutet av dagen och den tredje bad mig mejla istället, för att kunna svara senare.

Nummer ett hörde aldrig av sig. När nästan tre veckor (!) förflutit fick jag, av en helt annan orsak, sent omsider ett samtal från samma män­niska. Vid det tillfället mindes personen ifråga inte ens att vi talats vid i telefon redan tidigare, än mindre något löfte om att den gången ringa tillbaka inom en timme. Istället lovades jag besked i en ytterst viktig angelägenhet ”inom de närmaste dagarna”. Jaha..? På måndag har det gått elva dagar, vilket enligt min tideräkning är nåågot mer än ”de närmaste” :o|

Nummer två fick jag överhuvudtaget inget livstecken ifrån, förrän jag själv efter fjorton dagar (!) mejlade för att meddela att dennes tjäns­ter inte längre var önskvärda. Då fick jag faktiskt svar, fast först efter fyra dagar, med en halvhjärtad ursäkt ”för dröjsmålet” och ett tyck­ande att jag alldeles uutmärkt skulle klara av att hantera det ifråga­varande ärendet själv – fem veckor efter det förberedande möte vi haft och m.a.o. med ytterligare fem veckors fördröjning av ett redan extremförsenat ärende :o/

Nummer tre har överhuvudtaget inte svarat, varken per mejl, telefon, röksignaler eller telepati :o(

Och fr.o.m. igår kan jag lägga även nummer fyra till raddan vidlyftiga löften: en utlovad kontakt i början av veckan som gick, som naturligt­vis uteblev ända tills jag själv ringde upp igår och via en växel­tele­fo­nist fick ett nytt löfte om påringning, inkommande måndag :o[


Nu kan man kanske förledas att tro att den här berättelsen handlar om folk i hantverksbranschen. De är ju liksom av hävd kända för sina storvulna löften, som infrias om och när det passar. Men nej, det här handlar om representanter för områdena socialskydd, sjukvård och juridik, dvs verksamhetsområden där moral, empati och etik borde va­ra en del av förlängda märgen.

Så vad fan är det med folk nuförtiden?! Varför har det blivit mer regel än undantag att man är totalnonchalant när det gäller andras tid och andras liv..? Håller mänskligheten slutgiltigt på att förlora all känsla för vad det innebär att ge och infria ett löfte?

Ärligt talat tror jag att folks tidsoptimism medför långt mycker mer elän­de för gemene man än den årliga influensan. Utgången av en in­fluensa kan bara vara två: antingen tillfrisknar du inom loppet av en överskådlig tid eller så dör du. Ett oinfriat löfte däremot, det lever och har hälsan preciis hur länge som helst. Fast det är klart, i slutändan dör du ju i det fallet också förstås. Men det vete fan om jag ändå inte föredrar influensan..? Då vet man åtminstone vad man har.

Helt vridet!

”BROTTSPLATS EDINBURGH”, MED stilige Jason Isaacs i rollen som Jackson Brodie, och en nystartad tröjstickning är ingen lyckad kom­bi­na­tion.


Jag hade ju så himla noga kollat att uppläggningsvarvet inte hade vri­dit sig! Ändå upptäckte jag först en dryg timme in i programmet – fem centimeter stickning senare – att det bara är att repa upp. Att fagra karlar ställer till det kan ju inte direkt klassas som århundradets upp­täckt, men lik förbannat blev jag irriterad.

Dessutom visade klockan på någon minut efter midnatt och det hade blivit fredag den 13:e. Ögonfröjd eller inte, i det skedet stängde jag av dumburken.

Men vidskeplig är jag inte.

Finlands vita ros

... LÄR JAG KNAPPAST bli rekommenderad att föräras för de senaste månadernas envetna strävan att uppdaga orsaken till och att få till stånd en korrigering av en viss statlig myndighets huvudlösa beräk­ningar.

Faktum är att jag nog inte ska räkna med ens ett enkelt ”Tack!” någonstans ifrån. Tvärtom borde jag kanske börja ha ögo­nen på skaft när jag är ute och rör på mig? För såvitt jag vet kan det vid det här laget ha utfästs en rejäl belöning åt den som äntligen får tyst på den jävla kärringen.

Men lite tankelek kan man väl ändå få ägna sig åt, som tack för besväret..? För tänk bara, om vart och ett av de c. 8.500 berörda hushållen med egnahem av pur glädje skulle skänka mig så lite som en tia var, när de förhoppningvis sent omsider kommer att få det avsevärt mycket högre bostads­bidrag de i åratal haft rätt till.

Då skulle jag kunna betala bort lånet för ”Rucklet” – allt på ett bräde – och förhopp­ningsvis aldrig mer behöva ta strid för min lagstadgade rätt gentemot den myndig­he­ten. Ack, ljuva tanke ...

Men drömmar slår inte in, lika lite som månen är gjord av ost. Nä, ris­ken är nog i så fall större att jag plötsligt ”försvinner”. Och skulle det­ta hända, kom då för all del ihåg att ni blivit förvarnade.

Plötsligt händer det

JAG HADE HELT givit upp hoppet om att någon av mina tre amaryllis­lökar skulle ställa till med någon blomning i år. Till jul blev det i alla fall inte. Men si bara, här är det plötsligt en som fått ett ryck! Jag tror det är en av de två jag hämtade hem från min femtioårsresa till Madeira i november 2010, men före den bekänner färg kan jag inte vara säker.

Det finns m.a.o. fler än jag som tar sig för att ”sticka ut hakan”, haha!

Ett sant nöje, må jag säga!

 

JO, minsann! Med detta avsänt är det bara att ”slipa kniven” för att ta sig an näste man till rakning, Försäkringsaktiebolaget Pensions-Alan­dia.

Jag börjar vid det här laget vara rätt haj på att läsa lagtext, så Lag om pension för företagare 22.12.2006/1272 lär knappast innebära någ­ra problem, och när jag ändå är igång är det kanske lika bra att i pre­ven­tivt syfte smälla i sig även Lag om patientens ställning och rät­tig­heter 17.8.1992/785..?

Men fy för Farao, vet ni vad, vad juridik är trååkigt :o/

Lite virkat ... och vansinnestidig väckning

NU TAR VI lite hantverk som omväxling :o)

En del av de virkade och tovade blommorna jag skrev om för ett tag sedan håller på att hitta hem. De ska pryda en likaledes virkad och tovad axelväska med blixtlås, som börjar bli färdig.

Väskans ovala botten är gjord av tovad, syrafärgad ull. Runt kanten sydde jag langettstygn, som jag sedan använde som start för virk­ningen.



Den gångna natten blev kort. Först hade jag svårt att somna och prick kl. 05:02 sa det *pling* och jag var klarvaken. Det som väckte mig var förmodligen en intensifiering av den ”molvärk” jag känt under några av tänderna i underkäkens vänstra del i några dagar nu. Fasan är att detta är en pre-warning för ett nytt anfall av trigeminusneuralgi, för det började precis på samma sätt förra gången.

Och på tal om TN, så har jag hittat en hel del ytterligare fakta som stö­der min egen teori om att det finns en koppling mellan Schysta C, min corpus pinealecysta, och denna olidliga smärta.

Här är ett par:
internetmedicin.se
Tandläkartidningen, nr 6/2007

Mr. Ken Wood och fröken Pippi Långstrump

LÅT MIG FÅ presentera min nye sambo, Mr. Ken Wood från Stor­bri­tannien. Mitt första intryck av honom var av en riktigt kantig kille med a very stiff upper lip, indeed, som dessutom tycktes sakna varje uns av finess. Men, men, gläntar man på dörren hittar man ett riktigt mus­kelpaket med en hel radda dolda talanger! Han förkroppsligar helt enkelt ordspråket som säger att man inte ska döma hunden efter håren. :o)

Samtidigt blir jag lite orolig för mig själv. Aldrig tidigare i mitt liv har steget från tanke till draget betal­kort varit så kort som igår, när El­giganten öppnade för dagen. Måtte detta sluta lyckligt!


Och här har vi den andra nyheten: den nyblivna femtonåringen, i otå­lig väntan på att födelsedagstårtan (nåja, cheesecaken då) ska dukas fram.

Vad som däremot inte är nytt är Pippimuggen från Rörstrand. Den fick Lilla A i gåva när hon var alldeles, alldeles nyfödd. Tänk, att den fort­farande är hel och utan kantnagg, trots att den varit i daglig an­vänd­ning i princip ända sedan hon lämnade bort pipmuggen i plast! Den har således hållit bra mycket längre än Mr. Woods föregångare. Men så är den ju inte digital heller ;o)


Självfallet hade jag velat ge Lilla A något mer substantiellt i present på hennes halvtrettiodag än en hemsydd vetevärmare. Men man rår inte över livet. Väljer ett av hushållets nyttoföremål att haverera pre­cis samtidigt, då blir man tvungen att prioritera. Fast det är klart, hår­drar man det hela är ju livet som sådant inget annat en ändlös mängd prioriteringar. Åtminstone så länge som man inte har möjlighet att själv välja sina föräldrar eller till vilket sammanhang man föds.

Materiellt kan jag inte bestå med så mycket, men jag är i alla fall en när­varande förälder. Nu liksom tidigare, och förhoppningsvis ännu några år framöver.

I-landsproblem

SENT IGÅR KVÄLL skulle jag smälta en ruta choklad, för att spritsa lite dekoration på Lilla A:s födelsedagsapelsincheesecake. När det handlar om såå små mängder är det enklast att stoppa chokladbiten i en liten strut av bakplåtspapper och smälta direkt i struten, i mikron.

Att förvandla en ruta choklad till flytande form brukar inte ta mer än en minut, men igår var det trögt. Efter tre och en halv minut var cho­kladen bara halvsmält och jag tyckte det började lukta bränt. Det är säkert bakplåtspapperet, tänkte jag, men det som hunnit smälta räcker nog.

Jovisst, mängden hade säkert räckt. Men den osmälta biten satte sig som en kork i det pyttelilla spritshålet och sen var det tvärstopp.


*suck!*
Vika ny spritspåse, bryta ny chokladbit, in med härligheten i mikron och ny smältning. Eller också inte. Stendöd mikrougn!!

*suck!!*
Så grattis på födelsedagen idag, Lilla A, du får en ny mikrougn i fem­ton­årspresent! (Annars kan du inte värma födelsedagspresenten.)

När öppnar Elgiganten?!

---

Mikrougnen, en liten och behändig modell av märket Electrolux med fi­nesser som ett järnspett, är ett arv efter mamma. Den har nu bott hos oss i ”Rucklet” i drygt sex år och därförinnan ett antal hos henne. Vid en sådan aktningsvärd ålder är det bortkastad möda att ens tänka tanken ”återupplivning”. I det här läget är det ”återvinning” det enda rätta. Men den roterande glastallriken sparar jag! Den kan alltid komma till nytta.

Jodå, nog gör jag annat också!

DEN SENASTE TIDENS många och mindre upplyftande inlägg kanske fått folk att tro att jag inte gör någonting annat än hänger över lag­boken och kalkylprogrammet? Nåväl, så är nu faktiskt inte fallet. För övrigt tänker jag i allmänhet som allra effektivast när jag gör något annat än ... tänker. Så där aktivt, liksom.

Med anledning av Lilla A:s femtonårsdag imorgon (ja, jösses ...) har jag t.ex. ägnat en del av dagen åt att parallellt med passivt tanke­arbete sömma ihop en födelsedagspresent. En linnelöpare, fyndad för en femma på en rea för några år sedan, samt ett par kilo ekologiska vetekorn ...


... lite klura och fundera, nåla och prova, klippa och sy, och tiddeli­pom­san har man fått till en überergonomiskt utformad vetevärmare :o)


Lite attans bra blev den, med en passform runt nacken som gör mig själv grön av avund. Dotra kommer nog allt att få släppa till värmaren åt sin gamla mamma lite då och då, för den här sitter som en smäck över axlarna utan att glida av eller omkring. Det är mer än man kan säga om min egen av den fyrkantiga modellen :o/

Med detta gjort och en apelsincheesecake, som Lilla A beställt som födelsedagstårta, nästan färdiggräddad i ugnen ämnar jag härmed ta kväll. Jag brände den franska filmen ”Igelkotten” igår, så soffan och en stunds cineastisk avkoppling är nästa projekt ;o)

Om det allmänna bostadsbidraget i Finland Del 7 och: ”Heureka!”

Det här är det sista av flera led i ett längre resonemang, vars syfte var att försöka förstå på vilket vis det allmänna bostadsbidraget i Fin­land under åratal felberäknats.

Den första teorin, om att det någonstans i ett beräkningsprogram måste finnas ett systemfel, verkade lovande, men i slutändan har jag således upp­dagat någonting som slår mig med häpnad: beräk­ning­en görs inte i enlighet med gällande förordning. Inlägget nedan beskriver på vilka grunder felet uppstår och hur det borde rättas till för att göras korrekt.

Förfarandet är anmält till riksdagens justitieombudsman den 10-01-2012 och polisanmält den 16-02-2012.

Om du tycker att förklaringen här nedan är svår att förstå: läs istället DET HÄR inlägget, så inser du snabbt att någonting är riktigt galet med FPA:s beräkningar.

Edit 2014:
Sedan det här inlägget skrev har JO ratat mitt klagomål tre(!) gånger. Varje gång hänvisar man till att jag har ett enskilt ärende anhängigt hos besvärsinstans, trots att mitt klagomål gäller den generella lag­stridigheten, dvs vid alla beräkningar och inte bara i mitt fall.

Jag har dessutom sedermera klurat ut att FPA tar de av statsrådet fastställda statiska beloppen för t.ex. fastighetsskötsel och/eller vat­tenkostnad per person med i sin addition av boendeutgifterna innan de dividerar sig fram till ett kvadratmeterpris. Detta är helt fel. Ett sta­tiskt belopp ska vara ett statiskt belopp och inget annat.

Att det försiggår en statlig cover up runt det här är tydligt, det är det inget att snacka om.

På Facebook finns det sedan september 2014 en grupp som är öppen för alla, för vidare diskussioner runt det här infekterade ämnet. Välkommen dit!

---

HEUREKA! NU TROR jag faktiskt att jag efter ett antal tidigare reso­ne­mang lyckats bena ut var problemet med de synnerligen ologiska be­räkningarna av det allmänna bostadsbidraget sitter! Jag har, trots att jag tänkt lite krokigt, varit på rätt spår hela tiden, men inte nått hela vägen fram förrän nu. Slutsatsen är att det är en feltolkning och
-implementering av lagstiftningen som ställer till det.

I 5 § i statsrådets förordning om grunderna för beräkningen av det all­männa bostadsbidraget står det nämligen som följer (jag har strukit bort det onödiga juridiska babblet, som bara krånglar till det):

”Då bostadsbidragets storlek bestäms beaktas såsom i 7 § lagen om bostadsbidrag avsedda maximala boendeutgifter, med beaktande av bostadens läge, ålder, storlek och utrustningsnivå, följande belopp i euro per kvadratmeter i månaden: /.../”

Sen följer några tabeller där man delat upp de finländska orterna i oli­ka kommungrupper med olika maximala boendeutgifter per kvm/må­nad (Mariehamn hör t.ex. till kommungrupp II). Efter de här tabellerna fortsätter paragraftexten:

”Om bostadens areal är större än det skäliga antal kvadratmeter av bostadens areal som enligt 6 § 1 mom. skall beaktas då stor­leken av bostadsbidraget bestäms, beaktas de maximala boende­utgifterna så, att de motsvarar i överensstämmelse med det skä­liga antalet kvadratmeter.”

”Skäliga antalet kvadratmeter” är den maximala storleken ett hushåll får ha beroende på hur många personer som hör dit. Det största skä­liga antalet kvadratmeter för t.ex. ett hushåll med två personer är 57 kvm och ”de maximala boendeutgifterna” för ett hushåll av den stor­leken hittar vi alltså i tidigare nämnda tabeller.

[Det är här det slirat snett i myndighetens sätt att beräkna. Istället för att först och främst räkna ut hur mycket boendet i ett hushåll av en gi­ven storleken får kosta tar de och dividerar de boendeutgifter som god­känns med bostadens faktiska antal kvadratmeter. På det viset får de ett faktiskt kvm-pris för den faktiska bostadsytan.

Detta belopp multipliceras sedan med ”skäliga antalet kvadratmeter” – och det är här det går åt fanders med bostadsbidraget! Framför allt för den som bor i egnahemshus, eftersom ett större antal faktiska kvadrat­meter enligt enkla matematiska principer resulterar i ett mindre och mind­re kvm-pris, som i sin tur innebär lägre och lägre bidragsgrundande boen­deutgifter!]

57 kvm håller sig inom spannet 46-60,9 kvm, där de maximala boen­de­utgifterna per kvadratmeter i mitt exempel är 11,64 euro. Därmed följer att de månatliga maximala boendeutgifterna blir det skäliga an­ta­let kvadratmeter (57 kvm) multiplicerat med de maximala boende­ut­gif­terna (11,64 euro), dvs 663,48 euro.

Men om den faktiska ytan är mindre än den skäliga kan man naturligt­vis inte använda den skäliga ytan för att beräkna de maximala boen­deutgifterna; man kan ju inte utgå från kostnader för ett större boen­de än man faktiskt har. Då får man istället multiplicera den faktiska ytan med de maximala boendeutgifterna per kvadratmeter; t.ex. 46 kvm x 11,64 euro, dvs 535,44 euro.

Nästa steg är att jämföra hur de godkända boendeutgifterna (som beräknas på bosta­dens faktiska yta) eller hy­ran förhåller sig till de månatliga maximala boendeutgifterna man tidi­gare räknade fram. Är de mindre ska bostadsbidraget beräknas på de faktiska boende­ut­gif­terna eller hyran. Är de lika stora eller större be­räknas bidraget på de månatliga maximala boendeutgifterna, för hög­re än så kan bidraget inte bli.

Jag har sammanställt ett flödesschema över hur den logiska beräk­nings­gången ska se ut enligt lagstiftningen. Observera att detta är en förenklad modell, som t.ex. inte tar hänsyn till om det i hushållet finns en underhyresgäst:


Klicka på bilden så öppnas en pdf-fil i nytt fönster!
På det här sättet ska det räknas både för allmänt bostadsbidrag i eg­nahemshus och för allmänt bostadsbidrag i hyresbostad. Det gör man inte idag. Därför blir det fel. Jättefel. Och framför allt för de stackare som råkar bo i egnahemshus och inte i hyrd lägenhet. I allmänhet hyr ju t.ex. en familj på en vuxen och ett barn inte en lägenhet på 130 kvm, medan det är en helt normal storlek för ett egnahem.

Jag ska jobba vidare på det här och t.ex. göra ett jämförande kurv­diagram, men det kommer senare. Kontentan är i alla fall att ”de maxi­mala boendeutgifterna” för ett hushåll av en given storlek i en given kommun ska vara samma oavsett om du bor i ett egnahemshus som du äger eller om du hyr din bostad! Det som skiljer är att du slår i bi­dragstaket tidigare om du bor i hyrd bostad än om du bor i hus, ef­ter­som det ska till ett rejält antal kvadratmeter bostadsyta i ett hus före de faktiska boendeutgifterna som godkänns når upp till ”de maximala boendeutgifterna”.

Faktum:
Myndigheten beräknar i dagsläget ett bostadsbidrag för mitt egna­hems­hus på 126,5 kvm till 93,47 euro/månad. Samtidigt räknar de att någon som bor i en 57 kvm stor lägenhet och har en hyra på 663 eu­ro/månad beviljas ett bostadsbidrag på 481,60 euro!

Om det räknades som jag förklarat ovan skulle mitt bidrag, med en godkänd boendeutgift på 395,21 euro/månad, bli 267,36 euro. Det är lite skillnad mot 93,47 det. Familjen i hyresbostaden skulle faktiskt fortfarande få samma bidrag, 481,60 euro, men för att jag ska nå upp till samma summa borde mitt hus vara 345 kvm eller större.

Edit kl. 20:25
Diagrammet är färdigt:


Nu ser det ut som man skulle förvänta sig! Det gör däremot inte dia­grammet här nedan, baserat på beräkningar gjorda i myndighetens nättjänst:


Högerklicka på diagrammen för att öppna dem i nya fönster.
kela, kelan, kaikki, yleinen, yleisen, yleistä, asumistuki, asumistuen, asumistuet, valitus, valituksen, valitusta, eduskunta, eduskunnan, oikeusasiamies, oikeusasiamiehen, omakoti, vuokra-asunto, virheellinen, virhe, väärin, suuruus, arviointi, laiton, laitonta, laittomasti, laskee, laskelma, laskenta, laskennusvirhe, todistelu, todiste, todistetta

Om det allmänna bostadsbidraget i Finland Del 6

Det här ett av flera led i ett längre resonemang, vars syfte var att försöka förstå på vilket vis det allmänna bostadsbidraget i Finland under åratal felberäknats.

Den första teorin, om att det någonstans i ett beräkningsprogram måste finnas ett systemfel, verkade lovande, men i slutändan upp­dagade jag någonting som slog mig med häpnad: beräkningen görs inte i enlighet med gällande förordning. Så småningom kom jag ock­så fram till på vilka grunder felet uppstår och hur det borde rättas till för att göras korrekt.

Förfarandet är anmält till riksdagens justitieombudsman den 10-01-2012.

---

NYTT ÅR, NYA beräkningsgrunder (Statsrådets förordning om grun­derna för bostadsbidraget för år 2012 1166/2011). Kurvornas in­bör­des relation har fått ett något friserat utseende jämfört med 2011. Men två märkliga faktum kvarstår:

a) kurvan för bostadsbidraget för egnahemshus viker fortfarande av nedåt så snart den skäliga bostadsytan passeras (även om den inte hamnar på noll som tidigare) och

b) kurvan för hyresbostad har fortsättningsvis en oförklarlig ”puckel” precis runt maxytan 57 kvm och gör en liten dykning vid 126,5 kvm, men förblir sedan på en maxnivå även om bostadsytan skulle öka till och med till 500 kvm, vilket som synes gäller även för bostadsbidrag för pensionstagare!


Så här såg samma diagram ut för 2011. Som synes har en viss för­änd­ring skett till det bättre, men diskrimineringen kvarstår ändå:


Båda diagrammen baserar sig på beräkningar gjorda för ett hushåll med 1 vuxen + 1 barn och en inkomst på 960 euro/månad. I beräkningarna för egnahemshus ingår även en bostadslåneränta på 222 euro/månad. För beräkningarna har myndighetens egna beräkningsprogram använts.
Högerklicka på bilderna för att öppna dem i nya fönster.

Så här svarar en jurist på den ifrågavarande myndigheten:

”/.../ Som jag redan konstaterade blir allmänna bostadsbidraget allt mindre ju mer bostadens verkliga yta överskrider den god­tagbara maximiytan. Det är alltså inte frågan om ett systemfel i beräkningsprogrammet utan räkningsgrunderna och lag­stift­ning­en fungerar så. Beräkningsprogrammet för allmänna bostads­bi­dra­get är en av de mest använda applikationerna i vår nättjänst, den används tusentals gånger per månad, ett systematiskt fel skulle upptäckas.

/.../Samma fenomen sker i hyresbostad. Om boendeutgifterna är samma blir stödet mindre när bostadsytan är större än den god­tag­bara maximiytan. Samma händer även om hyran höjs.

När bostaden är större än den godtagbara maximiytan är bo­stads­bidraget för pensionstagare oftast större än det allmänna bo­stads­bidraget. Förmånernas syften och filosofier är dels olika. Med bostadsbidrag för pensionstagare tryggar man hemmaboende även då när tex. maken/makan har avlidit och bland annat därför är bostadsytan inte lika strikt begränsad. Mera specifikt om förmånernas lagstiftning och bakgrundsfakta kan Ni få på social- och hälsovårdsministeriet som svarar för lagstiftningen.”

Hm?? Det är bara att titta på kurvorna i mitt för dagen uppdaterade diagram: bidraget i en hyresbostad sjunker inte på samma sätt som det gör i ett egnahemshus. Här är en hund begraven! Och även om det är ett lik som myndigheter och lagstiftare är fullt medvetna om, så är det ingen ursäkt för att på detta övertydliga vis diskriminera en viss del av den finländska populationen!!

Och är det faktiskt bara pensionärer som kan bli änkor eller änklingar? Sjukt är bara förnamnet på tankegången. Varför skulle det vara rät­ta­re att en vanlig barnfamilj ska bli tvungen att sälja sitt egnahem om det uppstår en krissituation i livet än att en pensionär skulle tvingas göra detsammma?! Fattar någon tanken bakom det resonemanget..? Jag gör det i vart fall inte.

Nä, jag får allt ta och göra som vederbörande här ovan säger och kon­takta social- och hälsovårdsministeriet direkt, för så här får det ban­ne­mej inte se ut i Finland av idag! Nu önskar jag bara att någon jour­na­list med rättspatos skulle ta sig an det hela. Ett missförhållande av den här kalibern bör lyftas fram i offentligheten och inte bara skvalpa omkring i bakvattnet här i min blogg.

Och var tusan är alla socialpolitiskt engagerade politruker när de för en gångs skull verkligen behövs?!?
asumistuki, vuokra-asunto, virheellinen, virhe, suuruus, arviointi, laskelma, laskenta, laskennusvirhe

Åh, en så trevlig nyårsafton!

VILKEN ALLTIGENOM LYCKAD kväll det blev igår! ”Rucklets” kök ut­strålar i vanliga fall ingen guldkrogsatmosfär, men i skenet av stearin­ljus och med blänket från gnistrande glas och nyputsat silver (jajamen­san, äkta vara!) kan även ett råttbo te sig riktigt mysigt :o)


Och minsann, blev inte maten lyckad också! Vi började med en röra gjord på Annacarins oefterlikneliga rökta fårfiol, finhackad och blandad med lika delar ädelost och turkisk yoghurt. Serverad med mitt ny­baka­de knaperknäcke och nedsköljd med ett glas av en utmärkt English Strong Bitter från Ängö kvartersbryggeri, som även den landat hos mig med hjälp av Annacarin. Mums!


Varmrätten gick inte heller den av för hackor: ugnsstekt rådjur med hasselbackspotatis, en helt un-der-bar rödvinssås (fast jag själv var kocken tillåter jag mig att säga det) och morotsjulienne. Och till detta en av herr K medförd flaska Amarone della Valpolicella Classico årgång 2007. Herreduminskapare, vilket vin ... *suckar lyckligt* Magnifico!

Efter det här var vi nästan för mätta, så min ”viliga” kladdkaka med vaniljglass fick anstå ända fram till tiotiden. Men då slank den ner utan besvär, med lite hjälp på traven av ett glas guatemalarom. Äckligt god även den ;o)

Sammanfattningsvis blev det en kväll utan egna raketer, innertaks­för­störande champagnekorkar eller övriga traditionella åthävor, men verk­ligt, verkligt avkopplande och trevlig på alla sätt och vis – och klart gemytligare än ifjol, när jag var helt solo i ”Rucklet”. Så, tja, vem vet vad 2012 bär med sig ...

***
En årssummering av bloggandet hör också till innan vi lägger 2011 till handlingarna, och så här ser resultatet ut den här gången:

71.022 sidor har blivit lästa av
... 10.878 helt unika läsare (varav c. 30 % är helt nya) och
... varje läsare stannar i medeltal 4 minuter och 6 sekunder hos mig.

Jag är minst lika glatt överraskad som ifjol :o) Fast min då uttalade önskning om att något fler åländska bloggläsare skulle tycka till om vad de får sig till livs har inte gått i uppfyllelse. Det är ju lite trist, men det blir kanske bättre i år?

Nu är det dags att ta itu med disken. Och sen behöver jag nog en pro­menad för att skaka ner all mat från igår. För tillfället känner jag mig som en anaconda som tryckt i sig en hel hjort. Uäk!

God fortsättning, allesammans!

Finns det bröd finns det hopp

NYÅRSAFTON 2011. SISTA dagen på ett år som bjudit på en hel del överraskningar; somliga trevliga, andra sådana jag gärna fått slippa. Livet är verkligen en bergochdalbana, som tycks vara den enda att­raktion till vilken jag begåvats med ett oändligt åkband.

Bland årets största glädjor var förstås att mitt lilla växthus, som jag suktat efter i årtionden, äntligen blev verklighet! Anläggandet, fram­för allt underarbetet, innebar mycket hårt slit, men det var det värt. En särskild tanke av tacksamhet skickar jag för övrigt till herr K, utan vars hjälp stenläggningen hade blivit bara sk*t.

Trädgården, växthuset och naturen har faktiskt fungerat som den all­ra bästa av terapier när jag mått dåligt. Inte minst när jag fick beske­det om Schysta C, av förklarliga orsaker en av årets mindre roliga ny­heter.

Klart roligare var det då bloggvännen Monkan och hennes C helt otip­pat dök upp här på Åland! Ett handfast bevis för att oväntade besök faktiskt kan vara trevliga :o)

Och alldeles nyss fick jag ännu en gång finna mig i att stå med för­vå­ningens finger i häpnadens mun, när Annacarin, denna otroliga kvin­na, inför den nu avklarade julhelgen formligen överöste min lilla familj med sin välvilja. Igår rycktes jag förresten äntligen ur min husliga apati och fick, inspirerad av Annacarins goda tunnbröd, äntligen till stånd ett knäckebrödsbak:



Bloggen har under årens lopp kommit att betyda en hel del för mig. Lever man ensam som jag, utan någon annan vuxen i sin omedelbara närhet, är den många gånger räddningsplankan när tankarna blir för många och vägrar sortera in sig i snygga rader. Att plita ner mina fun­deringar har under hela min existens varit en nödvändighet. Faktiskt ända sedan jag i femårsåldern tog mina första, stapplande steg mot en livslång vänskap med det skrivna ordet. Det liksom hantverkandet.

På det senare området blev dock 2011 ett magert år. Alltför mycket av min tankemöda och fysiska kraft har gått åt till kampen mot den mo­derna tidens väderkvarnar: försäkringsbolag och myndigheter. Många klassar mig förmodligen vid det här laget som en riktig Don Quixote, och so be it! Det ligger inte i min natur att ge mig utan strid, även om denna i andras ögon kan tyckas meningslös.

Men lite handarbete har det trots allt blivit. För närvarande expe­ri­menterar jag med att virka i ullgarn, för att sedan tova det färdiga arbetet i tvättmaskinen. Det började med ett antal blommor:


I bildens överkant skymtar det som så småningom ska bli en väska. Hur den kommer att se ut när den är färdig vet jag inte ännu, men med tiden dyker det nog upp foton här på bloggen :o)

Nåväl, ska jag summera 2011 får det bli så här: empati och omtanke om andra har visat sig finnas där – och när – man minst av allt anar det. Detsamma gäller motsatsen. För egen del får jag fortsätta att göra det lilla goda jag kan med de små resurser jag har. Att lyssna, aktivt, är för den delen alldeles gratis. Många gånger behövs det inte mer för att stötta en medmänniska som har det svårt. Att bli hörd – och sedd – är bland det viktigaste som finns.

Med detta sätter jag punkt för det här året och önskar er alla

Om det allmänna bostadsbidraget i Finland Del 5

Det här ett av flera led i ett längre resonemang, vars syfte var att försöka förstå på vilket vis det allmänna bostadsbidraget i Finland under åratal felberäknats.

Den första teorin, om att det någonstans i ett beräkningsprogram måste finnas ett systemfel, verkade lovande, men i slutändan upp­dagade jag någonting som slog mig med häpnad: beräkningen görs inte i enlighet med gällande förordning. Så småningom kom jag ock­så fram till på vilka grunder felet uppstår och hur det borde rättas till för att göras korrekt.

Förfarandet är anmält till riksdagens justitieombudsman den 10-01-2012.

---

TYCKER NI INTE att den ska börja räcka snart, min bevisning för att något är fullständigt käpp­rätt åt helvete med det beräkningsprogram som används av en viss statlig myndighet när de ska fördela medlen för det allmänna bostads­bidraget i Finland..? Hur som helst, här kom­mer det mera!

Så här märkligt ser det ut om man jämför bostadsbidraget för en en­samstående vuxen i hyresbostad med bidragssituationen för ett hus­håll med en vuxen och ett minderårigt barn i egnahemshus (med bolån på ~87.000 euro):

Högerklicka på bilden för att öppna den i ett nytt fönster.
Teoretiskt kan således en ensamstående utan barn bo i en huur stor hyresbostad som helst och ändå lyfta bidrag, medan den låginkomst­tagan­de människan med försörjningsansvar för ett minderårigt barn får finna sig i att få ett mindre och mindre bidrag så fort egna­hems­hu­sets yta överstiger den som av Statsrådet fastslagits som maximalt skälig. Till slut blir dennes bidrag 0,00 euro, medan människan i hyres­lägen­he­ten fortfarande lyfter 175,80 euro.

Rätt..? Rättvist???

Edit kl. 21:55:
Sen kan jag ju inte låta bli att jag tycker det är lite konstigt att bi­dra­get för den där ensamstående människan i sin hyreslägenhet svajar upp och ner i början av kurvan. Allra helst som den maximala skäliga boendeytan är fastställd till 37 kvm och diagrammet börjar vid 46 kvm! Nåt lurt där också med andra ord.
asumistuki, vuokra-asunto, virheellinen, virhe, suuruus, arviointi, laskelma, laskenta, laskennusvirhe

Roll over and die..?

Sommartider hej, hej..?

NÄR JAG IMORSE på morgonstela fötter linkade in till badrummet, utan några glasögon som hjälp för mina grusiga gråblå att se klart på tillvaron, blev jag irriterad. Jag hade ju skurat upp handfatet så sent som för två dagar sedan och nu var där en stor, svart blaffa :o(

Närmare studium av ”blaffan” avslöjade obehagligt snabbt att den var en spindel. Ingen liten sådan heller. Och ska inte såna sussa på söta örat den här tiden på året..? Nåväl, det var väl tur att den var av den pälsklädda sorten, för efter fotograferingen flyttade jag resolut ut den ur huset. Faktum är att den i expressfart fick segla ut i trädgården. Inte för att jag är direkt rädd för spindlar, men den här var faktiskt lite onödigt stor.


Något senare på dagen tassade jag ner till det lilla köket i ateljén/kon­toret på ”Rucklets” bottenvåning, i akt och mening att skvätta lite vat­ten på mina övervintrande pelargon- och citrusplantor. Då mötte mig dagens andra överraskning: mitt solöga från i somras, som stod ute på terrassen till början av den här månaden, har börjat blomma! I de­cember!! Ur led är tiden.

Och de små fuchsiaskotten jag fick med mig från väninnan M någon gång i augusti lever och växer, vilket är minst lika knasigt det.

En alldeles perfekt julafton!

NÅGRA BOLLAR I grenen, lite glitter runt stammen och några ljus i stakarna, mer behövs faktiskt inte för att skapa julstämning när det är ont om utrymme och en gran inomhus inte är att tänka på.



Julaftonen i ”Rucklet” blev lite av Singles Society Celebrating Christ­mas, med hemlagade pizzor iställt för julbord och apelsinpannacotta med exotisk fruktsallad istället för ris à la Malta. En pava gott, liba­ne­siskt rödvin till maten och en panna vit glögg till pepparkakor med mö­gelost och färska fikon senare utåt kvällen – perfekt!

Skinkan, den lilla, visade inte sitt fula tryne förrän det blev dags för nattamat, och fick då finna sig i att brädas med flera kulinariska häst­längder av den rökta fårfiolen från Kalmarskogarna. Så det ska du ve­ta, Annacarin, att din generositet har kommit fler till del, och att din medmänskliga värme sprider sig som ringar på vattnet!

Summa summarum blev det en riktigt bra julafton, den bästa på många år. Det hoppas jag att alla ni andra också fått uppleva! Och konstigt nog tror jag faktiskt att Lilla A blev glad för paketet med 26 begagnade Kalla Anka-tidningar ur varierade årgångar.

God fortsättning, gott folk!