tisdag 6 september 2011

Dödstrött

RÅKADE NI SE ”Dödstrött”, det extremintressanta första tv-program­met av två om vådan av att få för lite sömn? Det gick på de oerhört spännande tiderna 07:20 respektive 04:10 (svensk tid) på SVT1 i söndags.

Jag missade morgonsändningen – inte för att jag sov, utan av andra orsaker – men bandade den andra, tittade på den under gårdagen och fick en sällsynt, äkta aha-upplevelse. (Tusen tack för tipset, C!!)


Sedan ungefär tio år har jag inte i våld heller lyckats få till mer än max fem-sex timmars sammanhängande sömn per natt. Jag har således förlorat minst två för hjärnans återhämtning oerhört viktiga timmar varje dygn. På tio år blir det 3.653 dygn à 2 timmar, vilket innebär 7.306 förlorade sömntimmar. Och det, i sin tur, motsvarar TRE­HUND­RA­FYRA DYGN! Alltså inte långt ifrån ett helt år.

Addera även de fyra åren som föregick denna tioårsperiod, när jag var gravid och sov dåligt och sedan hade kolikbarn och sov nästan ing­en­ting alls. Plus att jag i dagsläget har min nyupptäckta polare i pallet, som förmodligen har ett finger med i spelet när det gäller min risiga dygnsrytm.

Inte f*n undra på att jag är trött.
Inte f*n undra på att jag har problem med minne och koncentration.
Inte f*n undra på att jag har problem med balansen.
Inte f*n undra på att min sköldkörtel spelar rövare hela tiden.
Inte f*n undra på ...
Ja, ni fattar.

Om en dryg vecka ska jag äntligen – ja, verkligen äntligen – få träffa en neurolog. Gud give att det är en människa som hör vad jag säger och tar mig på allvar, för vid det här laget börjar jag bli lite trött. Eller om jag ska vara ärlig: dödstrött.

Fotnot:
Programmet repriseras i SVT1 imorgon den 7.9 kl. 00:10 och på söndag den 11.9 kl. 03:35. Klockslagen är ju inte direkt tittarvänliga och pro­gram­met finns dessvärre inte tillgängligt via SVT Play, men banda och se det om ni kan. Tiderna är svensk tid.

7 kommentarer:

  1. Ja, det är jobbigt att inte sova så bra...
    Och man får ont i ryggen.
    Och det är tråkigt.
    Håller tummarna för att det är en bra neurolog!
    Kram!

    SvaraRadera
  2. Usch vad jobbigt när man inte får sova som man bör. Det är bra att sjukvården börjar inse HUR viktigt det är med sömn och kanske blir det mera forskning på det framöver. Det är ju ingen tröst att flera stora män och kvinnor lidit av samma problem, som Churchill till exempel. Han tog väl till spriten för att kunna koppla av och det är ju inget att ta efter.


    Hoppas att du får en vettig och kunnig neurolog när du ska på lassa nästa gång.

    SvaraRadera
  3. Kan man inte sova så blir allt ett stort problem sömnen behöver man för att ta igen sig å vila.
    Jag har ju haft sömnproblem sen jag var 50 så jag vet hur jobbigt det är.Då fick jag min tinnitus efter ett fall.Det tog flera år att se vad orsaken var.Tyst å svalt,regelbundna sovtider å en insomningstablett det är vad jag måste.Sen är det ju alltid ett problem när andra inte förstår?
    Stress å mycket ljud är ett stort problem.
    Hoppas att du får hjälp till orsaken så att du kan få igen sömnen.Kram på er.

    SvaraRadera
  4. Tack för tipset Nina, det programmet ska jag be C spela in. Som du vet har jag enorma sömnproblem tidvis, vågar inte räkna ut hur många timmar jag missat.
    Jag säger som Cici, hoppas du träffar en bra neurolog.
    Hoppas ni har lika fint väder som vi har idag. Vi har precis fikat på altanen, mumsade på Åländskt svartbröd och en fantastisk korv som vi köpte på färjan, mums.
    Ha det bra önskar vi båda.

    SvaraRadera
  5. Det är väl klart som korvspad varför de sänder det på en sådan okristlig tid!! Det riktar sig ju till de som inte kan sova!! Annacarin ( 10 till 12 timmars sömn sedan stroken)

    SvaraRadera
  6. Har du funderat på om du har kronisk borrelia?
    Ja jag vet, kronisk borrelia finns inte i Sverige, det har myndigheterna bestämt men i Tyskland,Norge och Åland finns sjukdomen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det hade jag nu inte gjort vid tidpunkten för din kommentar här ovan, men väl något senare. I mitten av oktober 2012, dvs ett drygt år efter att du kom med funderingen, blev blodprovsdiagnosen (som tillkom efter att jag fått TJATA mig till mitt livs första borreliaprov) verifierad via lumbalpunktion.

      Borreliainfektionen - som ledde till hjärninflammation - hade jag redan högsommaren 2005, så det gick alltså sju år innan jag äntligen fick rätt diagnos och vid det laget hade jag sedan länge en fullt utvecklad neuroborrelios. Jippi, liksom ...

      Radera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!