lördag 31 oktober 2009

Lyckat på loppis!

ALLA HELGONS DAG, och jag firar det med ett riktigt fynd: sex stycken dessertskålar på fot av modellen ”Barokki”, design Erkki Tapio Siiroinen på 1970-talet för Riihimäen lasi. Priset nämner jag överhuvudtaget inte, för det var så löjligt lågt ;o)


På författarfronten kan jag meddela att jag i morse passerade 100.000 tecken inkl. blanksteg på min växande berättelse om tant Solveig och hennes dejtingbravader. Puh! Därmed är nästan halva boken färdig.

fredag 30 oktober 2009

Dags att byta däck

INATT HAR DET varit kallt, riktigt kallt. Trots att jag sov till närmare nio i morse, låg frosten vit över allting när jag gick och hämtade tidningen. Och bilens rutor var alldeles igenisade.I och med det dök det upp en ny punkt på dagens to do-lista: däckbyte.

Varför är det samma visa varje år? Det tar mig bara tjugo-trettio minuter att byta däck, och ändå draaar jag mig och skjuter fram det till sista minuten. Jag måste helt klart inbilla mig - varenda år - att det ska komma någon välvillig man och knacka på min dörr, för att erbjuda sig att, helt kostnadsfritt, åta sig det tradiga jobbet. Ha! säger jag. Chansen att detta inträffar är lika liten som att jag blir ensam om en sjua på Lotto någon lördag.

Förutom dagens oplanerade verkstadsarbete står även muffinsbak på min agenda. Dotterns klass ordnar Halloweendisco ikväll, och snälla mamma har lovat bidra med bakverk till försäljning. Och detta trots att jag redan gjort en hel laddning marknadsnougat åt henne! Nog är jag en bussig morsa :)

I något mellanrum bör jag även hinna skriva lite på Livet leker, liket lever. (Länken öppnar en pdf-fil i ett separat fönster.) Vid gårdagens kontroll konstaterade jag att antalet tecken inklusive blanksteg t.v. är endast knappa 97.000; alldeles för lite för att det ska kännas bra. Nu är ju i och för sig berättelsen lååångt ifrån färdig, men tiden kommer emot mig. Hur i jösse namn ska jag hinna få ihop minimum 200.000 tecken, när jag tydligen skriver så långsamt som jag gör?!

Fast jag skriver ju, å andra sidan, redan i det här skedet väldigt genomtänkt och vad som bör klassas som relativt ”färdigt”. Min lit står till att mängden redigeringsarbete istället ska bli väldigt liten. Det man förlorar på gungorna tar man som bekant igen på karusellen!

tisdag 27 oktober 2009

Läckert på loppis!

UTANFÖR MITT KÖKSFÖNSTER står ett jättelikt, femtio år gammalt lärkträd. Man vet att hösten med sina klor har tagit ett stadigt grepp om sommarhalvårets rygg, när lärkens barr ändrar färg från gran­grönt till gult. Nu har det hänt. Snart kommer barren att falla och täcka marken med en tät matta, som ovillkorligen måste krattas bort, om gräsmattan därunder ska ha en chans att överleva.


Detta ålderstigna träd producerar också oöverskådliga mängder med kottar. Om kottar var guld, då skulle jag vara miljonär ... många gång­er om. Men jag får nöja mig med att vara obetald träd­gårds­ar­be­ta­re, och jag tror ärligt talat att jag i och med det är en lyckligare människa.

I år håller jag annars igen med lövkrattningen. Istället har jag vid ett par tillfällen dragit igång min gräsklippare och klippt löv. De smulor som blir kvar får delvis ligga kvar och gödsla marken, och delvis krat­tar jag ihop resterna och lägger ett rejält lager under häckar och buskar. Låt kretsloppet ha sin gång! Varför trycka lövkomposterna fulla, när det går att gödsla direkt på plats?

Sen vill jag passa på att visa hur fint det blev i mitt hallfönster, med de tre vita ytterkrukor jag fyndade på en loppis på Thuregården strax utanför sta’n. Jag drömmer förstås om att någon gång få råd med riktiga Waldemarsuddekrukor, men de här, med sina små fossingar, är nästan lika fina. I alla fall med en vit krysantem i varje!