Men hallå, nu får det väl allt vara sommar ändå!

SOMMAREN, SOM HITTILLS varit mera höstlik, låter vänta på sig, men gårdens vid det här laget ansenliga fläderbuske har ändå börjat gå i blom. Ifjol bommade jag att laga flädersaft, men i år ska det bli! Anledningen är att jag fyndat en Sodastreammanick på loppis för en femma :o)

Här i huset köps det aldrig – och då menar jag verkligen aldrig – översötat, färgat och kolsyrat vatten från någon butik. Ja, utom de säll­synta gånger då det ska vara lite festligare och det kanske ska bjudas på någon bubblig välkomstdrink eller så där. Men inte till var­dags. Aldrig någonsin.

Men med en Sodastream kan man kolsyra sitt eget vatten! Vilken saft som helst funkar som smaksättning och man behöver sannerligen inte investera i de dyra tillsatserna som är avsedda för ändamålet. Så nu ligger citronerna och väntar på att det ska gå att skörda tillräckligt många fläderblommor för en sats med saft :o)

Under tiden kokar jag sylt av olika slag. Häromdagen blev det, på re­kommendation av Cici, en sats rabarber & jordgubb och jadå, den blev supergod! Men nu är rabarbern i tillväxtfas, så nästa laddning fick bli uteslutande jordgubbar.

Jordgubbssylt har en tendens att bli lite på lösaste sidan, så jag till­sätter alltid en gnutta pektin när sylten är färdig­kokad. Bästa re­sul­ta­tet tyck­er jag dessutom att man får om man skär ner jordgubbarna, blandar dem med sockermängden och låter kastrullen stå i kylen över natten. Då vätskar de till sig färdigt.

Igår hade vi förresten, efter en riktigt varm och solig dag, den första riktiga sommarkvällen i år, så jag trummade ihop ett knytkalas runt ”Rucklets” gjutjärnsgrytor på gården. Efter några timmars eldande var glöden perfekt och det grillades både korv, majs och marshmallows.

(Att det råkade vara 4^th of July, USA:s nationaldag, var ett rent tek­niskt missöde och alls inte avsett att firas.)

Men hörni, inte tusan var det varmt längre när solen började gå ner :o( Var i helskotta håller sommaren hus egentligen?!

Annars inte mycket nytt att rapportera. Med hälsan är det som vanligt, med vad som känns som övertryck under skallbenet, sjögång mellan öronen, smärtande ledband både här och där och – mest oroande av allt – en nyligen noterad viktnedgång på drygt 4 kg under det gångna året. Det är rätt mycket att ta av en som redan före det av somliga läkare varit etiketterad som ”magerlagd kvinna” :o/

Långdans i byråkratisk trefjärdedels otakt

MED DAGENS POST mottog jag en skrivelse från Finlands jus­ti­tie­om­buds­man­naämbete; ytterligare ett dokument att lägga till den kon­ti­nuer­ligt växande mappen med material rörande det lagstridigt be­räk­na­de allmänna bostadsbidraget i Finland.

Och jag fortsätter att förundras över hur det kan få gå till i den s.k. rätts­staten Finland. Hör här vad bitr. JO skriver i ett och samma brev:

I Ert brev återkommer Ni till en fråga som redan har besvarats av justitieombudsmannens kansli den 3.10.2013. Ni skriver att Ert klagomål gällde FPA:s generella, lagstridiga tolkning och implementeringen av statsrådets förordning, inte på vilka grun­der ett bidrag för Ert enskilda hushåll har beräknats el­ler på lagstiftningen. Ni ber på nytt justitieombudsmannen om ett ställningstagande till FPAs tolkning av reglerna för be­vil­jande av bostadsbidrag och önskar åtgärder från jus­ti­tie­om­buds­mannens sida i ärendet.
[understrykningarna är mina, för att poängtera]

Så långt allt gott och väl och överensstämmande med verkligheten. Men under rubriken ”Lagtolkningen” i brevet från JO skriver man där­efter som följer:

Justitieombudsmannen kan inte utfärda rekommendationer be­träf­fan­de tolkningen och tillämpningen av enstaka lagrum, utan det är i sista hand domstolarnas uppgift att besluta om hur la­gar­nas be­stäm­melser ska tillämpas i individuella fall. Be­svärs­nämn­den för social trygghet gav 18.12.2013 ett beslut i Ert ärende som gällde återkrav av alltför stort bostadsbidrag. Det­ta beslut överklagades av Er, och klagomålet togs emot av Försäkringsdomstolen. Saken är fortfarande anhängigt där.[understrykningarna är mina, för att poängtera]

Jaså, jaha. Samtidigt kan man på JO:s egen webbplats läsa följande:

JO:S UPPGIFTER

JO övervakar att myndigheter och tjänstemän följer lag och full­gör sina skyldigheter. JO övervakar också andra som sköter of­fent­liga uppdrag.

---

JO övervakar lagligheten först och främst genom att undersöka kla­gomål från allmänheten. Dessutom kan JO undersöka miss­för­hål­lan­den på eget initiativ.

Genom att än en gång skruva det hela till att mitt klagomål skulle gälla ett individuellt bostadsbidrag och inte den generella fel­im­ple­men­te­ring­en som fortgått i årtionden duckar rikets högsta lag­lig­hets­över­va­kare än en gång undan sitt ansvar att övervaka ”att myndigheter och tjänstemän följer lag”.

(Och inte heller denna gång ges jag någon information om att tillsynen över FPA på fastlandet åligger FPA:s fullmäktige. Av alla inblandade i det här soppkoket är det tills vidare en­dast nuvarande om­sorgs­mi­nistern, Susanna Huovinen, som haft den goda smaken att dela med sig av den informationen.

På Åland, med egen behörighet gällande det allmänna bostads­bi­dra­get och egen kassa ur vilken detta betalas, kan man lustigt (?) nog inte besluta sig för vem det är som ska utöva tillsyn över den av FPA inköpta administrationen av bidraget. Social- och miljöavdelningen på landskapsregeringen? Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet kan­ske? Eller varför inte FPA själv? Jomenvisst, det låter väl logiskt! Nä, inte särskilt, va? *ruskar föga imponerad på huvudet*)

***
Jag undrar hur mycket resurser, personella och ekonomiska (i form av skattepengar), som staten vid det här laget lagt på att inte göra något åt felet? Så mycket enklare allt hade varit – och så mycket billigare! – om man i ett långt tidigare skede hos FPA helt enkelt hade kunnat er­känna att ett fel begåtts, tackat för att man uppmärksamgjorts på det­ta och sett till att det korrigerats.

Men icke. Istället fortsätter den här långdansen i all oändlighet, t.o.m. efter att orkestern har slutat spela, packat ihop och åkt hem. Men utan musik blir det svårt även för de högsta laglighetsövervakarna i landet att hålla takten. Snacka om att med god fart vara på väg rätt ner i or­kesterdiket!

Fast jag dansar gärna vidare. Lite ömma tår har aldrig bekommit mig något nämnvärt. Dessutom är vi ju på väg mot ett oförutsett da capo, i och med landskapsregeringens senaste påfund, att överföra ärendet till FPA på Åland – där det hela började för mer än 2½ år sedan ... *suckar och himlar med ögonen*

Och på tal om det, så har ingen av ett flertal personer inom land­skaps­för­valt­ningen, som jag kontaktade med anledning av den uppkomna rundgången, återkommit till mig ännu efter en dryg vecka. Uselt av dem som inte är på semester – och inte så där överdrivet för­troen­de­ingivande.

Lagstiftning att titta på:
Vad som sägs i lagen om justitieombudsmannens övervakning och vil­ka det är som ska övervakas
Vad som sägs i lagen om vad man kan lämna in klagomål om till jus­ti­tie­ombudsmannen

”Det SKA gå!” eller Hur en vattenutkastare inte ska monteras

FÖRUTOM EN OSEDVANLIGT låg dygnsmedeltemperatur för en s.k. sommar bjuder väderleken även på en höggradig brist på gratis be­vattning. Därför kom jag mig igår – nionde sommaren i ”Rucklet” – äntligen för att införskaffa en s.k. fällbar utkastare till ett av huset stuprör i akt och mening att samla det lilla som kommer.

Glad i hågen mätte jag upp på vilken höjd utkastaren skulle monteras, hämtade sticksågen, bytte till metallblad och gjorde ett prydligt kap. Lika glad i hågen grabbade jag den onödigt högt prissatta nya delen och skulle skjuta på den på stupröret. Trodde jag, ja. Detta lät sig dock icke göras, ity diametern på båda delarna visade sig vara den­samma.

[plats för seriöst svavelosande formuleringar som inte gör sig i tryck]

När jag sovit på saken och min värsta frustration lagt sig tog jag mig imorse med förnyad tillförsikt an problemet.

Åtgärd 1 var att kontakta byggvaruhuset varifrån jag inhandlat ut­kas­taren, för att kolla om det inte finns en sådan av en större storlek. Jo­vars, men inte på lager och gissningsvis för stor. Fast visst, nog kunde jag returnera den inköpta och beställa en av numret större, men jag re­kom­menderades istället att ”fransa upp” stupröret så att utkastaren skulle kunna träs på detta.

Åtgärd 2 blev därmed att rota fram plåtsaxen, storhammaren, en pap­persremsa och tejp. De två sistnämda är de enklast möjliga hjälp­med­len för att, som på bilden här under, få till en rät riktlinje på ett runt föremål.

Sen klippte jag, provade, klippte lite till, provad, klippte ännu mera och fick efter ytterligare en episod med otryckbara formuleringar dit den &@§!%$ utkastaren – och lövsamlaren, som skulle längst ner. Snyggt blev det inte, eftersom klippen inte går att dölja helt. Men med ett varv ”jesustejp” runtom blir det väl propert så det räcker.

Mycket besvär för att samla lite regnvatten. Om det nu skulle vilja ta och komma lite regn vill säga :o/

One of Those Days

JAHA, NU REGNAR det också :o/

Sicket lyckokast att jag igår blev på­puf­fad att börja spela Wordfeud, för idag är det varken läge för att torka tvätt eller sitta ute och fika. Och jag har definitivt inte lust att stå och gräva i regnställ och sydväst! Inte dammsuga heller för den delen, även om det naturligtvis skulle låta sig göras.

Let’s play, folks!