Jamen, okej då

VISST, VISST, JAG ger mig. September kan verkligen vara en helt fantastisk månad, när den beter sig som i år. Morgnarna är dimmiga, daggvåta och bäddar in omgivningen i ett smickrande luddfilter och på dagarna är det fortfarande soligt, varmt och skönt.

Grenarna i trädet med Victoriaplommon bågnar under tyngden av ett överflöd av frukt. I år är dessutom antalet plommon som angripits av monilian färre än vanligt. Mitt envisa bortplockande av sjuka frukter är kanske faktiskt mödan värt?

Och i Glaspalatset är sommaren långt ifrån över! Slanggurkorna fort­sätter att sätta blom, så några gröningar till ska det väl hinna bli? Någ­ra är i alla fall på god väg.

Utanför glasväggarna har mitt för året nya rådhusvin bytt till hös­tens outfit. Länge, länge såg det ut som plantan inte tänkte växa över­hu­vud­taget, precis som så mycket annat med den torka vi haft i år. Men nu, i september, har växtkraften runnit till! Sirliga utlöpare suger sig fast mot den döda lärkträdstammen, så nästa år kommer det – pep­par, peppar – att bli riktigt fint.

Ett bombsäkert hösttecken är det årliga besöket av nötkråkor, som anländer för att kalasa på frön från min gigantis­ka cembratall, som de lär vara speciellt förtjusta i. Nötkråkan är en lustig fågel. Den liknar ingenting annat och är inte det minsta skygg. Tvärtom är det nästan som den gillar att posera framför kameran :o)

Pelargonerna blommar fortfarande för fullt, men den blårosa här under har jag fått vänta på ända tills nu. Jag vet inte namnet på den, men den har liksom ”köttigare” blad än de helt traditionella pelargonerna. Läck­er färg, inte sant?

I äppelträden är det tunnsått denna höst. Eftersom jag under som­maren beskar träden väldigt mycket tuffare än vanligt fick mängder av fruktbärande grenar skatta till förgängelsen, men de kvarvarande äpp­lena är vackra att se på och växer sig större än vanligt, nu när lju­set slip­per till.

Och i morgondimman och -daggen visar spindlarna upp sina mästerliga konstruktioner. Jag slutar aldrig förundras över hur en yttepytte spin­del lyckas åstadkomma något så fantastiskt välstrukturerat. Vi män­nis­kor, som anser oss vara skapelsens krona, ska bannemig inte ringakta den övriga naturen!

Nåväl, det här får vara det för den här dagen, för nu måste jag och min übertäppta snok lägga oss igen. Svetten rinner trots att termometern mäter en kroppstemperatur på högst normala 36,5°, och jag är helt sluut i musklerna. Atjoo på er!

Bloggstrulet

DET VERKAR SOM en del upplever felen jag beskrev igår, andra inte. Men om någon annan än jag råkar ut för samma sak och den här rutan dyker upp:

... så är medicinen lätt att ta. I adressrutan högst upp skriver du https://www.blogger.com, sen fungerar det igen. Skillnaden är alltså att det är ett s efter http, som betyder att det är en secure connection, en säker anslutning.

Och om datorn verkar osedvanligt slö – eller om du ständigt meddelas att Flash har slutat fungera – då skriver du (i Chrome) about:plugins på adressraden. Då öppnas ett fönster med en lista på alla tillägg som är installerade. Där kan du sedan välja att inaktivera dem du inte vill att datorn ska köra.

Det är f.ö. inte bara Chrome som är risig. Själv har jag tydligen en för­kylning på gång, för det jag snyter ur mig är, för att uttrycka det dip­lomatiskt, inte direkt transparent. Men grattis, alltså ... Jag kan inte minnas när jag hade en sån där riktig, grovkalibrig förkylning senast. Det är nog ett par år sedan sist, så mindre än två veckor i ett skol­bib­lio­tek tycks göra susen för den frekvensen.

Idag är det dessutom fredag och den 13:e. Skrockfull är jag i vanliga fall inte, men bara för sakens skull tänker jag vara lite extra vaksam idag ;o) Trevlig helg, hörni!

F---ing Google!!

Dagens observation:

Tomatodling och vita handdukar
– ingen lyckad kombo.

Och ett tips från coachen: om någon haft problem med att inte kunna lägga upp nya inlägg på Blogspot idag, så kan jag berätta att man måste logga in via https://www.blogger.com för att få det att fungera.

På det hela taget tycker jag att det går riktigt uselt just nu att surfa med Chrome och på Blogger är det ännu sämre med farten. Först trod­de jag att det är min trötta, men nystädade och defragmenterade, dator som är orsaken. Men via snack på internationella dis­kus­sions­fo­rum har jag informerat mig om att det inte finns många användare idag som är glada på Chrome, dvs i slutändan Google Inc.

Shockwave Flash är också ett bekymmer, som gör att det hänger sig mest hela tiden. Bara så ni vet. Dagen har varit fylld av meddelanden som: ”Ett plugin-program (Shockwave Flash) har slutat fungera” och ”Följande sidor svarar inte, vill du avsluta eller vänta”. Alltså, vad f-n håller Google på med egentligen?! Jag har i alla fall just inaktiverat både Adobe Flash och Shockwave Flash, så nu tar det inte längre en vecka att uppdatera ett fönster, bara fem dagar ...

Händelser ur Ruckelhäxans rafflande liv

SÅ VIDARE VÄRST mycket direkta bibliotekariesysslor får man förstås inte göra när man, som jag, bara är arbetsprövare. Mest blir det sor­tera in böcker i alfabetisk ordning och under rätt klassificering på hyl­lor­na. Men i den s.k. yrkesplanen som upprättats av min ar­bets­psy­ko­log står det bl.a. att det är skäl att ta tillvara min kreativitet, så nog finns det ändå sysslor att utföra!

Jag har bl.a. skurit till snajdiga bokmärken av en trave urgamla bilder från St. Petersburg. High class recycling, icke sant?

Sen har jag klippt och klistrat lite också. Stora, runda skyltar av 2 mm kartong att hänga upp ovanför ett par boksnurror:

Och idag har jag fått ägna mig åt det som måste vara bland det mest deprimerande som finns för en renrasig bibliotekarie: makulering av böcker som inte längre finner några hugade läsare. Sorgligt, men ett ofrånkomligt faktum, eftersom barn- och ungdomslitteratur är klart me­ra av en färskvara än vuxenböcker.

Tyvärr är det nog så, att den här skämtteckningen allt mer stämmer överens med verkligheten:

Idag mår jag, den sorgliga bokmakuleringen oaktad, riktigt skit. Skall­värk alla dagar, idag sedan lunch, och ömmande, ”influensatrötta” muskler i hela ryggen och en allmän känsla av välbefinnandets raka motsats. Sockerdrickspirret jag normalt har i överarmar och un­der­kropp när jag lägger mig ner pågår just idag oavbrutet även när jag sitter eller står. Skitjobbigt, på ren svenska :o(

Fatta hur utled jag är på att inte må helt okej en endaste dag nu­för­tiden.

???

KOLUMNBREDDERNA HÄR PÅ bloggen är plötsligt idag inte som de ska här hemma på min dator. Ser det knasigt ut även för er andra ..?

Edit kl. 15:18
Efter en del surfande på diskussionsforum står det klart: det är per­sonalen på Blogger som gjort något som strulat till det för halva uni­versum. Ni får m.a.o. finna er i att det ser mindre snyggt ut här just nu tills de får ändan ur vagnen och reverserar vad det nu är de gjort.

Om det här med att plötsligt ha vedervärdigt mycket ved

FÄLLNINGEN AV TVÅ jättelika, femtio år gamla granar får en helt själv­klar biverkning: det blir mängder av ved enbart av de lårtjocka grenarna, som var tre-fyra meter långa. Massor av ved. Kopiöst mycket ved. Och vid ”Rucklet” finns det ingenstans att förvara allt detta.

Det är i såna lägen man kallar in Knut, min norske norrman, som redan tidigare byggt både terrass och diverse annat åt tanten. Knut kan egentligen smälla ihop både det ena och det andra utan att få några ritningar, men det går både fortare och blir färre felsågningar om det finns något till pap­pers. Så var det inte en himla tur att jag fick igång min andra dator? Annars hade det inte blivit mycket konstruerat här inte ...

Och så här har jag liksom tänkt mig det hela:

Fast sen återstår det förstås att se vad självaste byggmästaren har att säga om förslaget.

Power Bars – nyttigt mellanmålsgodis

PÅ BEGÄRAN: GRUNDRECEPT på riktigt nyttiga power bars – eller så kan vi kalla det för mellanmålsgodis. Receptet ger c. 12 st avlånga stänger, som blir runt en centimeter tjocka.

DU BEHÖVER:
5 dl hallon (eller motsvarande mängd av någon annan sorts bär eller någon frukt delad i hallonstora bitar); om de är frusna eller färska spe­lar rakt ingen roll

4 dl havregryn (för glutenfria ”kraftkakor” tar du s.k. äkta havregryn)
1 dl hackade hasselnötter
3 msk kakaopulver

0,5 dl råsocker (mängden kan minskas eller ökas enligt tycke och smak)

GÖR SÅ HÄR:
Mät upp de torra ingredienserna i en skål. Mixa hallonen till mos och värm i en kastrull tills de börjar sjuda. Blanda ihop alltsammans och täck skålen. Låt det hela stå och dra sig i en timme eller mer. Sedan plattar du ut smeten till ungefär 1 cm tjocklek på ett bakplåtspapper, delar i önskat antal bitar och ställer in plåten i ugnen på 60° i c. 12 timmar. ”Kakorna” är färdiga när de är helt torra.

Förvara i lufttät burk, för då håller de nästan hur länge som helst.

Det här receptet går att variera i det oändliga. Huvudsaken är att du blandar bär/frukt och torrvara ungefär 50/50 och att i runda slängar hälften av torrvaran (sockret inte inräknat) är havregryn eller någon annan sorts gryn med god uppsugningsförmåga.

Hasselnötterna kan du byta t.ex. mot hackade solrosfrön och/eller se­samfrön, som du förstås kan rosta före om du känner för det. Havre­gry­nen kan självfallet också rostas om man vill eller ersättas med råg­fling­or, och istäl­let för socker kan man välja honung. Här är det fritt fram för experimenterande! Berätta gärna om du kommer på någon riktigt delikat kombination :o)

---

Att laga sådana här mellanmålsstänger är alls inte min egen idé. Däremot kan jag inte för mitt liv komma ihåg var jag snubblade på det första gången och kan därmed inte ge cred till den som borde ha det.