lördag 29 mars 2014

Om en aktivitet jag alldeles bra kunde vara utan

INTE SÄRSKILT FÖRVÅNANDE fick jag igår veta att jag har förhöjda borrelia-antikroppar igen, ett drygt år efter att jag genomgick tre på varandra följande antibiotikabehandlingar. Men så kul då ... Fast det förklarar ju eksem, senskide- och ledbandsont, en trötthet som vissa dagar gränsar till medvetslöshet, en allmän olustkänsla i hela kroppen och en hjärna som vissa dagar känns som den är fylld med något helt annat än den förväntade grå massan.

Det sistnämnda tar sig ibland lite lustiga (?) uttryck. Som i förrgår, när Lilla A och jag på kvällen fick för oss att vi var sugna på scones. Dock inte en hel sats, utan en halv, och så långt helt okej. Men sen, när det kom till självaste utbakningen, då ställde jag mig och bakade ut åtta små kakor – med stark betoning på ”små”. Inte för ett ögonblick rea­gerade jag på att ett scones blev lika stort som en normal fjärdedels kaka. Inte förrän de var gräddade och klara.

”Cocktailscones” kan vi kalla resultatet, och vore det inte för det frust­rerande i att koncentrationen mest hela tiden blippar på det här viset, så skulle jag bara garva åt det hela.


Med klart större glädje konstaterar jag däremot, att mitt lilla olivträd överlevt ännu en vinter. Igår tog jag sekatören och knipsade av en knip­pe långa skott, stoppade dom i en flaska av brunt glas och håller tummarna för att de ska utveckla rötter. Det lär gå vääldigt lång­samt, har jag läst mig till, men kan påskyndas av att man petar ner en bit pilbark i vattnet. Det ska visst vara något med salicylsyran i pil, som ju heter salix på latin, som gör att rottillväxten stimuleras.

Mammaplantan har jag svept in i fiberduk och lyft ut på terrassen för att börja härda den för utomhusliv. Oliven ska tåla ner mot minst -5°, så det borde gå bra.

torsdag 27 mars 2014

Rätt ska vara rätt, på olika sätt

BLAND DET BÄSTA man kan vara med om här i Livet är när trägen vin­ner och man tids nog kan glädja sig åt
 

Som igår, när jag på eftermiddagen fick ett samtal från land­skaps­re­ge­ring­en. För ser ni, nu har den börjat ge resultat, min långa och envisa kamp för att någonstans få gehör för min upptäckt att FPA varken kan läsa innantill eller räkna som folk!

Slutsatsen – den något förvånande – måste därmed bli, att det är på Åland som republikens mesta hjärnkapacitet och högsta koncentration av laglydighet står att finna. En slutsats som ter sig väldigt självklar, eftersom responsen på det finländska fastlandet ända sedan slutet av 2011 varit lika med noll, medan det här tycks ta skruv per omgående.

Det ska bli högst intressant att se vad som sitter intrasslat i garnet när man väl börjar nysta i den här härvan, det måste jag säga!

***

Ett annat sätt att få rätt, är att avstå från att ingå avtal som inte är heltäckande. Det ter sig säkerligen i mångas ögon som urbota korkat av mig, att jag med berått mod – och dessutom tre gånger på raken – tackar nej till erbjudandet att få ”60+ och singel” utgiven ”på riktigt”. Men varför medvetet säga ja tack till ett avtal, som inte inbegriper alla områden som bör regleras för att undvika framtida tvister?

Så pass gammal i gamet är jag, att jag lärt mig att det i lägen som det­ta är mera rätt att avstå än att skriva på. Det man går miste om i gung­intäkt har man i princip alltid igen på karusellen. Oräkneliga är dessutom exemplen på hur schweizerostliknande, juridiska dokument resulterat i långdragna pro­cesser och hårt nedsliten tandemalj. Better safe than sorry, säger man i den anglosaxiska världen. I couldn’t agree more! säger jag.

Och va’fan, Solveig är ju trots allt redan publicerad :o) Precis som nyaste boken.

måndag 24 mars 2014

Tjuvstart

INTE ETT FRÖ har jag sått ännu. Den rätta inspirationen har liksom in­te behagat infinna sig. Den gör liksom inte det, när jag fortfarande är tvungen att skrapa rutorna på Röda Faran på morgonen.

Men en kruka med ekobasilika har jag i alla fall inhandlat från livs­me­dels­butiken! Hela arton plantor med fina rötter fick jag + morgonens ostmacka guldkantad med de allra minsta. Det är liksom inte värt var­ken fröpengar eller jobb att dra upp egna plantor, när man för 2,05 € fixar hela sommarens behov på ett litet kick.