OJ DÅ, JAG hade visst glömt att ta in posten igår. Trodde bara det var dagens morgontidning som låg och möglade i lådan, men det var det inte. Ett äckligt fönsterkuvert låg där också. Fast det var inte alls äckligt, visade det sig, när jag sent om sider tog mig för att sprätta.
Sydvästra Finlands företagsskattebyrå ska ha en stor, blöt ...
*pusseli-puss-puss*
Jag har fått återbäring på momsen, och dessutom mer än en femma! Det satt som en smäck det beskedet, en dag som denna.
Tant Trött är nu lite gladare :oD
(Hur mycket de har råddat och krånglat innan de väl fick tummen ur tänker jag inte berätta. Då blir jag bara på pissigt humör igen.)
lördag 17 april 2010
Tant Trött #2
TANT TRÖTT ÄR även trött på att vara trött. Det är jävligt tröttsamt att vara trött, liksom det är uttröttande att vara "trött på". Nu har Tant Trött tröttnat på det! Tant Trött kör nu istället iväg och tröttar ut sig med att tjacka käk.
Tant Trött
IDAG ÄR TANTEN trött. På alla sätt och vis. Jag är trött på att
... hela tiden känna att tiden inte räcker till för allt jag vill få gjort
... garnet alltid tar slut när det är bara fyra maskor kvar
... jag fortfarande har tillräckligt god syn för att se att jag blivit både gråhårig och skrynklig
... jag inte har energi nog för att bry mig om hur jag ser ut (och det finns ju ingen som bryr sig om att jag inte bryr mig)
... försöka vara kreativ i köket när det ändå finns E621 i nästan allt som har med mat att göra
... det aldrig är någon som ger mig en kram
... inte ha en slant över till något kul med lilla A
... bara shoppa second hand kläder och skor (bortsett från trosorna från KappAhl)
... jag vet att jag kommer att skjuta fram fönsterrenoveringen ännu ett år, minst
... det inte finns någonstans att gå ut för att träffa folk i den här hålan
... ja, precis allt egentligen, när jag riktigt tänker efter.
Men allra, allra mest trött är jag på att vara ensam. Fy, vad jag är trött på det :o( Orka vara glad ...
... hela tiden känna att tiden inte räcker till för allt jag vill få gjort
... garnet alltid tar slut när det är bara fyra maskor kvar
... jag fortfarande har tillräckligt god syn för att se att jag blivit både gråhårig och skrynklig
... jag inte har energi nog för att bry mig om hur jag ser ut (och det finns ju ingen som bryr sig om att jag inte bryr mig)
... försöka vara kreativ i köket när det ändå finns E621 i nästan allt som har med mat att göra
... det aldrig är någon som ger mig en kram
... inte ha en slant över till något kul med lilla A
... bara shoppa second hand kläder och skor (bortsett från trosorna från KappAhl)
... jag vet att jag kommer att skjuta fram fönsterrenoveringen ännu ett år, minst
... det inte finns någonstans att gå ut för att träffa folk i den här hålan
... ja, precis allt egentligen, när jag riktigt tänker efter.
Men allra, allra mest trött är jag på att vara ensam. Fy, vad jag är trött på det :o( Orka vara glad ...
God almighty, save us from Viagra
GAAAAAAAAAH!!! JAG FÅR snart spel på all denna spam som likt en digital tsunamivåg väller in i min mejlbox. Allra mest irriterande är det att 99,9 % av denna smörja är försök att få mig att köpa Viagra. Viagra..? Vad i helskotta ska jag med Viagra till???
Jag stängde av datorn vid midnatt igår och slog på den klockan åtta på morgonen idag. Under dessa åtta timmar har det vällt in 163 skräpmeddelanden. Ett ... hundra ... sextio ... tre stycken! Det blir ett snitt på tjugo i timmen, närmare 500 på ett dygn. Jamen, hallå där, det är ju inte klokt!!!
*himlar med ögonen*
Samtidigt oreras det i tid och otid om hur mycket dyrbar energi som går till spillo av att hålla internet up and running. Tror jag det, när sajberspejs svämmar över av sånt här ”rymdskrot”! Digital nedskräpning borde bötesbeläggas, på samma sätt som det är förbjudet att så mycket som spotta på gatorna i Singapore. Och detta förbud skulle för mitt vidkommande framför allt utfärdas för all denna potenspost.
*ser en ny tanke födas*
Nej, för sjutton, nu vet jag! Det är förstås den receptfria försäljningen av Viagra (och alla motsvarande generiska preparat, förstås) som borde förbjudas! Är det inte tillåtet att sälja skiten torde det inte vara mycket värt att marknadsföra smörjan heller? Och hörni, fullt fräs i timmar, det är väl ändå groteskt onaturligt..? Personligen blir jag trött bara av att tänka på det.
Jag stängde av datorn vid midnatt igår och slog på den klockan åtta på morgonen idag. Under dessa åtta timmar har det vällt in 163 skräpmeddelanden. Ett ... hundra ... sextio ... tre stycken! Det blir ett snitt på tjugo i timmen, närmare 500 på ett dygn. Jamen, hallå där, det är ju inte klokt!!!
*himlar med ögonen*
Samtidigt oreras det i tid och otid om hur mycket dyrbar energi som går till spillo av att hålla internet up and running. Tror jag det, när sajberspejs svämmar över av sånt här ”rymdskrot”! Digital nedskräpning borde bötesbeläggas, på samma sätt som det är förbjudet att så mycket som spotta på gatorna i Singapore. Och detta förbud skulle för mitt vidkommande framför allt utfärdas för all denna potenspost.
*ser en ny tanke födas*
Nej, för sjutton, nu vet jag! Det är förstås den receptfria försäljningen av Viagra (och alla motsvarande generiska preparat, förstås) som borde förbjudas! Är det inte tillåtet att sälja skiten torde det inte vara mycket värt att marknadsföra smörjan heller? Och hörni, fullt fräs i timmar, det är väl ändå groteskt onaturligt..? Personligen blir jag trött bara av att tänka på det.
fredag 16 april 2010
Riggad för sommar'n!
INTE FAN DÖK han upp, Richard. Ingen annan bra å ha-karl heller :o(
*suckar*
Som vanligt har man alltså fått reda sig själv, och även denna gång överlevt eländet. Faktum är, att när jag väl fick upp farten släpade jag t.o.m. fram grovsugaren och dammsög igenom Röda Faran. Det har nog inte hänt på ... *tänker och räknar på fingrarna* ... tre år eller något i den stilen. Men vafan, när det gäller bilar ska man inte gå till överdrift ;o)
Närsom jag kröp omkring där på gården och flyttade mig från däck till däck upptäckte jag något som fick mitt blod att isas i ådrorna. Samtliga fyra gummisaker (damasker tror jag de heter ”på riktigt”) som ska sitta runt kolven som går genom stötdämparen har liksom självdestruerat, vilket f.ö. var den egentliga orsaken till den oplanerade bilstädningen. Inte skulle jag täckas lämna in skrället på verkstad så som hon såg ut! (Lite vax skulle inte heller slå hål i sidan ...)
Efter en stunds hyperventilerande och en hjärtsnörpsframkallande vision av hundralappar stillsamt fladdrande iväg mot solnedgången lyfte jag luren och ringde Bil-Jocke. Enligt densamme är det inte någon som helst panik – faktiskt inte ens nödvändigt – att åtgärda gummigrejerna. Så länge det inte läcker olja är det ingen fara på taket, sa han.
*andas igen för första gången på en kvart*
Meeeh ... då undrar ju en praktiskt lagd och tänkande kvinna: Varför sätter man dit såna där veckade gummigrunkor överhuvudtaget, om det nu är så att de ändå inte behövs..?
*fattar nada*
*suckar*
Som vanligt har man alltså fått reda sig själv, och även denna gång överlevt eländet. Faktum är, att när jag väl fick upp farten släpade jag t.o.m. fram grovsugaren och dammsög igenom Röda Faran. Det har nog inte hänt på ... *tänker och räknar på fingrarna* ... tre år eller något i den stilen. Men vafan, när det gäller bilar ska man inte gå till överdrift ;o)
Närsom jag kröp omkring där på gården och flyttade mig från däck till däck upptäckte jag något som fick mitt blod att isas i ådrorna. Samtliga fyra gummisaker (damasker tror jag de heter ”på riktigt”) som ska sitta runt kolven som går genom stötdämparen har liksom självdestruerat, vilket f.ö. var den egentliga orsaken till den oplanerade bilstädningen. Inte skulle jag täckas lämna in skrället på verkstad så som hon såg ut! (Lite vax skulle inte heller slå hål i sidan ...)
Efter en stunds hyperventilerande och en hjärtsnörpsframkallande vision av hundralappar stillsamt fladdrande iväg mot solnedgången lyfte jag luren och ringde Bil-Jocke. Enligt densamme är det inte någon som helst panik – faktiskt inte ens nödvändigt – att åtgärda gummigrejerna. Så länge det inte läcker olja är det ingen fara på taket, sa han.
*andas igen för första gången på en kvart*
Meeeh ... då undrar ju en praktiskt lagd och tänkande kvinna: Varför sätter man dit såna där veckade gummigrunkor överhuvudtaget, om det nu är så att de ändå inte behövs..?
*fattar nada*
Det är dags nu, däckdags
OM DET INTE kommer några fler inlägg efter det här kan det finnas fler orsaker:
a) domkraften pajade och jag blev under bilen
b) jag hoppade på fälgkorset för att få upp en tjurig bult, föll och bröt lårbenet
c) ryggen gick av när jag kom till däck nummer 4
d) Richard Gere dök upp, bytte däcken åt mig och bjöd ut mig på middag. I New York.
*överväger allvarligt att övergå till såna där allvädersdäck*
a) domkraften pajade och jag blev under bilen
b) jag hoppade på fälgkorset för att få upp en tjurig bult, föll och bröt lårbenet
c) ryggen gick av när jag kom till däck nummer 4
d) Richard Gere dök upp, bytte däcken åt mig och bjöd ut mig på middag. I New York.
*överväger allvarligt att övergå till såna där allvädersdäck*
Virka, virka, virka ... kudde med mormorsrutor och blommor
ÄNTLIGEN ÄR DEN färdig, kudden som ska bli en present åt hm-hm som fyllde hm-hm igår. Formatet på överdraget är c. 47x47 cm. Innerkudden är dunfylld och 50x50 cm, så den är alltså lite större för att kudden ska bli så där bullig som åtminstone jag vill ha den.
Baksidan, av stadigt bomullstyg, är delad på mitten och knäpps med tre knappar. För att slippa sy knapphål i tyget (som jag aldrig blivit bra på) krokade jag en remsa lika lång som kudden är bred och avslutade med ett virkat varv för att göra tre knäppningsöglor.
Hoppas nu bara att mottagaren kommer att gilla presenten. Fast med mina gåvor är det så att de alltid ges med det förbehåll att jag absolut inte tar illa upp om de av någon orsak vandrar vidare. Bara för att jag är nöjd med något betyder det inte per automatik att andra är det. ”Varan ska vandra”, sa alltid min mamma. Det håller jag fullständigt med om, och har själv inga som helst betänkligheter när det gäller att göra mig av med saker jag inte tycker om :o)
[tags: crochet, cushion, granny squares, flower, multicolor, colorful]
Baksidan, av stadigt bomullstyg, är delad på mitten och knäpps med tre knappar. För att slippa sy knapphål i tyget (som jag aldrig blivit bra på) krokade jag en remsa lika lång som kudden är bred och avslutade med ett virkat varv för att göra tre knäppningsöglor.
Hoppas nu bara att mottagaren kommer att gilla presenten. Fast med mina gåvor är det så att de alltid ges med det förbehåll att jag absolut inte tar illa upp om de av någon orsak vandrar vidare. Bara för att jag är nöjd med något betyder det inte per automatik att andra är det. ”Varan ska vandra”, sa alltid min mamma. Det håller jag fullständigt med om, och har själv inga som helst betänkligheter när det gäller att göra mig av med saker jag inte tycker om :o)
[tags: crochet, cushion, granny squares, flower, multicolor, colorful]
Fika för flinka fingrar
GAMLA, HEDERLIGA SYJUNTOR i alla ära, men det jag vill ha i Mariehamn är ett hantverkscafé. Tänk vilken möjlighet ett sånt skulle betyda för människor som delar ens intresse för handens skaparkraft! Hantverkandet per se är ju i många fall en väldigt ensam syssla. Man sitter i sin verkstad, ateljé eller studio och träffar just ingen annan, och möjligheten att utbyta tips, idéer och rakt av vara social är liksom borta. Gone. Non-existent.
Den här idén finns i många större städer och jag tror definitivt att det skulle funka även i våra lilla stad. Kaffe, en smaskig tårtbit och prat och skratt med gamla och nya hantverksbekanta – hu, jag kan knappt hålla mig i skinnet av längtan ... Så snälla någon caféägare i stan, sätt igång!
*tänker till en sekund*
För så illa kan det väl inte vara att ingen annan än jag skulle välkomna ett sånt initiativ? Det kan det väl inte..?
Den här idén finns i många större städer och jag tror definitivt att det skulle funka även i våra lilla stad. Kaffe, en smaskig tårtbit och prat och skratt med gamla och nya hantverksbekanta – hu, jag kan knappt hålla mig i skinnet av längtan ... Så snälla någon caféägare i stan, sätt igång!
*tänker till en sekund*
För så illa kan det väl inte vara att ingen annan än jag skulle välkomna ett sånt initiativ? Det kan det väl inte..?
torsdag 15 april 2010
Elda bör man!
VALBORGSMÄSSOAFTONEN närmar sig med stormsteg. Märkligt så fort den kommer. Det var ju nyss jul, eller hur?
*förvirrad*
Nåväl, till Valborg ska man elda, det hör till våra hävdvunna traditioner. Så även hos oss här i ”Rucklet” ända sedan den första våren. Då lät jag metodiskt ett femtioårigt, vildvuxet buskage korallkornell gå sin skapare till mötes i lågorna i ett gammalt oljefat på gården. Faktum är att jag redan i ett par veckor hade smygeldat på kvällarna, men crescendo råkade lämpligt nog infalla lagom till valborgshelgen – och därmed var min framtida bana som civilt olydig utstakad, ångvältad och asfalterad. Inte får man ju elda mitt i stan!
Följande vår hade turen kommit till äppelträden. Har ni någon aning om hur mycket ris det blir när man beskär fyra femtioåriga fruktträd? Svaret är: mycket. Jättemycket. Men än en gång rullade jag fram mitt oljefat och tuttade på. Hälften av riset kördes bort med lastbil och sedan stod jag kväll efter kväll och eldade sakta men säkert undan resten. Och de allra sista pinnarna blev lågornas rov på valborgsmässoaftonen.
Året därpå hade jag av någon anledning fått lite kalla fötter, för det är ju trots allt eldningsförbud i stan. Planen var därför att hålla lite lägre profil, så jag inskränkte mig till torra barr, småkvistar och kottar i tunnan. Det var vid detta tillfälle jag konstaterade att fuktiga barr inte lämpar sig för eldning, i alla fall inte i lönndom. Det bolmar. En enda hink barr åstadkommer ett rökmoln som snudd på får Hiroshima att blekna. Men inte tusan kom brandkåren ylande för det.
Ifjol hade jag gallrat ur syrenhäcken och föryngrat en stor forsythia – och så förstås den vanliga kompotten med kottar och barr. Eftersom jag med bravur tränat in min barreldningsteknik året före blev det en rätt lagom brasa, och medan elden falnade i tunnan spelade vi kubb och drack vin tills solen gick ner och det blev för kallt för att vistas utomhus. Inte heller denna gång kom det någon stegbil insladdande på gården.
I år är det snudd på katastrof, för jag har nästan ingenting att elda. Det är nämligen så att Herr K var på besök med sin släpvagn häromdagen, så mina prydligt staplade hägghögar är ett minne blott. Men lite kottar och barr ska jag nog lyckas gneta ihop! Oljefatet får däremot vila den här gången. Nytt för året blir eldning i den gamla tvättgryta av gjutjärn som jag med berömvärd framsynthet sparade när tvättstugan revs för renovering.
Den här gången blir det således premiär för en helt laglig valborgsbrasa, för grilla det får man, till och med i stan. Och jag kan väl knappast bötfällas för att jag inte har råd att hålla mig med en dyr klotgrill utan är tvungen att elda i en gammal gryta..?
*ler hult och oskyldigt*
PS. Tidigare år har jag faktiskt lagt ut en dimridå medelst ett galler och en korvlänk bredvid oljefatet. Bara om utifall att. Såvitt jag vet står det ingenting i Mariehamns ordningsstadgar om något maxformat på grillar; ett oljefat kan tyckas lite stort, men vem är det som har rätt att avgöra att det är för stort..? Eller att det tar cirka två veckor att få till en lämplig glödbädd ;o)
*förvirrad*
Nåväl, till Valborg ska man elda, det hör till våra hävdvunna traditioner. Så även hos oss här i ”Rucklet” ända sedan den första våren. Då lät jag metodiskt ett femtioårigt, vildvuxet buskage korallkornell gå sin skapare till mötes i lågorna i ett gammalt oljefat på gården. Faktum är att jag redan i ett par veckor hade smygeldat på kvällarna, men crescendo råkade lämpligt nog infalla lagom till valborgshelgen – och därmed var min framtida bana som civilt olydig utstakad, ångvältad och asfalterad. Inte får man ju elda mitt i stan!
Följande vår hade turen kommit till äppelträden. Har ni någon aning om hur mycket ris det blir när man beskär fyra femtioåriga fruktträd? Svaret är: mycket. Jättemycket. Men än en gång rullade jag fram mitt oljefat och tuttade på. Hälften av riset kördes bort med lastbil och sedan stod jag kväll efter kväll och eldade sakta men säkert undan resten. Och de allra sista pinnarna blev lågornas rov på valborgsmässoaftonen.
Året därpå hade jag av någon anledning fått lite kalla fötter, för det är ju trots allt eldningsförbud i stan. Planen var därför att hålla lite lägre profil, så jag inskränkte mig till torra barr, småkvistar och kottar i tunnan. Det var vid detta tillfälle jag konstaterade att fuktiga barr inte lämpar sig för eldning, i alla fall inte i lönndom. Det bolmar. En enda hink barr åstadkommer ett rökmoln som snudd på får Hiroshima att blekna. Men inte tusan kom brandkåren ylande för det.
Ifjol hade jag gallrat ur syrenhäcken och föryngrat en stor forsythia – och så förstås den vanliga kompotten med kottar och barr. Eftersom jag med bravur tränat in min barreldningsteknik året före blev det en rätt lagom brasa, och medan elden falnade i tunnan spelade vi kubb och drack vin tills solen gick ner och det blev för kallt för att vistas utomhus. Inte heller denna gång kom det någon stegbil insladdande på gården.
I år är det snudd på katastrof, för jag har nästan ingenting att elda. Det är nämligen så att Herr K var på besök med sin släpvagn häromdagen, så mina prydligt staplade hägghögar är ett minne blott. Men lite kottar och barr ska jag nog lyckas gneta ihop! Oljefatet får däremot vila den här gången. Nytt för året blir eldning i den gamla tvättgryta av gjutjärn som jag med berömvärd framsynthet sparade när tvättstugan revs för renovering.
Den här gången blir det således premiär för en helt laglig valborgsbrasa, för grilla det får man, till och med i stan. Och jag kan väl knappast bötfällas för att jag inte har råd att hålla mig med en dyr klotgrill utan är tvungen att elda i en gammal gryta..?
*ler hult och oskyldigt*
PS. Tidigare år har jag faktiskt lagt ut en dimridå medelst ett galler och en korvlänk bredvid oljefatet. Bara om utifall att. Såvitt jag vet står det ingenting i Mariehamns ordningsstadgar om något maxformat på grillar; ett oljefat kan tyckas lite stort, men vem är det som har rätt att avgöra att det är för stort..? Eller att det tar cirka två veckor att få till en lämplig glödbädd ;o)
Virka, virka, virka ... luftiga blommor
NATURLIGTVIS HAR JAG inte kunnat sitta overksam efter att den sista maskan på väskan var klar. Inspirerad av mina nya japanska böcker har jag satt igång med något som jag t.v. inte vet vad det blir när det blir färdigt. En halsduk? En gardinkappa..? Eller kanske rentav något i klädväg? Ja, inte vet jag, jag bara hittade på det här mönstret och sen får vi se vad det blir i slutändan :o)
Det här är ett utmärkt projekt när stumparna med restgarn börjar bli överväldigande många! Det går nämligen inte åt många meter garn till varje enskild blomma.
[tags: crochet, flower, multicolor, colorful, garland, scarf]
Det här är ett utmärkt projekt när stumparna med restgarn börjar bli överväldigande många! Det går nämligen inte åt många meter garn till varje enskild blomma.
[tags: crochet, flower, multicolor, colorful, garland, scarf]
Virka, virka, virka ... randig väska #2
SÅ HÄR BLEV den, den senaste randiga väskan. I jämförelse med den förra har den här en oval botten, enfärgade handtag och blixtlåsstängning, och som synes är färgskalan en helt annan. Fodret är svart och blixtlåset rött.
Jag har ännu inte bestämt mig för om den ska få någon ytterligare dekoration eller om den ska anses vara färdig i det här utförandet. Vad tycker ni?
[tags: crochet, bag, tote, stripes, strap, multicolor, colorful]
Jag har ännu inte bestämt mig för om den ska få någon ytterligare dekoration eller om den ska anses vara färdig i det här utförandet. Vad tycker ni?
[tags: crochet, bag, tote, stripes, strap, multicolor, colorful]
onsdag 14 april 2010
Det våras för ... flugorna
Kommentarer överflödiga, eller hur? Vågar man sig upp på kallvinden möts man av ett högljutt surr. Det är ljudet av hundratals – kanske rentav tusentals – flugor som håller på att begå självmord i det gassiga söderfönstret. Snart dags att ta fram sopborste och skyffel och ta vara på liken :o)
Smått & gott
DET VERKAR SOM om personalen på posten här på Åland inte är läskunnig. Idag blev jag för jag vet inte hur mångte gången tvungen att fara och hämta ett paket från tullen, trots att innehållet inte är förtullningspliktigt och varuvärdet understiger gränsen för när man måste betala moms. Både innehåll och värde dessutom klart och tydligt deklarerade på försändelsens utsida!
*avgrundsdjup suck*
Det som kom var 400 gram Miyukipärlor som jag köpt från Texas, USA via Etsy; åtta små påsar à 50 g. Här på bilden ligger de på en rund bricka av orange melamin, som jag fyndade för 1 euro på loppisshoppen Bettans Bod på vägen hem. Ett par fina, svarta, oanvända Reebok träningsskor fick jag också på samma ställe för 12 euro. Kanonfynd, eftersom mina ”pågående” Nike börjar sjunga på sista versen efter tre års flitig användning. Dem har jag f.ö. köpt på samma ställe för ungefär samma peng.
Men nu har jag inte tid att sitta här och häcka! Jag måste sätta igång med bärremmarna till min andra virkade väska, som blev färdig imorse. Den här gången tänker jag kroka remmarna istället för att virka. Krokning blir mindre elastiskt och det är ju en kvalitet av eftersträva när det gäller remmar :o)
*avgrundsdjup suck*
Det som kom var 400 gram Miyukipärlor som jag köpt från Texas, USA via Etsy; åtta små påsar à 50 g. Här på bilden ligger de på en rund bricka av orange melamin, som jag fyndade för 1 euro på loppisshoppen Bettans Bod på vägen hem. Ett par fina, svarta, oanvända Reebok träningsskor fick jag också på samma ställe för 12 euro. Kanonfynd, eftersom mina ”pågående” Nike börjar sjunga på sista versen efter tre års flitig användning. Dem har jag f.ö. köpt på samma ställe för ungefär samma peng.
Men nu har jag inte tid att sitta här och häcka! Jag måste sätta igång med bärremmarna till min andra virkade väska, som blev färdig imorse. Den här gången tänker jag kroka remmarna istället för att virka. Krokning blir mindre elastiskt och det är ju en kvalitet av eftersträva när det gäller remmar :o)
tisdag 13 april 2010
Vår ute, vår inne
JA, JÄDRAR, NU är den verkligen på gång, våren. I trädgården har på ett par dagar krokusarna äntligen tittat upp. Ja, vissa har till och med slagit ut:
Och i mitt badrum hängde det en kille och läste ett gammalt nummer av ”Äntligen hemma”.
Men efter en stund blev han visst irriterad på mitt fotograferande och kastade sig ner på golvet för att göra processen kort med mig. Dessvärre var han inte så bred mellan axlarna, kanske tre, fyra millimeter eller så, och då hjälper det inte mycket med åtta ben istället för två. Mig skrämde han i alla fall inte.
Och i mitt badrum hängde det en kille och läste ett gammalt nummer av ”Äntligen hemma”.
Men efter en stund blev han visst irriterad på mitt fotograferande och kastade sig ner på golvet för att göra processen kort med mig. Dessvärre var han inte så bred mellan axlarna, kanske tre, fyra millimeter eller så, och då hjälper det inte mycket med åtta ben istället för två. Mig skrämde han i alla fall inte.
Ett litet brunt paket
YES! IDAG KOM paketet från Japan med böckerna jag köpt via Etsy. De är verkligen härliga även om språket är obegripligt. Det värsta är väl att de knappast kommer att lägga sordin på min rådande virkoholism, snarare motsatsen. Vad värre är, det börjar sina i garnlådorna! Snart, väldigt snart, är det dags att lägga in order om påfyllning från Tyskland igen.
Idag tog jag också ut min randiga kompis i solen för lite fotografering nere vid den ena av våra hamnar. De klara färgerna kommer definitivt bättre till sin rätt i naturligt ljus.
[tags: crochet, bag, tote, stripes, strap, multicolor, colorful]
Idag tog jag också ut min randiga kompis i solen för lite fotografering nere vid den ena av våra hamnar. De klara färgerna kommer definitivt bättre till sin rätt i naturligt ljus.
[tags: crochet, bag, tote, stripes, strap, multicolor, colorful]
MÖNSTER > Virkad hexagon från Attic24
DET KANSKE ÄR någon av er som funderat på hur man virkar hexagonerna jag använt för att göra väskan i ett tidigare inlägg? Jag har nu fått kontakt med Lucy med bloggen Attic24 och fått tillstånd att översätta hennes beskrivning till svenska och att låna hennes fantastiskt fina bilder.
Lucys hexagoner är virkade med en 4 mm nål och som synes nedan blir den färdiga hexagonen då ungefär lika stor som en handflata. Varje rak sida mäter 6 cm och diametern mellan spetsarna är c. 11 cm. Beskrivningen förutsätter att du redan känner till de grundläggande maskorna i virkning.
Börja med att lägga upp 4 lm och sammanfoga dem till en ring. Hålet i ringens mitt kommer att vara rätt litet, men det är genom detta du måste virka det första varvet. Töj lite med fingrarna om det behövs.
VARV 1:
3 lm (= 1 st) och därefter 11 st i ringen. Slut varvet med en sm genom den 3:e av de första 3 lm. Tag av garnet, men lämna tillräckligt för att kunna göra en knut. Nu borde du ha en liten hjulformad cirkel med 12 m/”ekrar”.
Ta en ny färg för varv 2. Knyt ihop det med ändan från förra varvet och låt garnstumparna följa med i den fortsatta virkningen så slipper du fästa trådar.
Dra det nya garnet till framsidan genom en av st. Du virkar i maskorna på det här varvet, inte i mellanrummet mellan ”ekrarna”. På det här varvet virkas ”bubblor”, vilket innebär att du virkar 2 ofullständiga st i samma maska och förenar dem på slutet genom att dra garnet genom alla öglor.
Så här görs en ”bubbla”:
1 omsl, stick nålen genom följande m, 1 omsl, dra garnet genom m (= 3 öglor på nålen), 1 omsl och dra garnet genom 2 öglor (= 2 öglor på nålen). Fortsätt med 1 omsl och stick nålen genom samma m en gång till, 1 omsl och dra garnet genom m (= 4 öglor på nålen), 1 omsl och dra garnet genom 2 öglor (= 3 öglor på nålen), 1 omsl och dra garnet genom återstående 3 öglor.
VARV 2:
2 lm, 1 st i samma m. 1 lm. Virka i följande m en ”bubbla” enligt beskrivningen ovan och därefter 1 lm. Upprepa ytterligare 10 gånger varvet ut tills du har totalt 12 ”bubblor”. Slut varvet med en sm genom den 2:a av de första 2 lm och tag av garnet.
Då fortsätter vi med varv 3 och stolpgrupper. Nu virkar du i mellanrummen mellan ”bubblorna”.
VARV 3:
Ta en ny färg, knyt ihop med med stumpen från föregående varv och dra fram en ögla mellan två ”bubblor”. 3 lm (= 1 st), 2 st i samma mellanrum och 1 lm. Virka 3 st i följande mellanrum, 1 lm. Upprepa ytterligare 10 gånger varvet ut tills du har totalt 12 stolpgrupper. Slut varvet med en sm genom den 3:e av de första 3 lm och tag av garnet.
VARV 4; lm-varv:
Ta en ny färg och fäst som tidigare. Dra upp en ögla mellan stolpgrupperna på föregående varv. 3 lm och därefter en sm i mellanrummet mellan stolpgrupperna; detta förankrar lm-kedjan vid arbetet. Fortsätt varvet ut att virka 3 lm och 1 sm i följande mellanrum. Slut varvet med en sm genom den första lm du virkade. Ta inte av garnet, du kommer att använda samma färg på varv 5.
VARV 5:
Detta är det sista varvet och det som genererar den sexkantiga formen. Du fortsätter med samma färg som på föregående varv och virkar under de lm-kedjorna på förra varvet.
Börja med en sm under den närmaste lm-kedjan. 3 lm (= 1 st) och därefter 2 st runt samma kedja. 2 lm (dessa är spetsen i sexkantens första hörn) och 3 st runt samma lm-kedja. Det första hörnet är därmed klart och ska se ut som en grupp med 6 st med ett spetsigt hörn i mitten.
Fortsätt med 3 st runt följande lm-kedja. Detta är en enskild grupp och motsvarar en rak sida på sexkanten. Runt den 3:e lm-kedjan virkar du 3 st, 2 lm, 3st, vilket formar det andra hörnet.
Fortsätt varvet ut med en enskild grupp st runt varannan lm-kedja och 1 grupp + 2 lm + 1 grupp runt varannan. Varvet avslutas med en enskild grupp med 3 st och en sm runt den 3:e lm i början av varvet.
Det här blogginlägget finns i pdf-format.
A huge thank you to Lucy for letting me translate this simple but oh so beautiful pattern into Swedish and for allowing me to post her gorgeous pictures! Happy hooking!
[tags: crochet, hexagon, pattern, swedish, Attic24]
måndag 12 april 2010
En titt i min trädgård
VÅREN ÄR SOM bekant sen här på Åland i år, men sakta och försiktigt börjar saker och ting våga sig upp i ljuset. Snödropparna har ökat radikalt i antal, men ännu har jag inte sett skymten av några pärlhyacinter eller scillor. Än mindre några krokusar.
Tulpanerna i gräsmattan är väl en fem, sex centimeter på väg. De är väldigt, väldigt sena i år, men vad gör det? Blomningen kommer när den kommer och är alltid lika välkommen.
Och så tar vi en närstudie av min ”gräsmatta”, grön och fin av mossa. I år ger jag upp mina ansträngningar att försöka bli av med eländet. Mossa är mjuk och skön att gå på och växer sig inte knähög om den inte klipps.
I rabatterna är det öken fortfarande. Men, men, ser man på! Sticker det inte upp en liten pionpigg mitt i allt det grå? Svårt att fatta att denna lilla blekröda knopp ska bli en gigantisk planta med stora, tunga, vita blommor ... Naturen är fantastisk!
Tulpanerna i gräsmattan är väl en fem, sex centimeter på väg. De är väldigt, väldigt sena i år, men vad gör det? Blomningen kommer när den kommer och är alltid lika välkommen.
Och så tar vi en närstudie av min ”gräsmatta”, grön och fin av mossa. I år ger jag upp mina ansträngningar att försöka bli av med eländet. Mossa är mjuk och skön att gå på och växer sig inte knähög om den inte klipps.
I rabatterna är det öken fortfarande. Men, men, ser man på! Sticker det inte upp en liten pionpigg mitt i allt det grå? Svårt att fatta att denna lilla blekröda knopp ska bli en gigantisk planta med stora, tunga, vita blommor ... Naturen är fantastisk!
Motorsågsmassakern
OPERATION STUBBDESTRUKTION är slutförd och jag har skakat de sista sågspånen ur stövlar, hår och trosor. Hål är borrade i stamresterna och koncentrerad Round-up hälld däri, så nog vore det väl själva fan om den nedtagna häggen klarar av att komma igen efter denna behandling!
Här poserar min väninna fröken Husqvarna innan arbetet påbörjades.
Och här är resultatet av hennes vildsinta framfart med sitt vässade garnityr. De svarta prickarna är hålen som innehåller ogräsgift.
Efter detta väl utförda värv fick hon sätta tänderna i ett antal grenar också och kapa ner dem till lagom braskaminlängd. Till sin hjälp tog hon herr Sågbock. Honom snickrade jag ihop för flera år sedan, medan jag ägde en bostadstomt och ägnade mig åt mer avancerad skogshuggning. Eftersom det inte går att fara fram lika hej vilt i en färdig stadsträdgård står han nuförtiden mest och hänger.
Här poserar min väninna fröken Husqvarna innan arbetet påbörjades.
Och här är resultatet av hennes vildsinta framfart med sitt vässade garnityr. De svarta prickarna är hålen som innehåller ogräsgift.
Efter detta väl utförda värv fick hon sätta tänderna i ett antal grenar också och kapa ner dem till lagom braskaminlängd. Till sin hjälp tog hon herr Sågbock. Honom snickrade jag ihop för flera år sedan, medan jag ägde en bostadstomt och ägnade mig åt mer avancerad skogshuggning. Eftersom det inte går att fara fram lika hej vilt i en färdig stadsträdgård står han nuförtiden mest och hänger.
Dimman lättar
NÅ, ÄNTLIGEN EN dag utan tjocka och kyla! Solen skiner, småfåglarna gastar för allt vad tyget håller och det är uppehållsväder. Det råder således ett excellent utgångläge för att lyckliggöra omgivningen med lite glättig motorsågning!
På tal om det, så borde jag annonsera ut min bensindrivna modell till försäljning. Det hade jag totaaalt glömt bort. Detta illgröna monster och jag har aldrig blivit riktigt kontanta, eller så är det för mig som för farbror Melker i Saltkråkan; jag har helt enkelt inte den rätta knycken. Lilla fröken Husqvarna och jag är mera on speaking terms. Tystare är hon också, det lilla livet, i och med att hon är miljövänligt eldriven.
Nåväl, eftersom tanke och handling stundom är ett hos kvinnan tarvas här inget ytterligare funderande. På med trädgårdspaltorna och ut och röja!
På tal om det, så borde jag annonsera ut min bensindrivna modell till försäljning. Det hade jag totaaalt glömt bort. Detta illgröna monster och jag har aldrig blivit riktigt kontanta, eller så är det för mig som för farbror Melker i Saltkråkan; jag har helt enkelt inte den rätta knycken. Lilla fröken Husqvarna och jag är mera on speaking terms. Tystare är hon också, det lilla livet, i och med att hon är miljövänligt eldriven.
Nåväl, eftersom tanke och handling stundom är ett hos kvinnan tarvas här inget ytterligare funderande. På med trädgårdspaltorna och ut och röja!
söndag 11 april 2010
Ett riktigt snuskigt experiment
DET ÄR NÄSTAN så att jag inte kan förmå mig att berätta, men jag kan inte låta bli. Här i ”Rucklet” har nämligen under de sistlidna veckorna bedrivits ett experiment. Ett personhygieniskt sådant.
Det torde nu därmed vara vetenskapligt bevisat att klimakteriet kan medföra vissa fördelar! I mitt fall handlar det om fördelen med att bli en ”torris”. Bakgrunden till experimentet är att jag redan länge har tyckt att mitt hår inte blir smutsigt. Ja, ni vet, så där flottigt och fint som det brukar bli efter ett antal dagar.
Så jag bestämde mig för att med berått mod ta reda på hur länge det faktiskt kan gå mellan hårtvättarna, utan att jag upplever att håret känns som och ser ut att vara i behov av tvagning.
Igår gav jag upp. Då hade det gått ... håll i er nu ... två veckor. TVÅ! Och då var det inte på långa vägar något krisläge ännu. I rötterna lika o-fett som för fjorton dagar sedan, och en luktkontroll utförd av lilla A gav vid handen att det inte ens förelåg någon odör som signalerade tvättbehov. Makalöst ...
Men mer än två veckor kan jag inte förmå mig att fortsätta, så igår kväll blev det bastu och allmän uppskrubbning. Och även om fysiken medger låååånga intervall mellan tvättarna kommer jag faktiskt att vaska barret oftare än så, för någon äkta lortgris är jag ju inte.
Men visst är det skoj, att faktiskt, som omväxling, kunna hitta en fördel med att bli äldre? :oD
Det torde nu därmed vara vetenskapligt bevisat att klimakteriet kan medföra vissa fördelar! I mitt fall handlar det om fördelen med att bli en ”torris”. Bakgrunden till experimentet är att jag redan länge har tyckt att mitt hår inte blir smutsigt. Ja, ni vet, så där flottigt och fint som det brukar bli efter ett antal dagar.
Så jag bestämde mig för att med berått mod ta reda på hur länge det faktiskt kan gå mellan hårtvättarna, utan att jag upplever att håret känns som och ser ut att vara i behov av tvagning.
Igår gav jag upp. Då hade det gått ... håll i er nu ... två veckor. TVÅ! Och då var det inte på långa vägar något krisläge ännu. I rötterna lika o-fett som för fjorton dagar sedan, och en luktkontroll utförd av lilla A gav vid handen att det inte ens förelåg någon odör som signalerade tvättbehov. Makalöst ...
Men mer än två veckor kan jag inte förmå mig att fortsätta, så igår kväll blev det bastu och allmän uppskrubbning. Och även om fysiken medger låååånga intervall mellan tvättarna kommer jag faktiskt att vaska barret oftare än så, för någon äkta lortgris är jag ju inte.
Men visst är det skoj, att faktiskt, som omväxling, kunna hitta en fördel med att bli äldre? :oD
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
