Hjärtans kär

 


Det må vara att jag inte lyckats åstadkomma mycket minnesvärt här i livet, men det här har jag i alla fall lyckats bra med. Och nu är det som­marlov, för fulla muggar.

Om att lägga ännu ett år till handlingarna

HAR DET REDAN gått ett år..? Herreminje, så fort de passerar nuför­tiden! Inte känns det som det är ett år sedan Lilla A avslutade sjunde klass, men lik förbannat är det idag avslutning för åttonde. Och i van­lig, god ordning lär det bli en dyr dag för en stackars fattig mamma, eftersom den oskrivna regeln säger att här ska utdelas en dusör för varje berömligt vitsord på betyget. Men i min outsägliga visdom ser jag det som en ytterst klok investering för framtiden.

***
På gården har det tillkommit en liten klätterställning intill trappan upp till terrassen. Där ska vildkaprifol få klänga sig mot hittills oanade höj­der. Den återfinns ursprungligen ”på vågrätan” under gårdens jätte­lika cembratall (hur den nu hamnat där), utan att den tills vidare har hittat något att svinga sig upp i.

Den busenkla spaljén är gjord av sex meter kamstål (8 mm) kapat i tre bitar och några meter galvad tråd (2 mm).





Och så har jag krukat om en uppsjö sticklingar, som förhoppningsvis ska växa till sig och pryda terrasstrappan med rikligt med grönska och blomster under sommaren, som äntligen ser ut att börja på riktigt. Mycket lämpligt, för imorgon firar vi Ålands självstyrelsedag och vad är väl bättre i sammanhanget än ett strålande väder?



TRÄDGÅRDSNOTERING
Häromdagen nöp jag ett par toppskott av min ena fläderbuske och körde helt sonika ner dem i en av mina pallkragslådor. Först såg de ut att döden dö, men si på fan, nu har de piggnat i och verkar ha bestämt sig för att leva!

Två av totalt sex squashplantor är nu planterade i samma lådor. Jag vågar inte chansa och riskera livhanken på alla, om utifall att det skulle slå till och bli riktigt kallt någon natt. Och du, Gunilla, om du fortfarande är intresserad av en squash är det nu hög tid att komma in till stan och hämta! :o)

Igår planterade jag ut frilandsgurkorna som jag förkultiverat inne i Glas­palat­set och konstaterade att rödbetor, majrovor och sockerärtor har grott riktigt bra. Av spenaten syns däremot inte ett spår. Konstigt.

Om det här med priset på sill

DET ÄR INTE lätt att vara ambivalent, vela hit och dit och inte kunna bestämma sig. Och eftersom midsommarhelgen – sillens och snapsens förlovade högtid – är i antågande tänkte jag att det kunde vara på sin plats att visa hur tokigt det kan bli i en av Ålands största livsmedels­butiker när man inte riktigt vet hur man ska ha det.

Häromsistens skulle jag köpa en burk sill. Min vana trogen blundade jag för burkarna från Abba och Boy m.fl. och gick raka spåret till hyllan med kedjans eget ”lågprismärke”:



Jag hade redan plockat ner en burk sill i kryddsås i kundvagnen när blicken plötsligt fastnade på hyllkanten ovanför. Vafalls?! Sill av ”dyr­märket” Snaps 4 euro billigare per kilo!! Och skärgårdssillen dessutom, en av mina favoriter:



Bing, bång! ljöd stora varningsklockan i mitt huvud. Här är det fel så det skriker om det, tänkte jag, halade fram mobiltelefonen och knap­pa­de mig fram till miniräknaren. Sen studerade jag burkarna lite mer ingående.

Burken med sill i kryddsås för 2,55 euro uppgavs ha en vikt på 580 gram, varav ätbart innehåll 275 gram. Okej, lite matte då ...

(2,55 euro / 275 g nettovikt) × 1000 = 9,27 euro/kilo

Helt rätt. Så bra!

Över till ”dyrburken”. Den kostar 2,50 euro och väger 475 gram, men av det är endast 215 gram sill. Matte igen ...

(2,50 euro / 215 g nettovikt) × 1000 = 11,63 euro/kilo!!

Oj, oj, oj! Det är 6,37 euro mer per kilo än vad man anger på jäm­förelse­prislappen och 2,36 mer per kilo än ”billigsillen”. Inte bra. Inte bra alls. Rena lurendrejeriet, om man ska vara ärlig.

Nåväl, jag är ju inte den som är den, så jag stegade raskt fram till en i personalen, återvände med mitt sällskap till sillhyllan, förklarade peda­go­giskt den matematiska missen och föreslog att det skulle korrigeras med det snaraste.

”Det är inte vi som gör prislapparna på hyllorna”, blev svaret. ”Dom får vi från fastlandet.”

”Må så vara”, svarade jag, ”men för den skull kan det väl korrigeras..? Får jag föreslå att du gör din förman uppmärksam på hur tokigt det ligger till?”

Jodå, det skulle göras, det var självklart. Jaha, när då då? Till mid­som­mar­helgen 2013 kanske? För ännu igår, ett par veckor senare, var pris­märk­ning­en densamma.

Avslutningsvis kan vi säga så här: efter den här upptäckten litar jag in­te ett smack på de uppgivna jämförelsepriserna. Och har man det kna­pert är det tamigfan ett heltidsjobb bara att handla.

Bisfosfonatbaksmälla

DAGEN EFTER VECKOMEDICINEN – det är som att ha värsta bak­smäl­lan. Idag blir det därför bara en bukett åt alla er som gitter kom­ma och kika om jag skrivit eller fotograferat något nytt. Förhopp­nings­vis är det en bättre dag imorgon.



Morgonens lab var förresten en redig lista: fB-Gluk, U-Prot, U-Prot-fr, S-Prot-fr, S-Tryptas, P-TSH, P-A1At, P-Alb, P-Hapto, P-IgA, P-IgG, P-IgM och P-Oroso, varav merparten tas för att leta efter någon form av lurig, inflammatorisk process som skulle förklara min D-vitaminbrist och ny­upp­täckta osteoporos.

Det måste väl ändå tolkas som att behovet att helt öppet få sucka och himla med ögonen när jag befinner mig i samma rum har minskat lite grann? Och att den nästan synliga tankebubblan à la serietidning med texten: Hypokondrisk svid- och brännkärring kanske spricker? Det skulle vara förnämligt, för är det något jag har mycket svårt att fördra är det att be­handlas nedlåtande och som om jag vore mindre vetande.

Nyhetsbulletin från ett liv i laptoplöst limbo

JODÅ, NOG ÄR jag vid liv. Så lätt slipper ni mig inte! Men hu, så han­di­kappad man blir utan tillgång till sin digitala snuttefilt, laptoppen :o/ Och regnat har det gjort. Regnat och regnat och regnat. Och varit kallt. Svinkallt.

Trots det har jag lite positiva nyheter och den första är att det är ny fläkt på gång till datorn. Yihaa! Om ett par veckor kan jag kanske blog­ga som folk igen :o)

Nummer två är att omsider hörde herr endokrinologen faktiskt av sig; två dygn för sent och utan att be om ursäkt för förseningen, men dock. Så nu blir det mer provtagning imorgon. Fastande förstås, vad annars :o(

Och nummer tre är att jag till och med fått kontakt med ordnings­mak­ten nu! Dagens meddelande därifrån: Jag har suttit denna morgon och läst igenom och skall kontakta åklagaren för att få en genomgång så fort som möjligt. Återkommer. lovar dessutom gott.

Regnet och rusket har inte direkt inbjudit till trädgårdsarbete, så under veckoslutet fick det bli lite hantverk istället. Av garnskatten jag hittade ifjol somras återstår inte många gram, men med några meter juterep kan man göra någonting även av såna små rester:



Under veckoslutet hann jag också med att besöka ett par loppisar. Bäs­ta fyndet blev en burk s.k. skuggfärg till Glaspalatset för en (!) eu­ro. Äntligen blev solskyddet ordnat på riktigt och jag har kunnat haka ner de hemska nylongardinerna som hängt där ett år:



I Glaspalatset växer det fastän det varit mörkt och kallt några dagar. Några av tomatplantorna har satt blomknoppar, min sena fänkålssådd har börjat gro och ett helt flak med sticklingar väntar på att jag ska få tummen ur och plantera om:



Ute i trädgården blommar ramslöken för fullt nu! Det är därför hög tid för en tur till naturreservatet på Ramsholmen, för att där uppleva den riktiga blomningen. Men idag är det medicinera sköra benen-dag och jag är inte i form varken för bilkörning eller promenad.



Det jag är i form för är ryggläge, vilket kommer att intas per omgåen­de. Vi ses när vi råkas!