Lågbudgetlyx

MIN TIDIGARE INTENTION att varje dag försöka hitta något att va­ra tacksam för har kommit på skam den senaste tiden. Jag hoppas jag blir bättre på det i takt med att vintern lider mot sitt slut.

Fast igår insåg jag faktiskt hur tacksam jag borde vara över den lyx i vardagen det innebär att ha förmånen att kunna erbjuda sitt barn god, näringsriktig, vällagad mat och hälsosamt, hembakat bröd. Och med specialpris på lax blev vår enkla fredagsmiddag snudd på en fest­måltid!

Man behöver inte krångla till det. Vanlig mat blir minst lika läcker som de mest exotiska kompositioner med svindyra ingredienser, bara man lagar den med kärlek och omsorg.


Cirka 300 g laxfilé (för 2 pers), renskuren från sitt skinn, ungefär en tesked gott flingsalt, svartpeppar enligt smak, en nypa torkad dill och några citronskivor packas in i ett foliepaket. Det ska vara tillräckligt ”högt” för att torrskott kunna stå på botten av en kastrull med 2-3 cm sjudande vatten i ungefär 20 minuter (eller tills laxen är helt kokt).

Ett fluffigt, hemlagat potatismos smaksatt med torkad dill och persilja, al dente-kokta morotsslantar och några minitomater – voilà, en måltid som skulle få en näringsspecialist att gråta av lycka.


Och för fredagsmyys tarvas i detta hus inga chips, ostbågar eller an­nan av härdat fett drypande sk-t. Här gottar vi oss åt kvällsmackor på nygräddat bröd, så pass ljummet att smöret nästan smälter. Detta, mi­na vänner, går utanpå det mesta!

Sedan jag började baka på min granithäll har jag lärt mig att brödet måste snittas djupt, för det jäser upp som en värre ballong när man skuffar in det i ugnen.

Finns det liv finns det hopp

UNDER MIN RESA till Madeira i november plockade jag bland annat med mig några toppskott av en orangegul hibiskus. Gröna och frodiga var de, med stora blad, men så såg de inte ut någon vecka efter hem­komsten och många timmars resa i det nedkylda fraktutrymmet om­bord på flyget. Det gör de fortfarande inte:

Men titta, det spirar liv både ovan och under vattenytan! Minimala bladanlag visar sig och det börjar bildas sugrötter! Så Monkan, det blir kanske ett skott åt dig med tiden ändå, fast jag misströstat :o)

Än så är det långt till vår

NU HAR JAG fått nog av vintern, vet ni vad! Det börjar gå mig på ner­verna att dag ut och dag in vara förvisad till inomhussysslor, och lju­set återvänder så oändligt långsamt att jag blir prillig. En del dagar har jag rentav välkomnat den fallande snön, för då har snöskuffandet åtminstone gett mig en orsak till utomhusvistelse. Men nu räcker det. Ingen mer snö, tack!

Ännu skriver vi bara den 20 januari, så det är dessutom för tidigt att så och börja förgro sådant som ska ut i trädgård och växthus. Jag får nöja mig med att fingra på fröpåsarna och dagdrömma om den kom­mande odlingssäsongen. Och sen är jag jättenyfiken på hur de lök­växter jag grävde ner under hösten kommer att ta sig ut. Blev pla­ce­ringarna rätt eller blir jag tvungen att möblera om till hösten..?


Men, som sagt, för stunden är det bara drömmar som gäller – och hantverk. Igår blev det ett par sockor till åt lilla A. Skaften är stickade av ett läckert ylleblandgarn (75 % ull, 25 % polyamid), som är in­fär­gat så att det automatiskt uppstår ränder när man stickar. Nalle Mar­jaretki, färg Mustikka (blåbär), heter det och är från finska Novita.

RECEPT > Yoghurtkaka med pepparkakor och citrusmarmelad

EN CHEESECAKE, MEN ändå inte, det är vad det blev av vad jag hit­tade i skåpen igår: lite pepparkakor som blivit över efter jul, turkisk yoghurt och citrusmarmelad. Gott blev det, och magrare än riktig cheesecake.


Du behöver:
c. 250 g smulade pepparkakor
75 g smör eller margarin

3 ägg
400 g turkisk yoghurt
100 g citrus- eller apelsinmarmelad

Gör så här:
Sätt ugnen på 175° och klä botten på en form med löstagbar kant med bakplåtspapper.

Smält smöret och blanda det med pepparkakssmulorna. Bred ut smul­smeten i formen och platta till. Förgrädda i nedre delen av ugnen i 10 minuter.

Rör ihop de övriga ingredienserna till en jämn smet. Häll denna i for­men och fortsätta grädda i 40-50 minuter till, tills yoghurtblandningen har stelnat.

Låt kakan svalna innan du lossar på kantringen.

En blommig påse igen!

SNART ÄR DET vår. Väl? Nåja, hur som haver så har jag åstadkommit en till påsväska i en lite vårligare färgskala. Den dominerande färgen är naturlinne och dekoren två nyanser av rosa, naturvit, silvergrå, två milda blå toner och en ljust blågrön. Snodden som ska stänga väskan och fun­gera som bärrem återstår att göra.

Höjden är c. 21 cm och diametern c. 13 cm.

Den förra påsväskan jag gjorde kan du se HÄR.

Veckans Vanartiga Vers #40

En kokerska från Istanbul
av kärlek till föda är full.
Så långt är det gånget
att hon av nödtvånget
förlovat sig med en kastrull.

***
Denna limerick, och ytterligare 127 stycken, ingår i samlingen ”Limerickar att le åt”, som du kan ladda ner i sin helhet genom att klicka HÄR.

Tycker du att den här var kul och vill roa någon annan? Då är det bara att klicka på det lilla kuvertet med en pil på i slutet av inlägget och skicka iväg länken.

MÖNSTER > Söt liten blomma

CICI/BYRACKAN EFTERLYSTE EN beskrivning till de små, enkla blom­mor jag använt för att dekorera t.ex. den här påsväskan. Här kommer således en schematisk beskrivning för hur dessa görs. Håll till godo!

(Klicka på bilden så blir den större.)


För olika form på kronbladen kan man istället för kombinationen [4 lm - 1 st - 4 lm] virka [3 lm - 1 st - 3 lm] eller [4 lm - 1 dst - 4 lm] istället. Blommorna får då helt olika uttryck.

Vågrät väderlek

LÅNGTRÅKIGT BLIR DET åtminstone inte! Inte med de väderomslag som makterna bjuder på denna vinter. Gårdagens vykortsväder har idag fått stryka på foten för hård vind och horisontellt snöfall en mas­se. Läget är ypperligt för att stanna inomhus och ägna en del av da­gen åt att slut­föra den presentvirkning jag påbörjade igår: en gryt­lapp med älg­motiv.

Vem som ska få den? Nänä, det säger jag inte. Det ska ju bli en över­raskning!


Eller så gör jag som min dotter, som med åren utvecklats till en bok­mal av stora mått. Hon läser och läser och läser, och var i princip hela jullovet försvunnen i litteraturens magiska värld. Jättebra, tycker jag! Lär man sig att älska böcker behöver man aldrig vara ensam. Och vem vet, kanske lilla A följer i storasysters fotspår och doktorerar i litteraturvetenskap med tiden?