lördag 29 september 2012

Om att vara lyckligt lottad

 

Repa upp och göra om

UNDER VINTERN 2011 stickade jag en s.k. snood i helpatent av gar­net Fame Trend från Marks & Kattens. Det blev ett plagg som var­ken jag eller Lilla A i slutändan gillade att ha på oss, så nu har jag re­pat upp och stickat om.

En triangulär, rätstickad sjal har det istället blivit, som är jätteföljsam och mjuk att svepa om axlarna eller använda som halsduk. Om jag ska be­hålla eller sälja bort har jag ännu inte bestämt, det får tiden utvisa.





Igår slog jag förresten en signal till JO, och därmed har jag nu långt om länge fått reda på att FPA har tid på sig till 31.10 att till JO leverera ett nytt utlåtande angående de märkligt beräknade bostadsbidragen. Spännande fortsättning följer således.

Igår ringde jag också till medicinska remissmottagningen, eftersom det gått en kort månad sedan jag fick löfte om att få tid till borreliaproffs utan att jag ens fått någon kallelse. Jomen hejsan, remissen var märkt med prioritet ”normal”, så det vete fåglarna hur länge jag fått vänta om jag inte tagit kontakt själv. Men nu har jag tid den 18.10 och har blivit ombedd att reservera en och en halv timme för besöket, ef­tersom det sannolikt kommer att göras en lumbalpunktion.

fredag 28 september 2012

Saker händer alltsomoftast av en anledning

DENNA MORGON HAR till lejonparten gått åt till att försöka klura ut varför min internetanslutning plötsligt var nonexistent. Kontakter hit, kablage dit och konfigurationer å dator visade sig resultatlösa, någon uppkoppling till omvärlden lyckades jag inte få.

Under problemlösningen var jag bl.a. tvungen att leta fram en ut­ran­gerad telefonsladd för att testa koppling direkt mellan telefonjack och dator, eftersom felet ju kunde sitta i min trådlösa ADSL-router. Det gjorde det inte. Men som en biprodukt av detta rotande efter lämplig kabel fann jag någonting annat: det spårlöst försvunna ka­me­ra­sta­ti­vet!

Det konstiga är, att fyndplatsen hade jag redan för flera dagar sedan genomsökt och noggrant dessutom. Något stativ fanns där inte då, det kan jag sätta kameran i pant på. Så är det möjligen jag själv som har kontaktproblem, med verkligheten..? Eller har någon annan än jag lagt stativet på detta ologiska ställe? Men i så fall vem?? Man kan bli mörkrädd för mindre.



På tal om verklighetskontakter och mörkerrädsla ska det bli himla spän­nande att se hur försäkringsbolaget Aktia tänker lösa följande nyfödda situation:

I april i år gafflade jag i det oändliga med dem om för hur lång tid och på vilket vis jag skulle beviljas premiebefrielse på den privata pen­sions­försäkring jag har sedan urminnes tider (men inte kunnat spara något på under en halv evighet). Vad gäller tidsrymden kom vi aldrig över­ens och när det väl meddelades att den premiebefrielse de gick med på att jag hade rätt till inte skulle appliceras på den faktiska tiden för min arbetsoförmåga, utan först under följande premieperiod (dvs 2013), tja, då kände jag att det var dags för en time out.

Sedan i tisdags har jag ett rykande färskt läkarintyg, som än en gång verifierar att jag är arbetsoförmögen med öppet slutdatum. Detta pos­tade jag igår till Aktia för att än en gång begära premiebefrielse. Och därmed infinner sig den stora frågan: ska jag nu få dubbel sådan, ef­tersom jag enligt deras hävdvunna sätt att bevilja befrielse redan är premiebefriad 2013???

Denna retoriska fråga är förstås ställd drypande av ironi, för det är ställt utom alla tvivel att det de gjorde i april inte är korrekt. Men, som sagt, nu ska det bli kul att se hur de tänker lösa knuten de knåpat ihop. Att den här biten av Aktias verksamhet numera ägs av Alandia-Bolagen kryddar självfallet upp anrättningen lite extra, eftersom vi numera är nog så införstådda med det bolagets policy: ”Allt åt oss, inget eller åtminstone så lite som möjligt åt våra kunder”.

Noteras bör även att jag knappt hann skriva ”Aktia” här på bloggen igår förrän jag tidigt imorse noterar ett besök från deras IP-adress. Makalöst, som vanligt.

torsdag 27 september 2012

Lång slang, jäkla tryck och finfint sprut

LÅT MIG PRESENTERA min nya bästis: Gardena Classic tryckspruta med en volym på 5 liter och ett tryck på 3 bar. Förintelsen av de vita flygarna har börjat.


Det kan tyckas märkligt att sätta igång med skadedjursbekämpning vid den här tiden på året, men eftersom jag har mängder med pelargoner och citrusplantor som ska inomhus till vintern vill jag vara säker på att jag inte bär in en massa ohyra.

Brev till Pensions-Alandia, Besvärsnämnden för social trygghet och den här gången även Aktia, plus en mängd kopior av det ena och det and­ra till respektive mottagare, har annars tagit hela min dag i anspråk. Och efter väl förrättat värv har jag nu bestämt mig. Tar inte Pensions-Alandia reson i och med det idag tillhandahållna, nya läkarintyget, ja, då får det bli polisanmälan.

Efter snart fyra års tjafsande med besvärsnämnder hit och be­svärs­nämn­der dit får det räcka nu. Dessutom har jag vid det här laget sam­lat ihop sådana mängder med dokumentation som verifierar deras inkompetens och lagstridiga handläggning att det inte längre är något att hymla om. Nej, min själ! Ont ska med ont fördrivas.

Dessbättre verkar det som Social- och hälsovårdsministeriet är inne på samma linje, hur osannolikt det än kan te sig. Klicka HÄR och låt er förundras. Passa samtidigt på att underteckna namninsamlingen, tack.

onsdag 26 september 2012

Det rör på sig, åt lite olika håll

DET ÄR MÖRKT nu. Ovanför stan ligger ett tätslutande lock av jämn­grå moln. Regnet skvalar och omintetgör alla eventuella planer på höst­sysslor i trädgården, så det var ju en salig tur att jag kom mig för att plocka de sista amerikanska blåbären för säsongen redan igår. Det här har varit första året som mina två buskar, nu med fyra år här på gården, givit en skörd att tala om. Flera liter.


Det är inte mycket kvar av blomsterfägring nu, så här i slutet av sep­tem­ber, men mina egendrivna fuchsior fortsätter envist att blomma och blomma. Tänk, att jag lyckats få tre så här fina plantor av de pyttesmå sticklingar jag fick ifjol sensomras! Ännu i december 2011 var de så an­språkslösa till formatet att jag inte hyste mycket hopp om deras över­levnad.


Och på tal om mörker: jag börjar alltmer misstänka en regelrätt mörk­läggning av det faktum att FPA inte beräknar de allmänna bo­stads­bi­dragen i enlighet med lagen.

Jag har nu vid tre tillfällen – 1 augusti, 30 augusti och 21 september – ställt JO frågan hur det går med mitt klagomål från den 10 januari. Ing­en av gångerna har jag fått något svar.

Efter beskedet jag fick strax före midsommar, att de inte var nöjda med den s.k. förklaring FPA inkommit med och att en grundligare ut­red­ning skulle göras, är det som hela ämbetet försvunnit ut i om­lopps­bana runt en avlägsen pla­net. Icke-kommunikationen är total. Fast de befinner sig kanske i ra­dio­skugga..? Eller så snackar vi tidernas värsta cover up. Ho vet.

Det jag däremot vet är att bloggen haft celebert besök idag. Från Fin­lands finansministerium, gubevars!


Och det de kommit för att titta på är intressant: det som står att läsa under etiketten "Hälsa - papperskrig". Plus att de surfat vidare till namninsamlingen mot försäkringsdiktaturen i Finland.


Det ni! Det är ju inte utan att jag börjar undra om det eventuellt börjar gunga lite bland lianerna :o)

tisdag 25 september 2012

Vi måste höja våra röster för att höras!

DEBATTEN OM ÅLANDS hälso- och sjukvård, ÅHS, går het. Mäng­der av sparåtgärder som per omgående inverkar på vård­kva­li­te­ten har avi­serats eller redan genomförts, bl.a. inbesparing av vitala specialiteter och tillgängligheten till primärvårdens hälso­cent­ral­tjäns­ter.

Det håller på att gå åt helskotta med vården på Åland och det går med rekordfart. Varän man befinner sig är det ÅHS som står på tapeten och åsikterna är många. Men hallå, vad båtar det att sitta runt kaffe­bor­det eller i finsoffan och gaffla om det här?! Inte mycket. Ge istället luft åt vad du tycker via ett forum där det kan vara mödan värt.

Gå förslagsvis in på ÅHS’ egen webbplats och använd deras Tyck till!-funktion (klicka på bilden så öppnas den aktuella sidan i ett skilt föns­ter):


Du behöver inte skriva ditt rätta namn om du inte vill, du behöver inte uppge din rätta e-postadress och ett telefonnummer behöver du över­huvudtaget inte fylla i.

Och du, när du en gång är på gång:

Skriv under namninsamlingen mot försäkringsdiktaturen i Finland!

Eller gilla åtminstone insamlingen på Facebook. Så mycket kan vem som helst bidra till ett försök till för­änd­ring. Annars går det att, som tidigare beskrivits, un­der­teckna anonymt om man så vill.

måndag 24 september 2012

Here we go again

 

Vad är det då som är så intressant här hos mig den här gången? Jo, det är DET HÄR inlägget, som någon tydligen ”marknadsför” på Face­book. Gammal skåpmat, men det är ju superbra att det aktualiseras mellan varven :o)

Annars är faktiskt DET HÄR ett bra mycket intressantare – och kortare – inlägg på samma tema.

Fotnot: Kansaneläkelaitos är det finska ordet för Folkpensionsanstalten, dvs Finlands motsvarighet till Sveriges Försäkringskassan.

söndag 23 september 2012

Efter mörker kommer ... mer mörker

JAG DAMMSÖG I förrgår, i tiominutersetapper. Igår bakade jag bröd för första gången på flera månader. Två stycken.


Idag har jag lagt in victoriaplommon i sockerlag med kardemumma, ka­nelstång och kryddnejlikor. Och lagat kyckling till middag. Hel, i ugnen.


Detta kan tyckas vara att jämföra med en lusfjärt i borte ändan av vårt solsystem, men om ni hade en aning om hur visset jag mår, då skulle ni vara vederbörligen imponerade.

Jag känner mig lite som den här buketten, den sista för sommaren, luggsliten och slokörad.


För en månad sedan konstaterades jag ha borrelios; en infektion som mycket troligt kan vara förklaringen till alla mina kufiska, stadigt ökan­de och t.v. oför­kla­rade åkommor. En enfaldig skulle därmed kunna få för sig att jag raska tag fått komma under behandling. Men icke så, för sällan pinkar hönsen konjak. På Åland ska man vara död för att be­fin­nas värdig.

***

En förflugen idé om att värma upp bastun ikväll fladdrade förbi under dagen. Förbi var ordet. Läget när jag struntar i att håret är skitigt och jag har samma paltor på mig en vecka i sträck kommer allt närmare, för vem bryr sig?

Och det &?$4§@% kamerastativet har jag inte hittat. Men jag har fått igång musplattan som hade slutat fungera på Lilla A:s laptop. Än är jag m.a.o. inte redo för ättestupan.