En dag kvar av boklotteriet, så ännu finns det m.a.o. tid att delta. Närmare info i spalten till höger!
Till nästa lotteri ska jag se vad jag kan hitta som vinst bland allt mitt hantverk. Räkna med en ny ”annons” fr.o.m. måndag :o)
lördag 6 februari 2010
Livet är loppis!
VILKEN SLAPPARDAG, ALLTSÅ. Det började med att jag sov ovanligt länge på grund av det var så inibomben varmt i kåken i natt. Jag gjorde nämligen den taktiska missen att rätt sent igår kväll peta in inte bara en pinne utan snarare en stock i braskaminen, vilket resulterade i 23,5°. Det är way too much för att jag ska sova gott i och med att 19° är min vanliga sovrumstemperatur. *flås*
Utåt förmiddagen promenerade jag i sällskap av vännerna T och J in till centrum i akt och mening att besöka en loppis. Det blåste en hemskans kall, pinande motvind och trots att jag var riggad i såväl dunjacka som världens mest osexiga överdragsbyxor hade det faktiskt varit skönare att stanna hemma. Jag avskyr att frysa – och så var det halt också, till råga på eländet.
När vi var nästan framme kom en rådjursbock galopperande i full karriär mot oss, bort från kyrkan och upp mot läroverket. En ungherre i konfirmationsåldern såg det ut att vara, så vi gissade att han hade bommat att det är lördag idag och kyrkgång först imorgon. Såna här spännande nära naturen-upplevelser kan man få när man inte bor i storstan utan på Åland :o)
På loppisen gick det som det brukar numera: när mängden föremål blir för många stänger kontorschefen där uppe butiken. Därmed missade mina örnögon totalt den glasfågel som T senare kom ångande med åt mig. Tur-tur-tur att hon vet att jag småsamlar på Iittalas munblåsta tippor! Så en liten blågrön, signerad ”Tirri” har nu fått ett bo i ”Rucklet” och jag hoppas den ska trivas.
Vi lodade vidare genom stan och tittade på både det ena och det andra, även in till min ”hovleverantör”, Emmaus. Där hittade jag grillstickor i metall, som är något jag länge saknat, och jag tyckte absolut att de var värda sina 50 cent. Ser man saker och ting i ett större perspektiv är det ju faktiskt inte så långt kvar till sommarens grillmiddagar.
*berömmer mig själv för att jag försöker se saker och ting från den ljusa sidan*
Men nu är det dags att fixa någon form av mat, för sen ska jag ta itu med de fyra sexkanter som fattas för att basen till min virkade väska ska bli färdig.
Trevlig lördag på er allihopa!
Utåt förmiddagen promenerade jag i sällskap av vännerna T och J in till centrum i akt och mening att besöka en loppis. Det blåste en hemskans kall, pinande motvind och trots att jag var riggad i såväl dunjacka som världens mest osexiga överdragsbyxor hade det faktiskt varit skönare att stanna hemma. Jag avskyr att frysa – och så var det halt också, till råga på eländet.
När vi var nästan framme kom en rådjursbock galopperande i full karriär mot oss, bort från kyrkan och upp mot läroverket. En ungherre i konfirmationsåldern såg det ut att vara, så vi gissade att han hade bommat att det är lördag idag och kyrkgång först imorgon. Såna här spännande nära naturen-upplevelser kan man få när man inte bor i storstan utan på Åland :o)
På loppisen gick det som det brukar numera: när mängden föremål blir för många stänger kontorschefen där uppe butiken. Därmed missade mina örnögon totalt den glasfågel som T senare kom ångande med åt mig. Tur-tur-tur att hon vet att jag småsamlar på Iittalas munblåsta tippor! Så en liten blågrön, signerad ”Tirri” har nu fått ett bo i ”Rucklet” och jag hoppas den ska trivas.
Vi lodade vidare genom stan och tittade på både det ena och det andra, även in till min ”hovleverantör”, Emmaus. Där hittade jag grillstickor i metall, som är något jag länge saknat, och jag tyckte absolut att de var värda sina 50 cent. Ser man saker och ting i ett större perspektiv är det ju faktiskt inte så långt kvar till sommarens grillmiddagar.
*berömmer mig själv för att jag försöker se saker och ting från den ljusa sidan*
Men nu är det dags att fixa någon form av mat, för sen ska jag ta itu med de fyra sexkanter som fattas för att basen till min virkade väska ska bli färdig.
Trevlig lördag på er allihopa!
fredag 5 februari 2010
MÖNSTER > Virkad blommig hexagon
LJUSFÖRHÅLLANDENA ÄR BÄTTRE idag, så jag har lyckats plåta lite. Här är en bild på den pentagon som jag konstruerat. En pentagon är till sin geometriska form sådan att det inte går att sammanfoga flera till en plan yta. Däremot kan man enkelt tillverka en boll av dem! Den perfekta mjukisleksaken för en bebis. Du behöver tolv pentagoner för ett sånt projekt.
Edit 10-07-2013:
OBS! Mönstret här är för hexagoner (sexhörningar) och alltså inte för pentagoner (femhörningar), som man behöver för att göra en boll. Av någon anledning hittar jag inte det skrivna mönster jag gjorde för de sistnämnda. Men för den vane virkaren torde det inte innebära något större problem att utgående från fotot lista ut hur virkningen görs. Grundprincipen är densamma som för hexagonen, vars mönster följer härunder.
Eftersom jag av någon märklig anledning blev åthutad för mitt försök att åstadkomma en mer användarvänlig* beskrivning till en blommig hexagon liknande den som av Elizabeth Cat kallas African Flower, har jag valt att skapa en helt egen variant. Detta mönster är således konstruerat och nedtecknat tutto totale av mig själv, men inspirationen kommer fortfarande från Elizabeths afrikanska blomma. Slutresultatet blir snäppet mer geometriskt till sin framtoning och effekten påminner lite grann om broderi med långstygn.
*) Med ”användarvänlig” menar jag en så tydlig beskrivning att det blir enkelt även för en oerfaren virkare att åstadkomma ett snyggt slutresultat. Det vill säga detaljerat förklarat hur man gör så att t.ex. färgbytena blir så osynliga som möjligt. Jag minns alltför väl hur det var för 30-35 år sedan när jag själv var nybörjare; hur frustrerad jag kunde bli när alla mönster utgick från att man var proffs.
Här är några färdiga exemplar av min egen modell av en blommig hexagon:
Och här virkbeskrivningen:
förkortningar
sm = smygmaska
lm = luftmaska
lmb = luftmaskbåge
fm = fast maska
st = stolpe
hst = halvstolpe
dst = dubbelstolpe
fusk-st = fuskstolpe
Börja med att virka en luftmaskkedja med 5 lm. Slut ringen med en sm genom den första lm i kedjan.
VARV 1
3 lm (=varvets första st = fusk-st), 1 st runt ringen av lm, 1 lm.
Upprepa därefter fem gånger: *2 st runt ringen, 1 lm*. Det ska finnas sex ”hål” när du är färdig, ett för varje kronblad.
Avsluta varvet med en sm genom 3:e lm på fusk-st i början av varvet. Byt färg och fortsätt med den nya färgen med en sm i följande st och ytterligare en i lmb.
VARV 2
3 lm (= varvets första st = fusk-st), 1 st i lmb, 1 lm, 2 st i samma lmb.
Upprepa därefter fem gånger: *2 st i nästa lm-båge, 1 lm, 2 st i samma lm-båge*.
Avsluta varvet med en sm genom 3:e lm i fusk-st i början av varvet, 1 sm runt nästa st och 1 sm runt lmb.
VARV 3
3 lm (= varvets första st = fusk-st), 5 st, 1 hst i samma lmb.
Virka sedan *1 hst, 5 st, 1 hst* i de följande fyra lmb. Virka 1 hst, 5 st i den femte men byt garnfärg före du drar igenom garnet sista gången på den sista hst.
Avsluta varvet med en sm genom 3:e lm på fusk-st i början av varvet.
VARV 4
2 lm (= varvets första fm = fusk-fm), 6 fm, 1 st med nedtag runt varv 2.
Upprepa därefter fem gånger: *7 fm, 1 st med nedtag runt varv 2*, men byt garnfärg på samma sätt som på varv 3 före du drar igenom garnet sista gången på den avslutande stolpen med nedtag runt varv 2.
Avsluta varvet med en sm genom 2:a lm på fusk-fm i början av varvet.
VARV 5
3 lm (= varvets första st = fusk-st), 1 st, 1 hst, 1 fm, 1 hst, 2 st, 2 dst i samma m.
Upprepa därefter fem gånger: *2 st, 1 hst, 1 fm, 1 hst, 2 st, 2 dst i samma m*, men byt garnfärg på samma sätt som på varv 3 före du drar igenom garnet sista gången på den avslutande dst.
Avsluta varvet med en sm genom 3:e lm på fusk-st i början av varvet.
VARV 6
3 lm (= varvets första st = fusk-st), 7 st, 2 st + 1 lm + 2 st mellan dst på föregående varv.
Upprepa därefter fem gånger: *8 st, 2 st + 1 lm + 2 st mellan dst på föregående varv*.
Avsluta varvet med en sm genom den 3:e lm på fusk-st i början av varvet.
20 år tror jag visst att de var
JAG HAR ETT problem. När andra har problem med att ta sig fram i trafiken i ”snökaoset” – vilket f.ö. får mig att undra över om folk i gemen glömt att vi bor på 60:e breddgraden, där det faktiskt ska vara vinter en stor del av året – har jag ett snäppet större bekymmer: jag får inte bilskrället ut från gården!
För att förekomma alla eventuella spekulationer om att jag är för lat för att skotta, kan jag meddela att det är skottat. I alla fall någotsånär. Tillräckligt för en normalbil att lättvindigt ta sig fram i varje fall. Men med normalbil avses i det här fallet inte min gamla Mazda 323 STW. En brandbilsröd.
Ska jag vara ärlig är det väl inte bilen som sådan det är fel på. Det är däcken. Originalvinterdäcken från 1990 (då bilen var ny och det stod 1,5 på kilometervisaren, nu står det 65.000). De har liksom undertecknad själv blivit lite ospänstiga med tiden, och idag är det jämförbart med att köra omkring på fyra gammaldags telefoner av bakelit. Såna där svarta, ni vet.
Spårdjupet är detsamma som för tjugo år sedan och dubbarna är långa som hajtänder, men det är liksom inget studs i gummit längre. Istället för att låta ïboingð när man sparkar på ett däck hörs ett stumt ïklonkð. Ja, ni fattar va?
Men en annan är ju ekonomisk. I mars/april rear dom vinterdäck, och då – men först då – blir det affär. Till dess får det gå som det går. Kanske kan man surra fast ett betongblock på motorhuven så länge? För att få lite mer tyngd bakom det hela, alltså. Med min gamla, bakhjulsdrivna folkabubbla var det smidigt. Då langade man bara in en säck sand eller två i trunken där fram för att förbättra bilens köregenskaper på vintern.
*överväger möjligheten att byta bil*
Fast på den kärran frös alltid automatchoken fast på full gas när det blev tillräckligt kallt. Det var inget skoj det heller, vill jag minnas. Nix-pix, det får nog allt lov att bli nya vinterdäck i alla fall. Till våren.
För att förekomma alla eventuella spekulationer om att jag är för lat för att skotta, kan jag meddela att det är skottat. I alla fall någotsånär. Tillräckligt för en normalbil att lättvindigt ta sig fram i varje fall. Men med normalbil avses i det här fallet inte min gamla Mazda 323 STW. En brandbilsröd.
Ska jag vara ärlig är det väl inte bilen som sådan det är fel på. Det är däcken. Originalvinterdäcken från 1990 (då bilen var ny och det stod 1,5 på kilometervisaren, nu står det 65.000). De har liksom undertecknad själv blivit lite ospänstiga med tiden, och idag är det jämförbart med att köra omkring på fyra gammaldags telefoner av bakelit. Såna där svarta, ni vet.
Spårdjupet är detsamma som för tjugo år sedan och dubbarna är långa som hajtänder, men det är liksom inget studs i gummit längre. Istället för att låta ïboingð när man sparkar på ett däck hörs ett stumt ïklonkð. Ja, ni fattar va?
Men en annan är ju ekonomisk. I mars/april rear dom vinterdäck, och då – men först då – blir det affär. Till dess får det gå som det går. Kanske kan man surra fast ett betongblock på motorhuven så länge? För att få lite mer tyngd bakom det hela, alltså. Med min gamla, bakhjulsdrivna folkabubbla var det smidigt. Då langade man bara in en säck sand eller två i trunken där fram för att förbättra bilens köregenskaper på vintern.
*överväger möjligheten att byta bil*
Fast på den kärran frös alltid automatchoken fast på full gas när det blev tillräckligt kallt. Det var inget skoj det heller, vill jag minnas. Nix-pix, det får nog allt lov att bli nya vinterdäck i alla fall. Till våren.
torsdag 4 februari 2010
Damm, de e dumt de
MULET OCH SNÖYRA. Min planerade fotografering av Project Pentagon har därmed gått om intet idag och eventuella nyfikna får lov att tåla sig lite.
Virkandets baksida är att stammen dammråttor hastiga tag växer till sig. Jag skulle tro att det föds ett par, tre nya ungar för varje lapp jag knåpar ihop, så idag bara måste jag släpa Ergospacern på en tur runt ”Rucklet”. Fast det finns få saker jag tycker är så fullkomligen själsdödande som dammsugning. Finns det förresten någon som älskar det..? Någon som vet med sig att hon/han inte har en masoschistisk läggning alltså.
Visst, det går väl an om man har ett oääändligt antal kvadratmetrar till sitt förfogande och dessutom anammat en extremminimalistisk inredningsstil. Men ont om svängrum är det gott om i ”Rucklet”. Däremot onödigt gott om bohag (fortfarande, trots ivrigt feng shui-ande).
Har jag tur är dammsugarpåsen full och förpackningen med nya tom! Det finns nämligen få saker som är så stimulerande som att ha laga förfall för att skjuta upp till imorgon vad man borde göra idag.
*gottar mig storligen åt dessa, mina egna, visdomsord*
Virkandets baksida är att stammen dammråttor hastiga tag växer till sig. Jag skulle tro att det föds ett par, tre nya ungar för varje lapp jag knåpar ihop, så idag bara måste jag släpa Ergospacern på en tur runt ”Rucklet”. Fast det finns få saker jag tycker är så fullkomligen själsdödande som dammsugning. Finns det förresten någon som älskar det..? Någon som vet med sig att hon/han inte har en masoschistisk läggning alltså.
Visst, det går väl an om man har ett oääändligt antal kvadratmetrar till sitt förfogande och dessutom anammat en extremminimalistisk inredningsstil. Men ont om svängrum är det gott om i ”Rucklet”. Däremot onödigt gott om bohag (fortfarande, trots ivrigt feng shui-ande).
Har jag tur är dammsugarpåsen full och förpackningen med nya tom! Det finns nämligen få saker som är så stimulerande som att ha laga förfall för att skjuta upp till imorgon vad man borde göra idag.
*gottar mig storligen åt dessa, mina egna, visdomsord*
onsdag 3 februari 2010
Min hjärna har blivit femkantig!
HEXAGON, TÄNKTE JAG i morse, hexagon ... Och sen tänkte jag: pentagon. Ja, inte som i försvarshögkvarteret i USA, utan som i den geometriska figuren. När jag hade tänkt lite geometriskt en lagom lång stund plockade jag fram virknålen och garnet. Så imorgon kan jag säkert visa hur det blev, det där jag tänkte på :o)
Annars har jag idag gjort något så knasigt som att bada bastu vid lunchtid. Jag kände mig så ruggig och eländig att tanken på en vanlig dusch var rent ut sagt motbjudande. Å, så glad jag är för lilla bastun i lilla ”Rucklet” en sån gång! Sen låg jag rätt länge där i lilla bastun, med lilla frigolitfyllda kudden bakom nacken. Stirrade i taket och tänkte på pentagoner. Mestadels, faktiskt. Det kändes så lyxigt att jag nättopp fick dåligt samvete. För att jag så där vid lunchtid en vanlig onsdag tog mig för att bada bastu och tänka på pentagoner, menar jag.
Resten av dagen har jag mönsterkonstruerat. Och varit en sväng till återvinningsstationen med papper, tetror och plast. Som vanligt tänkte jag att det är hemskt så mycket plast det finns runt allting numera. Minsta lilla broccolibukett är lindad med ungefär en halvmeter färskfolie. Visst är det konstigt att mänskligheten levde och frodades före plasten blev uppfunnen?
Men nu ska jag fortsätta med mitt virkmästeri, så att jag imorgon kan visa vad det bidde!
Annars har jag idag gjort något så knasigt som att bada bastu vid lunchtid. Jag kände mig så ruggig och eländig att tanken på en vanlig dusch var rent ut sagt motbjudande. Å, så glad jag är för lilla bastun i lilla ”Rucklet” en sån gång! Sen låg jag rätt länge där i lilla bastun, med lilla frigolitfyllda kudden bakom nacken. Stirrade i taket och tänkte på pentagoner. Mestadels, faktiskt. Det kändes så lyxigt att jag nättopp fick dåligt samvete. För att jag så där vid lunchtid en vanlig onsdag tog mig för att bada bastu och tänka på pentagoner, menar jag.
Resten av dagen har jag mönsterkonstruerat. Och varit en sväng till återvinningsstationen med papper, tetror och plast. Som vanligt tänkte jag att det är hemskt så mycket plast det finns runt allting numera. Minsta lilla broccolibukett är lindad med ungefär en halvmeter färskfolie. Visst är det konstigt att mänskligheten levde och frodades före plasten blev uppfunnen?
Men nu ska jag fortsätta med mitt virkmästeri, så att jag imorgon kan visa vad det bidde!
LÄSTIPS
Svart som natten av Ann Cleeves
av Ann Cleeves
Det är en kall januarimorgon och staden Lerwick på Shetlandsöarna ligger under ett djupt täcke av snö. Korparna seglar fram över den ensamstående mamman Fran Hunter som just har lämnat sin dotter i skolan och är på väg hemåt när hennes blick plötsligt dras till den frusna marken och ett konstigt bylte som ligger i snön. Det visar sig vara en ung kvinna, strypt med sin egen halsduk. Fran känner genast igen henne: det är grannflickan Catherine Ross, som tillsammans med sin pappa nyligen flyttat till Shetlandsöarna från England.
Shetlandspolisen kallar genast på förstärkning från Skottland. Bland invånarna sprids nyheten om mordet blixtsnabbt och rykten om att stadens ensling Magnus Tait är inblandad i mordet börjar florera. När kommissarie Jimmy Perez ignorerar ryktena och istället börjar kartlägga vad som egentligen hänt sprider sig misstankarna vidare och lägger sig som en skugga över den lilla staden. Grannarna kastar illvilliga blickar på varandra och för första gången låser man sin ytterdörr. Alla känner alla, men en av dem är en mördare. Vem?
Mitt betyg: ˜˜˜˜ (av 5 möjliga)
Högst personlig kommentar:
Det här var en av de bättre böcker med en kriminalpolis i huvudrollen som jag läst på länge. Dessutom är bokens tema lite annorlunda än i den ”normala” mordhistorian. Det är inget frosseri i brutalt våld, utan mer inkännande med de olika karaktärernas personligheter och levnadsomständigheter. Jag gillar Cleeves språk! Det flyter bra och känns väldigt naturligt utan några irriterande svulstigheter. Att boken dessutom är inläst av min favorituppläsare, Katarina Ewerlöf, gjorde inte ”läsupplevelsen” sämre ;o)
tisdag 2 februari 2010
Kreativ bloggpaus
*spraaak* TILLFÄLLIGT *knassster* AVBROTT
... för virkning och författande av beskrivning för dito.
... för virkning och författande av beskrivning för dito.
måndag 1 februari 2010
Växtverk och virkning
NY MÅNAD, NYA tag! Njäe ... kanske inte. Men dagarna blir i alla fall längre och ljusare för var dag som går och snart – snart! – är våren kommen. Här i ”Rucklet” märks det allaredan att vi går mot bättre tider:
Idag ska jag virka så nålen glöder. Jag behövde bara glänta på locket till lådan där alla min bomullsgarner finns för att bli inspirerad. Tänkte även försöka plita ner beskrivningen för hur jag gör sexkanterna, om utifall att någon annan är sugen på att sätta igång :o)
Färger är underbart! Färger är glädje! Ingenting ger mig en sådan humörkick som att få röja bland mina garner. Jag virkar av ett garn som heter Catania (Schachenmayr Nomotta), som jag köper från Tyskland. Det finns i ett fyrtiotal kulörer. Japp, ni läste rätt: fyrtio! ES IST GANZ WUN-DER-BAR!
[tags: crochet, hexagon, cotton, Etsy]
- min julamaryllis har producerat en andra stängel, som slår ut vilken dag som helst!
- några saint paulia-blad, som stått stilla i sina små barnkammarkrukor, har börjat visa nya bladanlag; har jag tur blir det med tiden fyra nya krukväxter!
- ”garderobsblomman” har skjutit ett nytt, ljusgrönt skott!
- båda mina brudorkidéer har fått för sig att blomma!
- det syns alltför bra att fönstren är i behov av tvättning ...
Idag ska jag virka så nålen glöder. Jag behövde bara glänta på locket till lådan där alla min bomullsgarner finns för att bli inspirerad. Tänkte även försöka plita ner beskrivningen för hur jag gör sexkanterna, om utifall att någon annan är sugen på att sätta igång :o)
Färger är underbart! Färger är glädje! Ingenting ger mig en sådan humörkick som att få röja bland mina garner. Jag virkar av ett garn som heter Catania (Schachenmayr Nomotta), som jag köper från Tyskland. Det finns i ett fyrtiotal kulörer. Japp, ni läste rätt: fyrtio! ES IST GANZ WUN-DER-BAR!
[tags: crochet, hexagon, cotton, Etsy]
söndag 31 januari 2010
Om att shoppa hos Amazon
Oj, vad skoj med två nya följare!
Varmt välkomna till tant Ninas röriga och stundom lite hantverksfixerade värld både Sandra och Uffematten. Hoppas ni kommer att hitta någonting bland alla mina varierade inlägg som faller er på läppen. Här existerar ingen rak och enhetlig linje; jag bloggar om precis vad som helst som faller mig in.
Eva, du som undrar om min mandolin:
Det var inte alls krångligt eller dyrt att beställa den via amazon.com. Tvärtom. Det blev bekvämare (jag kunde sitta på min rumpa hemma vid datorn) och t.o.m. billigare än om jag givit mig ut på sta’n för att tråla upp en motsvarande. Totalt kostade den, frakten inräknad och allt, någonting runt 37 euro om jag inte minns fel. Jag hittade samma mandolin i en svensk nätbutik också, men där var priset (ex frakt!) närmare 600 kronor.
Och ja, jag är jättenöjd med den! Att skiva morötter, potatis, lök, rotselleri och whatever går som en dans.
Varmt välkomna till tant Ninas röriga och stundom lite hantverksfixerade värld både Sandra och Uffematten. Hoppas ni kommer att hitta någonting bland alla mina varierade inlägg som faller er på läppen. Här existerar ingen rak och enhetlig linje; jag bloggar om precis vad som helst som faller mig in.
Eva, du som undrar om min mandolin:
Det var inte alls krångligt eller dyrt att beställa den via amazon.com. Tvärtom. Det blev bekvämare (jag kunde sitta på min rumpa hemma vid datorn) och t.o.m. billigare än om jag givit mig ut på sta’n för att tråla upp en motsvarande. Totalt kostade den, frakten inräknad och allt, någonting runt 37 euro om jag inte minns fel. Jag hittade samma mandolin i en svensk nätbutik också, men där var priset (ex frakt!) närmare 600 kronor.
Och ja, jag är jättenöjd med den! Att skiva morötter, potatis, lök, rotselleri och whatever går som en dans.
Drabbad av lust
TÄNKA SIG ATT hela januari är förbi! Redan? Det var ju jul för bara en stund sedan. Varför, o varför, går tiden allt fortare i takt med att man blir äldre..?
*inser med fasa att det snart är påsk*
Idag är det fortfarande frysboxkallt här i skären. Så känns det i alla fall. Men det ser ut att vara relativt blåsfritt, så idag måste jag ut på en promenad. Jag blir stugtokig av att inte få komma ut och röra på mig en stund varje dag, och nu har det på grund av iskylan gått tre dagar sedan sist.
Men ... samtidigt har jag drabbats av ett jättesug att virka igen! Det har gått mååånader utan att jag ens tittat åt garn och virknål, för jag fick förmodligen min skäppa full under perioden med intensiv produktion av Peace-grytlappar och armband.
Nåväl, nu har i alla fall lusten slagit klorna i mig igen i och med att jag för någon dag sedan snavade över en sååå läcker bild av sexkantiga ”mormorsrutor”, gjorda av en tjej som heter Elizabeth Cat. Utan överdrift vill jag påstå att gick igång på alla åtta :o) Tur att jag har massor av restgarnsnystan att välja och vräka bland!
*inser att promenaden inte kommer att bli särskilt lång*
PS. Missa inte utlottningen av ett ex av min bok Ett band för vänskapen (se högerspalten). En vecka kvar till dragning! Peka på bilden för mer info om boken och dess innehåll.
*inser med fasa att det snart är påsk*
Idag är det fortfarande frysboxkallt här i skären. Så känns det i alla fall. Men det ser ut att vara relativt blåsfritt, så idag måste jag ut på en promenad. Jag blir stugtokig av att inte få komma ut och röra på mig en stund varje dag, och nu har det på grund av iskylan gått tre dagar sedan sist.
Men ... samtidigt har jag drabbats av ett jättesug att virka igen! Det har gått mååånader utan att jag ens tittat åt garn och virknål, för jag fick förmodligen min skäppa full under perioden med intensiv produktion av Peace-grytlappar och armband.
Nåväl, nu har i alla fall lusten slagit klorna i mig igen i och med att jag för någon dag sedan snavade över en sååå läcker bild av sexkantiga ”mormorsrutor”, gjorda av en tjej som heter Elizabeth Cat. Utan överdrift vill jag påstå att gick igång på alla åtta :o) Tur att jag har massor av restgarnsnystan att välja och vräka bland!
*inser att promenaden inte kommer att bli särskilt lång*
PS. Missa inte utlottningen av ett ex av min bok Ett band för vänskapen (se högerspalten). En vecka kvar till dragning! Peka på bilden för mer info om boken och dess innehåll.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
