Alla överlevde i år igen

DET FINNS NOG ingen bättre modell för en stressless mid­som­mar­afton än knytkalasvarianten. Samlas man hemma hos någon och tän­ker på miljön genom att inte använda engångstallrikar, -glas och -be­stick blir det ju förstås lite disk att ta hand om. Men massor med mat­lagning blir det inte för någon och finns det ingen diskmaskin är det väl självklart att man hjälps åt med att röja upp?

Dessutom är grillandet ju av någon märklig anledning ett karlgöra, som på alla vis bör uppmuntras, så att kvinnfolken för en gångs skull slip­per slita vid grytorna. I just det här fallet tycker jag att det är på sin plats att vara ultrakonservativ. Vad vardagsmatlagningen beträffar är jag istället toppmodern; män är lika väl rustade att sköta de tråkiga matrutinerna, det är då visst och sant!

En hjälpreda i fyrfota form kan vara bra att ha! En sån kan v.b. sköta för­disken och gör det i allmänhet utan att beklaga sig:

Midsommaraftonen var med andra ord en trevlig tilldragelse även i år. Ingen blev full, inget slagsmål utbröt, inga saker gick sönder och gran­narna behövde varken larma polis eller brandkår. Bättre kan det inte bli! ;o)

Och hemma vid ”Rucklet” blommar min hittills enda tuva med strandtrift så det står härliga till, så där perfekt till midsommar. Fler än jag gillar blomstret ifråga. Klicka på bilden så får du veta vem.

Inför sommarsolståndet

DAGLILJOR TRIVS EGENTLIGEN inte alls hos mig, så jag är glad för de som finns och blommar. I kvällsdunklet häromdagen föll de sista solstrålarna rätt på de gängliga stänglarna i en av rabatterna. De gula blommorna sprakade till som intensiva färgklickar mitt i allt det gröna.

Och imorgon är det midsommarafton igen. För mig, soloseglande i mitt ”Ruck­let”, är denna högtid, precis som jul och påsk, en synnerligen plan­lös historia. Lite löst prat om en reprisering av fjolårets knytkalas har det varit, men några konkreta, sociala begivenheter kan jag t.v. inte skryta med inför morgondagen.

Men, vafan, det är väl egentligen ingenting att ”marra” över? Ju äldre man blir, desto snävare blir familje- och bekantskapskretsen. Den ti­den när jag blev inviterad till tillställningar i någon form är för länge sedan svunnen. Den tog slut ungefär samtidigt som jag blev ensam­ståen­de igen. Få är de sammanhang när en kvinna utan karl betraktas som en lämplig kandidat för gästlistan, det vet ju alla. Framför allt de en­samstående damerna ;o)

Nä, det är snarast så, att det börjar bli dags att skaffa sig katt/undu­lat/guldfisk/vandrande pinnar för att ha någon levande varelse att prata med. Hund är det jag helst skulle ha. Men i den takt som krop­pen verkar ge upp är det fåfängt att tro att jag kommer att fixa rast­ning flera gånger per dag i kanske tretton-fjorton år framåt.

Läget är som läget är och det gäller bara att gilla det. Med detta sagt till­öns­kar jag alla er andra, såväl singlar som parade, en riktigt ...

Utan krusiduller

IBLAND ÄR DET enklaste det allra godaste. En tallrik nykokt full­korns­pasta med korvslantar uppfrästa tillsammans med färsk spenat från egna odlingar, lite riven ost, några varv på svartpepparkvarnen och några blad av nyskördad plocksallat, som i år växer som det knakar tack vare odling i pallkrage.

Krångligare behöver det faktiskt inte göras för att bli gott, mättande och vackert att se på.

Och dyrt blev det inte heller. Bara plus alltså!

Utflugen

DET HAR VARIT livat i holkarna jag byggde 2011 och till slut fick upp på fasaden ifjol. Men plötsligt blev det alldeles tyst. I ett av mina be­stånd med plymspirea hittade jag för­kla­ringen:

Kanske är den raringen rentav en avkomma till samma par som häcka­de här ifjol? Men hur som haver, så känns det alltid lite vemodigt när ungarna lämnar boet. Och nervöst. Kommer de att klara sig igenom den första tidens flygträning med livet i behåll? I kvarteret finns många kattor och i träden sitter glupska kråkor och smackar förväntansfullt med sina jättelika näbbar ...

Lycka till, lilla vän!

Green, green grass of home

JUST NU ÄR det inte bara gräset som är grönt. Hela trädgården är så fräsch och frodig som den bara kan bli. Det prunkar i alla världens fär­ger – och i en enda röra. Ju mer min trädgård växer till sig, desto mer ser jag hur ostrukturerad den är. Men det låter trevligare att säga att den är ”charmig” ;o)

Utanför Glaspalatset råder rent kaos och det som drar blickarna till sig just nu är jättevallmon, vars frön jag fått av bloggkompisen Monkan. Blommorna är gott och väl femton centimeter i diameter! Men det syns alltför bra att jag inte haft någon riktig plan. Förutom pallkragslådorna då, där odlingen går över förväntan bra.

Inne i växthuset växer det också som bara den. Mina egendrivna to­matplantor är knubbiga och stadiga, hinkpotatisen har snart meterhög blast och växthusgurkornas blad är stora som mattallrikar. De krukade jord­gubbarna har hyfsat med kart och på bänken står nysatta stick­lingar av luktolvon, Viburnum carlesii.

På trädfronten börjar det arta sig med åren. Min skogslind, för flera år sedan räddad från en säker svältdöd under gårdens jättegranar, bör­jar bli riktigt stor. Idag är den uppskattningsvis metern längre än jag.

Och den ännu mindre och ännu mer tynande almplantan jag hittade 2010 under gårdens cembratall har också etablerat sig bra. Inte är den stor ännu, men med tiden så ...

Allra, allra minst av gårdens alla träd är mitt valnötsträd. Det köpte jag som fröplanta ifjol, när några av Ålands trädgårdsförenings med­lem­mar hade öppna trädgårdar. Min nyköpta pion 'Garden Treasure' ställ­de jag bredvid som storleksjämförelse. Men jag har gott hopp om val­nöten! Den som kom levande ur den gångna, überjävliga vintern är en överlevare :o)

Skogskaprifolen blommar som allra argast just nu, där den svingar sig upp i mitt äppelträd av sorten 'Transparent blanche'. Trädgårdsirisarna sticker upp bland pioner och löjtnantshjärta och borde definitivt om­lo­ka­liseras, eftersom de håller på att konkurreras ut.

I min nyaste rabatt, vid infarten till gården, har det dykt upp en hög­vux­en, gul sak. Det är ingenting jag planterat och jag har ingen aaning om vad det är. Nån som vet? Klicka HÄR för att se hela växten, som består av en lång, förgrenad huvudstam och har blad som liknar lite på kvickrotens.

Edit kl. 19:45: Som vanligt kan man lite på kompisen S, som per omgåen­de har hjälpt med artbestämning. Det okända gula i min rabatt är en ängs­haver­rot och ingenting annat.

Och yes, yes, yes!! Rosen 'Rhapsody in Blue' jag köpte ifjol har nu satt knoppar. Gissa en gång om jag väntar på den blomningen!