Ett inte helt fläckfritt beteende

NÄR LILLA A började femman för ett par år sedan fick hon en ny skol­väska, en rymlig och för ovanlighetens skull butiksny Mari­mek­ko­väs­ka. Den senaste tiden har den fungerat som datorväska för hen­nes laptop, och det sista halvåret inte ens som det. Den har helt enkelt legat i ett skåp hemma hos hennes pappa.

Nu fick jag plötsligt för mig att jag skulle ta den i användning för min laptop och bad att få hem den. Lydigt packade hon ner den och bar hit den när hon anlände för sin vecka hos mig.

Men morrrrrr, så arg jag blev när jag fick se den! En av lilla A:s kom­pi­sar har utan att berätta för henne om malören spillt nagellack över den, och sedan gjort ett panikartat försök att utplåna spåren, tro­li­gen med na­gel­lack­bort­tag­nings­me­del. Full av små, ljusa färgfläckar var den, och med den djupt marinblå färgen bortblekt runtom där fläckarna satt. Så här o-fint såg det ut:


Nu har jag själv lyckats avlägsna det mesta av fläckarna med ren ace­ton*, sådan utan olja, och färgat den med Nitor textilfärg. Re­sul­ta­tet blev acceptabelt och den svindyra väskan är åter presentabel, men till en merkostnad om 5,60 euro för aceton och 7,40 för färg. Plus att de två 60°-tvättarna som färgningen kräver inte heller är gratis för­stås.

Men vet ni hur less jag är just nu på föräldrar som inte lär sina ungar att det är mänskligt att fela och att man ska stå för sina misstag? Ett missöde kan vem som helst råka ut för, men att försöka dölja det in­träffade utan att berätta vad som hänt är oförlåtligt. Det tycker jag faktiskt, och absolut när det gäller trettonåringar. Det är ju senast i den åldern – om inte förr – man bör ha fått klart för sig att ärlighet varar längst! I alla fall enligt mina stenålders metoder när det gäller barnuppfostran.

Och nej, det är inte lilla A själv som är boven i dramat. Jag har mina rutiga och randiga för att vara 100 % säker på den saken. Morsor har nämligen sina metoder att vaska fram sanningen – och då menar jag inte mutor, utpressning eller aga. Förfarandet kallas list; kvinnlig, mo­derlig list när den är som allra mest förfinad.

(Och nej igen, lilla A har inte försökt peka ut någon annan. Det är Sherlock Stjärnkraft som med viss hjälp av Watson, lilla A:s pappa, löst ”Mysteriet med den fläckiga väskan”.)

* Det är nagellack om det lossar med aceton; intorkad målarfärg lossar möjligtvis med dynamit men inte med aceton eller något annat lös­nings­medel.

Hederligt stulet

DET FATTADES VÄL bara det! Ovanpå alla andra motgångar av olika dignitet har jag nu blivit bestulen också!

Minns ni den här:
(Klicka på bilden för att öppna det ursprungliga blogginlägget!)


Den har varit till salu i butiken Judys här i Mariehamn, men under sen­sen­sommaren eller hösten har någon långfingrad fan lagt ra­bar­ber på den utan att betala.

Grrrr!!!

Fast egentligen borde jag väl vara glad? För att den tjuvaktiga per­so­nen tydligen tyckte att väskan var så fin att det var omöjligt att hålla fing­rar­na från den. (Det här är mitt positivistiska sätt att försöka vän­da ett elände till något trevligt. Dålig effekt t.v. Mest är jag förbannad över det dyra material som gått till spillo.)

Ett är i alla fall säkert: får jag syn på väskan ute på stan blir det inte roligt för den som har den! Antalet bilder som bevisar att alstret är mitt och ingen annans lär övertrumfa mängden kvitton som personen ifråga kan prestera som ett bevis på att den är köpt ;o)

Sök, och du skall finna!

MED TACKSAM ASSISTANS av finskspråkiga väninnan S kan jag här­med presentera information som med fördel kan komma flera i lik­nan­de si­tua­tioner som min till del. Varsågod, mina vänner. Vi börjar med ett ut­slag från Högsta förvaltningsdomstolen:

HFD:2003:57
Givet 01.09.2003
Årsboksnr HFD:2003:57
Liggarnr 1998
Diarienr 2012/1/02

Handlingars offentlighet - Partsoffentlighet - Pensionsförsäkringsbolag - Sakkunnigläkarnas namn - Bolagsstyrelsens protokoll

En part hade rätt att ta del av namnen på de sak­kun­nig­lä­ka­re som hade tagit del i behandlingen av partens pen­sions­ären­de i ett pensionsförsäkringsbolag och likaså av ett protokollutdrag med bilagor från bolagets sty­rel­se­möte som hänförde sig till behandlingen av ärendet.

Och fortsätter raskt med – tyvärr hittat bara på finska – ett press­med­de­lan­de från riksdagens justitieombudsman:

EDUSKUNNAN OIKEUSASIAMIES: LEHDISTÖTIEDOTTEET

Oikeusasiamies Riitta-Leena Paunio:ELÄKKEENHAKIJALLA OIKEUS TIETÄÄ HÄNEN ELÄKEPÄÄTÖKSENSÄ RATKAISEMISEEN OSALLISTUNEEN LÄÄKÄRIN NIMI (28.3.2002)

Eduskunnan oikeusasiamies Riitta-Leena PAUNIO on ottanut kantaa Keskinäisen eläkevakuutusyhtiö Ilmarisen me­net­te­lyyn. Ilmarinen ei ollut antanut eläkkeenhakijan tietoon hänen asiansa ratkaisemiseen osallistuneen lääkärin ni­meä, vain tämän nimikirjaimet.

Oikeusasiamies Paunion mukaan eläkkeenhakijalla on oi­keus saada tietoonsa kaikkien niiden henkilöiden nimet, jotka ovat osallistuneet hänen asiansa ratkaisemiseen – myös asiantuntijalääkärin. Oikeusasiamies korostaa, että tämän oikeuden toteutumista ei saa vaikeuttaa käy­tän­nös­sä­kään.

Hyvään hallintoon kuuluvan palveluperiaatteen mukaan eläk­keen­ha­ki­jalla tulee olla mahdollisuus keskustella saamastaan päätöksestä ja saada siitä lisätietoja. Tämän vuoksi oikeusasiamies ehdottaa, että eläkelaitokset ot­tai­sivat käytännökseen antaa päätöksissään eläk­keen­ha­ki­jan tietoon kaikkien hakijan asiaa käsitelleiden nimet, myös asiantuntijalääkärin samalla tavoin kuin jo nyt lääkärijäsenten nimet ovat nähtävissä muu­tok­sen­ha­ku­as­tei­den päätöksissä. Avoimuus lisää varmasti luottamusta eläkelaitoksien päätöksentekoa kohtaan. Avoimuuteen kuu­luu, että julkista valtaa käyttävät esiintyvät omilla nimillään.

Jos eläkkeenhakija tarvitsee lisätietoja asiastaan, ensi­si­jainen yhteyshenkilö eläkelaitoksessa on luon­nol­li­se­sti eläkehakemuksen käsittelijä. Asiantuntijalääkäri puo­les­taan voi vastata asian lääketieteellistä arviointia koskeviin tiedusteluihin.

Lisätiedot: Esittelijä Juha Niemelä, puh. 09-432 3356

Aj, aj, Pensions-Alandia, så tokigt det kan gå ...

Med detta stänger den amatörjuridiska byrån Stjärnkraft åtminstone för natten. Pga jakten på att hitta min rätt har jag suttit vid datorn så många timmar nu att jag har en svindel som inte är av denna värl­den. Höll på att drutta ner för källartrappan när jag skulle gå på dam­rum­met för en stund sedan!

Det gamla talesättet ”Man måste vara frisk för att kunna vara sjuk” har fått en helt ny innebörd de senaste dagarna. Egentligen borde det lyda: ”Man måste vara jurist för att kunna vara sjuk”.

Alandia-Bolagen och Hemligheternas Kammare

TIDIGT IGÅR MORSE mejlade jag en begäran till min handläggare på Pensions-Alandia. Mitt korta och koncisa ärende var att få namn och legitimationsnummer på den förtroendeläkare som ifrågasatt mitt se­nast inlämnade specialistläkarutlåtande.

Som väntat kom det inget svar under den dagen, varken per mejl el­ler telefon. Inte heller fick jag något ”out of office”-besked från mejl­adressen. Nåja, man kan ju vara borta och ha glömt att aktivera den automatiserade svarsfunktionen, så på förmiddagen idag upprepade jag proceduren – men inte förrän jag kontrollerat med bolagets växel att handläggaren verkligen fanns på jobb.

Det jag begärt är inte en ordagrann återgivning av försäkringsbolags­la­gen i sin helhet. Allt jag vill ha är ett namn och ett nummer, that’s all. Med samma självklarhet som någon som är instämd till rätten får veta vem som sitter som domare när ens ärende tas upp till behand­ling.

Jag vill veta det för att kunna informera mig om hur gammal denne ”do­ma­re” är (dvs om personen ifråga fortfarande är yrkesverksam), om denne innehar samma eller högre kompetens inom samma spe­cia­litet som läkaren som utfärdat läkarutlåtandet – och faktiskt delvis för att få svart på vitt att en livs levande människa står bakom beslutet. Ja, jag menar så här: varför skulle jag lita på Pensions-Alandia när Pensions-Alandia inte litar på min läkare..? Ett solklart fall av öm­se­si­digt misstroende. Typ.

Svaret jag fick idag var, som väntat, negativt. Nix, näpp, njet att de lämnar ut några uppgifter. Jag citerar:

”Både avgöranden samt informationsbegäran gällande ar­bets­pen­sions­av­gö­ran­den görs i res­pek­ti­ve ar­bets­pen­sions­bo­la­gets namn, in­te i en en­skild an­ställds namn som del­ta­git i be­hand­ling­en av ären­det. På grund av det­ta upp­ger vi ty­värr in­te så­da­na upp­gif­ter som Ni be­gärt.”

Jaha? Och var i lagen står det något om att förtroendeläkarens iden­ti­tet ska vara skyddad??? Den frågan har jag inte ännu fått besvarad. Det jag fått veta är följande, jag citerar igen:

”Om pensionsanstaltens sakkunnigläkare stadgas i FöPL 37 § som följande: En eller flera legitimerade läkare skall delta i pen­sions­an­stal­tens be­red­ning av ären­den som gäl­ler ar­bets­oför­må­ga el­ler re­ha­bi­li­te­ring samt av and­ra ären­den som in­be­gri­per me­di­cins­ka frå­gor. Pen­sions­an­stal­tens lä­ka­re kan an­teck­na sin stånd­punkt i hand­ling­ar­na utan att föl­ja vad som i 23 § i la­gen om yr­kes­ut­bil­da­de per­so­ner inom häl­so- och sjuk­vår­den (559/1994) be­stäms om form­kra­ven för rätts­me­di­cins­ka in­tyg och ut­lå­tan­den.

Våra specialistläkare är alla yr­kes­verk­sam­ma och vi har till för­fo­gan­de ock­så spe­cial­lä­ka­re i psy­kia­tri. För den me­di­cins­ka av­gö­ran­de­lin­jen an­sva­rar över­lä­ka­re Reijo Grön­fors [min anmärkning: överläkare vid Åbolands sjukhus, inremedicinska avd.]”

Jaha? Det som framkommer i Lag om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården 28.6.1994/559 23 § är att man på heder och samvete ska försäkra att det man intygar är riktigt, ett ansvar man således friskriver sig från via Lag om pension för företagare 22.12.2006/1272 3 kap. 23 §!

Efter lite grävande i Finlands författningssamling hittar jag dock detta:

Försäkringsbolagslag 18.7.2008/521, 3 kap. 1 §:

I lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) föreskrivs om sekretess för den som utför en uppgift på uppdrag av social- och hälsovårdsministeriet eller För­säk­rings­in­spek­tionen.

Hm. Är det inte på pensionsbolagets uppdrag, inte social- och häl­so­vårds­mini­steriets eller Försäkringsinspektionens, en förtroendeläkare utför sin uppgift? Om så är fallet torde han inte omfattas av någon sekretess.

Så jag fortsätter att undra varför det ska vara så hemligt, så hemligt sååå. Vågar karln (om det nu är en karl) i slutändan inte stå för sina påfund eller vad annat föranleder den här cloak and dagger-men­ta­li­te­ten hos pensionsbolaget?

***
Ett litet tankehopp:
Låt oss för en stund leka att Pensions-Alandia inte är ett för­säk­rings­bo­lag utan en nation, en grym och skoningslös diktatur. Då skulle om­världen rubricera ett motsvarande agerande såsom varande en sken­rättegång. Fördömande röster skulle höjas, pressen skulle skrika ut det orimliga med svarta rubriker och gemene man skulle öppet de­kla­rera ett avståndstagande via protestlistor, demonstrationer och what­not. Amnesty International skulle engagera sig och ja, det skulle kan­ske rentav utfärdas handelsblockad.

Slutsats:
Vi lever i en smygdiktatur. Politiskt är statsskicket demokrati, men hu­manistiskt en diktatur, en försäkringsdiktatur.

Vänlighet i en vansinnig värld

RÄTT SENT IGÅR kväll ringde det på dörren. Lilla A och jag tittade förvånat på varandra och undrade: Eh..? Den här tiden på dygnet?

När jag öppnade stod en leende, för mig okänd människa där och sa:
– Hej, jag heter Lotta. Jag läste i tidningen* att du gärna skulle hand­la mer ekologiskt om du hade råd. Nu är det så, att jag har ett litet företag som säljer ekologiska rotfrukter och grönsaker och nu vill jag ge dig lite morötter, rödbetor och potatis. Om du vill ha, alltså.

Precis så sa hon: ge. Förklaringen var att det var sådant som inte klassades som 1:a klass och dög att leverera till betalande kunder (felväxt, för stort etc), men som absolut inte hade några andra fel. Bättre att det kom till nytta än att det skulle hamna på kompost­högen.

Där ser man. Precis i samma veva som jag känner hur min tro på mänskligheten rinner iväg som kvicksilver från en trasig termometer, precis då händer något som ett bevis på motsatsen. Tack Lotta, både för gåvan och för att du är ett levande bevis på att världen inte är alltigenom ond, även om det känns så mellan varven!

* en lokaltidningsartikel i en serie om människor med olika ekonomiska förutsättningar; en V75-vinnare, en framgångsrik affärsman/mång­mil­jo­när, en kvinna som självvalt levt konsumtionsfritt ett år och så jag, i ofrivillig balansgång på marginalen.

Minimormorsrutor

MINA SENASTE INLÄGG har inte varit världens mest upplyftande. Dags för uppryckning! Visar därför mitt senaste virkprojekt: en 50x50 cm stor kudde av minimormorsrutor. Denna gång använder jag mig av ett yl­le­bland­garn som heter ”Nalle” från finska Novita och en 4 mm grov virknål.

49 minirutor har det blivit, som nu ska ramas in av en bred, enfärgad bård. På bilden har jag lagt de hopvirkade rutorna på en enfärgad tyg­kudde så att ni ska kunna bilda er en uppfattning om hur det kom­mer att bli.


Minirutorna är perfekta att virka om man har bara yttepyttelite garn­stumpar kvar. Som synes blir intrycket väldigt varierande beroende på hur man kombinerar färgerna. En del ser t.ex. ut som blommor, andra som stjärnor. Det är jätteskoj!
[tags:granny squares, mini-grannies, multicolor, crochet, cushion, wool, wool blend]

Veckans Vanartiga Vers #28

En from prästson i Geta kommun
bad vår Herre: Ack, gör mig immun,
mot lustar och laster,
och ta min ”pilaster”
– denna syndfulla, köttets harpun!

***
Denna limerick, och ytterligare 127 stycken, ingår i samlingen ”Limerickar att le åt”, som du kan ladda ner i sin helhet genom att klicka HÄR.

Tycker du att den här var kul och vill roa någon annan? Då är det bara att klicka på det lilla kuvertet med en pil på i slutet av inlägget och skicka iväg länken.