”11° och känns som 5°” – också en sorts midsommar

ÅRET GÅR SIN gilla gång, så midsommarafton blev det även om väd­ret snarast för tanken till tidig höst :o/ Men trädgården bjuder på bloms­ter ändå, så håll till godo med denna saliga blandning!

Jag närde i det längsta förhoppningen om att några jordgubbar skulle hinna mogna till midsommar, men tills vidare rodnar de bara. De åländs­ka som fanns att köpa igår kostade 6 € för en liten ask, så de fick vara. Snål Ekonomisk som jag är väntar jag hellre på egen skörd.

Smultronen såg också ut att vara på god väg, men där fick jag också tji. Förbannade kyla!

Men rädisor det har jag i alla fall kunnat plocka! Både långsmala och runda.

Det är mycket på gång på gården så här i slutet av juni. De rabatt­plan­te­ra­de morsdagsrosorna är alldeles översållade av knopp och skogs­kaprifolens gräddvita, doftande blommor har slagit ut.

Den söta rosablommande marktäckaren, som jag fick av S ifjol och ald­rig kan komma ihåg namnet på, blommar som bara attans och gillar tydligen läget under min jättelika cembratall.

Men roligast av allt är ändå att min ena vinranka, spaljerad utanför Glaspalatset, har klasar på gång! Fast fortsätter sommaren på in­sla­gen väg lär det knappast bli några fullmogna druvor i år :o/

Kikar jag mellan ribborna i spaljén känns det som jag sugs in i någon av Claude Monets underbara tavlor. Rörigt kan också vara vackert ;o)

Sen måste jag också göra ett par minnesanteckningar. Bl.a har jag under den gångna veckan omlokaliserat två rhododendronbuskar, som inte alls gillat att kampera ihop med ovan nämnda cembratall. De har i.o.f.s. inte dött, men inte heller vuxit många millimeter under de år de stått där. Förhoppningsvis ska de trivas bättre ihop med min ek, vars nedfallna löv försurar jorden.

Förutom flytten av rhoddisarna har jag också fimpat ett tanigt gull­regn och en anemisk fläderbuske. Buske och buske, förresten. I flera år har den bestått av en enda snedvuxen stam med lite grönt i toppen.

Gullregnet å sin sida tog rejält med stryk vintern 2012/13 och blev ald­rig sig självt efter det. Som tur var har grannens stora exemplar frö­sått sig i mitt kryddland, så jag hade en ny bebis att gräva ner på samma ställe.

Och sist av allt denna midsommarafton 2014 måste jag bara få visa den himla eleganta spaljélösning jag snubblade över i ett gammalt nummer av Allt om trädgård från 2010. Ursnygg och überenkel att tillverka, så jag blir verkligt sugen på att byta ut de befintliga stöden åt mina klätterrosor.

Ha nu en riktigt trevlig midsommarhelg allesammans! Vädret kan man inte göra mycket åt, men man har så kul som man gör sig!

En haiku inför midsommaren 2014

Väderläget kan för min del sammanfattas så här: mina Phalaenopsis har fått flytta in i Glaspalatset från sina grenar i äppelträdet. Då är det kallt :o/ Och på finländska fastlandet har de fått snö!

Den planerade utomhusgrillningen på midsommaraftonen kan vi nog fetglömma. Ladda med ved till braskaminen, rota fram raggsockorna och vara beredd med snöspaden är visst melodin för året.

PS. Imorgon släpps min samlingsvolym ”YOLO – man lever bara en gång” som e-bok till biblioteken. Om utifall att du skulle behöva något att läsa den stundande, kylslagna midsommarhelgen ;o)

PPS. Vad trött jag börjar bli på att Google envisas med att ”kva­li­tets­för­bätt­ra” foton för oss som inte är anslutna till Google+, med påföljd att alla bilder med vit bakgrund får en tonad dito istället :o(

---

Flera haikuer jag skrivit hittar du i samlingen ”Haiku”, som du kan läsa som en pdf-fil om du klickar HÄR. De som är nyast och inte finns med i samlingen hittar du via etiketten ”Haiku” i spalten till höger.

Den enkla vägen

IFJOL GJORDE JAG det onödigt krångligt för mig med min ba­si­li­ka­od­ling, även om det fungerade klockrent. I år sög jag åt mig Pernilla Måns­son Colts tips i ”Trädgårdsmåndag”, att samla krukplanterade växter på ett lager lecagrus för att kunna vattna nerifrån.

Sagt och gjort. Jag tog en rund pajform, modell större med rak, cirka 6 cm hög kant, och fyllde den nästan ända upp med leca. Ba­si­li­ka­kru­kor i olika storlekar ställdes ovanpå och sedan vattnade jag precis så myck­et att gruset nästan blev täckt. Nu, någon månad senare, är det bara att konstatera att det här fungerar ypperligt!

De första veckorna vattnade jag uppifrån, precis som vanligt, för att plantorna skulle hinna utveckla fina sugrötter att sticka ner i gruset. Nu fyller jag bara på vatten i pajformen lite då och då och vattnar i själva krukorna bara om jorden verkar torka upp* för mycket eller vid göd­sel­vatt­ning.

Sin vattenförsörjning har basilikan tryggat själv vid det här laget:

Visst är det himla kul när något visar sig funka som utlovat?

---

*) Det här problemet får man förmodligen inte om man gör som Pernilla sa och planterar i lerkrukor. Mina krukor är av plast, så jorden kan m.a.o. inte suga åt sig fukt från själva krukan.

 

Anyone for a bojsten?

FUNDAMENTEN FÖR HUSETS gamla torkställning, som jag här­för­le­den inbillade mig att jag skulle kunna avlägsna utan hjälp, kom igår kväll upp med hjälp av en urstark Range Rover. Eller tja, tre av fyra fick vi upp. Den fjärde – som jag initialt skaffade mig fina blåsor i händerna av – sitter kvar, så där blir det att kapa järnröret med vinkelslip och skotta jord över.

Hur jag ska få bort de jättelika betongklumparna från gårdens mest svårtillgängliga hörn vete inte ens fåglarna. Däremot har de, kråk­ung­ar­na, hittat ett nytt favoritställe att sitta och slappa på i väntan på att ”matvagnen” ska flaxa in.

Nåväl, den som t.ex. behöver bojsten(ar) är välkommen att höra av sig! Måtten är cirka 70-80 × 30-40 × 60-70 cm. Jag kan lova att de är &"$@!§% tunga och den som ombesörjer bortforslingen får ta dem alldeles gratis.

Annat jag gjorde igår var att bygga hotell åt insektslivet här på går­den. Därmed har jag äntligen hittat en praktisk funktion för min märk­liga betongskulptur! Torra vassrör och stjälkar av björnloka av olika grovlek inpetade i konservburkar och några klabbar med mängder av hål i olika dimensioner ska förhoppningsvis bli bra bostäder för so­li­tärbin, humlor och andra kryp.

Jag gick även lös på det döda lärkträdet, men kunde samtidigt kons­ta­tera att det är någon som redan varit i farten före mig. När jag skär­skå­dade stammen hittade jag mängder med hål som inte gjorts på maskinell väg :o)

Imorse upptäckte jag att tremastarblomman, som grannen R skänk­te mig alldeles nyssens, faktiskt går i blom, flytten till trots. Å, så roligt! Och kolla in mittpartiet, hörni! Visst ser det ut som något som växer på havsbottnen?

Idag passerar jag f.ö. ännu en milstolpe i Livet. Lilla A börjar i bilskola!

Om det där med skattefrihet

IGÅR, PÅ VÄG ut till skärgårdskommunen Föglö, kostade jag på mig en god kopp kaffe ombord på land­vägs­färjan m/s Skarven. Priset var 2 €, varav 14 % är mervärdesskatt. Drar man bort 14 % blir det skat­te­fria priset exakt 1,72 €.

2 € för en slät kopp kaffe är i sig nog så dyrt, men jämfört med vad Vi­king Line tar betalt för samma sak måste det ändå betraktas som mycket förmånligt. Ombord på m/s Rosella, där priset borde vara skat­tefritt, betalade jag i början av maj 2,25 € för en kopp ganska så illa­smakande, automatbryggt kaffe.

Den skattefria Vikingkoppen kostar således 0,53 € (30,8 %!) mer och denna skruvade prissättning gäller dessvärre inte bara fika om­bord. Under samma stockholmsresa i maj konstaterade jag att det var smart av Lilla A och mig att inhandla både Marabouchoklad och salta cashewnötter på Hemköp i Åhléns istället för ”till förmånliga sjöpriser” ombord. Det sparade vi en bra hacka på. Riktigt bra.

Detta noterat som en liten observation när det gäller den hårda mark­nadsföringen av hur förmånliga taxfreepriserna är ombord. Punktvis är de det, ja. Men genomgående? Icke!