Påskpresent

DET HÄR KNALLRÖDA ägget är gåbortpresenten jag hade med åt T ikväll. Eftersom hennes älsklingsfärg är rött tyckte jag det skulle passa bra med ett ägg i den kulören trots att gult är påskens färg.

Påskpyntat

DENNA PÅSK HAR jag inte pyntat något nämnvärt. Det enda jag åstadkommit är att plocka fram och hänga upp vår superfina, tovade påskhäxa. Den har jag inte gjort själv, utan köpt för många, många år sedan av en härlig kvinna som heter Isabel Kvarnfors.


Min fönsterdekoration är dock av egen produktion: äkta, urblåsta hönsägg som jag målat med glasfärg och bränt i ugn. De har upphängningskrokar av järntråd så att man kan haka i dem med varandra och hänga upp så många man vill på rad. På en del av dem har jag limmat pyttesmå glaspärlor i olika mönster. Ett jäkla pill med ett så skört material, men de är faktiskt riktigt läckra! Här kommer några bilder:






Ikväll är jag bjuden till T och hennes sambo på påskmat, så en liten påskpresent ska de få. Vad det är får ni se i ett annat inlägg, för jag kan ju inte riskera att hon kikar in här och får veta i förväg som komma skall ;o)

Efterlängtat helgjobb

LÅNGFREDAGEN GRYR I strålande sol – härligt! Och snön har smält undan så pass att jättehögen med stammar och ris från vinterns trädfällning nu har blottats. Det kliar i fingrarna att reda upp det, men inte kan man väl köra motorsåg en långfredag? Eller kan man..?


Nåväl, jag ska åtminstone börja lite försiktigt med grensax och handsåg, för ut på gården och jobba det ska jag!

***
Tror förresten inte jag blev lurad igår. Blev ni?

Perfekt tajmat till påsk!

Äntligen kommer de, vårblommorna!

Totalkorkat

JAG LÄSTE NYLIGEN ett inlägg i en annan blogg som handlade om tvätt­maskins­manke­mang. Ooosökt kom jag att tänka på vad som hände mig vid förrförra flytten:

Det är torsdag. Med mycket möda och stort besvär har två arm­star­ka, manliga bekan­ta kånkat upp min toppmatade AEG Lavamat till det nyrenoverade badrummet i min nya lägenhet. Den ene åtar sig chevalereskt att koppla in den också, så att jag skulle få tvättat redan samma dag. Ett sånt erbjudande tackar man inte nej till.

Glad i hågen laddar jag maskinen någon timme senare och den kör snällt första programdelen. Men sedan är det stopp. Tvärstopp. Inte en droppe vatten släpper den ifrån sig. Fan! tänker jag (och ytter­ligare ett antal otryckbara kraftord), men eftersom jag är en rådig kvinna är det bara att börja felsöka.

Upp med luckan, ut med den sjöblöta tvätten och en genom­rotning av innan­dömet. Inget där som förklarar stoppet.

Nästa steg: upp med rensluckan (efter att ha ägnat en god stund att klura ut hur man öppnar eländet), ut med luddfiltret och ... ingenting där heller som avslöjar vad som är problemet. Hm..?

Efter en timme ger jag upp och ringer en servicefirma, och under över alla under: de kan skicka en kille redan följande morgon!

***
Morgonen gryr, det ringer på dörren och jag styr in servicekillen i badrummet. Fem röda sekunder senare uppenbarar sig densamme i köksdörren, brett leende, och meddelar: ”Det är fixat nu!”

”Redan?!” undrar jag, imponerad över hur blixtsnabbt han jobbat. ”Vad var det som var fel?” Eftersom hans mungipor är hotande nära att mötas i hans nacke anar jag att det är något korkat, och mycket riktigt.

”Blindpluggen på avloppsuttaget under handfatet var inte borttagen före avloppsslangen sattes dit”, svarar han glatt. ”Jag har tagit bort den nu, så att vattnet slipper igenom.”

~~~ RIDÅ ~~~
Sensmoral:
Kolla alltid om det sitter en kork i hålet innan du ansluter en slang, ty det är korkat med korkar i hål!

Morsan är cool!

LÄSTE JUST I en bekants blogg att dennas tolvåring inte har mycket till övers för sin mors bloggande. Tänk, så olika det kan vara! Min unge (klasskamrat med tidigare nämnda) tycker – såvitt jag vet – att det är helt okej att jag ägnar mig åt bloggeriet. Dessutom talade hon i förra veckan om att den ena av hennes bästisar tycker att jag är coooooool. ”Min egen mamma är ju så himla vanlig”, lär hon ha sagt.

Gudars, vad häftigt! Jag fyller snart femtio och klassas av en tolvåring som coooooool :oD

Fast vi ska tala lite tystare om att min egen dotter inte brukar använda just det adjektivet. Det mest gångbara är ”knäpp”. Duger det med, bara jag slipper kallas ”vanlig”.

*flinar*

Ett berg av barr och kottar

SNÖN ÖVERGÅR I flytande form i ett rasande tempo nu! Nix snö be­tyder fri tillgång till bland annat barr och kottar, och barr och kottar har vi mycket av här i ”Rucklet”; rentav ett överflöd. Så blir det om man på gården har fyra barrträd med över femtio årsringar på foten.

Det är med andra ord inte långt kvar innan det är dags att tackla årets första trädgårdsbekymmer: vad göra med all denna rikedom av naturens gåvor? För det blir mycket när det väl är hopsamlat/hop­krat­tat, vill jag påstå. Enormt mycket – trots att jag brukar samla ihop det mesta av jättekottarna från cembratallen och spara dem som tände till braskaminen.

Barr och kottar har en halveringstid som står att jämföra med plu­to­nium (känns det som), så taktiken att lägga dem på hög för kom­pos­tering går bort. Skulle jag göra det funnes här snart ingen trädgård kvar. Det mesta måste således bort, och det är här problemet upp­står.

Bor man i Mariehamns stad måste man transportera detta biologiskt nedbrytbara avfall till en återvinnningscentral. Gott och väl, det kan jag ta. Vad jag däremot inte kan ta, är att man per sopsäck förväntas betala 7 euro (c. 70 kronor)! I mitt fall innebär det en träd­gårds­vår­städ­nings­kost­nad på i runda slängar 150 euro. Det är en jävla stor peng när man har en pension på 650.

Det mest irriterande i sammanhanget är att väninnan S, som bor i eget hus på ett tätbebyggt villaområde ett par kilometer bort men ”på rätt sida om bron”, frejdigt kan ställa sig och elda på sin egen gård. Eh, varför det? undrar ni kanske. Svaret är enkelt: hon bor inte i Mariehamn utan i Jomala, en annan av Ålands sexton (!) kommuner.

Den kommunen är inte en stad, gubevars, så även om husen ligger tätt kan man bete sig som man får ute på landet: samla en hög på gården och tutta eld på skiten. Så icke i staden, där jag bor, och detta pärtar¹⁾ mig något så infernaliskt! Allra mest stör det mig i och med att Ålands totalbefolkning inte är mer än c. 29.000 till antalet och att regelverket kan vara så überolika om man förflyttar sig en kilometer hitåt eller ditåt.

Det vete således katten vad jag ska göra med alla barr och kottar i år. Om det är någon som har ett intresse av detsamma är det bara att komma och hämta – det är alldeles gratis!

¹⁾ åländska; betyder ungefär ”retar mig”

Virka, virka, virka ... randig väska (forts.)

DET SENASTE VÄSKPROJEKTET avancerar. Nu återstår egentligen bara att sy fast handtagen, men det kan jag inte göra förrän knappar­na jag köpt på Etsy levereras. Ja, och så måste jag bestämma mig om jag ska fodra den eller inte. Men det innebär i så fall en dust med mitt hatobjekt numero uno, symaskinen, så det vete katten. Jag har virkat med ett halvt nummer för liten nål, så resultatet är rätt stadigt ändå ;o)




Inspirationen till den här väskan hittade jag hos brittiska Lucy på hennes underbara, färgsprakande blogg Attic24.

[tags: crochet, stripes, bag, tote, cotton, Etsy]

Virka, virka, virka ... randig väska

DET PÅGÅR FÄRGFROSSA i ”Rucklet”! Här är en bild på en under arbete varande väska. Sista handen är lagd vid uddkanten runt öppningen och nu är det dags att börja med handtag. Korta eller tillräckligt långa för att slänga upp på axeln, det är frågan?



[tags: crochet, stripes, bag, tote, cotton, Etsy]

"Det var bättre förr" 2

HM, HUR GAMMAL kan månne min köksfläkt vara?

*funderar*

Pja, den har väl knappa fyra år på nacken, om jag minns rätt. Av märket Futurum och av en riktig basicmodell med på- & av-knapp för belys­ningen och för själva suget ett mekaniskt reglage à la äggklocka med sex distinkta lägen. Inget elektroniskt, blinkande och blippande lull-lull med steglöst justerbar sugnivå eller något sånt. Av, på och vrid till önskad insugseffekt, that's it.

Men det var just det! ”Vrid till önskad insugseffekt” har liksom slutat funka. Eftersom jag ännu inte tagit mig för att skruva ner och isär fläktfanskapet så är min diagnos t.v. inte verifierad, men jag skulle tro att problemet är en liten plastbitsjävel som haft någon form av taggar/kuggar. ”Haft” säger jag, för det är förmodligen dessa som på mindre än fyra år nötts ner så att ikuggningen håller på att ge upp.

Voi perkele! Inte har jag råd att kalla hit någon som kan fixa sånt här och än mindre har jag råd att rakt av gå och köpa en ny fläkt ... Allra helst som min spis (köpt beg. för 4,5 år sedan) även den är på väg till de sällare jaktmarkerna.

(En annan bor ju inte i Skåne, så det är ställt utom alla tvivel att det inte är jag som kammat in den svenska drömvinsten på 214 mille på Lotto.)

Min mamma, salig i åminnelse, hade också hon en köksfläkt av märket Futurum. Den dag hon kastade in kökshandduken för gott var den 22 år gammal och fungerade fortfarande klockrent. Det är på detta faktum jag stöder mig, när jag än en gång kommer till slutsatsen att det var bättre förr. Eller, tja, mekanik hade i alla fall en avsevärt mycket längre livstid än den har idag. Så fy, vad jag blir deppig :o(

En frisk sak med Åland

PÅ ÅLAND ÄR det lätt att vara sjuk (i den mån det någonsin är lätt att vara det). För vanliga sjuk­doms­fall är väntetiden aldrig lång (höftledsoperationer kan vi diskutera en annan gång). Ett exempel:

Lilla A vaknade i morse med halsen totalfast, aj-aj-ont att svälja och en temp på närapå 38°. I det läget är det svårt att gilla läget, om man så säger. Efter ett amatörmässigt försök att lysa och titta i halsen ringde jag jourmottagningen, numera en s.k. öppen mottagning utan tidsbeställning. När sköterskan hört min re­dogörelse blev ordinationen: ”Kom direkt, ta en köbricka så tar vi ett svalgprov.”

Sagt och gjort. 20 minuter senare stegade vi in på mottagningen, fick nummer 72 och konstaterade att på displayen lyste redan 71. Ytter­li­gare 15 minuter se­na­re stegade vi ut, ett obehagligt snabbtest se­na­re och 8 pengar fattigare. Odlingssvar får vi imorgon bitti och om det är positivt ringer doktorn in ett recept direkt.

Snabba puckar, inte sant? Detta är en av Ålands stora fördelar; trans­portsträckan till sjukvården är kort, precis som väntetiden.
(Ja, utom för höft­ledsoperationer då, där väntan i dagsläget är runt 52 veckor).