Ruckelhäxan Goes Pro

ÅTER EN SKITMORGON med fastande laboratorieprover. På grund av ”sockerdrickan” jag har i underkropp och överarmar framför allt när jag lagt mig för natten har blodhunden i läkarrock än en gång vänt ut­red­nings­kom­pas­sen i en ny riktning: restless legs, RLS.

Så här kollas nu B12-vitamin, järn, ferritin, folsyra, homocystein och vad det nu var till. Jeesus, Maria och alla andra ... *suckar tungt* Men visst, jag har en lång lista med symptom som alldeles utmärkt går att sammanknippa med den diagnosen ... också. Jaja, snart är det bara slut kvar av den här tanten :o/

Nåja, nog om den saken. Istället ska jag visa den senaste smarta pry­len i min samling: Pro-Seedern jag sniffade mig fram till på nääätet. Det finns en uppsjö sådosor och -sprutor, men ingen av dem har fått riktigt bra kritik, medan däremot den här, som man ”suger upp” ett frö i ta­get med, verkar som en fiffig uppfinning:

För mera sådd ska det bli nästa år, om jag fortfarande är i form för od­lande! Det bor en så ojämförlig lycka i att kunna gå ut och hämta pin­färska, fina grönsaker på egen gård, så nästa år ska det bli två pall­kragsodlingar till.

Kolla bara vad jag tog in igår:

Squashen vägde hela 2,41 kg och har fått växa sig så gigantisk för att det skulle bildas fullgångna frön, som jag nu tagit tillvara inför nästa sådd. Slanggurkan håller sig inte på en fläck innanför EU:s krav på rät­linjighet, men smaken är sjufalt den som köpegurkor har. Detsamma gäller frilandsmodellen, som tyvärr inte ger någon större skörd, efter­som plantorna växer just på friland i min sandiga och magra jordmån.

Morötterna som odlats i låda är så felfria som det bara går att önska sig. Eftersom de grott och tillvuxit under ett skyddande lock av fiberduk har inte den förhatliga morotsflugan sluppit till i år. Och så min första bifftomat av sorten 'Black Russian', som blev en del av gårdagens ve­getariska pastasås. Fast först efter att jag krafsat åt mig fröna för­stås! :o)

Annars inga omvälvande nyheter den här dagen. För till sådana räk­nas knap­past att jag imorse konstaterade att jag tappat tre kilo i vikt se­dan försommaren. Inte bra. Inte bra alls.

Om att förråda sig

INTE FÖRSTÅR JAG riktigt varför det är i september som alla skör­de­fes­ter hålls, för aldrig är det så bråda tider i ”Rucklet” som i juli/au­gus­ti. Allt mognar slag i slag och det känns som jag inte gör annat än går mellan växthus/odlingslådor och köket.

Plocksallaten har börjat sätta knopp och sjunger med andra ord på sis­ta versen. Men vaxbönor och sockerärtor producerar en del varje dag och idag tog jag upp det mesta av rödbetorna, som blivit ma­ka­löst fina med pallkragsodling. Vilken tur att jag hann beskära åtminstone ett av fyra äppelträd igår, för idag har det varit regnigt och annat att göra!

Ärtor och bönor är snoppade, förvällda och infrysta. Rödbetorna är ko­kade, skurna i mindre bitar och inlagda, för att bli tillbehör till de sta­di­ga­re middagar som hör hösten och vintern till. Det största bekymret jag för närvarande har, är att jag inte vet hur jag ska förvara allt jag vill ha i förråden inför vintern. Man borde ha ett gammaldags skafferi helt en­kelt, för ett kylskåp räcker ingenvart :o/

Imorgon är det dags att klämma och smaka på krusbären för att av­gö­ra om de är färdiga att skördas till den andra sortens likör jag har för avsikt att laga den här säsongen. Den första omgången gjorde jag av röda vinbär och några fjuttiga jordgubbar. Och om vädrets makter är med mig blir det steg- och trädklättring igen, eventuellt med risk för livet eller åtminstone lårbenshalsarna, eftersom det går sjögång mellan öro­nen på mig idag.

Haha! Nog är det sen spännande ändå, Livet jag har ...

Några tips från coachen

EFTER ÅTTA ÅR med ”Rucklet” och närmare 25 som seriös mån­skens­hant­ver­kare har jag till slut tillåtit mig att skaffa det som varje re­kor­der­ligt singelfruntimmer borde ha i sin handväska: en låstång.

Under arbetet med den senaste tidens metalliska konstruktioner av bångstyrigt spikband med mycket svikt insåg jag att det var av nöden. Polygripar, skiftnycklar, diverse tänger och klämmor i all ära, men när de två artrotiska händer jag har till mitt förfogande båda behövdes för att klämma ihop och hålla emot, hur skulle då självaste skruvandet gå till??

Låt mig därför presentera min nya BFF*. Har du ingen ..? Skaffa en!

Nåväl, raskt ut från ruckelköket slash verksta’n och ut till Glaspalatset för nästa tips!

Det är, som tidigare konstaterats, dags att höstså. Då är det också dags att dra upp det som ska skördas (majrova, morot, rödbeta) al­ternativt rensa bort det som gått i blom (spenat, rucola).

I pall­krags­od­ling­arna har samtliga utvecklat storvulna blast, spräng­fyll­da med näringsrika godsaker. Istället för att dumpa allt i kom­pos­ten har jag börjat hacka en grönsallad som jag vänder ner i jorden direkt, typ instant gröngödsling. Alla jordlevande kryp applåderar av för­tjus­ning över detta delikata tillskott på menyn, plus att jag inte behöver vänta ett par år på att det gröna ska omvandlas till jord i en öppen löv­kom­post. Alla är nöjda :o)

På bilden syns också resultatet av kombinationen Rölundas prima plantjord + underhållsgödsling med nässelvatten + toppgödsling med sagda ”grönsallad”. Körsbärstomaterna blommar helt hejdlöst och nu börjar det ploppa upp tomater i vardande! Men de är sena i år. Det är, och fortsätter att vara, kallt för årstiden. Igår inte ens 14° framåt kväll­ningen :o(

Sista tipset för dagen handlar om vattning, både av inom- och utom­hus­blommor. Alla har vi väl irriterat oss på att vattnet man häller i kru­kan bara rinner rakt igenom, utan att egentligen väta jorden? Ja, åt­mins­tone blir jag galen på det.

Därför vattnar jag numera genom att i en hink med vatten resolut trycka ner hela krukan precis under ytan. Är jorden torr bubblar det hej vilt och först när det slutar är jorden mättad. Det här är särskilt bra för såna krukväxter som ska få torka upp emellan, men få sig en or­dent­lig rotblöta när de väl vattnas.

För sommarblommorna ute är det här den ultimata vattningstekniken! Planterar man i lerkrukor, som många med mig gör, torkar jorden ut extremt fort i sol och vind. Sänkbevattnar man behöver man inte vatt­na stup i kvarten. Om det inte råder ökenhetta räcker det med en eller ett par gånger i veckan. Något oftare om krukorna är väldigt små.

*) BFF står för Best Friends Forever – för evigt bästa vänner. Ett uttryck som varit flitigt exploaterat på sistone, bl.a. av den famösa hotellkedjedottern Paris Hil­ton. Hon har säkert ingen låstång, förresten. I alla fall inte i handväskan. I den har hon nämligen en sorts hund.

*himlar med ögonen*

Opraktiskt.
För att inte tala om fånigt.

Födde

FÖRSTA FRUKTEN AV årets sådd skördades igår: en rund och helt per­fekt rädisa, utan minsta tillstymmelse till skorv eller insektsangrepp. Det ser ut som pallkragsodling är modellen!

Sådd: 3 maj 2013
Skördad: 28 maj 2013 kl. 14:38
Uppäten: 28 maj 2013 kl. 14:40