Regnperiodspyssel

DET BARA REGNAR och regnar, vareviga dag. Alla tilltänkta promenader flyter bort och att höstjobba på gården är det inte tal om. Som tur är behöver jag aldrig känna mig rastlös av sysslolöshet – eller sätta igång med storstädning för att motarbeta tristessen ;-) – för är man hemfallen åt hantverksdille är det bara att knåpa på.

Det har blivit ett antal armband av Chinese snake knots (vad nu den knopen kan heta på svenska) de senaste dagarna. Lagom ansträngande syssla när man själv just nu är som vädret, inte i alldeles toppform

En till kunskapsbanken

MAN ÄR ALDRIG för gammal för att ta till sig ny kunskap! Igår hittade – och lärde jag mig – en ny knop, en som kommer väl till pass när jag gör hantverk som involverar rep eller snöre: double connection knot. Vad den kan heta på svenska har jag inte en susning om.

Leonardo & jag

MYCKET HAR VI inte gemensamt, jag och Leonardo di Caprio, förutom ett lyckoarmband i tibetansk stil på vänster handled. För hans del har det åtminstone inte slagit hål i sidan, så jag utgår från att det gör vad det ska även för mig :-)

Knopknåp

TJA, VARFÖR INTE när det är blött, kallt (inte ens 10°) och allmänt ointressant att vara utomhus?

Monkey's fist – apnäve – heter knopen ifråga och ska i det här fallet bli en nyckelring. Metalldelen, den egentliga nyckelringen, har jag faktiskt också gjort själv av grov koppartråd som hamrats styv.

Det ska vi fira!

IGÅR HÄNDE DET. Bloggens besöksräknare gick med ett ljudlöst Tick! över den ”magiska” siffran 100.000. Vem hade kunnat tro något sånt sommaren 2008, när jag skrev mitt allra första inlägg? Hade jag ens föreställt mig att jag fem år senare fortfarande skulle ha en aktiv blogg..? Nä, knappast. Men så är det nu i alla fall. Jag hänger fort­fa­ran­de med, och gör det kanske ända upp till 200.000.

En tilldragelse som den här bör förstås firas på sätt eller annat. Av för­klarliga skäl tillåter inte min ekonomi att jag drämmer till med någon­ting storstilat, även om jag hade velat. Men kreativ är jag ju mest hela tiden, så därför får det helt enkelt bli en liten utlottning bland er som känner er hugade att delta.

Ett sprillans nytillverkat shamballa-armband är vad jag lottar iväg, och allt som krävs för att delta är en kommentar till det här inlägget. Var och en tilldelas ett nummer i den ordning som kommentarerna kommit och sedan låter jag en slumptalsgenerator dra vinnarens nummer. Dragning blir det efter kl. 12 söndagen den 7 april.

Historien bakom Shamballa-armband är lika gammal som tiden själv och tra­ditionen härstammar från tibetanska och indiska buddister. Dessa tror på ett mytiskt rike, Shambhala, en själslig fristad flödande av kärlek, renhet, upp­lys­ning, perfektion och frid. Shambhala sägs vara beläget i Himalayas övre sfär och kan nås endast av dem som har tillräcklig karmisk kontakt. Men mellan värl­dens religioner görs ingen åtskillnad; Shambhala är ett rike för alla.

Shamballa-armband tillverkades ursprungligen av enkelt hampasnöre och trä­pärlor, ibland av sandelträ, och varje pärla har sin egen, unika betydelse.

För mig har färgerna i det här armbandet – pärlvitt, champagnegult, två nyan­ser av grönt och halvgenomskinligt vitt – en självklar innebörd, men hur du väljer att tolka dem blir helt upp till dig.

Klart retro

 

Knopeliknep, och här ska ni höra,
vad man med snöre och glasvas kan göra!
Klipp några snören och knyt till ett nät
– och vips finns en ampel, klart retro och het!
MAN TAGER SIG således några meter jutesnöre och ett stycke vasen VAS från IKEA. 24 knutar senare har man ordnat sig en prima ampel à la 1970-tal, perfekt t.ex. för hängande odling av orkidéer, vars stäng­lar egentligen ska få svinga sig över krukkanten som de behagar och inte tvingas att växa uppåt.

När jag var färdig och hängde upp orkidén i köksfönstret kom jag på, att det här måste jag använda mig av i Glaspalatset i sommar. Fri­hängande krukor med tomater och jordgubbar kanske..? Och indian­krasse vällande ut ur krukor upphängda i träden på gården!

Så häng inte läpp, go’ vänner!
Häng upp en ampel istället ;o)

Valknop, en pedagogisk beskrivning

 
EFTERSOM DET KOM för mig att det kanske finns någon som fått lust att knåpa till en egen valknop satte jag mig ner och gjorde några il­lustrationer, som förhoppningsvis ska göra det rätt enkelt att få till det.

På engelska heter knopen Turk’s Head och det finns en hel del be­skriv­ningar ute i sajberrymden, en del bättre än andra. Min för­hopp­ning är att denna, min egna är lätt att förstå. Ha så kul!

A-strängen på min akustiska gitarr gick nyss av. Det här kan man göra av sånt:

Det var den julaftonen det

SÅ VAD GJORDE ni igår? Firade ni den fullständiga Disneyjulen med alla förväntade attribut och ett dignande julbord med allt från lutfisk till syltade grisfötter? Eller gjorde ni kanske som jag, ägnade dagen åt pyssel i godan ro?

Under året tar jag tillvara alla rester och stumpar av ljusen jag brän­ner. Sen kan jag antingen göra egna marschaller eller som igår, gjuta nya ljus. Av locket från en konservburk klipper jag en lite fästplatta för veken och slår två, små hål i den. Genom hålen trär jag bomullsgarn, som jag sedan tvinnar hårt och gnider in med stearin. Plattan fästs med en klick lim i botten på glaset, så hålls veken på plats när den smälta ljusmassan hälls i.

Några droppar eterisk olja i det smälta stearinet ger ljuset doft. Men låt då stearinet svalna en stund, så att inte hettan gör att doften för­flyktigas direkt.

Med några meter rep eller snöre kan man också roa sig. Ett par gryt­underlägg av 6 mm hamparep och av vanligt snöre en fotring till ett blockljus blev gårdagens resultat. Det är lite knepigt att knopa, men kul :o)

Någon traditionsenlig julmiddag blev det som vanligt inte. Istället tre­rät­ters på tumanhand hos väninnan S, vars döttrar, i likhet med min Lilla A, spenderade julaftonen hos sin pappa. Kräftsoppa till för­rätt, en ma­tig paj på renkött och brödost med grönsallad till varmrätt och som av­rund­ning en mugg gott kaffe till ett glas lime- och blåbärs­pan­nacotta – enkelt, utan åthävor och därmed helt perfekt!

Så det var den julaftonen det. Och guess what, det snöar. Det är bara att dra på sig vintermunderingen och ge sig ut och skotta. Igen.