”Jak talar syy språåk. Vänska pest!”

ÄR DET NÅGON av er som skickat iväg en avkomma på utbytesår med Rotary? Vilka erfarenheter har ni? Mina, så här långt, är inte direkt överväldigande positiva, snarast motsatsen. Maken till rörigt, oor­ga­ni­serat, logistiskt skruvat och försenat handläggande är nog svår att tråla fram. Det lutar starkt åt att Rotary får vara. Faktiskt. För det finns andra alternativa organisationer. Faktiskt.

Nåväl, här har det alltså gått dagar åt att försöka reda upp en helt osannolik oreda, boka läkar- och tandläkartider, försöka få grepp om vilka de reella kostnaderna kommer att bli (t.v. misslyckat försök), fylla i blandspråkiga on-line-formulär osv. Jag håller på att få totalfnatt. Och hörni, vilken tuur att jag behärskar såväl svenska som engelska och ett visst mått av finska:

Jopp, så där ser det alltså ut när man som utbytesstudent från en­språ­kigt svenska Åland ska registrera sig. Najs, va? Och det blev vär­re. På en del registreringssidor var texten uteslutande på finska. Yessiree!

Men det om det. Nu ska vi inte reta upp oss ytterligare. Det har jag under den senaste veckan gjort så det räcker för minst ett utbytesår framåt. Här kommer istället bild på det sista(?) paret vantar av lo­vik­ka­garnfyndet häromsistens. Inga äkta lovikka med upp­vikt mudd den här gången, för nu börjar det bli ont om material.

By the way, så funderar Lilla A på att ändra från Italien till Portugal för sitt utbytesår. I annan regi än den ovan nämnda. Hur tycker ni det låter? ”Alla andra” skandinaviska utbytesstudenter prioriterar framför allt de stora engelsktalande länderna, så por que não Portugal? Mamman – jag alltså – gillar ju i alla fall landet ifråga riktigt mycket ;o)

Vantagrant

DET HAR BLIVIT några par vantar på sistone, och alla fick jag inte ens med på bild! Ett par har Lilla A fått i julklapp och två par andra är ner­pack­ade i en av mina Etsylådor, som jag inte iddes rota igenom för att göra den här plåtningen – och än finns det garn kvar av mitt lovikka­fynd här­omsistens.

Nu kan jag sent om sider visa en bild, för efter tre dagars knölande med Chrome fick jag tipset att byta till Firefox istället, där det inte är några som helst problem att lägga upp bilder på bloggen. Visst är det ”kul”, att Googles egen webbläsare inte funkar för Googles egen blogg­applikation ..?

Så när jag nu faktiskt är up and going igen, så kommer det bild också på Lilla A:s födelsedagstårta från i tisdags. Chokladkaksbotten med ett lager vaniljkräm och ett annat med mosade jordgubbar blandade med kvarg (Kesella for you Swedes) och lite socker. Asgott!

Samtidigt uppfann jag en ny sorts glutenfritt godis, lite i misstag. Ur­sprungsplanen var, att göra en tårtfyllning med creme fraiche, kokos­mjöl (ja, mjöl, inte mjölk) och socker. Men jag rörde i tankspriddheten i lite väl mycket mjöl, så det blev mera en deg än fyllning.

Hm, tänkte jag, vad göra? Så jag rullade ut längder, som jag skar i bi­tar, som jag rullade till små bollar. Sen tempererade jag lite 70 %-ig choklad och doppade bollarna i den. Nästa gång ska jag tillsätta några droppar arraksessens, men glutenintoleranta väninnan P påstod att det var gott även i prototyputförandet.

Och bland Elib:s drygt 2.700 publicerade e-boksromaner har ”60+ och singel” idag klättrat upp till plats 124. Fatta hur förvånad jag är! :o)

”Skit händer”

JAG HADE TÄNKT blogga lite idag, men det tycker inte Google att vi ska få göra. I alla fall inte med foton i inläggen och inte ända sedan igår morse.

Om jag försöker infoga en bild dyker det upp en pop-up-ruta med Googlelogon och den hurtiga uppmaningen – på svenska, faktiskt – att logga in för att få åtkomst till onlinelagringsutrymmet.

Klickar jag i den rutan på ”logga in” öppnas visserligen en ny pop-up-ruta där det går att skriva in sitt lösenord en gång till, men den som därefter dyker upp är helt blank. Sen händer ingenting mer. Och inte går det att blog­ga bilden från Picasa heller, dit det för all del utan pro­blem går att ladda upp foton.

Så det blir inget idag. Ja, åtminstone inte det jag tänkt blogga om. Nåväl, lika bra är väl det, för jag borde ändå per omgående ta itu med att tillverka Lilla A:s sjuttonårsdagstårta, så att den hinner safta till sig till eftermiddagkaffet :o)

PS. Av dagsnoteringen om 164 e-bokslån av ”60+ och singel” sedan 19 december noterar jag, att inte ett enda gjorts på ett finlandssvenskt bibliotek, vilket är en smula förvånande. Det tycker jag, eftersom bloggen har ett stort antal läsare från den gruppen.

Vad som också är lite lustigt är, att den största gruppen bland lån gjorda i Sverige, drygt 13 %, är i norrländska bibliotek. Beror det på det eviga mörk­ret i dessa trakter den här årstiden eller att norrlänningar är mer hu­mo­ris­tiska än övriga svenskar – eller har mina norrländska bloggbekanta helt enkelt ägnat sig åt marknadsföring så det står härliga till..?

Sista Chansen

GÅR DET INTE den här vägen heller, tja, då är sannerligen alla na­tio­nel­la vägar prövade. Nog får man väl överlämna ett ärende till Eu­ro­peis­ka domstolen på sitt modersmål, va? Någon som vet ..?

Puh, i alla fall. Nu kan jag äntligen återgå till lovikkavantstickandet :o)