Fallerande frön

HAR SMÅFÅGLARNA BLI­VIT kräsna eller är det nå­got fel på mina sol­ros­frön? Det har nu gått mer än en må­nad se­dan jag hängde upp fågel­auto­maten, brädd­full med smar­riga frön. Men tror ni någon pippi är där och äter? Nope. Antagligen finns det nå­gon granne som har dukat upp ett mer inbjudande smör­gås­bord än jag *grrr!*

Här gryr annandagen ... inte. Kvicksilvret ligger runt -3° och det är mu­let. Dessutom utlovas vindar på uppåt 14 m/s, vilket inte låter all­de­les hejsan. Dagens planerade långpromenad är hotad, för åländsk ”mildvinter” i kombination med orkanvindar är ett riktigt bottennapp.

Det får bli inomhusaktiviteter istället! Min nya plåtsax har redan un­der gårdagen varit i flitig användning, och idag ska de tillklippta kon­serv­burkarna sprejmålas, mönsterborras och förses med handtag för upphängning.

Det är vid sådana här tillfällen som jag inbillar mig att det är en fördel att vara singel. Existerar det ens karlar som tycker det är okej att man pysslar med sån’t här under julhelgen? Någon som vet? *breeett flin*

Isigt bara värre

PLUSGRADER OCH TAK­DROPP. Illa. Hoppas det sväng­er, annars blir det pann­kaka av mar­schall­hållarna av is jag satte på infrysning igår. Såg i sä­songs­avslutningen av Äntligen hemma att det gjordes något mot­sva­ran­de, som skulle fungera som ishink för vin/öl. Men hu, vilken onödigt krånglig metod den där Jimmy använde sig av! Med borrning av hål i hinkarna och blompinnar som stöd och allt vad det var.

Så här gör jag. Enkelt, smidigt och hinkarna blir inte förstörda i onödan:
Fyll en större hink med vatten, fem-sex centimeter är lagom. Ställ ut och låt bottenfrysa. Ställ i en något mindre hink, lägg i en rejäl tyngd och fyll upp med vatten runtom. Frys igen. Klart!

En annan grej jag förvånade mig över var förslaget att hälla i glitter för att dekorera ”ishinken”. Det funkar ju inte. Det vet var och en som någonsin gjort något med glitter. Glitter är i allmänhet gjort av metallflingor eller glas; material som är tyngre än vatten. Så vad händer? Jo, det sjunker naturligtvis ner till botten.

Och hörni, varför i jösse namn ”förstöra” den vackra isskulpturen med en massa jox..? Vackrast – och mest estetiskt – är det väl ändå att låta isen vara is och ljuslågan däri stå för dekorationen?

By the way, du glömmer väl inte att ge ditt bidrag till svensk cancerforskning? Klicka på länken i den högra spalten.

Lycka är viliga verktyg

BRA KVINNA REDER sig själv, här tarvas ingen tomte! Jag tog en runda via järnhandeln på väg hem efter ljuständningen, och nu kan en sak på min ”drömönskelista” i alla fall strykas: plåtsaxen.


Till nyårsaftonen har jag nämligen för avsikt att tillverka lyktor att hänga upp i trädgården. Dessa ska göras av gamla konservburkar, och då behövs sagda verktyg för att få lite snits på det hela.

Men nu tar jag jul. I alla fall en liten stund, innan myrorna i brallan vaknar till liv igen :)

Obehaglig upptäckt

JAMEN, ATTANS ÄNDÅ! Tror ni inte att jag igår hittade ett fönster­kuvert med räkningen för senaste oljepåfyllningen! Hur har jag kunnat glömma den?!? Det kändes inget vidare att som julklapp åt sig själv pynta ut närmare 550 euro lagom till julafton. Jag kan utan att överdriva meddela att det nu är vääldigt tomt på kontot och spargrisen ser ut som den varit på hälsohem minst ett halvår, under nitisk övervakning av Anna Skipper.

Här blir det av denna anledning sannerligen inga sista minuten-julklappar! I så fall ska de vara gratis. Och frågan är om jag ändå inte ska ta och hoppa över den lilla bit färdig julskinka jag hade planerat att kosta på mig? Jo, så får det bli. Överlever jag 364 av årets dagar utan sådan, så gör jag det garanterat idag också :) Tror bannemej jag har en burk ansjovis undanstoppad någonstans, så det får bli äggmacka ikväll framför tv:n istället.

Men nu, go’vänner, är det dags att sätta risgrynsgröten i ugnen, ta en sväng till gravgården för att tända ljus, lämna in ett par lånade dvd-filmer till biblioteket och packa A:s julklappar. (Eftersom hon spenderar The J Day hos sin far, kommer hon och ”jular” med undertecknad imorgon istället.) Se’n börjar julfriden i ”Rucklet”; Karl-Bertil Jonsson, here I come!

Ha nu en riktigt trevlig julafton, allesammans!

(Bilden är lånad från nätet. Från ICA tror jag det var.)

Årets julkort 2009

Pyssel och önskelista

NEJ, NEJ, OCH åter nej! Enligt meteo­rolo­gerna blir det noll­gra­digt idag, den dag då så många ska sätta sig i bilar och trans­por­tera sig till släkt och vänner inför jul­afto­nen. Det kunde inte kom­ma oläg­ligare, eller hur? Så ta det lugnt, ni som ska ut på vägarna. Tagga ner, låt resan ta den tid den tar och ut­sätt inte er själva eller era med­tra­fi­kan­ter för onö­dig livs­fara!

Själv ska jag min­sann inte ut och ratta. Inte mer än det nöd­vän­diga, vilket är en tur in till cent­rum för att in­handla en flaska gott rött till mor­gon­dagens lasagne. Övriga för­flytt­ningar kommer att före­tas till fots. Och nej, jag ämnar inga­lunda hälla i mig en hel­pava i min ensam­het! Som tur är, har jag någon gång för femtio cent hittat en så’n där smart vacuum­pump för vin­flaskor på en loppis. Att det står Alfa Laval på den spelar ingen roll. Den funkar ju.

Sent igår kväll färdig­ställde jag ett jul­hjärta av naj­tråd och lingon­ris. Det senare var jag tvungen att vid nio­tiden på kvällen pulsa ut i skogen med en fick­lampa för att få till­räck­ligt av. För natur­ligt­vis hade jag tidi­gare under dagen plockat för lite, när jag av omsorg om naturen inte tog i till­räck­ligt från början. Nu hänger hjärtat ovan­för soffan i var­dags­rummet och höjer jul­stäm­ningen ytter­ligare ett snäpp.

Nu på morgonen har jag funde­rat på det där med jul­klappar. Fram­för allt över så mycket onödigt det ges och fås. Sällan eller aldrig med sär­skilt mycket om­tanke eller av per­sonlig natur heller, utan mest för att man måste. Fast det är klart, om jag fick önska mig precis vad jag ville så skulle till och med jag få ihop en mate­riell lista, trots att jag i grund och botten har vad jag behöver:

RECEPT > Kanelmandlar

DET HÄR ÄR ett riktigt snabb­godis som inte tar många minuter att svänga ihop. Även om det nu är bara två dagar till julafton hinner du gott och väl få till en ladd­ning eller två. Jag gör alltid en sån här jättesats, men den går förstås lika bra att hal­vera.

400 g oskalad mandel
3 dl socker
1 dl vatten
1 tsk malen kanel

Ta fram en bakplåt och klipp till en bit bakplåtspapper som täcker den.

Hetta upp en stekpanna – helst i gjutjärn – och rosta mandlarna. Rör, rör, rör, annars blir de snabbt brända!

Ta en vid kastrull eller en traktörpanna och koka upp socker, vat­ten och kanel. Häv i de rostade mandlarna och låt dem koka på måttlig värme under intensiv omrörning tills vattnet kokat bort och sockret börjar kristallisera sig.

Dra kastrullen från värmen och fortsätt röra en stund till innan du stjälper upp mandlarna på bakplåtspapperet för att kallna. Sära på dem så att de inte klibbar ihop med varandra.

Låt svalna och förvara kanelmandlarna torrt och svalt i en tät burk.

Snabbt, gott och framför allt billigare än att köpa färdiga i butiken!

Presentpåsar och pepparkakshus

HÄR ÄR BILDER på de egenhändigt sydda papperspåsarna för julklappar. De röda är gjorda av helt vanligt 80 g kopie­rings­papper och de övriga av tapet­rester.

Etiketterna är utskrivna på en svart­vit laser­skri­vare, för allt behöver ju inte ha färg. Vad påsarna innehåller tänker jag där­emot inte avslöja. Det är ju jul­klappar, för sjutt­siken! ;)


Sen kan jag ju passa på att visa det lilla pepparkakshus som vä­nin­nan T och hennes familj fått i julgåva av mig och A. Det blev så pluttenuttigt att det är det formatet som kommer att vara melodin framöver.



[tags: sew, paper, bag, glue, label, christmas, gift]

Tankeexperiment

SÅ HÄRLIGT ATT se att så många är villiga att ge! Att det på mindre än tre dagar redan ackumulerats nästan en tredjedel av mitt målbelopp hos Cancerfonden är fantastiskt. Framför allt i och med att vi befinner oss mitt i en av årets dyraste högtider, julen. Men att ge en liten slant till svensk cancerforskning måste väl utan tvekan kvala in som Årets Julklapp – hästlängder före spikmattan och med ett mycket mer bestående värde?

Jag kan inte låta bli att denna blå­tonade december­morgon ägna mig åt ett litet mate­matiskt experiment:

Min blogg besöks i dagsläget av cirka 15 nya personer dagligen. Om var och en skänkte 50 kronor/5 euro till Cancer­fonden skulle det bli 750 kronor på en dag. När deadline för insamlingen är nådd om 191 dagar – 1 juli 2010 – skulle det totalt bli 143.250 kronor! Plussar vi på de 4.800 som redan kommit in växer summan till strax under 150.000. Med bara en femtiolapp per person.

Det är tillåtet att drömma ...

Men nu ska jag dra igång dagen, som bland annat betyder ytter­ligare snö­skott­ning. I den anglo­saxiska delen av världen, där ordet lagom är ett okänt begrepp, har de ett ord­språk: ”When it rains, it pours.” Jag misstänker att det inte är bara vårt svenska språk som börjar bli en ”kon­tamina­samman­bland­ning” med engelskan, eftersom till och med väderleken verkar ta efter brittiska talesätt.

Blott blått

NOG ÄR VÄRLDEN allt bra vacker ändå! Skymningen kommer tidigt den mörkaste dagen under året, men ack, så underbart ljuset är.

Ikväll ska jag julpyssla lite. Jag syr egna julklappspåsar av vanligt kopieringspapper, så bland annat några sådana ska fixas. Ja, du läste faktiskt rätt, jag syr. Blev du nyfiken? Ha tålamod, bilder kommer senare :)

Vackert, det är vitt!

EFTER MÖRKER kommer ljus. Idag är det vintersolstånd och året blir, gud ske pris, inte ljusfattigare än så här. Men för en gångs skull kan vi prata perfekt tajming! Igår snöade det. Och snöade ... och snöade ... och snöade lite till.

Idag är världen underbart vit, solen skiner och ett drygt två decimeter tjockt täcke av fluffig snö har bäddat in oss här på Åland, alldeles lagom till jul. Håller det sig så blir det i år en riktig ”nu tusan ska vi knäcka Holly­wood”-jul. Så nu, go’vänner, får jag allt ta fram snö­skuf­faren för att röja väg till post­lådan. Härligt!

Glöm inte att ge ditt bidrag till svensk cancerforskning! Klicka på länken i den högra spalten.

Att minnas är att inte glömma

DET ÄR SVÅRT att sova. Fem timmars orolig sömn, mer blev det inte. Här vid laptoppen i mitt kök, med vintermörkret där ute, är det som om jag är ensam kvar i universum. I husen runt­omkring är det fortfarande släckt och det snöar.

Mina tankar är inte svarta som natt­mörk­ret där ute, inte alls – men saknaden kramar mitt hjärta. Jag minns julen för några år sedan, som Peter och jag firade tillsammans i och med att våra barn var hos sina andra föräldrar. Det var i all sin enkelhet en av mitt vuxenlivs finaste julaftnar.

Vi lagade oxfilé med potatisgratäng och drack ett gott rödvin till det. Julaftonskvällen spenderade vi i soffan med en rejäl laddning av mitt hemlagade godis. Peter lärde mig spela poker och jag lärde honom Alfapet. Inga åthävor, inget ”julflås”, men ändå en minnes­värd dag. Det är alltså inte de stora gesterna som gör någon skillnad eller lämnar bestående avtryck.