När det hänger på uppfinningslusten

EFTERSOM JAG JUST nu inte har någon annan plats för den nytillverkade »kristallkronan» än i mitt köksfönster måste jag klura ut – och mecka ihop – någon sorts konsol att haka på gardinkornischen, för att utan att behöva borra eller spika kunna hänga den där. Diametern är så pass väl tilltagen att det inte lät sig göras genom att helt sonika haka en krok på kornischen. Kronan måste längre in i rummet än så om den inte skulle slå i innerfönstret.

Efter en smula tankearbete plockade jag än en gång fram rullen med spikband, lådan med bultar, maskinskruvar och muttrar och satte igång. Och kan man tänka sig, det blev rätt på första försöket! Nu hänger kronan stadig som en klippa med god marginal till fönsterglaset.

Eftersom jag har garderat mig för att kunna hänga upp en riktigt voluminös ampelväxt från samma konsol har jag tagit i lite extra med storleken. Men hålen i spikbanden kommer ju väl till pass även i det sammanhanget, eftersom jag då kan flytta S-kroken närmare eller längre bort från fönstret.

Bling's the Thing

JAG HAR LÄNGE velat knåpa en ljuskrona av spikband och allt möjligt krimskrams från lådorna, men av någon outgrundlig anledning har det inte blivit av förrän nu. Jag råkade se ett klipp från ett Strömsöavsnitt från 2008 och blev inspirerad av den »kristallkrona» de gjorde i det programmet.

Jag hade dessvärre ingen galvad kätting av rätt dimension, så det fick bli koppar istället. Först tyckte jag att det var rätt hemskt med kombinationen galvat spikband och kopparkätting/-tråd, men ju mer jag betraktar den färdiga skapelsen, desto mer gillar jag »kulturkrocken». Ja, jag menar att hela härligheten är ändå ett enda hopkok av allt möjligt, från gamla konservburkar till prismor av äkta kristall, så att blanda olika metaller ger väl egentligen bara ytterligare en kitschdimension åt det hela?

Pinsamt nog har jag egentligen ingenstans att hänga den annat än i växthuset, så det är förmodligen så det slutar. Eller så säljer jag helt enkelt bort den. Vi får väl se.

En skruvad eldkorg!

LAGOM TILL NYÅRSHELGEN har jag lyckats kravla mig över motviljetröskeln och plockat fram spikband, bultar, muttrar och verktyg. Äntligen har jag fått till en modifiering av den tidigare konstruktionen för självbevattning så att den nu har blivit den eldkorg den ända från början mera påminde om.

Huruvida jag någonsin kommer att komma till skott och få den målad är en helt annan femma. En enklare väg skulle vara att dränka den i saltvatten så att den börjar rosta istället. Känns just nu som den rätta vägen att gå.