torsdag 31 maj 2012

Ingen fart och ännu mindre fläkt

NU HÄNDE DET. Fläkten på min bärbara dator är stendöd. Medan jag jagar denna reservdel kan det bli lite si och så med blogg­upp­date­ring­arna. Håll tummarna för att det går att få tag på en ny fläkt, för jag har inte råd att skaffa en ny dator. För övrigt är det inga andra fel på min gamla laptop, så av rent principiella skäl anser jag att det är förkastligt att utrangera den bara för att en utbytbar del har pajat.

Men vi lever ju sedan länge i en värld av slit och släng. En mentalitet som gäller såväl manicker som människor. Därmed förstås att herr en­dokrinologen inte har hört av sig. Det har i och för sig inte någon från polisen gjort heller, trots att jag vid ett flertal tillfällen, med för mig osedvanligt stort tålamod, ända sedan februari (!) försökt få klara be­sked på en enkel fråga.

Låt mig därför sammanfatta dagsformen: visaren på irri­tations­baro­metern har slagit över till fullt lågtryck och risken för åskväder är över­hängande, liksom för ett regn så surt att en bit lackmuspapper väljer att självdestruera hellre än att utsättas för det.

Detta är inte en bra dag.

onsdag 30 maj 2012

Gulli-Gullan, koko som en ... talgoxe

DET TRODDE JAG aldrig, att mina nyss uppskruvade holkar skulle få intressenter redan denna vår! Men det råder inga tvivel om att det är inflyttare på gång. Alla tre holkar inspekteras gång på gång, men om det är olika eller samma par vet jag inte. Hur som haver kan det bli än­nu fler fågelbebisar på gården än jag räknat med :o)


Andra bebisar jag inte heller räknat med är den frikostiga självsådden av digitalis, varav majoriteten valt att gro i rena gruset:


Precis som prästkragarna. Den här bamsiga ruggen har jag san­ner­ligen inte planterat mitt på grusplanen, den bara valde att slå sig ner där utan att be om lov. Det har inte ett enda av de otaliga präst­kra­ge­barnen gjort, och de allra flesta hittar jag under min koppar­hägg­mis­pel­häck. Den med ordning planterade prästkragen gick dock ut redan efter första sommaren. Vem rår väl på naturen..?


Jordgubbarnas blomning drar igång nu. Gud give, att det inte blir någ­ra frostnätter ... Jag får allt lov att hålla noga koll på väderprognosen, så jag hinner ut och bädda in plantorna i fiberduk om det skulla nypa till och bli riktigt kallt.


Nån som däremot inte har koll alls är min endokrinolog. Kl. 14 idag ha­de jag telefontid bokad med honom. Han skulle ringa. Nu är klockan strax 16, så jag ringde för en stund sen till sjukhusväxeln för att checka att karln fak­tiskt är på jobb. Jodå, det är han. Men det är helt klart att lilla jag och mina ”små” bekymmer har väldigt låg prioritet.

”Avvakta du, han ringer säkert” svarade växeln. ”Och gör han det inte får du väl återkomma imorgon.”

Jamen, tjena! Vad liknar nu det för något?! Vore jag inte så makalöst trött och slut skulle jag bli förbannad. Riktigt förbannad. Och blir jag det är jag inte rolig.



TRÄDGÅRDSNOTERING
Nu kunde jag inte hålla mig längre. Nu blev det ett blåregn. Wisteria macro­sta­chys 'Blue Moon' heter sorten och lär ska vara bra, härdig i zon 1-4(5). Och om 75 år ser den säkert ut som jag önskar mig :o)

På kvällen mådde jag lite bättre och fick blåregnet i jord. Dessutom började jag förstora rabatten invid infarten efter en idé av väninnan S, som också skänkt mig en hel hink med lungörtsplantor. De hamnade där, plus ett par småplantor jättedaggkåpa och en alunrot med blodrött bladverk.

tisdag 29 maj 2012

Ingen odlardag utan glädjeämnen!

DET ÄR NÅGOT vajsing med bildöverföringen idag. Men trots att Blog­ger envisas med att göra bilderna lågupplösta lyckades jag efter en hel del bök få upp dem med bättre kvalitet. Tror jag i alla fall. Vi får väl se vad som händer när jag tryckt på "Publicera" :o/

Nåväl, vi börjar med en bild av mina kökspelargoner. Lite rangliga, lite magra men blomningsvilliga som bara den! De karpar säkert upp sig bara de får flytta ut på terrasstrappan, men än så länge tycker jag det är alldeles för kallt och blåsigt.



I Glaspalatset är det bra med sprutt. Gurkorna har börjat växa till sig, sommarsquashplantorna har så många blomknoppar att jag inte orkar räkna dem och indiankrassen har grott till 100 %. I en annan sålåda – inte med på bild – har två luktärtsfrön nu behagat visa grönt ovan jord, och det är jag vansinnigt glad för. Efter alla rapporter om hur kinkiga de kan vara hyste jag inte mycket hopp om att det skulle bli något av min sådd.


Egentligen är det tur att det blev ett väderomslag till det sämre. Idag svänger det rejält under luvan och muskelapparaten känns som den är gjord av Jell-O, så här blir inte många knop gjorda denna tisdag, det är då ett som är säkert.

När jag för en stund sedan tog mig nerför terrasstrappan och ut till Glaspalatset höll jag på att stiga rätt ut i tomma intet vilket är precis den sortens akrobatik och platta fall som jag numera, med mina sprö­da ben, inte bör ägna mig åt i nån större utsträckning. Åtminstone inte före jag skaffat mig ett klippkort hos ortopeden.

”Trädgårdstisdag” får bli ”Sofftisdag” istället. Kul? Not :o(



TRÄDGÅRDSNOTERING
Sådde en kort rad med en annan rödbetssort än den tidigare sådda. Silade nässelvattnet som stått och dragit en dryg vecka. Ööööööörk, så illa det kan lukta!

måndag 28 maj 2012

Knappt 9° och sjunker

DET SVÄNGER OCH slänger med väderleken. Gårdagens högsommar gick hastigt över och idag blåser en svinkall nordan igen. Lika fort som jag bar ut mina squashplantor för dagens utevistelse, lika fort fick jag bära in dem igen. +8,8° gör varken squash eller människa glad så här i slutet av maj.

Vi tager vad vi haver-buketten jag plockade ihop igår kväll får bli da­gens uppmuntran.


Idag har jag påbörjat behandlingen av min osteoporos. En liten kul tablett i veckan ska jag peta i mig i fem års tid är det tänkt. Det kuliga med den är att man måste stå eller sitta upp när man tar den, man får inte lägga sig ner den närmaste halvtimmen efter och inte heller äta eller dricka något under lika lång tid.

Ren syra är det visst och hur lilla maggen ska må av det hela kan man ju undra. Det är med andra ord till att befinna sig i det klassiska pest eller kolera-läget, som ju inte är direkt ovanligt när det handlar om me­diciner. Men varför välja mellan lite spontana benbrott och blödande magsår? Har man ”tur” kan man få båda ;o)



TRÄDGÅRDSNOTERING
Skördade säsongens första laddning med libsticka och satte på torkning. Årets första rabarberkräm blev kokt sent på kvällen, för avnjutning under morgondagen. Sanerade mina citrusfruktplantor från sköldlöss och hoppas jag får bukt med eländet.

söndag 27 maj 2012

Åland går inte av för hackor!
I alla fall inte på sommaren.

Herrejösses, en sån fantastisk dag! Kompisen B och jag hade tänkt oss till Ramsholmens naturreservat för att ta in ramslöksblomningen, men när vi kom dit var platsen nerlusad med folk. Istället tog vi oss och vårt fika till klipporna vid Höttervik på Kungsö, knappa 10 km från ”Rucklet”.

I soldiset långt bort var ett av Viking Lines fartyg på väg in till Marie­hamn. Inte en molntuss på himlen så långt ögat nådde och det blå, blå vattnet glittrade i solgasset.



Så här tidigt på året är havet fortfarande kristallklart. Annat blir det när algblomningen går igång. Med kombinationen värmebölja och ogynnsamma vindar kan det se rätt ärtsoppsaktigt ut. Tur man är en badkruka!


Det mest fantastiska med att bo på Åland är den här närheten till klip­por och hav även om man, som jag, bor i stan. Skärgården finns ändå alltid precis bakom knuten och det är sällan eller aldrig trångt om sa­lig­heten.


En sån här liten tur utanför stan är den ultimata batteriladdaren för mig. Att bara sitta och glo på vattnet som kluckar mot strandstenarna, lyssna på strandskatornas ”sång” och följa en fiskande tärnas flykt över havet är faktiskt rena himmelriket på jorden. Vi som bor här vet egentligen inte hur bra vi har det.



TRÄDGÅRDSNOTERING
Sådde lite mer sommarblommor på friland: höstaster, zinnia och godetia. På grönsakssidan petade jag ner ytterligare rädisfrön, persilja och mer dill. Om dillen hyser jag litet hopp, för den vill sig helt enkelt inte här på gården.