Virka, virka, virka (och brodera) ...två nya sameinspirerade armband

DET VAR SÅ himla kul att göra det första armbandet med min nya de­sign – som jag för övrigt döpt till Jïenge, det samiska ordet för is – att jag av pur skaparglädje hasta la vista tillverkat två till. Och fler lär det bli, för ett fjärde är redan på gång :o)

Mönster/Pattern ©Stjärnkraft
Det första finns till salu i min butik på Etsy liksom de övriga kommer att finnas bara de är helt färdiga med knapparna på plats.

PS. Visst är det kuul att tv-programmet Trädgårdsfredag äntligen bör­jat igen? Nu får jag ännu en gång gotta mig åt ljuvlige John Taylor i flera veckor, för se, det är en man i min smak det! ;o)

Virka, virka, virka (och brodera) ... sameinspirerat armband

INGEN I VÅR del av Norden kunde väl missa det ogästvänliga väder med stormvindar, regn och snöglopp som naturen bestod oss med igår? Hua mej, så det spelade på!

Jag höll mig inomhus i stugvärmen och pillade med en ny idé jag fått, med inspiration hämtad från ett brett armband av renskinn, kläde och tenntråd som jag en gång tillverkade på en veckoslutskurs i tenn­tråds­broderi. Dessvärre blev det inte mycket bevänt med mitt tenn­tråds­broderande, därtill är min syn för skral. Men jag är förtjust i ut­trycket detta samiska hantverk har och ville försöka återskapa det med virknål och garn.

Så här ser mitt första försök ut:


Och från det här armbandet, numera sålt,
har jag hämtat inspirationen:


Ni missar väl förresten inte mitt vårlotteri?

Briefly in English:
Once upon a time I attended a course in how to make so called ”tenn­tråds­broderi”, embroidery made with a twisted pewter thread, that originates from the Lappish culture. Unfortunately my eyesight isn’t good enough to keep this up. Yesterday I came up with the idea to make something with a similar expression using my crochet needle and yarn instead.

Above you can see my very first attempt at it (topmost picture, below a bracelet made in the traditional manner).

Mönster/Pattern ©Stjärnkraft

Virkat att vinna!

 

ETT BLYGRÅTT MOLNTÄCKE ligger över hela Åland och regnet bok­stavligt talat häller ner. Något måste göras!

Under rådande omständigheter känns det som en uppiggande, god idé att köra ett litet lotteri. Det har jag inte gjort på evinnerliga tider, så nu tutar vi och kör! Det du kan vinna är ett virkat överdrag till en burk + själva burken. Tête-à-têtepåskliljorna på bilderna ingår inte ;o)

Allt du behöver göra för att vara med i dragningen är att kommentera det här inlägget senast kl. 18:00 finsk tid fredagen den 15.4 och län­ka till inlägget i din egen blogg om du har en sån, så att fler får chan­sen att vara med. Du får gärna låna burkbilden också om du vill. Har du ingen re­gis­tre­rad profil med tillgängliga kontaktuppgifter bör du även upp­ge en mejladress.

N.B. If you are from somewhere outside of the Nordic countries you will due to high postage fees win the crocheted cover only. Sorry for this! The cover will fit a can whose circumference is 34-35 cm and which has a height of 10 cm.


Vinnaren tillkännages på kvällen den 15.4.

The winner will be announced in the evening of 15 April.

O, ve[d] och fasa!

AJ-AJ-AJ, OJ-OJ-OJ ... Hur skönt det än är att äntligen kunna vara ute och kroppsarbeta igen efter den evighetslånga vintern har det en otrevlig och kännbar baksida: muskelvärk. Det tar på en gammal och otränad att dra igång i 100 knyck efter många månader av overk­sam­het.

Inte var det särskilt många grenar på min lärk som sågades bort, men de var både långa och grova. Varsågoda, här kan ni räkna års­ringar om det känns nödvändigt:


Drygt en kubikmeter färdigt kluven ved torde det bli när jag är färdig, vilket jag inte blev idag. Ryggslutet började gnälla och högerarmen är helt kraftlös efter några timmar med lyft-och-släng tillsammans med min kompis Klyven Clas, som numera har bytt namn och heter Smart-Splitter^®.


I en av andhämtningspauserna slog jag en lov runt trädgården och nu kan även jag ta upp kampen om vårtecken: årets första krokus, ännu inte utslagen men dock! Ah, så underbart att det äntligen är vår ... *suckar lyckligt*

Det går inte alltid aldrig som man tänkt sig

 

Halvsovande snubblar jag ur sängen och kastar mig över tråd­tele­fo­nen borta på byrån i andra ändan av sovrummet.
”Öh ... jaa, det är Nina”, kraxar jag hest, och sneglar dimmigt på mo­bi­len på nattygsbordet. Den visar exakt 07:11.
”Godmorgon, det var från sjukhuslaboratoriet!”
”Jahaa..?” säger jag, och tänker att människan på tråden låter oför­skämt pigg och nyter.
”Du hade en tid för EEG idag klockan tio eller hur?”
”Jo”, svarar jag instämmande.
”Nu är det tyvärr så att den laboratorieskötare som utför den un­der­sökningen har blivit sjuk”, kvittrar den hurtiga rösten vidare.
”Jaha?”
”Går det bra att jag ringer tillbaka senare idag och ger dig en ny tid?”
”Visst.”
”Så bra! Då hörs vi igen under dagen och förlåt att jag väckte dig.”
”Jaha, okej ... Tack då.”


Med telefonen i handen sitter jag yrvaken på sängkanten och fun­de­rar över vilken naturlag det är som gör att jag alltid sover länge om jag har en tid att passa på morgonen fast jag alla andra dagar vak­nar av mig själv senast halv sju. Sen tänker jag en stund på om det verkligen är så illa att det bara finns en laboratorieassistent på hela Åland som har kompetens för att genomföra en EEG-undersökning. Men den hemska tanken ruskar jag snabbt av mig.

Så blev det alltså med den dagsplaneringen. Men det är ingen fara, för gården är full av lärkvedsklabbar som måste klyvas. Syssel­sätt­nings­problem har jag inte, varken med eller utan laboratoriemässigt verifierad hjärnaktivitet.

Men först av allt blir det fika, annars blir här ingen aktivitet i någon form alls.

- Lite EEG kanske?- Jatack, hjärna!

 

Imorgon är det dags. Låtom oss hoppas att någon form av verk­sam­het kommer att registreras ;o}

”Ta-daa!” ännu en gång

SÅ HÄR BLEV den till slut, den somriga lingarnsväskan jag bloggade om för en vecka sedan.



Den helt spontana randningen av fasta maskor kändes lite ”platt” på något vis, så jag rotade fram en bronsfärgad tråd och kedjevirkade några smala ränder på oregelbundna avstånd från varandra.


Bärremmarna är av samma jutesnöre som väskans ovala botten. De är virkade av fasta maskor, men med nedtag bara i den bakre mask­bågen.

Där remmarna är fastsydda i väskan har jag textillimmat fast små blommor virkade av samma lingarn som den övriga väskan.

När det hela var klart fick jag för mig att jag skulle göra en tofs av sam­ma lingarnsrester. I mitt kök finns det nämligen en sån där gam­mal­dags vädringslucka som öppnas genom att man drar i ett snöre. Tofsen var ju faktiskt påhittad långt före fru Montazami gav den ett ansikte, så tro nu för all del inte att jag drabbats av ett anfall av Hol­lywoodfeber. Jag kände bara att jag ville göra en dekorativ detalj till en vardaglig pryl.


Briefly in English:
I stumbled upon some leftover linen yarn in a box in my closet and decided I wanted to make a bag. The handles, long enough to carry the bag on your shoulder, as well as the bottom are crocheted from jute string. A few stripes crocheted with brass colored yarn add that little extra to the overall impression.

While I was at it I also made me a nice tassel of the same linen yarn. This will be attached to the end of the string that opens and closes an old-fashioned ventilation hatch in my 1950's kitchen.

Veckans Vanartiga Vers #51

Det bodde en tös uti Lomma
vars föräldrar var gudomligt fromma.
Så när hon blev mogen
för killar och krogen
om ”bin” visste inte vår ”blomma”.

***
Denna limerick, och ytterligare 127 stycken, ingår i samlingen ”Limerickar att le åt”, som du kan ladda ner i sin helhet genom att klicka HÄR.

Tycker du att den här var kul och vill roa någon annan? Då är det bara att klicka på det lilla kuvertet med en pil på i slutet av inlägget och skicka iväg länken.

Om det här med Lotto

”Kära Veikkaus!

I årtionden har jag, vecka efter vecka, troget lämnat in en kupong med sju kryss och nu är det dags att premiera min lojalitet.

Jag är fullt nöjd med sex rätt, eftersom sju faktiskt känns som det skulle bli för mycket.

Jag ser fram mot ert positiva svar senast om en vecka!

Mvh

Nina

PS. Får jag föreslå en särskild dragningslista för oss som aldrig lyckas pricka in så mycket som ett tilläggsnummer? Det är faktiskt ingen en­kel match det heller, även om det kan tyckas så vid en genomgång av min personliga spelstatistik.”