torsdag 16 april 2015

Igångkommen


Garn: ”Mambo”, 100 % merinoull från Filatura Cervinia. Virknål: 6 mm.
 

onsdag 15 april 2015

Hej, vad det går!

IBLAND GÅR DET som bekant bättre än ibland, men jag har aldrig förr varit med om att ett parti Wordfeud startar med tre raka rullningar. Man borde kanske satsa på en Lottoruta till veckoslutets dragning?


Om hur det alltsomoftast blir dyrt att köpa billigt, även inom sjukvården

VARFÖR TA DEN pålitliga vägen när det går att ta den billiga? Idag har jag fått ett handfast bevis för hur den samhällsfinansierade vården ”sparar” pengar. Istället för att skicka mig på en diagnostiskt säkrare provtagning i form av s.k. PCR-analyser av förekomsten av Chlamydophila pneumoniae (TWAR) och Mycoplasma pneumoniae togs det härförleden blodprov för att kontrollera förekomsten av antikroppar; en analys som – om antikroppar påträffas – egentligen inte ve­ri­fierar mer än att patienten har haft en bak­teriell infektion. Dessa prover kostar c. 40 €/st.

Om man istället tar det säkra för det osäkra och går på PCR-analys direkt, som avslöjar om det faktiskt finns bakterier och en aktiv infektion, är pris­lappen en annan: 250-300 € ... per bakterie som ska analyseras.

Visst, jag har tjatat mig till ett recept på antibiotikum, men inte tänker jag peta i mig det förrän det är verifierat att det behövs! Mitt nojs bottnade i att jag, i min enfald, inbillade mig att den skattebetalda vården skulle säker­stäl­la behovet först, men si, så var inte fallet. Nu får jag istället plocka >600 € ur egen ficka för att få förekomsten av bakterier utesluten/verifierad. Så imponerad jag blir.

Nåväl, om en vecka vet vi. Är svaret positivt blir det behandling. Om inte, tja, då får privatvården take it from there, för nu tackar jag för mig hos primärvården. Och i väntan på bu eller bä försöker jag, med högst varierad framgång, fröjda mig åt att våren trampar på i ullstrumporna. T.ex. börjar mina plantor med julrosor efter några år här på gården bli riktigt välväxta!



tisdag 14 april 2015

Tallinn t/r på drygt 24 h

FÖR PRECIS TVÅ veckor sedan var jag för första gången i mitt liv till Tall­inn. Väninnan P och jag gjorde en sån där kortkryssning, där man stiger på i Mariehamn på natten, anländer till Tallinn på förmiddagen och äntrar kryss­nings­båten för hemresa på kvällskvisten, för ankomst till Mariehamn vid den hiskeliga tiden kl. 04:50 på morgonen.

Inte hann vi ju med så mycket vid detta mitt gråmulna premiärbesök till Est­lands huvudstad, men vi hann i alla fall leta upp garn- och hobbybutiken Kar­naluks! Det gjorde vi allra, allra först och bytet blev 1,8 kg italiensk meri­no­ull.


Butiken hittar man bakom en väldigt anonym husfasad och genom att trava upp genom ett ännu anonymare trapphus. Men när dörren öppnas förflyttas man i expressfart till paradiset. Jag har aldrig upplevt någonting liknande, för där finns allt. Och det finns mycket av allt. Så är du det minsta hand­ar­bets­intresserad och ska till Tallinn, gå dit! Avståndet från Terminal D är inte hel­ler långt; en promenad på i runda slängar 20-30 minuter:


På väg tillbaka till hamnen gick vi genom gamla stan, som väl inte direkt vim­la­de av liv och rörelse så här under lågsäsong.


Sen passade vi också på att slinka in på en sushibar för att få oss något till livs, eftersom vi inte ätit något sedan frukosten ombord. Här snackar vi kon­kurrenskraftiga priser! Vi valde det dyraste på lunchmenyn: set nummer 5 med fjorton bitar (ja, fjorton!) för ytterst facila 5,50 €. Rekommenderas!


Hade det inte varit för att jag insjuknade i värsta influensan direkt ovanpå resan hade jag varit riktigt nöjd med det hela. Tallinn vill jag verkligen åka till igen. Men meanwhile får jag gotta mig åt garnet och att jag i god tid kun­nat förse mig med en liter Absolut Vodka för sensommarens traditionella li­körtillverkning.