När man inte trodde att det kunde bli värre

JAHA, KÄRA FPA och dito justitieombudsmannaämbete! Vi har vänt årsblad och nu gäller den nya förordningen med samma, gamla fö­re­skrif­ter för hur det allmänna bostadsbidraget i Finland ska beräknas, fast med uppdaterade ekonomiska parametrar, förstås. Men, men, inte heller i år implementerar FPA förordningen så som den är skriven.

Här är årets pinfärska kurvor och som vid tidigare gjord dia­gram­kon­struk­tion är det följande antaganden som ligger till grund för mo­del­lerna:

Hushåll: 1 vuxen + 1 minderårigt barn
Boningsort: Mariehamn (inkomstklass I, värmegrupp I, kommungrupp II)
Månadsinkomst: 960 euro (pension)
Skälig bostadsareal enligt förordningen: 57 kvm

Hyresutgifterna i exemplen är antagna att vara de maximala kvad­rat­me­ter­pris som förordningen godkänner inkl. värmekostnader.
I modellen för boende i egnahemshus antas bolåneräntan vara 222 euro/månad.

***
Vi börjar med kurvan för ett boende på hyra i en lägenhet där upp­värmningen inte ingår i hyran. Den kurvan är helt korrekt; den når ett maxbelopp och planar därefter ut till en rät linje, som fortsätter i det oändliga oavsett hur mycket större bostadsarealen blir. Här följs både lagen om bostadsbidrag och årets förordning, även om jag finner det högst diskriminerande, att statsrådet anser att den maximala bo­en­deutgiften för den här boendeformen är nästan 40 % lägre än i cent­ralvärmd hyresbostad.

Då fortsätter vi till kurvan som beskriver nuläget för ett boende i en hyresbostad med centralvärme, dvs där uppvärmningskostnaden är inbakad i priset. Även denna ser vid en hastig anblick ut att vara helt korrekt, men vid en närmare granskning upptäcker man att FPA än en gång lyckats få till en märklig ”puckel”. Kurvan planar m.a.o. inte ut efter maxpunkten, utan vänder neråt innan den antar den förväntade, rätlinjiga formen. Precis som tidigare, då jag klagade hos JO den 10 januari 2012.

Och så till sist mitt eget skötebarn, kurvan för bostadsbidrag i egna­hems­hus belastat av bolån. Tja, vad ska jag säga? Behöver jag säga någonting? Var och en med ögon i skallen kan ju se, att en bi­drags­kurva som har en nedåtgående riktning inte kan vara rätt. An­led­ning­en är exakt densamma som tidigare år och lagstridigheten JO-an­mäl­des som sagt den 10 januari 2012.

Ingenting har således förändrats. I alla fall inte till det bättre. Så vad tycker ni att jag ska göra? Ska jag mot bättre vetande ge JO-ämbetet ännu en chans att få rätsida på det hela, trots att jag under det gång­na året fått handfasta bevis för att det inte ens inom det ämbetet flödar av kompetens? Eller ska jag helt sonika skita i att bereda Fin­land ytter­li­gare en möjlighet att städa upp i oredan på ett nationellt plan och utan vidare diskussion föra saken vidare till Europeiska dom­stolen istället?

By the way, så noterar jag att det idag gått 72 dagar sedan jag skrev direkt till BJO Jussi Pajuoja och avkrävde honom ett omgående svar på hur fan de tänkt göra med mitt på felaktiga grunder förkastade klago­mål. Naturligtvis har det inte hörts ett pip, det hade jag inte väntat mig heller. Men det blir utmärkt att kunna lägga fram även detta faktum för Europeiska domstolen, att det inte ens går att få till stånd en fun­ge­rande kommunikationen med rikets högsta laglighetsövervakare. Än större anledning att föra problemet ut på den internationella scenen, n'est-ce pas?
kela, kelan, kaikki, yleinen, yleisen, yleistä, asumistuki, asumistuen, asumistuet, valitus, valituksen, valitusta, eduskunta, eduskunnan, oikeusasiamies, oikeusasiamiehen, omakoti, vuokra-asunto, virheellinen, virhe, väärin, suuruus, arviointi, laiton, laitonta, laittomasti, laskee, laskelma, laskenta, laskennusvirhe, todistelu, todiste, todistetta

Bloggåret 2013

En årssummering av blogglivet har blivit tradition innan jag arkiverar året som gick. Här är siffrorna för 2013:

78.629 sidor har blivit lästa av
... 18.302 helt unika läsare (varav c. 42,48 % är helt nya) och
... varje läsare har i genomsnitt stannat 2 minuter och 51 sekunder hos mig.

Besöksfrekvensen har under året ökat med 1,54 % jämfört med 2012, så den positiva trenden har mattats av.

Min förhoppning om att fler åländska bloggläsare skulle kunna tänka sig att nån gång då och då kommentera det jag skriver har än en gång fått på skam, trots att de åländska besöken står för drygt 24,1 % av totalen. Så jag frågar mig än en gång: vad är det med er ålänningar egentligen..?

På sista versen

2013 SJUNGER PÅ sista versen, så vad är väl lämpligare än att visa hur man kan göra när ett nystan lovikkagarn sjunger på densamma? Se här, mitt nyfunna knep för att skarva lovikkagarn: man ruggar upp ändorna på de garntåtar man vill skarva med varandra och sedan nål­filtar man helt enkelt ihop dem. Det blir en stadig, i princip osynlig skarv och – det finaste i kråkalåten – man slipper trådar att fästa.

Imorgon skriver vi 2014, om man nu för ovanlighetens skull lyckas programmera om hjärnkontoret att faktiskt göra det innan ett kvartal hunnit passera.

Imorgon är det dags att checka upp hur det nya årets kurvor för det allmänna bostadsbidraget i Finland beter sig för att få se om lag­lig­hetsövervakare och statliga tjänstemän tagit sig i kragen och börjat följa rikets lagstiftning.

Imorgon är det också släpp av min lilla fackbok från 2007, ”Ett band för vänskapen”, som e-bok hos Elib, och den 6:e släpps ”60+ och singel” som ljudbok. Så här i årets sista, skälvande timmar gläder det mig att den senare – sura gubbens gallspya till trots – efter mindre än två veckor glidit upp på en he­der­värd 160:e plats bland utlånade e-boks­romaner. Kanhända folk är redo för lite lättsam underhållning som mot­vikt till uppsjön av deckare ..?

Med detta tackar jag för mig för det här året. Och ett särskilt tack till Monica, Nina och Susie, vars välvilliga recensioner av Solveigs es­ka­pa­der säkerligen bidragit till andras intresse.

Så gott slut på er allesammans, ingen nämnd och ingen glömd, och låt oss hoppas att det stundande nya året blir ett riktigt gott sådant!

Rea-fynd

HALVA PRISET PÅ allt på Emmaus betyder att man ibland gör riktiga klipp. Som igår, när jag bar hem en hel plastkasse med lovikkagarn, som någon virkat och stickat en massa konstigt formade ”lappar” av. När jag väl repat upp, nystat och kontrollvägt det hela, visade det sig att jag för 3 euro fått hem nästan 1 kg prima lovikkagarn!

Ett par bruna vantar i damstorlek är redan färdiga, det är bara rug­gan­det och de­koren som fattas. Det fina med lovikkavantar är att de går så himla fort att sticka :o)