Om ni bara visste

... HUR VANSINNIGT GLAD jag är över min Intuos 4, ritplattan från Wacom!! Jag har inte tecknat eller målat på år och dag; livet har va­rit sånt att jag varken haft tid eller ro – ärligt talat inte ens lust – att ägna mig åt den biten av min kreativitet. Någon sporadisk il­lu­stra­tion hit till bloggen är allt jag fått till på senare tid.

Från första stund jag stöpslade i USB-kontakten är jag kär ♥ :o)
Det uppstod visserligen ett litet problem efter installationen, men jag löste det. Se nedan!


Vad jag däremot bränt en massa onödig energi på är att för n:te gång­en i ordningen vara förbannad på FPA, Folkpensionsanstalen (Finlands motsvarighet till Försäkringskassan). I torsdags kom det ett brev, där de meddelade att hoppsansa, i två år har de totaalt missat att ta i beaktande den inkomst jag har från min näringsverksamhet, så nu när de sent om sider rättar sig blir jag säkerligen skyldig att återbetala. FÖR TVÅ ÅR!! Är de inte kloka?!

När jag ändå hade det tvivelaktiga nöjet att vara i kontakt med sag­da instans passade jag på att höra mig för om vad som händer med ett besvär, daterat 17 augusti 2009, som jag och Lilla A:s pappa ge­men­samt lämnat in i ett ärende. Om detta visste de noll och ingenting, så jag ringde istället direkt till Försäkringsdomstolen i Helsingfors, där ärendet ska behandlas.

”Nej, något sånt har vi inte fått”, svarade de, efter idogt letande i dia­rier, register och möjligtvis även ett antal papperskorgar. Vad vet jag?

Jamen, va faan! Det har gått 26 månader (!) sedan vi besvärade oss. När jag arg som ett bi senare under dagen åkte in till FPA:s lokal­kon­tor här i Mariehamn för att ta reda på vad i hela glödheta som pågår, ja, då visade det sig att de mycket riktigt ankomststämplat doku­men­tet den 18 augusti 2009 och helt enligt regelverket scannat in det. Men sen ... vad hände sen? Till Försäkringsdomstolen har det i alla fall inte vidarebefordrats.

Om jag uttrycker mig milt skulle jag vilja säga att jag är arg, men det låter för mesigt. Det jag är just nu är dödsförbannad – och lite till! De ska tammefan inte tro att de kan återkräva några pengar från mig för ett beräkningsfel de själva begått med mindre än att vårt besvär skickas till Försäkringsdomstolen ögonaböj och tas till behandling for­tare än man hinner säga: ”Eff, pee, aa.” Den normala behand­lings­ti­den hos Försäkringsdomstolen är 12-18 månader, och så länge till tänker vi så fan heller vänta!

Jag blev som igår lovad ett samtal från högsta hönset på lokal­kon­to­ret, men tror ni det kom? Skulle inte tro det, nej. Det är då en himla tur att jag har min ritplatta att luta mig mot ...



Om felmeddelandet Tablet Driver Not Found dyker upp när datorn startas löser man problemet så här (Windows XP):

- gå till Kontrollpanelen och välj att se innehållet i det s.k. kategoriläget

- välj Prestanda och underhåll

- välj Administrationsverktyg

- dubbelklicka på Tjänster

- sök upp TabletServiceWacom i listan och markera valet; högerlicka och välj Egenskaper

- välj fliken Återställning

- ändra första försökets alternativ till Starta om tjänsten och ange tiden för omstart till 2 minuter

- starta om datorn

 

♥ Worth Waiting For ♥

 

Let It Grow

ÅRSTIDEN ÄR KOMMEN för priser i grönsaksdisken som alltmer när­mar sig kilopriset för ädla metaller. Det är hög tid att hitta på nå’t.

Som av en försynens skickelse råkade jag igår bläddra i ett gammalt nummer av Icakuriren. Där fanns ett litet reportage om groddning och i skafferiet hittade jag en påse med egenhändigt odlade och torkade ärtor från ifjol.

Nu ska vi se om jag lyckas driva fram något grönt ur dem! Men för sä­kerhets skull startar jag nog en mungbönsgroddning också.

Kök & trädgård

ÄNTLIGEN ÄR DET dags för mustiga gryträtter! Igår blev det ett rik­tigt långkok i form av karelsk stek, karjalan paisti, på mitt sätt.

Grytbitar av både fläsk- och nötkött, diverse rotfrukter, ett par lökar, lagerblad, kryddpeppar, salt och lite vatten blir efter närmare tre tim­mar i ugnen en både billig och mättande köttmåltid.


Före grytan åkte i ugnen passade jag på att skörda och torka vinterns behov av libsticka, ett måste för alla vinterns soppkok. Libstickan är soppkryddornas konung, det är det inget att snacka om!


Och så måste jag bekänna ett inköp till trädgården ... Med 70 % ra­batt – ja, sjuttio! – på ett drygt meterhögt magnoliaträd, Magnolia loebneri 'Merrill', fick det bara lov att rymmas i budgeten när jag varit så duktig och lagat massor av mat för nästan ingenting.


Idag ska jag plantera.
I vår ska jag njuta.

En haiku om att spela någon roll

Igår satt jag och knåpade ihop en collagebild till min fotoblogg. Plöts­ligt började jag fundera på snäckan jag höll på att frilägga. Jag tänkte på hur ömtåligt och värnlöst det lilla djuret är som idogt släpar runt sitt hus på ryggen, alltid snabb att dra sig undan om fara hotar.

Hur många bygger inte tjocka murar runt sin mjuka kärna och klär sig varje morgon i en rustning för att möta dagen? Hur ofta är du, så där riktigt på riktigt, dig själv och ingen annan..? Nog är det lätt hänt att med tiden glömma bort vem man egentligen är.

Så tänkte jag, och vips blev det en haiku.



Flera haikuer jag skrivit hittar du i samlingen ”Haiku”, som du kan läsa som en pdf-fil om du klickar HÄR. De som är nyast och inte finns med i samlingen hittar du via etiketten ”Haiku” i spalten till höger.

Dramatik i söndagskvällen

DET VAR PÅDRAG i kvarteret igår. Brand hade utbrutit i ett lager­ut­rym­me och man tvingades evakuera hyresgästerna från bostads­vå­ning­en ovanför. Som tur var upptäcktes eldsvådan i tid och ingen män­niska kom till skada. Däremot är det säkert en hel del som rökskadats, eftersom den stickande lukten av brandrök kändes ända till mig, ett kvarter bort.


Vi befinner oss mitt i den årstid då man gärna tänder levande ljus om kvällarna, och elden är en högst opålitlig vän. Ena stunden skänker den värme och ljus, i nästa slukar den med god aptit allt som kommer i dess väg. Ta och se över era brandvarnare, hörni!

Älg, tammefan!

NÄR JAG VAR och handlade i förrgår höll jag på att dratta på ändan när jag passerade köttdiskarna. Nymald, svensk älgfärs för 9,90/kg! Skämtar ni? tänkte jag. Åtminstone 19,90 ska det väl vara, kanske rentav 29,90..?

Men nä. Priset var 9,90, så igår blev det guldmiddag: grillade älg­färs­biffar, ugnsrotsaker i gott sällskap och turkisk yoghurt blandad med tranbärsgelé. Jädrar i det, vad gott det var!


Så här blandar jag min älgfärssmet:
1 dl havregryn + 1 msk lökflingor + 1 tärning köttbuljong + 5 torkade, sönderstötta enbär blötläggs i c. 1 dl kokande vatten och får svalna. Rör sedan i c. 600 g färs, 1 tsk salt, en skvätt soja och 5-6 varv svart­peppar från kvarnen. Allra sist rör jag ner ett ägg.

Och så här gör jag för att snabbt få till tjusiga pannbiffar:
- rulla runda bollar (c. 100 g/st; vill du vara petig väger du dem)
- placera bollarna jämnt fördelade över t.ex. en skärbräda av plast
- lägg en annan skärbräda ovanpå bollarna och tryck till
Voilà, snabbt som ögat har du tillverkat flera jämntjocka biffar!

***
Inte fullt lika upplyftande var hålet jag upptäckte i mina relativt nya gummistövlar :o(

Men så länge man har ”Jesustejp” i kojan går det mesta att fixa – och en välklädd kvinna (eller man) bör aldrig lämna sig utan en rulle! Med lite silvertejp kan man rädda det mesta, allt från ungarnas trasiga ga­lon­kläder till spräckta fönsterrutor.