Vilket julklipp!

IDAG HAR JAG tagit en välförtjänt kreativ paus i mitt skrivande. Fikade med litteraturprisnominerade väninnan fru Nordenswan, gick en repa på loppis och – av största vikt – var och bunkrade livsmedel, eftersom de rostade rotsakerna tog slut till lunch under dagen.

Och vilket klipp det blev! Jag hittade 400-gramsförpackningar med blandfärs nedsatta till 1 euro/paketet, så jag gamade omedelbart åt mig fyra förpackningar utan att blinka. Sen, när jag väl var hemma, insåg jag att 1,6 kg färs är mycket färs. Jäkla mycket, om jag ska säga som det är.


Men skam den som ger sig! Har man tagit färsen i kassen får man vackert lov att göra något med den också. Exactemente 100 kött­bul­lar, för att vara mer precis. Med välkommen rullningsassistans av herr K, som mycket lägligt råkade titta in. Halleluja, julen är räddad!

***
Jag kollade på skoj hur pass produktiv jag egentligen varit sedan den 2.12, då jag återupptog mitt författande efter ett år. Nästan precis 80.000 tecken, 60 sidor, har jag presterat. Inte illa, med tanke på hur lååångsam jag är. Det blir ett snitt på c. 4 sidor/dag, och det betyder, i sin tur, att varje sida tar mig drygt 2 timmar att tota ihop, i och med att jag skrivit 8-10 timmar om dagen.

Hu! Tänker man så blir man nästan mörkrädd ... Om den helt färdiga boken blir på ungefär de 250 sidor jag uppskattat är det vid en slut­summering i runda slängar FEMHUNDRA timmars jobb *gulp!* Himla mycket arbete att bara stoppa ner i en virtuell byrålåda :o/

Titelbyte

EFTER MOGET ÖVERVÄGANDE har jag bestämt mig: jag byter titel på min roman, som hittills hetat ”Livet leker, liket lever”. I samma veva har jag även skrivit en ny inledning; den gamla var jag inte alls nöjd med, inte ens i början.


Nu återstår det inte så många kapitel före boken är klar, men vad detta betyder i tid vågar jag inte sia om. F.n. har det flutit på riktigt bra, men risken finns att själva hopsömnaden av säcken kommer att gå lite trögare.

Hur som haver: det börjar dra ihop sig! Fast ännu hinner mycket hända ...

Dinner for Dummies

FYRA REJÄLA MORÖTTER, sex medelstora rödbetor, två batater (söt­potatis) och åtta potatisar. Generöst med god olivolja, lite havs­salt, svartpeppar enligt tycke och smak och någon nypa vitlökspulver. Rör ihop och in i ugnen; 225° i c. 90 minuter. Klart!


Lyxvarianten: strö över lite finstrimlad, färsk purjolök och/eller annat grönt.

Superdeluxevarianten: stek upp en biff eller något annat proteinrikt till.

Fördelar: billigt, nyttigt och jäkla bra för metabolismen; enkelt att vär­ma i mikron och sleva i sig när författandet upptar all ens tid.

Nackdelar: gott de första tre dagarna, men kan efter en vecka upp­le­vas som en smula tjatigt.

Sanningens minut

JAPP, DET BLEV som jag trodde! Den amaryllis jag gissade skulle bli rosa blev faktiskt det, och nu har båda lökarna från Madeiraresan be­känt färg.


Som synes tar den rosa lite tid på sig med att veckla ut sina kronblad, men jag tycker de till formen ser ut att vara rundare än på den vita ...


... som har hunnit en bit längre. Denna har ytterligare en knopp på kommande, så jag räknar med att ha åtminstone en blommande ama­ryllis kvar till nyår :o)

På den övre bilden kan man förresten skymta min filtvirkning i bak­grun­den! Jag försöker hinna med ett par varv varje kväll efter att jag lagt ner skrivandet för dagen, men det går långsamt nu. Solveig för­brukar det mesta av min energi, och kommer att så göra ytterligare en tid framåt. Men, men, det börjar dra ihop sig! Efter uppskattnings­vis 70-80 sidor till tror jag att råmanuset är helt färdigt :oD

Veckans Vanartiga Vers #35

En skomakarlärling från Hulta
var en fan på båd’ dunka å bulta.
Som han pligga’ en natt
det båd’ skvätte och skvatt,
och farsa han blitt till en tulta.

***
Denna limerick, och ytterligare 127 stycken, ingår i samlingen ”Limerickar att le åt”, som du kan ladda ner i sin helhet genom att klicka HÄR.

Tycker du att den här var kul och vill roa någon annan? Då är det bara att klicka på det lilla kuvertet med en pil på i slutet av inlägget och skicka iväg länken.

Tack, Kerstin!

JAG MÅSTE FAKTISKT tacka Kerstin, Ölandsvindar, för tipset om kom­postgaller! Det var nämligen det som fick mig att tänka till, och nu har jag löst problemet med Svarta Gängets räder mot mina talgbollar.


En utrangerad lampskärm för 1 euro från byggreturen, lite galvad tråd och en bit snöre – voilà, en utmärkt bur som låter småfåglarna äta ifred och håller kajor, kråkor och annat pack på avstånd!

(Beklagar den usla bildkvaliteten, men kamerans zoom är inte riktigt potent nog för bra bilder på det här avståndet.)