Läsarrespons och lite annat

JAG BLEV GENERAD, jag blev rörd och jag blev framför allt jätteglad. Det kan verka förmätet av mig, men jag måste helt enkelt få dela med mig, när jag nu för en gångs skull har något annat än eländes elände att blogga om:

”Hej Nina!

Jag läste boken under min sista semestervecka när jag och hustrun var i Dan­mark. Jag är ingen van bokläsare och för att hålla fast mej krävs antingen att en bok ska vara spännande eller mycket rolig. Du lyckades med din historia och dina härliga karaktärer. Jag läste och skrattade högt och du äger ett härligt bildspråk som såväl levandegör per­so­ner­na som bygger upp miljöer.

Hustrun läste den efter mej och jag tror minsann att hon skrattade än­nu mer än jag. När hon kom till underklädesprovningen fick hon lägga undan boken och bara vika sig dubbel av skratt.

60+ och singel var rolig och underhållande, men jag tror att den stora mål­gruppen är just kvinnor i spannet mellan 50 och 65, inte nöd­vän­digt­vis sing­lar. Men jag tror att de äger en igenkänning som vi karlar saknar.

Jag gillade boken och är djupt imponerad. Den beskrivning jag minns bäst så här några veckor efteråt, är ögonbrynet som du liknade vid en lurvig larv. Den var helt oslagbar :-)

Tack för god underhållning och skriver du någon mer bok vill jag gärna läsa.

Hälsningar från din vän Xxxxx”

***
Det mejlet kommer jag att leva gott på, länge.

Annat jag kommer att kunna gotta mig åt är den burk med äppelmos jag lyckades åstadkomma under gårdagen. Jo, ni läste rätt, en burk. Mer äppelarbete än så stod inte ryggslutet ut med igår :o/

Denna morgon har jag allaredan hunnit vara till sjukhuslaboratoriet för än­nu mer provtagning. Med mig dit hade jag inte äppeljuice. Det är ske­net som bedrar ;o)

Men nu måste jag snabba ryck få en rykande het mugg kaffe, annars ansvarar jag inte för mina handlingar! Om fasteblodprover tycker jag inte.

Den finaste gåvan är ofta utan prislapp

GLÄDJOR HAR EN förmåga att dyka upp när man behöver dem som mest, som igår när Eva tyckte att jag förtjänade en award.

Jag är i grund och botten inte mycket för det här awardandet till höger och vänster, men just den här är välkommen, eftersom hon har gett den åt mig för min, som hon säger, ”förmåga att skriva så bra”. Den motiveringen kan inte ens en tjurskallig jävel som jag motstå! Men jag delar inte, som man borde, ut den åt andra. Är man tjurskallig så är man ;o)


När ens författande för det mesta bara stöter på patrull – och det känns som man utan framgång stångar pannan blodig mot förlagsdörr efter förlagsdörr – var det här en extra fin uppmuntran! Så, kära Eva, till dig vill jag härmed med eftertryck säga: