lördag 9 mars 2013

Om hur det ena har en tendens
att leda till det andra

GÅRDAGENS INTERNATIONELLA KVINNODAG inspirerade mig till mer av det som brukar kallas för slöseri med kvinnokraft, dvs hantverk. Dagen till ära designade och tillverkade jag en för mig osedvanligt fe­minin produkt. Inte mycket fräsiga färger eller geometriska former här inte:


Annars uteblev, som väntat, all form av handfasta bevis för ens egen för­träff­lighet som representant för det täcka könet. Om nu inte kortet här under ska sorteras in under den rubriken..?

Klicka på bilden om du är nyfiken.

fredag 8 mars 2013

Den enda rätta dagen

JAG ÄR KVINNA.
Jag är internationell.
(Svensk pappa, finsk mamma, bor på Åland och talar engelska flytande, finska hjälpligt och har pluggat såväl tyska som franska.)

Idag är det min dag.
Idag är det alla kvinnors dag!
Mer rosor åt alla underbara kvinnor, för bövelen!!


Fast jag är inte kinkig. Det går bra med en trerätters på restaurang, ett presentkort på ett trevligt spa, en paint seal-behandling av Röda Faran eller ett avgörande från riksdagens justitieombudsman också :o)

Dessvärre fat chance för något av ovanstående. Och nej, jag har inte lagt ut pengar för rosorna själv. Vad f-n tror ni om mig egentligen?! Den omgivande röran har jag dock åstadkommit helt egenhändigt.

torsdag 7 mars 2013

Solveig goes Daisy!

GRATTIS, ALLA SYNSKADADE! Bibban i Mariehamn bad igår om lov att få låta läsa in ”60+ och singel” i s.k. Daisy-format. Klart dom får! Med den reservationen, att jag vill ha ett ord med i laget vid valet av uppläsare, så en katastrofal författaruppläsning kommer ni i alla fall att slippa. Det sa jag bestämt nej till.


Och igår fick jag ett anonymt tips om DET HÄR. Inte illa pinkat av en trött och medelålders, men glad, amatör. Dessutom med en renodlad kiosk­roman, utgiven på eget förlag och helt utan marknadsföring.

Ja, jädrar i min lilla låda, säger jag bara! Att jag skulle hamna i sällskap med Ulla-Lena Lundberg, fjolårets mottagare av Fin­lan­dia­pri­set och no­minerad till Nordiska rå­dets litteraturpris 2013, det hade jag inte kunnat föreställa mig ens i min allra livligaste fantasi :o)

onsdag 6 mars 2013

Men gud i London, nu börjar det igen!

JAG SKICKADE HÄRFÖRLEDEN in blanketten för årsjusteringen av mitt allmänna bostadsbidrag till FPA. Som inkomst uppgav jag – helt korrekt – den grunddagpenning jag sedan 1 april ifjol antas kunna för­sör­ja mig och en tonåring på; efter årsskiftet det enorma brutto­be­lop­pet om 754 €/månad.

Döm om min sedvanliga förvåning när bidragsbeslutet anlände idag. Förutom att det fortsättningsvis beräknas i strid med gällande för­ord­ning, har min grunddagpenning efter en runda hos FPA vuxit till hela 810,55 €/månad!

Eh..? How come??

Jag mejlade handläggaren, som svarade att dagpenning (och barn­för­höjning) betalas för i genomsnitt 21,5 dagar per månad. Dag­pen­ning­en multipliceras därför med 21,5 när den räknas om till månads­in­komst.

Men, va faaaan ... Vadå ”räknas om till månadsinkomst”?? I blanketten ska man enligt direktiven uppge vilken inkomst man har och hur myck­et i månaden. Om jag uppger 754 € i månaden så är det 754 € i må­na­den jag får, och grunddagpenningen har hela tiden betalats för 20 da­gar/månad och inget annat än 20 dagar:

11-12.4.2012 - 2 dgr (1-10.4 var nån form av karens)
12.4-10.5 - 21 dgr (av nån anledning en dubblering av 12.4 och blev 21 dgr)
11.5-7.6 - 20 dgr
8.6-5.7 - 20 dgr
6.7-2.8 - 20 dgr
3.8-30.8 - 20 dgr
31.8-27.9 - 20 dgr
28.9-25.10 - 20 dgr
26.10-22.11 - 20 dgr
23.11-20.12 - 20 dgr
21.12.2012-17.1.2013 - 20 dgr
18.1-14.2 - 20 dgr

Det strider således mot alla vedertagna matematiska principer att det här skulle kunna bli 21,5 dagar i månaden hur många gånger man än tar sig för att addera och dividera. Men nu ska ni få veta hur FPA räk­nar sig fram till 810,55 €:

Ta det månadsbelopp jag uppgivit (754,00 €)
Dividera detta med antalet faktiska dagar för vilka det betalas (20 dgr)
Resultatet blir 37,70 €/dag.
Ta sedan dessa 37,70 €/dag och multiplicera med 21,5 dagar.
Resultatet blir ... tadaa! ... FPA:s 810,55 €, som de påstår är min grund­dag­penning, trots att det på specifikationen från Ålands land­skaps­re­ge­ring står 754,00 € för 20 dagar.

Är det nån som ser nån logik den här gången heller?
Jag gör det inte.

Låt mig dessutom ställa den här fullt berättigade frågan: Vilken är överhuvudtaget vitsen med att man själv fyller i någonting på FPA:s blanketter, eftersom det tycks vara mer regel än undantag att ens egna uppgifter ändå inte används som grund för beräkningarna..?

Fast storleken på min bostad är faktiskt, kors i taket, rätt i beslutet den här gången. ”Rucklet” har, till min förtjusning, varken krympt eller tillvuxit i omfång under det gångna året :o)

DIY slaskspade

ÄR DET FLER än jag som blir gaaalna på alla dessa en­gångs­för­pack­ningar av plast som formligen översvämmar tillvaron nuförtiden? Varje gång jag stoppar ner något i min back med skräp f.v.b. till åter­vin­nings­cent­ralen funderar jag på om det inte skulle gå att använda just den här plastsaken till något mer.

Häromdagen fick jag en idé.

Ni vet de där plastbrickorna, som finns på baksidan av många platta förpackningar med färdigskivat pålägg, som hänger i charkdisken i alla livsmedelsbutiker. De blir faktiskt helt perfekta slaskspadar till köket, med färdigt upphängningshål och allt!



Och idag är det precis nio månader sedan mitt klagomål angående FPA:s märkliga beräkningar av det allmänna bostadsbidraget, som jag ursprungligen lämnade till JO den 10.01.2012, av någon ytterst svår­begriplig anledning kom att betraktas som ett helt nytt klagomål fr.o.m. 06.06.2012.

Totalt har det inkommande söndag således gått hela fjorton månader utan att något hänt. Man blir imponerad. Eh, nää ... not the least.

tisdag 5 mars 2013

Om några vårvintriga företeelser

LILLA A HAR i egenskap av niondeklassist fått en biljett till fredagens läslustkväll i samband med årets upplaga av Mariehamns litte­ra­tur­dagar, 15-17.3. Det fick mig igår att ta en titt på programmet, trots att jag av ekonomiska orsaker inte har råd att bevista något kulturellt eve­nemang som har en prislapp.

Jag noterar, att lördagens första programpunkt har rubriken Pre­­sen­tation av ny åländsk litteratur. Se där, ja! Vad sägs om lite vad­slag­ning om huruvida tant Solveig kommer att återfinnas i detta ce­le­bra sällskap..? Jag sätter en europeisk tia på att så inte är fallet och hade gärna satsat det tiodubbla om råd hade funnits.

Sen tänkte jag som omväxling förgylla den här dagen med lite vege­ta­tions­rapportering. Den största överraskningen bjuder mina två che­ri­moyaplantor på. De är drivna från frön jag hämtade hem från Madeira i november 2010, men fick under den gångna vintern spatt. Mitt i allt fällde de alla sina blad och jag trodde att det var kört, men ställde än­då dem åt sidan för att bida min tid.

Nu kommer det nya grenar, med nya blad, på varje plats där ett fallet blad har suttit! Snacka om återhämtning :o) Samtidigt blommar alla mina phalaenopsis, brudorkidéer, och det är ju kul som bara den. Och som lök på laxen har en hibiskus, som jag håller på att stamma upp åt Lilla A, satt knopp!


Lite kul är också kul, som jag ofta brukar säga!

måndag 4 mars 2013

Nuuuuuuuu kör vi!

EFTER ATT JAG med mycket möda och stort besvär fick ihop det om­fat­tande överklagandet till försäkringsdomstolen i november – det som Pensions-Alandia sedan på rent djävulstyg pantade på i två månader innan det överfördes till domstolen, och då efter lagstadgad tid! – har jag varit lite trött på allt vad papperskrig heter. Jag valde helt enkelt att deklarera eld upphör här hemma, för att hinna med såna tri­via­li­te­ter som att an­das och göra något annat.

Men så anlände läkarutlåtandet från rehabiliteringsundersökningen i Åbo, och med det en horribel bilaga författad av The Little Shrink of Horror Himself. När jag läst den, och för säkerhets skull läst den två gånger till, kände jag hur det bildliga topplocket sprack. Bland all an­nan rappakalja har denna katastrof till expert nämligen totat ihop föl­jande:

”/.../ den kverulantiska* fantasin om att väcka åtal om behandlingsfel”

För det första har jag aldrig någonsin i något enda sammanhang talat om ”åtal”. Det jag konstaterat är, att det kommer att bli en saftig an­mälan om patientskada innan den här vårdröran har kommit till vägs ände. För det andra vet den som känner mig det minsta, minsta lilla att ett sådant uttalande från min sida aldrig är detsamma som tomma ord.

Men ilska är ju, som jag påpekat många gånger förut, ett bättre driv­medel än prima raketbränsle från NASA. Så nu jävlar i min lilla låda ska här anmälas, och detta utan desto mer fördröjning!

Nuuuuuuu kör vi!


Under ledtexten Personskada för vilken ersättning söks till­han­da­hål­les ynka sjutton rader och längst ner står det: Fortsätt vid behov på skild bilaga.

”Vid behov”..? Jovars, här föreligger min själ ett behov! Frågan är om det kommer att räcka med tre A4:or för att fylla det?


* kverula'ns subst. ~en · det att klaga ofta, i onödan och på ett negativt sätt och utan att försöka göra ngt åt saken [källa: Svensk ordbok, andra upplagan]