Direkt ur hästens mun mage

INTE LÅNGT FRÅN stan bor min väninna S. Inte långt från henne hu­serar ett antal havremoppar. Vägen är alltså inte lång om man vill skämma bort sina rosor med förstklassig dynga, vilket jag kände att jag vill i år. De stackarna står i princip rakt ner i gruset på gården, så lite extra näringstillskott kan de sannerligen behöva.

Sålunda rustade jag mig med en färsk rulle svarta sopsäckar och vi gav oss åstad för att mocka skit. Skit luktar i allmänhet skit, men häst­skit luktar ... gott?


S, med mer trädgårdsvana än jag, har rejäla såar för transport av det bruna guldet. Men sopsäckar funkar bra det med :o)


Men nu får det vara slut på skitpratet för idag, för nu ska jag ut och gödsla! På dagens åtgärdslista står också att mäta upp var det ska grävas för växthuset. Yihaa!

En ateists bekännelse

JAHAJA, DET ÄR visst långfredag idag. För mig, inbiten ateist, råkar det vara hugget som stucket. Men eftersom mina saliga föräldrar lyck­ats relativt hyfsat med min uppfostran innebär det att jag inte har ma­ge att dra igång motorsågen och leva rövare på gården en dag som denna. Ja, i alla fall inte den här tiden på dygnet. Men kanske lite se­nare på dagen? Det törs man väl..?

Det lutar alltså åt soffan under förmiddagen. Soffan och ett mormors­rutigt kuddprojekt jag började på för ett par kvällar sedan, efter att jag ännu en gång råkat på en liten påse med garnrester:


Den här virkningen hade jag tänkt ägna mig åt under gårdagskvällen, men si, av det blev det ingenting. Ovanpå en givande eftermiddag i sällskap av Gunilla, som tittade in för att hämta sin lotterivinst, dök Herr K oförhappandes upp och det hela slutade med att vi smaskade i oss av den nybakade pashapajen och skålade i mörk, otroligt god rom från Guatemala. Inte min, nej. Herr K hade märkligt nog en liten fick­plunta med sig.

Pajen blev förbannat god och dess syrliga smak gifte sig exemplariskt med rommen! A match made in heaven.


Sen kom jag på att jag glömt visa det senaste Jïengearmbandet. Det hann jag nätt och jämt få upp på Etsy före det rasslade in favorit­mar­ke­ring­ar. Jag antar därför att färgkombinationen var ovanligt lyckad :o)

Mönster/Pattern ©Stjärnkraft

Vid närmare eftertanke: vädret är för fint för att sitta inne. Motor­så­gen kan väl få vänta, men universalklipparen låter ju faktiskt inte!

Blod som blod

Å, VILKEN PÄRS dessa mornar med fastande besök på sjukhuslab­bet är ... *stönar* Men nu är det gjort och jag har fått i mig kaffe, macka och min nuvarande favorit bland citrusfrukterna: blodgrape. Underbart goda och för närvarande tillgängliga till ett förmånligare pris än apel­siner.


Faktum är att jag blivit så förtjust i dem att jag planterat kärnor! Den 26.3 petade jag ett antal i jord och kolla här, så här mycket har de re­dan vuxit:


Någonting annat som jag idag upptäckte är att cherimoyafröna (från min resa till Madeira) också tänker bli något. De har tagit lite längre tid på sig, eftersom jag myllade ner dem redan den 11.3.


Det råder väl inget tvivel om att jag längtar efter mitt växthus? Men det vete gudarna när jag får upp det, för det är mycket som ska rig­gas före. Jag måste
... få tag på betongplattor,
... ragga upp en grävmaskinist som kan skopa bort ett par kubikme­ter jord och gräva ett dike för el-röret,
... få hem grus av två olika dimensioner,
... köpa markduk och förbereda för plattläggningen,
... lägga plattorna och
... tigga till mig hjälp att resa själva huset.

Vissa dagar misströstar jag. Idag är det en sån dag, så nu tänker jag baka pashapajen istället.


PS. Om någon tjusig karl i stort behov av att umgås på vänskaplig fot med en lite trött medelålders tant med stora ambitioner råkar läsa det här: varmt välkommen att delta i ovan beskrivna projekt! Som mot­pres­tation kan jag bjuda på gott, hemlagat käk, hembakat bröd, en smarrig efterrätt och – framför allt – mitt oerhört trevliga sällskap och sprudlande intellekt :o)

PPS. Det gör absolut ingenting om du råkar vara leg. läkare och heter Ove. Det kan jag säkert ha överseende med om det kniper ;o)

”Oh my god, oh my god! ...

IT’S A WONDERFUL surprise! I’m in love, I’m in love ...” Ja, om jag kunde sjunga skulle jag idag ha lust att brista ut i en duett med spat­tige The Moniker. Jag har nämligen träffat världens mest underbare, uppmärksamme och charmige endokrinolog! Snygg är han också, om än alldeles för ung (40 kanske?) för mig och garanterat sjuhund­ra­pro­centigt gift. Såna män går inte lösa, de gör de bara inte.

Baksidan med dagens dejt är att jag måste till labbet imorgon igen för en hel radda fasteblodprov. Men det må det vara värt, bara det verk­ligen blir någon rätsida på vad det är som felas mig.

Vädret idag är inte vad det var igår, då jag var ute på gården från ti­dig morgon till sen kväll. Det blåser en kall vind och jag väljer därför att ha en vilodag från trädgårdandet. Ryggen tackar och bockar.

Nu står det förresten inte bara en rishög på gården (Röda Faran, mitt kära bilskrälle). Jädrar i min lilla låda vad det blir högar när gamla äp­pelträd har friserats färdigt! Var ska jag göra av alltsammans..? Det är ett elände när man inte får elda inne i stan :o/


Efter en trög start i den sega kylan börjar det äntligen hända saker med växtligheten här runt ”Rucklet”. Bland annat har snödroppar, scil­la och krokus med ens slagit ut i full blom:


Bland ännu inte bortkrattade fjolårslöv i en rabatt tittar daggkåpan upp. Den flyttade jag helt glatt från gräsmattan ifjol, för jag tycker de är så söta. Kolla vad häftigt det outvecklade bladet ser ut:


Som slutkläm på dagens inlägg vill jag passa på att utbringa ett fyr­faldigt leve för Monkan, som har födelsedag idag.

Hon leve! Hipp, hipp ... hurra, hurra, hurra, HURRAA!!!

”Stilla veckan”..? Snick, snack!

PÅSKEN NÄRMAR SIG. I vanlig ordning kommer jag inte att rusta så mycket, men i senaste numret av tidningen Birka (motsvarar ungefär svenska Coops Mersmak) snubblade jag på ett trevligt recept som jag faktiskt ska prova:

(Klicka på bilden så blir den läslig.)
Ja, det vill säga om jag hinner med. Det är lite mycket nu. Dagen igår började redan före åtta på morgonen. Sommardäcken rullades fram, domkraften riggades och olja till muttrarna letades upp. På med fälgkorset och ... mmpf. Hm? Sa jag inte åt killen på däckverkstan i vintras att inte dra muttrarna så hårt att jag inte får upp dem själv..?

Nytt försök! Med lite mera jävlar anamma. MMPF! Nix, gick inte. Jag fick vackert lov att, på illegala dubbdäck, köra iväg till sagda verkstad för att få hjälp att lossa på muttrarna.


Med denna übertråkiga syssla avklarad greppade jag raskt uni­ver­sal­klip­pa­re och beskärningssåg igen och fortsatte min frisering av ”Ruck­lets” äppelträd. Tarzan is my middle name efter de senaste dagarnas prestationer. Jäsikens så duktig har jag varit, men hoppsan, så myck­et ris det blir att ta reda på när man är det. Det blir liksom dagens syssla det, att försöka få ner volymen på de avkapade, spretiga äp­pel­kvistarna :o/

Från inomhusodlingarna kan jag rapportera att det toppskott jag knipsat från pelargonsticklingen jag fick av käraste Monkan ifjol nu växer så det står härliga till. Två nya blad har det fått de närmaste veckorna och får snart slippa ut från sitt provisoriska växthus under ett glas från IKEA:


Vid middagstid, framåt 18:00, la jag ner för dagen för att få något i mig och låta fötterna vila. Ja, vet ni, efter nästan nio timmars slit i trädgården slog jag till och med på stort och knäckte en kall burk öl till maten!


Det borde jag inte ha gjort. Det är något lurt med mig nuförtiden, för efter halva burken gick det som det numera brukar gå de gånger jag dricker något alkoholhaltigt: från att sekunden före ha frusit som en skabbig hund – påbyltad med raggsockor och ylletröja – får jag fruk­tansvärt varmt; så varmt att svetten bryter ut.

Något är knas, så nog är det en salig tur att jag efter åratals väntan (och tjat) äntligen ska få träffa en riktig inremedicinare imorgon!

Fysiken säger ifrån

FÖRLÅT, FÖRLÅT ALLA goa bloggvänner att jag inte hunnit med att svara på kommentarer, kommentera själv eller ens skriva svar på mejl jag fått! De sistlidna tre dagarna har varit jättetunga med en massa hårt kroppsarbete, så jag har helt enkelt varit för slut när kvällarna kommit.

Nacken känns som den låst sig i bakåtläge efter gårdagens totalt sju timmar med blicken riktad mot skyn, men nu närmar jag mig slutet på äppelträdsslakten!


Det ena av mina fem äppelträd, kaneläppelträdet.
Lite finlir tarvas ännu, men beskärningen är så gott som klar.

Trots att jag var skakig i knäna, stel i nacken och försedd med blåsor både hännan och dännan ställde jag mig dessutom vid spisen och kockade till en avsevärt mycket godare – och varmare – middag än den vi betalade dyrt för i förrgår.

Ugnsstekt grisinnerfilé, hemlagad klyftpotatis, morotsjulienne al dente
och en enkel sås på turkisk yoghurt och Felix chilisås.

Det är således bara att än en gång konstatera: det är för dyrt att äta ute för att det ska vara förenat med något nöje. Gårdagens hem­la­gade middag för två kostade c. 6,50 euro, och då blev det ändå så pass mycket kvar att jag får en rejäl lunch idag :o)

Annars är det paniksysslor på gång igen. Röda Faran, mitt trogna bilskrälle, måste få på sig sommarskorna och det med detsamma! I och med att den gamla regeln löd första helgfria vardagen (eller var det måndagen?) efter påsk har jag inte haft bråttom, men igår fick jag till min fasa veta att det är 15 april som är deadline. Shit, idag är det ju den 18:e!

Håhå, jaja ... Det betyder mera ont i kroppen att se fram mot, för jag får alltid attibangens sjukt i korsryggen efter fyra däck av + fyra däck på :o/

Veckans Vanartiga Vers #53

Lille Lennart från tätorten Liden*
på museet är mest hela tiden,
där han när fantasin
om en fin giljotin,
för till läggningen är han rätt vriden.

*) Liden ligger c. 45 kilometer nordväst om Sundsvall, vid Indalsälven. Här finns bland annat ett giljotinmuseum.

***
Denna limerick, och ytterligare 127 stycken, ingår i samlingen ”Limerickar att le åt”, som du kan ladda ner i sin helhet genom att klicka HÄR.

Tycker du att den här var kul och vill roa någon annan? Då är det bara att klicka på det lilla kuvertet med en pil på i slutet av inlägget och skicka iväg länken.

Progressiv progress

VET NI HUR kul det är att likt en giktbruten sengångare klänga runt i trädkronor och försöka såga rakt och rätt när man har progressiva glasögon? Inte kul alls kan jag intyga. Men exakt detta var det jag ägnade mig åt under gårdagen, när min universalklippare med fyra meters räckvidd inte längre hade käftstyrka nog att kapa de grövsta grenarna.


Det är tidsödande att tukta vildvuxna, stora äppelträd. Ännu mer så när man är glad amatör och måste fundera jäääääätteläääääänge före man gör ett klipp. På åtta timmar har jag inte hunnit med mer än ett och ett halvt träd. Det betyder att jag har två och ett halvt kvar :o/

Framåt middagstid igår var jag helt slut både i kropp och knopp. Som tur var hade jag ett par fådda måltidskuponger i en låda, så lilla A och jag kunde ge oss ut på stan för att äta. Det blev biffburgare på Dinos:


Vilken miss. Mjuka, ljumma pommes frites, kallt bröd och en långt ifrån varm köttbit. Men hallå, mer än så förväntar jag mig faktiskt för hut­lösa 13,70 euro/styck! Fast vi blev i alla fall mätta utan att jag behöv­de ställa mig vid spisen själv, men av skadan vis ställer jag idag in mig på både trädgårdsarbete och kökstjänstgöring.

Nu på med blåbyxorna igen och fram med verktygen!