Sprejväder

VI SKULLE HA eldat ris idag, kompissan S och jag, på hennes tomt. Men vinden var mot oss inte med, så den storstilade planen gick om intet. Istället blev det fika i vårsolen på hennes uteplats, och det var väl inte helt fel det heller.

I vägrenen intill lyste det så gult, så gult av tussilago. Rena, rama tussilagoåkern.


I brist på pyromaniskt pyssel tog jag istället mig an sprejmålningen av hatthyllan i björk, som jag fyndat på möbelreturen för en tia. Den ska sättas upp i entrén och har legat sandpapprad och klar sedan före jul i väntan på lämpligt väder för utomhusarbete. Men attans, vad mycket målartejpning det krävdes för att täcka alla delar som inte skulle få färg. Det är skittrist att målartejpa.

Och så var det grundmålning...


... vänta femton minuter och måla med den vita slutfärgen; två lager med en kvarts mellanrum.


Sen, när det hela torkat, blir det att ta fram vattenpass och slagborr för att plugga för skruvar i den murade hallväggen. Före- och efter­bil­der kommer senare – om resultatet blir som jag tänkt mig, annars skrotar vi det och låtsas som att hyllan aldrig funnits.

Fruntimmersfredag

GÅRDAGEN BJÖD PÅ tjejkväll i ”Rucklet”. Jag hade i god tid förberett med att strimla en kålsallad, sätta en pizzadeg och koka ihop en smas­kig tomatsås, så att det skulle gå snabbt att slänga ihop en plåtpizza när väninnan P anlände efter arbetsdagen.


Den här gången blev det 50/50 rökt skinka och kallrökt lax i tunna skivor + fetaost, och om att det blev gott vittnar att vi på två kvinns tuggade i oss hela plåten – minus två småbitar.

För övrigt skadar det inte att nämna Fiskars ergonomiska Functional Form-brödkavel; aldrig har det varit så lätt att kavla en pizzadeg som med detta utomordentliga redskap. Rekommenderas å det allra var­maste!


Eftersom P och jag inte träffats ”på riktigt” på ett tag – ett par raska promenadtillfällen inte inräknade – hade vi förstås en hel del att av­handla. Timmarna gick medan nivån i vinflaskorna sjönk och kan ni förstå, vi höll nästan på att glömma bastun! Det blev snudd på natt­bad den här gången.


Tack P, för en trevlig kväll, befriande fri från skvaller men full av klok­skap, humor och flams. Nähdään perjantaina!<sup>1)

1)</sup> finska; ”vi ses på fredag”

RECEPT > Jäsdeg till pizza

DEGEN RÄCKER TILL 4 normalstora runda pizzor eller en hel ugnsplåt.

25 g jäst
2 dl vatten
1 msk olja
c. 5 dl vetemjöl (mängden beror på hur färskt ditt mjöl är)
0,5 tsk salt

Rör ut jästen med vattnet och tillsätt oljan. Arbeta in mjölet och saltet och knåda degen 10 minuter i maskin. Vetedegar kan knådas ganska kraftigt, och mer glutentrådar bildas ju bättre degen har knådats.

Täck bunken väl, helst med tätslutande plastfolie, och låt degen jäsa minst 1 timme.


Pizzan gräddas i 225-250° mitt i ugnen. 10-15 minuter för vanliga runda och 15-20 minuter för en hel plåt.

Recept på en riktigt mustig och god tomatsås hittar du HÄR.

RECEPT > Italiensk tomatröra

MÄNGDEN I DET här receptet räcker till 4 portionspizzor och med råge till en stor pizza bakad på ugnsplåt.


1 gul lök, hackad
1 vitlöksklyfta, finhackad
2 msk olivolja
1 burk (400 g) krossade tomater

1 tsk socker
salt
nymalen svartpeppar

0,5 tsk torkad basilika
0,5 tsk torkad oregano
1 lagerblad

2-3 msk tomatpuré

Fräs löken och vitlöken mjuka i oljan. Häll i tomaterna och låt röran småkoka utan lock i c. 15 minuter.

Krydda med socker, salt och peppar och koka vidare i 10 miuter.

Tillsätt örtkryddorna och koka ytterligare 15 minuter.

Avsluta med att blanda ner tomatpurén. Anpassa mängden efter hur pass tomatröran har kokat ihop. Den får inte vara för blöt och rinnig, snarare bör den vara jämn och tjock.

Låt röran svalna innan den används.

Puts ... väck!

ALLA SOM HAR en braskamin känner väl till problemet med igen­so­tade glasluckor? Ett problem som egentligen inte är ett problem.

Fukta helt enkelt en bit hushållspapper (eller någon annan sorts tra­sa), doppa den i aska från spisen och gnid. Lätt som en plätt lossnar till och med det mest fastbrända om man blöter, doppar och gnider några gånger.


Och vad beror det här trolleriet på? Jo, nu är det så, att spisaska + vatten är rena lutet! Starkare och effektivare rengöringsmedel än det får man leta efter. Sen är det ju inte helt fel att det både finns färdigt på plats och dessutom är alldeles gratis ;o)

Lut, som är basiskt, tillverkade man förr genom att låta 1-5 dl björk­aska per liter vatten dra kallt över natten eller upp till ett par dagar, eller genom att koka blandningen upp till några timmar. Jomen, gamla knep är oftast de bästa!

Kladdat och klart

SÅ HÄR FINA blev dom, mina gamla pallkragar, efter en flödig stryk­ning med trätjäran jag köpte i Sjökvarteret igår.


Innan jag slabbade på blandade jag ut tjäran med kokt linolja och bal­samterpentin i proportionerna 40+40+20 %. Doften golvade mig nästan trots att jag var utomhus, men när det gått en stund kändes det bara angenämt. Som att befinna sig ombord på en gammal fiskebåt ungefär.

Nu återstår att bestämma var lådorna ska ställas för optimal kombi­na­tion av estetik och odlingsnytta, lägga markduk under, fylla på med jord och besluta vad som ska odlas i dom, förstås! Eventuellt något från dessa fröpåsar ...


... eller kanske helt enkelt potatis?


Å, om det ändå kunde gå lite fortare nu, så att det snart blir varmt i jorden!

Kolla, en kollhållare!

JAG VET ÄRLIGT talat inte hur länge jag irriterat mig på att använda en garntåt som varvbytesmarkör när jag virkar. Och varför det tagit så erbarmligt länge att plocka fram material som redan finns hemma för att tillverka något mer funktionellt ... ja, det kan jag inte svara på. Men nu är det i alla fall gjort! Sent omsider.


[tags: crochet, stitch, stitch marker, marker, beads, wire]

Hej och hoj!

DEBBIE, MIN CYKEL¹⁾, kom för ett par dagar sedan hem från Farbror Doktorn, där hon varit på hälsokontroll och rundsmörjning. Reglaget ruckat och ett nytt ytterdäck där bak fick hon, och prima olja på och i sina vitala delar. I skick som ny är hon, gamla Debban, så hej och hoj, vad vi ska hoja i sommar!


Även förra våren var hon på översyn, för hon hade liksom varit lite bångstyrig med växlarna ett tag; ville bara växla ner och inte upp. Det ville inte jag. Fast när hon kom hem visade det sig att hon var precis lika ogin som före, och därför fick hon stå och skämmas under terrassen mest hela sommaren.

Men i år ska det bli andra bullar! Däcken är fullpumpade, cykelkorgen stadigt surrad och nya batterier laddade i lyktan. Nu väntar vi bara på velocipedvänligt väder. Ja, ni vet, det där som kallas ”våren”. Idag har den inte kommit. Ute är det fortfarande kallt och nu snöar det också.

1) Märket är DBS, därav namnet.

PS. Ni känner väl till cykelhandlarens snapsvisa, den föredömligt korta? Inte det? Så här går den: ”Hoj!”

Det börjar verka tjärlek, banne mej!

SAMMA VISA VARJE kväll: Jag tar ett sista bloss under köksfläkten (usch­ja, fy på mig), summerar dagen som gått ... och smider nya, am­bi­tiösa planer för morgondagen.

Den vid det här laget lite skruttiga papperslappen fylls obönhörligt med nya ”borden” i ett snabbare tempo än jag hinner beta av från toppen av listan. Men idag har jag haft tur(?); det kalla, äckliga och lite fuktiga vädret har omöjliggjort åtminstone tre av mina to do-punkter.

Vad jag däremot har fått gjort, är att ge mig iväg och köpa lite tjära. Denna vår ska jag nämligen få till stånd odlingslådor av gamla pall­kra­gar. Men innan de fylls med jord måste de tjäras, annars lär de ruttna bort snabbare än man hinner säga ”röta”. Inget giftstint träskydd här inte!


Tur att det fina Sjökvarteret finns i närheten! Där har nyss hållits årlig tjärmarknad, så där fanns att köpa på lösvikt precis vad jag behöver.


Ännu ligger skutorna vid kaj, ordentligt vinterpackade ...


... och Café Bönan är tomt och avfolkat. Men vänta bara till somma­ren! När vädret tillåter är det svårt att hitta ett mysigare ställe att fika på här i stan.


Och sisåhär gör man ett skotstek. Ett skotstek är en busenkel och an­vändbar knop som man använder för att förena två linor eller snören.


Den ena tampen viks dubbel i ändan och knopen görs med den and­ra. Om linorna är olika tjocka slår man knopen runt den grövre med den tunnare. Knopen kan också användas för att förena två linor, där den ena redan har en fast ögla.

Knoppar av hopp

OTÅLIG SOM EN unge på julaftonen vankar jag runt i min trädgård och söker efter tecken som tyder på att aprilkylan börjar ge upp. Det går trögt i år.

Men skogslinden jag räddat från en tynande tillvaro i mörkret under mina två jättegranar visar röda, mognande bladknoppar!


Och libstickan – som för övrigt måste omlokaliseras denna vår – har stuckit upp sitt skrynkliga anlete ur den ännu kalla jorden. I det här stadiet ser skottet nästan obscent ut, inte sant?


Min lilla krusbärsbuske, en present av gode vännen G för flera år sedan, har aldrig riktigt tagit sig. Att den flyttats summa tre gånger är förstås förklaringen, men envist överlever den och tänker tydligen fortsätta med det.


Oj, oj ... Det är svårt att tro att detta ska bli ett frodigt bestånd med jordgubbsplantor senare i år! Men Någon borde ut och rensa bort allt fjolårsskräp.

RECEPT > Formbröd med frön & lingon

VID DET SENASTE baket blev det inte bara brödet med frukt och nötter utan också en form med den här varianten, med frön och lingonsylt:


25 g jäst
1 dl filmjölk (surmjölk i Finland)
2,5 dl kallt vatten
1 msk olja, gärna olivolja
2 msk krossade linfrön
2 msk skalade sesamfrön
0,5 dl skalade solrosfrön
0,5 dl lingonsylt
1 dl rågsikt
2 dl dinkelmjöl
i runda slängar 5-6 dl specialvetemjöl
1 knapp msk gott havssalt

Lös upp jästen i vattnet och filmjölken. Hiva i alla ingredienser, för­utom saltet och ett par deciliter av specialvetemjölet. Rör ihop och tillsätt yt­terligare vetemjöl tills degen antar en elastisk konsistens och slutar klibba mot bunken, men den får fortfarande vara mer lös än stabbig. Knåda i maskin 5 min. – för hand c. 10. Nu tillsätts saltet och sen fortsätter du knåda lika länge till.

Klä en avlång brödform med bakplåtspapper och stjälp upp degen i formen. Pudra vetemjöl över ytan, lägg en handduk över och låt brö­det jäsa sisådär en dryg timme i rumstemperatur.


Sätt på ugnen på 250° grader och ställ in formen på nedre falsen. Efter 5 minuter öppnar du ugnsluckan en kort stund för att släppa ut en del av värmen. Samtidigt sänker du temperaturen till 220° och gräddar vidare i 25-30 minuter eller tills brödets innertemperatur är 97°.

***
Låt det nygräddade brödet svalna på galler, inlindat i en handduk. Ett jäkla gott bröd, om jag får säga det själv!



LADDA NER SOM PDF-FIL

Could have fooled me ...

Igår, 21 april, och ...

20 december ifjol.

Eller vice versa..? Skillnaden är hårfin. Vad trött jag blir ... Nå’n som hänger med på att emigrera till Nya Zeeland?!

Solitär i all ära ...

DET RÅDER INGEN tvekan om att vi befinner oss i april. Igår sken solen och jag blev svettig av vedhuggningen, idag är det svinkallt och från skyn faller inte isländsk aska utan snöblandat regn. Enastående upplyftande för en annan, som redan sitter med avtryckarfingret på frö­på­sarna :o(


Den rådande kvällen är egentligen som gjord för gemytligt umgänge inomhus. Med brasan muntert knastrande i bakgrunden samlas vi runt ett sällskapsspel och har det gott. Eller nä.

Lilla A är annorstädes och ägnar sig åt fysisk fostran och Drömprinsen lyser med sin sedvanliga frånvaro. I ”Rucklet” finns bara jag, och det blir jä*ligt trist att spela Solitär i all evighet. En gång gjorde jag ett försök med schack, men partiet ville aldrig ta slut, eftersom jag lirade lika listigt på båda planhalvor ...


Förr, då när dinosaurierna nyligen dött ut, brukade det spelas mycket Alfapet (eller scrabble, som det heter ”på riktigt”) här i krokarna. Men motspelarna har liksom tagit vägen. Kolavippade är dom eller bort­flyttade, och därmed väldigt lite tillgängliga.

Som ett halvbra substitut för levande sällskap reggade jag mig för några år sedan på www.betapet.com och spelade en del on-line, men nuförtiden tar jag till Frank Ordmonstret när abstinensen blir som störst och hjärnan behöver få sig en genomkörare.

En av livets Stora Frågor är var f*n man, i den här åldern, ska hitta sig nya scrabblekompisar? Fast att träffas in real life verkar vara en ut­döende vana. Visst är det tragiskt?

Men så kan det väl inte vara..?

NYUPPSTIGEN MED TRASSLIGT hår sitter jag vid bordet och fån­stir­rar ut genom mitt nytvättade köksfönster. Mellan händerna en kopp nybryggt kaffe, riktigt kaffe. Plötsligt slås jag av en tanke:

Under en tid, ungefär sedan Peter blev sämre i höstas, har jag varit lat och druckit pulverkaffe. Masssor av pulverkaffe. Hela oceaner. För med pulverkaffepimplandet har det varit så, att efter en kopp har suget ef­ter en till ... och ännu en till ... varit stort.


Så är det inte när jag brygger äkta vara. Inte kan det väl vara så, att det även i snabbkaffe tillsätts något som gör att man inte ”blir mätt”?! Precis som med livsmedel, där E621-E625 gör att mätt­nads­käns­lan trubbas av.

*blir mörkrädd*

Någon annan kaffemoster/-morbror som tyckt sig notera samma fe­no­men..?

(Muggen är gjord av Judy Kuitunen och ingår i en serie som varit min favorit i många, många år. Kannan i bakgrunden hör till min jä*la Mocca­mas­ter. Tvi vale.)

RECEPT > Formbröd med aprikoser, fikon & nötter

 
DET HAR VARIT bakdag i ”Rucklet” igen, ett riktigt nu-ska-vi-se-vad-som-finns-kvar-i-påsarna-bak. Det blev två olika bröd och här är re­ceptet på det ena (det till vänster i bild):


25 g jäst
1 dl filmjölk (surmjölk i Finland)
2,5 dl kallt vatten
1 msk olja, gärna olivolja
3 torkade aprikoser skurna i små bitar
3 torkade fikon skurna i små bitar
en näve hasselnötter, grovhackas
1 knapp msk gott havssalt
1 dl rågsikt
2 dl dinkelmjöl
i runda slängar 5-6 dl specialvetemjöl

Lös upp jästen i vattnet och filmjölken. Hiva i merparten av mjölet, förutom ett par deciliter av specialvetemjölet. Rör ihop och tillsätt yt­terligare vetemjöl tills degen antar en elastisk konsistens och slutar klibba mot bunken, men den får fortfarande vara mer lös än stabbig. Knåda i maskin 5 min. – för hand c. 10. Nu tillsätts saltet och sen fortsätter du knåda lika länge till. Precis innan det är dags att sluta knåda puttar du med frukt- och nötblandningen och kör maskinen bara precis så länge att allt har blandats in i degen.

Klä en avlång brödform med bakplåtspapper och stjälp upp degen i formen. Pudra vetemjöl över ytan, lägg en handduk över och låt brö­det jäsa sisådär en dryg timme i rumstemperatur.


Sätt på ugnen på 250° grader och ställ in formen på nedre falsen. Efter 5 minuter öppnar du ugnsluckan en kort stund för att släppa ut en del av värmen. Samtidigt sänker du temperaturen till 220° och gräddar vidare i 25-30 minuter eller tills brödets innertemperatur är 97°.

***
Låt det nygräddade brödet svalna på galler, inlindat i en handduk. Det här smakrika brödet passar utmärkt att rosta!



LADDA NER SOM PDF-FIL

Titta, det finns liv!

JAG FASCINERAS DAGLIGEN över att naturen lyckas överleva vint­rar sådana som den vi nyss klarat av. Det är tufft för människor, i sina cent­ralvärmda hus, men tänk på vilken makalös förmåga till över­lev­nad de har, växterna och djuren ...


En yrvaken lite krake, störd av min städning i beståndet med kärleks­ört. Och när snön väl smälte bort, vad tittar inte fram om pyttesmå, friskt gröna tak­lökar! Vad glad jag blir :oD

Vem behöver sex ...

... NÄR ALLT SOM behövs för ett lyckorus är nyputsade fönster?

Tills vidare får det räcka med det i köket, det som är utsatt för 99 % av mitt fönstertittande. Att ge sig i kast med samtliga känns som bort­kastat arbete så länge som Eyjafjallajökull fortsättningsvis är aktiv.


Visst är det förresten spännande, detta att gamla husmorsknep of­tast är de bästa? Färgglada sprejflaskor och Enjotrasor i alla ära, men milt diskmedelsvatten, en vanlig disktrasa och eftertorkning med hopknycklat tidningspapper är fortfarande bästa sättet att få ett ski­nande blankt resultat utan ränder och fläckar.


Jag blev så glad över min lyckade insats att jag omedelbums bytte ut påskäggen mot en mobil med färgglada origamistjärnor istället :o)

(Mobilen är egentligen till salu och finns i min butik på Etsy, men den kan precis lika bra lagerhållas i mitt köksfönster som en våning ner i ateljén.)



Jättevälkommen till gänget, Mina dagar! :oD

En haiku till våren

Eller nja, det här är ju faktiskt ingen ”äkta” haiku, så låt oss därför kalla det för min fria tolkning av haikudiktning.

I dammig vårsol
en yrvaken flugas ilskna surr av envist hopp
vid glasets stängda port.

***
Flera haikuer jag skrivit hittar du i samlingen ”Haiku”, som du kan läsa som en pdf-fil om du klickar HÄR. De som är nyast och inte finns med i samlingen hittar du via etiketten ”Haiku” i spalten till höger.

Virka, virka, virka ... filt av hexagoner #1

NU HAR JAG dragit igång ett stort projekt; det ska bli en hel filt av hexagoner. Det här är något som inte är gjort i en handvändning, så jag räknar med att den kan ta uppåt ett år att färdigställa. Men utan panik och med en sexkant nu och en annan då ska det nog gå bra :o)

De här sju olika färgkombinationerna ska det bli:


Och så har jag ”skissat” lite i PhotoShop för att få koll på i vilken ordning de kommer på varje rad:


Wish me luck!

[tags: crochet, blanket, hexagon, multicolor, colorful]

Veckans Vanartiga Vers #1

En ungkarl i landet Andorra,
har händer rätt tunna och torra.
Men han gneta’ och slet
så att stången gick het,
sen ropte han: ”Yihaa, Gomorra!”

***
Denna limerick, och ytterligare 127 stycken, ingår i samlingen ”Limerickar att le åt”, som du kan ladda ner i sin helhet genom att klicka HÄR.

Tycker du att den här var kul och vill roa någon annan? Då är det bara att klicka på det lilla kuvertet med en pil på i slutet av inlägget och skicka iväg länken.

PREMIÄR: Veckans Vanartiga Vers

DET VAR INTE lätt att vakna i morse. Halva hjärnan var liksom på medan den andra delen var helt av, men sen, när de fick igång sam­ar­be­tet, föddes en idé: Från och med denna måndag ska jag börja varje ny vecka med en limerick ur min egen produktion!

De finns i och för sig tillgängliga i digital bokform, men jag har en känsla av att det inte är så många som gitter ladda ner pdf-filen, än mindre läsa hela samlingen. Så nu tar vi dom istället från A till Ö, en ny varje måndag morgon. Jag har vid det här laget plitat ihop över hundra stycken, så framtiden är så att säga räddad :o)

Den första hittar du HÄR.

VARNING!
Vet du med dig att du inte gillar fräckisar ska du blunda så fort du ser rubriken Veckans Vanartiga Vers och omedelbart hoppa vidare till ett annat inlägg ;o)

Men ... tycker du att limericken var kul och vill roa någon annan? Då är det bara att klicka på det lilla kuvertet med en pil på i slutet av inlägget och skicka iväg länken.

Promenadpengar

NÄR JAG GÅR ut och går går jag i princip samma runda varje gång. Därför är det mer än häpnadsväckande hur mycket pengar jag plock­at ihop under årens lopp, på samma enahanda sträcka.

Numera är jag alltid välklädd när jag ger mig iväg. Väklädd betyder, i det här fallet, att jag har en plastkasse i fickan, för jag vet att det lig­ger pengar i dikeskanterna. Dagens promenad var riktigt lönsam och inbringade 3,50 euro, vilket är ett rejält snäpp över det normala. Men, men, ”det som göms i snö kommer upp i tö”, och detta gäller de­finitivt även pengar.


Jag är inte dummare än att jag insett att min pantsamlarvurm för­mod­ligen är en bidragande orsak till att det finns vissa som har lite svårt för att promenera i mitt sällskap. Det anses visst lite skäm­migt att sam­la pengar. Fast för egen del tycker jag det är långt skämmigare att slänga bort dem! Och allra mest skämmigt är det väl ändå att slänga dem ute, i naturen..?

Nystruket

SISÅDÄRJA, NU ÄR en punkt på listan avklarad. Plus att barometern för jag-ger-fullständigt-fan-i-hur-jag-ser-ut har slagit över lite, lite grann på solsken; jag har nämligen lackat tånaglarna. Det oerhörda i detta faktum borde egentligen rendera någon form av utmärkelse, t.ex. Nobelpriset i pedikyr eller Nordiska Rådets stora fot­vårds­sti­pen­dium, för det har inte inträffat på ... ja, jag minns inte.


Så nu ska vi gå ut på går’n, mina små tår och ja’! Och sen går vi kan­ske ut och går också. När vi nu ändå är på g, menar jag :o)

*viftar glatt med de rosa små* [Lumene, Nr. 26, gammalt som gatan]

PS. Om ni tycker det ser ut som att jag inte har några lilltånaglar så är det nästan sant. De är så infernaliskt små att de nästan inte syns. Skitsvåra att måla!

Valet är fritt

SÖNDAG FÖRMIDDAG. SOLEN strålar från en klarblå himmel och in­te ett isländskt askmoln kan skönjas så långt ögat når. Idag är det läge att få saker och ting uträttade! Frågan är bara vad? Listan är lång. Varsågoda, här är ett silverfat med läckra hors d'oeuvres:

Ta en utlovad promenad med kompisen P.

Sätta fötterna i blöt för att överhuvudtaget kunna ta en promenad.

Kånka ut och måla hatthyllan som i ett halvår (minst) legat sön­der­mon­te­rad, färdigt sandpapprad och väntat på väder lämpligt för sprej­målning.

Tvätta fönster.

Baka bröd.

Städa i rabatterna och klippa ner allt torrt och fult som är kvar sedan hösten.

Tvätta bilen och vaxa densamma (... går bort direkt!)

Vända alla sex lövkomposter.

Tömma och sålla hushållskomposten.

Städa pannrummet, som inte blivit ordentligt uppsnyggat efter so­ta­rens framfart för jättelänge sedan.

Spika upp en hörnlist i hallen.

Fläckmåla de igenspacklade skruvhålen på väggarna i nedre hallen.

Lyfta ner, grundbehandla och måla fyra innerdörrar.

Skruva upp spaljén till klätterrosen Wrams Gunnarstorp jag plan­te­ra­de i fjol.

Byta olja i gräsklipparen.

Renovera fönster.

Renovera fönster.

Renovera fönster.

Renovera fönster.

Renov...

***
Jag tror jag börjar med fötterna.