lördag 9 oktober 2010

71 %

DET ARTAR SIG! 71 % är redan färdigt av den mormorsrandiga filten som jag startade den 7 september, men nu har jag irriterande nog fått slut på ett par av färgerna igen. 32 ränder till ska det bli, sedan är det klart.


Det ser kanske ut som den är helt utan mönster, men faktum är att den kommer att bestå av två repetitioner av 50 ränder + 11 ränder från början av repetitionen. Igår räknade jag ut hur mycket som åter­står för att kolla om det är flera färger jag behöver beställa mer av. Det var det. Vilken tur att jag gjorde en kontrollräkning och stämde av mot återstående garn!


Beskrivningen för hur man virkar mormorsrandigt hittar du HÄR.


Medan jag väntar på garnleveransen har jag denna gång tänkt roa mig med att virka gladrandiga överdrag till de två plåtburkar som syns på bilden. Kanske kommer jag att använda dem som förvaring för alla mina stickor och virknålar eller så ställer jag glasburkar i dem och använder dem som vaser :o)

Under tidig eftermiddag passade jag på att ta en promenad, efter­som vädret var toppen. Hösten målar verkligen världen med en grann palett! Jag blir glad i hela kropppen av att ta in all färgprakt och delar villigt med mig :oD

Aronia
9 oktober 2010


Daggkåpa
9 oktober 2010


”Rucklets” stora lönn
9 oktober 2010


Du kan se bilderna i större format om du klickar på dem.

[tags: crochet, blanket, afghan, throw, granny, stripes, striped, multicolor, colorful, attic24]

fredag 8 oktober 2010

Färskpressat

MITT LIVS FÖRSTA mammografiundersökning är avklarad och aldrig tidigare har jag känt mig lika mycket som en aladåb inklämd i en för trång form ... Men fort gick det och så värstans ont gjorde det inte heller, och inte fick jag några knivskarpa pressveck att stoltsera med.

För alla er som ännu inte fått nöjet att testa hur platta tuttar man kan få vill jag här ta chansen att visa en bild på fläskpressen, så ni åt­minstone är en smula förberedda.


Vid en normal undersökning tas två bilder av vardera bröst, en fram­ifrån och en från sidan. På den här bilden är apparaten vinklad för tagning av en sidobild.

Behagen, ett i taget, placeras på den svarta hyllan och sedan glider den genomskinliga plattan ner och gör fläskpannkaka av hela här­lig­heten. Det tar bara några sekunder per bild, så även om det känns obehagligt är det uthärdligt.

Tjejen som skötte fotograferingen var jättetrevlig och har (enligt egen utsago) knäckt varken nyckel- eller revben på någon ännu. Inte har hon spräckt något implantat heller, fast det faktiskt finns damer som glömmer bort (!) att berätta att de har sådana.

Nåväl, nu återstår att vänta c. 14 dagar på svaret. Om allt är okej är det dags för nästa undersökning redan om två år. Att det ska göras så snabbt förvånar mig lite, eftersom regelmässig papa-provtagning inte görs oftare än vart femte år.

torsdag 7 oktober 2010

Är det inte papa så är det mamma*

JUST SÅ, NU kommer nästa bevis på att jag börjar bli till åren: min första kallelse till kostnadsfri mammografi imorgon. Men det är inget att gnälla över, tvärtom är det ju läge att vara tacksam. Det är en oerhörd förmån att vi i Finland har dessa regelbundna kontroller både för livmoderhals- och bröstcancer!

Nu har jag turen att inte ha någon släkthistoria med bröstcancer (vi håller oss till kranskärlssjukdomar), men visst kommer det att vara lite nervöst innan svaret kommer. Fast det jag oroar mig allra mest för är hur inihelvetesjävligt ont det kommer att göra när de ska för­söka få till det vid själva undersökningen. Det tarvas nämligen en hel del tänja och sträcka för att få någonting mer än bröstvårtorna att hållas kvar i apparaten. Ingen lätt match, kan jag föreställa mig.

T.v. har det inte varit något större fel på självaste formen, även om omfånget lämnar en del att önska. Men med åren försämras ju elas­ti­citeten både här och där, så risken finns att jag imorgon kommer att lämna röntgenavdelningen glatt viftande med sprillans nya taxöron. I så fall är det tur att jag råkar vara mer hund- än kattmänniska ;o)

*) 'mamma' är singularisformen av det latinska ordet för bröst

onsdag 6 oktober 2010

”Reclaim Your Roles”

ATTANS DÅ ... NU har jag ansträngt hjärncellen igen och ägnat mig åt funderingar. Den här gången har jag, medan virknålen slinker in och ut genom mormorsfilten, reflekterat en del över tänkbara för­kla­ringar till vad som gått käpprätt åt helvete i vårt moderna samhälle. Varför ökar våldet? Varför mår så många vuxna och ett skrämmande stort antal barn och ungdomar så dåligt? Varför försämras folkhälsan istället för att förbättras? Och så vidare i samma banor.

Därför hivar jag nu iväg en riktig brandbomb, som garanterat kommer att få alla superfeminister att sätta morgonkaffet i vrångstrupen.

En tanke har nämligen utkristalliserat sig och envist bitit sig fast: den att mycket kan belastas alla hysteriska jämlikhetssträvanden, som ända sedan andra världskriget rullat fram som en okontrollerbart växande snöboll längs en lodrät fjällsida.

Jag förstår fullt ut varför kvinnorna var tvungna att ”överge hus och hem” i samband med och efter kriget: antalet män var ju helt enkelt för få eller för skadade. Men att detta tragiska undantagstillstånd blev permanent, det är bara att beklaga.

Innan någon går i taket vill jag inflika att jag naturligtvis är för jäm­ställd­het, fast inte en jämställdhet som får som resultat att ett helt samhälle mår dåligt. Det man i tidernas morgon borde ha kämpat för borde istället ha varit att statusen på kvinnans arbete i hemmet skul­le ha förbättrats, helt enkelt jämställts med det mannen ut­rät­tade utanför detsamma.

Istället har det blivit tvärtom. De ”kvinnliga” sysslorna har blivit ännu mindre värda. Numera är det just ingen i ett parförhållande som vill – eller orkar – ta ansvar för den biten, eftersom båda lägger lejon­par­ten av sin tid och energi på något utanför den viktigaste sfären, den egna familjen.

”Hemmafru” är enligt min mening ett riktigt visset ord. Engels­kans ”home­mak­er” är alla gånger att föredra, för det säger precis vad det handlar om. Att skapa ett hem, där alla i familjen trivs och mår bra, är minsann en heltidssyssla som kräver sin kvinna – eller man, för den delen, för ingenting säger att det är just kvinnan som måste vara ”kvin­na” i en familj.

Jag menar, tänk efter lite. Alla arbetsuppgifter i ett hem/en familj har idag blivit utbildningar, gubevars! Man studerar till kock/bagare/kon­di­tor, går en utbildning i hygienteknik, läser till trädgårdsmästare, plug­gar till barnskötare och så vidare – för att göra jobbet någon annan­stans än hemma. Och hur går det då? Vem ska utföra alla dessa nöd­vän­diga sysslor i det egna hemmet..? Dessutom på kvällstid, under veckoslut och på semestern, de tider man egentligen borde ägna sig åt varandra!

Inte konstigt att det går åt helvete i de allra flesta relationer. Ingen har ju idag möjlighet att värna om det viktiga, det egna hemmet och barnen. Inte ens om viljan finns. Den som ändå med en dåres en­vis­het försöker ta sig uppgiften an blir ”utbränd”.

Nej, mina vänner, i likhet med ”Reclaim The Streets” tycker jag att vi startar en rörelse under parollen ”Reclaim Your Roles”, där del­ak­tig­het självfallet inte ska vara ett tvång. Vill du nödvändigtvis ut i för­värvs­livet ska det naturligtvis vara upp till dig. Men vill du istället in­vestera ditt kapital i hårdvaluta, det vill säga i din familj, måste vi få till stånd en statushöjning av det tuffa jobb det innebär att driva fö­re­taget Hemmet!

Med detta sagt ska jag ägna dagen åt att träna på att ducka för alla ruttna tomater, skämda ägg och raka högrar som lär söka sig åt mitt håll ...

måndag 4 oktober 2010

Tid för tränjon

TRÄNJON ÄR DET åländska ordet för tranbär och i oktober är det dags att plocka sådana. Då har det så gott som alltid hunnit vara frost en eller ett par nätter, vilket behövs för att bären ska få sin rätta smak.



Året verkar dock inte vara något riktigt kanonår, så det tog sin rund­li­ga tid att gneta ihop en liter. Men vad gjorde väl det? Ingenting, när vädret var super, vinden susade i träden, fåglarna kvittrade och det fanns gott om rykande hett kaffe i termosen.

Nu återstår att bestämma sig för om bären ska torkas för vinterns brödbak eller frysas för fräscha desserter.


PS. Jag var faktiskt till skogs idag igen (i sällskap av ”den givmilde jordbrukaren”) och fick ihop en liter till.

Veckans Vanartiga Vers #25

Min moster Matilda, från Floda,
har lustiga ben likt en groda.
Dock alls icke gröna,
och jädrans så sköna!
I skarven så smakar de Gouda.


Denna bör, för rimmets skull, läsas med gotländska diftonger på orden Floda, groda och Gouda.

***

Denna limerick, och ytterligare 127 stycken, ingår i samlingen ”Limerickar att le åt”, som du kan ladda ner i sin helhet genom att klicka HÄR.

Tycker du att den här var kul och vill roa någon annan? Då är det bara att klicka på det lilla kuvertet med en pil på i slutet av inlägget och skicka iväg länken.

söndag 3 oktober 2010

Ett körsbär på toppen

DESIREE MED BLOGGEN Cornelias Cottage har gett mig en liten ut­märkelse – tusen tack för denna! För ovanlighetens skull ska jag till och med följa ”reglerna”.


Har man fått den här är det meningen att man ska förmedla tre saker som ligger en särskilt varmt om hjärtat. Hm ... knepigt, men jag gör ett försök:

  1. tid för nära och kära; det bästa vi kan ge våra barn – förutom tydliga gränser, sunda värderingar och goda vanor – är TID!

  2. återvinning och återbruk i alla upptänkliga former; vi måste sluta utarma planeten NU!

  3. förmånen att få bo precis där jag bor just nu, i lilla ”Rucklet” på lilla Åland :o)

***

Och så var det där att välja ut fem att skicka den vidare till. Hm ... ännu knepigare, men så här får det bli:

KICKAN, EN BILD OCH DAGBOKSBLOGG
mysiga ”bloggsvägerskan” Monkan med begåvning för
foto, mat, bak och trädgård

AD LIBITUM
la bella Isabella, full av kloka tankar

I LILLA KAMOMILLAS VILLA
Kamomilla, alltid lika sprudlande av nya idéer

ATTIC 24
lovely Lucy, supermom and provider of sooo much inspiration

VÄSTRAHULTS FÅR OCH HÖNS
fräna fruntimret Annacarin, vars kommentarer går utanpå allt ;o)

RECEPT > Fougasse på åländska


JAG OCH VÄNINNAN S hade bestämt oss för att under gårdagen – för första gången för oss båda – prova på färska blåmusslor. Musslor som sådana var ingen nyhet för oss, i likhet med många andra har vi förut i livet ätit av burkvarianten. Men nu skulle det alltså göras på riktigt.

Till denna kulinariska sensation kände jag att det tarvades ett riktigt gott bröd, gärna med lite fransk touch. Det resulterade i en egen va­riant av det provençalska fougassebrödet, som enligt lilla A var ”su­per­gott, fast det innehåller oliver”. Här kommer receptet!


Du behöver:

Till degen
25 g jäst
3 dl vatten
1 dl god olivolja
1 msk flingsalt
1 msk torkad timjan
1 dryg tsk torkad rosmarin (eller mer om du gillar smaken)
1,5 dl fullkornsdinkel
ungefär 6,5-7,5 dl specialvetemjöl
1 dl välsmakande svarta oliver, halverade

Till utbakningen
lite olivolja att pensla med
flingsalt och torkad basilika att strö på


Gör så här:

Lös upp jästen i vattnet och tillsätt allt utom ungefär hälften av spe­cial­vetemjölet och oliverna. Tillsätt resten av mjölet undan för undan. Den här de­gen ska knådas ordentligt, c. 15 minuter med maskin och rejält myck­et längre för hand. Oliverna åker med när det är ungefär en halv minut kvar av knådningstiden.

Täck bunken och ställ degen att jäsa 1,5 timme medan du gör något annat.

Ta upp degen på lätt mjölat bakbord, dela den i två delar och rundriv dessa (hur detta går till kan du läsa om i det HÄR inlägget). Låt ”bul­lar­na” jäsa under handduk i ungefär en kvart.

Sätt ugnen på 250°, ta fram en plåt och lägg på ett ark bak­plåts­pap­per.

Mjöla bakbordet lite lätt och platta ut en ”bulle” med händerna. Ta se­dan en kavel och kavla ut degen till en lövform som är något mind­re än halva plåten.

Flytta ”lövet” till plåten och snitta det som du ser på bilderna. Börja med det lodräta snittet och gör därefter de två snedställda på ömse sidor om detta. Sära lite på ”flikarna”.



Täck de utbakade bröden med handduk och låt dem jäsa på plåten i c. 15 minuter. Pensla med olivoljan och strö på basilika och salt. Grädda brödet mitt i ugnen i c. 15 minuter. Låt det svalna på galler.

***

Nu undrar kanske någon hur det gick med musslorna. Svaret är: Jotack, riktigt bra. Hela nätet med drygt 800 gram tog slut i ett nafs, så det föll oss på läppen. Nästa gång – för en sån blir det – ska jag däremot krydda upp dem ytterligare ett snäpp.