Livet återvänder. I år igen.

DEN HÄR DAGEN för exakt 102 år sedan i Dalarna såg två, små gos­sar dagens ljus. Den ene av tvillingarna skulle, 50 år senare, bli min pappa. Men i år är det redan 36 år sedan han dog, så dagens födelse­dag är det inte mycket värt att fira.

Vad som däremot är något att jubla över är att det botaniska livet återvänder i ”Rucklet”. Det är t.ex. med stor förnöjelse jag kan kons­tatera att jag för första gången i världshistorien har lyckats övervintra samtliga pelargoner utom en. Siluetten av den frodiga, ceriserosa jag ifjol fick som liten stickling av gode grannen R bådar gott inför somma­ren:


Och här finns flera lågoddsare som kämpat sig igenom vinterns mör­ker och vedermödor. Kolla, M! Sensommarens pyttesmå fuchsia­stick­lingar har börjat växa till sig och fick igår flytta till större krukor:


Samtidigt som jag omplacerade fuchsiabebisarna tog jag mig i kragen och fick årets sådd till stånd, fem dagar senare än ifjol. Frön till fyra sorters tomater, chili, paprika, slanggurka och två sorters sommar­blom­mor fick jag i jord, så nu kan man säga att startskottet har gått för årets odlingssäsong!

Ute på gården är det förstås också saker på gång. Den största gläd­jen är att magnolian jag inhandlade under höstreans sista, skälvande minuter – med 70 % rabatt på normalpriset – har fått fotfäste.


Sen finns det fortfarande tid att rösta på ”Rucklets” kök såsom varan­de det fulaste i Sverige. Klicka HÄR och lägg en fullpoängare på det! Faktum är, att jag tror att det går att rösta mer än en gång om det gått någon dag sedan föregående tillfälle ;o)

Oförutsett, men alls icke ovälkommet

SÅ DET KAN bli! Preciiis samma dag som jag räknar över beståndet av pantflaskor och överväger att kosta på mig en flaska rött till den kyck­ling­curry jag kockat ihop att, som veckans middagslyx, avnjutas på fre­dag (ja, idag alltså), preciiis då ”regnar det manna”! Jamen­fat­tar­ni­allt­så?!

Jag är inte ett smack vidskeplig, men ibland blir jag lite mörkrädd ändå. Faktiskt. Jo.


Tack, Annika! Ha en riktigt mysig helg!
Och den uppmaningen gäller förstås alla er andra också,
that goes without saying.
:o)

Close but no cigar

 


Hm, man borde kanske ta och leta upp en trevlig portugis åt sig..?
Dessutom är min hittillsvarande erfarenhet av den åländska markna­den att den är en smula tung­arbetad (och begränsad). Romantik och rosor är inte direkt vardagsmat, om jag så säger. På menyn står sna­rast rotmos och raggsockor.

Graffitisjal – tadaa! (speciellt för Annika)

SORRY, DET BLEV ingen frans. Men silvergarn runt kanten istället :o)






Garnet är ett ylleblandgarn, ”Nalle” från Novita (75 % ull, 25 % poly­amid, inte 80/20 som jag först skrev). Sjalen kan därför utan problem tvättas i maskin på ylleprogram.

Tillbaka från pappersträsket – åtminstone för stunden

NU VET JAG hur mycket det kostar att rekommendera ett drygt halv­kilo papper med destination Helsingfors. Det är dyrt. En sån tur att jag häromdagen fick med mig hem tomglas och -burkar för 2,65 från min promenad!

Hela förmiddagen igår gick åt till att förbereda denna &#$%¤! pap­persbunt för postning. Nu igen. Men nu har jag i alla fall ett and­hämt­nings­hål på ungefär två veckor före nästa laddning bevärshandlingar måste iväg. Så i förrgår tog jag mig för att rota runt lite i mitt linne­skåp. Hade en minnesbild av kuddöverdrag jag sydde för något år sedan av en naturvit helyllefilt.

Japp! Jag mindes rätt.

Att brodera på vävd filt är klart lättare än att brodera på filtade van­tar. Det är faktiskt riktigt kul :o) Ännu roligare blir det när det saknas mönster! Fribroderi när det är som allra värst, det är vad vi kan kalla mitt nystartade projekt.


Men sen tog energin plötsligt slut. Ambitionerna jag hade att laga rik­tig mat till middag skrumpnade ihop till ingenting och slutade med fullkornspasta med olivolja, havssalt, svartpeppar och riven ost. Inte särskilt upphetsande, jag vet, men i alla fall mättande. Och inte att förglömma: jag hittade en pyts kokta morotsslantar i kylen också, så det blev snudd på en nyttig måltid ;o)

***
Högsta prioritet idag har ett besök i duschen. När jag sitter nedgrävd i mina pappershögar och förirrar mig bland paragraftecken och moment­markeringar har jag noterat en nytillkommen, inte särskilt trevlig ten­dens att glömma bort att ta hand om mig själv. Oroande ... Har jag månntro inlett Fas 1 av det totala förfallet..?

Och idag är det barndomsvännen A:s födelsedag också. Gratu­la­tions­intentioner är dock överflödiga, för hon har trist nog försvunnit bakom horisonten. Alla gör vi våra egna val och jag respekterar hennes. Men nota bene, därmed inte sagt att jag gillar det.

Rösta på ”Rucklet”!

”RUCKLET” ÄR MED och tävlar om att ha Sveriges fulaste kök.
Nänä, inte gnälla nu! Åland är faktiskt mer svenskt än finskt, så det så. Och jag har faktiskt svenskt medborgarskap!

Så kom igen allesammans, rösta på ruckelköket nu! Det är bara att klicka på bilden av eländet här under och ge det en full femma ;o)


 

Vantastiskt!

FÖR ETT TAG sedan bidde det ett antal sticketovade tumvantar. Det var väninnan C som fick igång mig på den tekniken. Nu har hon ”lurat” mig att prova på att dekorera dem med ullgarnsbroderi också.



Men låt mig sägs så här: brodera filtade vantar med ullgarn är inte min grej. Tar man så långt garn man vill ta, ja, då trasslar sig fan­ska­pet hela tiden. Tar man så kort så det löper smidigt får man fästa och fästa och fästa precis hela tiden. Blä! Fast det blir ju rätt propert för­stås. Men inte så fint som väninnans :o/

***
Från den papperskrigiska fronten kan jag dela med mig av den ny­hets­notis (på finska) från 17 januari jag hittat hos YLE, den finländska mot­svarigheten till Sveriges SVT. Där står det att läsa om handlägg­nings­ti­den hos Besvärsnämnden för social trygghet, den nämnd till vilken Folkpensionsanstalten hänskjuter ärenden de inte förmår reda ut på egen hand. En nämnd som är mäkta överbelastad, med en handlägg­nings­tid på c. 10 (!) månader.

Fint ... Men jag fattar väldigt väl varför det blivit så. Ta mitt lilla ären­de till exempel. Mellan 2009 och 2011 har FPA kategoriskt beräknat mitt bostadsbidrag för pensionstagare på fel boendeyta, vilket summa sum­marum inneburit c. 600 euro till min nackdel.

Efter ett antal turer runt att byta till ett allmänt bostadsbidrag – och ett antal månader utan bidrag – lyckas de med konststycket att beräk­na på fel inkomst, fel boendeutgift och fel bostadsyta. När jag sedan självmant rättar dem, till min nackdel, blåvägrar de justera det av mig korrigerade bidraget till min fördel fr.o.m. 1 januari. Istället överför det ärendet till denna stackars, överbelastade nämnd.

Som en liten extra guldkant på det hela är formuleringen i deras ut­lå­tan­de till nämnden så luddig att jag inte begriper vad i helskotta som avses. Läs själva:

”/.../ Till den del som bevärsskriften handlar om det över­be­talda bostadsbidraget för tiden 1.10.2011-29.2.2012, beaktar FPA Backlunds utredning då beslutet om återindrivning tas.

I besvärsskriften har inte framlagts någon sådan ny utredning som ger anledning att ändra beslutet.”

Eh..? Hur ska man tolka det där? Godkänner de mitt yrkande på att ingen återindrivning ska göras eller är det precis tvärtom det förhåller sig?

FPA har lyst med sin frånvaro här på bloggen sedan den 2 mars, men kl. 09:40 imorse var det dags igen. Vintersemestern är kanske slut..? I så fall vill jag gärna ha ett svar på hur utlåtandet ska tolkas. Det går bra att mejla. Adressen torde vara bekant.

Think Tank – eller nå’t i den stilen

SISÅDÄRJA, NU ÄR det gjort: jag har friserat alla mina övervintrande pelargoner. Kojan är redan full av krukväxter, men att bara slänga sticklingar av diverse ovanliga pelargonsorter går ju inte! Lika lite som toppsticklingarna från mina hibiskusar. Här är det snart dags att ut­lysa djungelvarning.


Fast jag kanske kan sälja plantor så småningom..? Tack vare att nö­den är uppfinningarnas moder, och jag är piskad att hitta på något för att dra in en liten peng till hushållet, har här nämligen utkristalliserats en idé, t.v. lite diffus.

Pensions-Alandias konstiga turer under de senaste tre åren har re­sul­terat i att kontoret/ateljén på ”Rucklets” bottenvåning numera står i princip outnyttjat och därmed är 31 kvm som bara kostar mig kosing varje månad utan att generera några intäkter. Om man förenar detta faktum med att jag har drabbats av ett anfall av herrejösses-så-myck­et-onödiga-saker-jag-har är det kanske läge att dra nytta av dessa fakta..?

Jag tänker mig en liten ”butik” med kvällsöppet 1 à 2 gånger i veckan. Glas och porslin, kläder och skor, hantverk, böcker och allt annat ”över­flöd” som är undanstoppat i skåp och lådor borde omsättas istäl­let för att värma hyllplan och klädstänger! Fina grejer är det dess­utom; inga loppissopor, utan mer vintage och semiantikt + nytill­ver­kade hantverksprodukter.

Drösvis med hobbymaterial har jag också, och bland detta sånt som jag aldrig kommer att få användning för mera. Jag har nämligen börjat se för dåligt för att t.ex. pilla med smycketillverkning.

Ja, vad tror ni? Låter det som en helt kocko tanke eller skulle det kun­na funka? Något måste jag i alla fall hitta på – och snabbt dessutom. Typ i förrgår :o/

PS. För en gångs skull var det alldeles rätt låt som tog hem hela mellotjotta­bängen i Sverige igår. Bättre än ”Euphoria” kan det inte bli. Grattis, Loreen! Grattis, Sverige!

Vad Finland beträffar är jag av den bestämda åsikten att vi inte behöver ställa upp överhuvudtaget. Helvetet kan frysa till is bara en gång, och det konst­styck­et är redan avklarat i och med Lordis vinst 2006.