Men vad..?
Det får bli det gamla vanliga när jag behöver lugna nerverna: jag bakar.
Det har gått ett antal månader sedan jag bakade med surdeg senast, så jag började faktiskt redan igår med att försiktigt glänta på locket till burken i kylen. Jodå, där växte inget mögel och det doftade fräscht! Det var bara att hälla bort ytskiktet av mörk vätska, pytsa i mer dinkelmjöl och nytt vatten och så låta hela härligheten stå framme över en natt. Imorse bubblade det för fullt igen och det var bara att skrida till verket.
Den här gången orkade jag inte hålla någon riktig ordning på vad jag blandade ihop, men ungefär det här var det (för ett bröd):
- 1,5 dl dinkelsurdeg
- 12,5 g färsk jäst
- 3,25 dl kallt vatten
- 1 rågad msk äppelmos (som jästmat)
- 2 msk krossade linfrön
- 1 msk torkade nässlor
- en skvätt olivolja
- 2 dl rågsikt
- specialvetemjöl till lagom konsistens
- en knapp msk flingsalt
Och jädrar i min lilla låda vilka bröd det blev! Att vara sur när man bakar surdegsbröd verkar vara en lyckad kombination ;o)