Munkar kräver vettigt väder

JAG ÄR KVINNA, alltså får jag ändra mig. Det gjorde jag i för­mid­dags, när jag trots allt bestämde att munkar skulle det jäklar i det bli till ikväll! Beslutet kom sig av det strålande valborgsvädret i kom­bi­na­tion med att jag drog mig till minnes att jag någonstans i gömmor­na skulle ha en sån där liten flyttbar spishäll med två el-plattor. Fritera inne? Tänk inte ens tanken! Men ute på terrassen går ju bra :o)




Jag gjorde bara en halv sats på 2,5 dl degvätska och kalljäste degen i två timmar. Resultatet är ypperligt kan jag berätta, för jag har natur­ligt­vis inte kunnat låta bli att provsmaka ;o)


Så välkomna nu bara, S, N, och K! Mjödet är kallt, munkarna nysock­rade och så småningom ska korvglöden också vara färdig. Dagen till ära har jag unnat mig ett blomster till utekrukan vid ytterdörren, och därmed är det dags att slå fast: nu är det vår, go’vänner!

RECEPT > Mjöd

 
VISST FINNS DET mjöd att köpa i butiken till valborgsmässo- och första majfirandet, men ingenting går upp mot att laga sitt eget! Och det är enkelt dessutom.


Du behöver: (för en stor sats; går bra att halvera)

8 l vatten
1 kg farinsocker (för ljusare mjöd: byt ut 0,5 kg mot vanligt strö­sock­er)
2-3 citroner
1/4 tsk färsk jäst
lite russin


Gör så här:

Koka upp ungefär en fjärdedel av vattnet och häll det över sockret. Rör tills det löst sig. Tillsätt resten av vattnet och pressa i saften från citronerna.

Kolla temperaturen. Den får inte överstiga 40° när du sätter i jästen!

Låt mjödet stå i 1-2 dygn och häll sedan upp det på flaskor; tillsätt 1 tsk socker och några russin i varje flaska. Se till att korkarna inte slu­ter alltför tätt, eftersom trycket ökar när mjödet jäser!

Mjödet är färdigt efter en vecka om det förvaras svalt, i rums­tem­pe­ratur redan efter 3 dygn. Det färdiga mjödet förvaras svalt och bör drickas inom en vecka.

Imorgon är en annan dag

IMORGON ÄR DET valborgsmässoafton. Valborg på Åland, liksom i det övriga Finland, är lika med mjöd* och struvor eller munkar. Mjöd har jag faktiskt fått till stånd i år, men jag hoppar bakandet, för efter en sats färdigfriterade munkar luktar hela huset inpyrd grillkiosk i veckotal efteråt.


Till valborg ska man elda också. Jag har med åren blivit allt mer lag­lydig, så den här våren ska jag hålla mig inom lagens råmärken och avstå från att elda ris, kottar och barr i mitt gamla oljefat. Men gamla bykgrytan ska släpas fram, för korv ska i alla fall tillagas utomhus, på riktig glöd!

Valet av korv är nytt för året. I fjol körde jag svenskt, i år blir det lo­kalproducerat. Och inte någon vanlig grillkorv, utan lammgrill från Dahlmans, eftersom de enligt innehållsförteckningen haft vett att plocka bort E621 och kötthalten är hela 81 %. Lammkorv brukar dess­utom vara god.


Sen ska jag sitta där på en upp-och-ner-vänd hink vid min lilla maj­bra­sa, njuta av att våren faktiskt är kommen och nogsamt begrunda om jag planerat in växthuset på rätt plats:

Det stympade lärkträdet till vänster i bild.

Efter veckoslutet är det maj allaredan och sannerligen pakko päälle att börja ragga upp en grävmaskin om det ska bli något hus att odla i den här sommaren! Ja, som ni förstår finns det som synes i min lilla värld viktigare saker att tänka på än ett kungligt bröllop i Stor­bri­tan­nien ;o)

Glada vappen på er,
som man säger i svenskfinland!
*) receptet kommer senare under dagen!

”Det är olika i olika kommuner”

... ELLER HUR MAN nu ska säga. Nu har också Wahlström & Wid­strand tackat nej till tant Solveig. Men nog är det lustigt hur olika det är på olika ställen! Så här skriver W&W idag:


Men ... så här tyckte en av Sveriges största litterära agenturer, Salomonsson Agency, för c. 1½ månad sedan:


Låt mig säga som Hoola Bandoola sjöng en gång i tiden: ”Vem i hela världen kan man lita på?”

Men vad tycker ni, som läst hela boken eller åtminstone provsmakat den? Ska jag bränna manuset på valborgsbålet eller ska jag envist fortsätta skicka till andra förlag..? Det är ju ni som är målgruppen, så jag litar mer på era omdömen än på vilken förlagsredaktör eller litte­rär agent som helst! Så vad säger ni, vem av dem är ute och cyklar?

Födde

FRÅN ”RUCKLET” HAR vi glädjen att kunna meddela att lille Friskus, hjärtekatt, är född! Han är 20 cm lång (svansen oräknad), väger 65 gram och är frisk som en nötkärna. Även den nyblivna modern mår efter omständigheterna väl.



Jag erkänner utan omsvep: att virka amigurumi är ingenting för mig, och inte kan jag hålla mig till rekommenderade beskrivningar heller. Lille Friskus blev således som han blev, men jag hoppas att han trots det är lika välkommen i gänget som alla de andra katterna. I alla fall har han blivit vederbörligen presenterad på Hjärtekattens egen blogg.

Han tog hela min onsdag i anspråk, det lilla livet, så idag ska här ut­rättas annat än virkning! Först på agendan står – med VERSALER – att få tag på min tandläkare :o/ Men sen har jag faktiskt lite roligare saker att göra också! Det ligger en ankomstavi på min hallbyrå, så jag har idag ett paket från gullevännen Monkan att hämta på posten!

Jag slänger bara in ett Jïenge ...

... EFTERSOM JAG ÄR upptagen med att virka på min hjärtekatt :o)

Det fick bli ett till grönt eftersom det förra hittade ett nytt hem efter en mycket kort mellanlandning i min Etsybutik.

Mönster/Pattern ©Stjärnkraft

Från hälsoavdelningen meddelas det att Stjärnkraft har ont i en tand :o/ Få se, om det inte slutar med utdragning nu igen. Det är inte länge sedan den förra ... :o(

Klart man hänger me’!

KAN DET FINNAS ett bättre upprop än detta för en sann hand­arbets­miss­brukare och virkoholist som jag? Jag har svårt att tro det och hop­par därför på direkt!


Klicka på bilden så kan du läsa mer
om detta behjärtansvärda projekt!


Min katt blir färgglad. Hurdan blir din?

Vårsalong à la ”Rucklet”

VAR OCH VARANNAN blogg innehåller just nu bilder av våren och det är det väl inte så mycket att snacka om? Det ligger liksom i sa­kens natur att föreviga den spirande grönskan efter vargavintern som varit. Därför håller även ”Rucklet” vårsalong, så håll till godo!

Bilderna är tagna i min trädgård den 25 april med min Fuji FinePix F30.

Väldigt mycket vitsippa.


Svalörten solar topless.


Tête-à-tête i gräsmattan, knappt 15 cm i strumplästen.


Gilla scilla! More is more!


”Nädu, inte ännu!”
sa pärlhyacinten, och snörpte snålt på alla Prussiluskamunnarna.


Bellissimo! Här ska det bli bellis!


Mellan grannen och mig: en vallgrav av nunneört.


Big is beautiful! I år tycks det bli bra med rabarber.

Jïenge! Jïenge!

 
Mönster/Pattern ©Stjärnkraft


Vindstilla.

Solsken.

Idag blir det inte mycket bloggat.

Veckans Vanartiga Vers #54

En toppsnäcka från Mariehamn,
som lockar med vidöppen famn,
med vissa portierer
har skumma affärer
och jobbar med antaget namn ...

***
Denna limerick, och ytterligare 127 stycken, ingår i samlingen ”Limerickar att le åt”, som du kan ladda ner i sin helhet genom att klicka HÄR.

Tycker du att den här var kul och vill roa någon annan? Då är det bara att klicka på det lilla kuvertet med en pil på i slutet av inlägget och skicka iväg länken.

Och så var det med den påsken

DEN SOM TITTAR in idag och väntar sig att få se en hel drös med bil­der av diverse påskigheter kommer att bli gruvligt besviken. Här i ”Ruck­let” har det aldrig varit mer påskfritt än i år. Av någon okänd an­ledning hann jag liksom inte med den här gången :o/ Så pass off är jag, att jag inte ens ätit ett endaste påskägg!

Påskaftonen innebar gödselhämtning och -spridning, vedhuggning och kottemballering. Det sistnämnda orsakat av den häpnads­väck­an­de mängd lärkkottar som återstod när själva riset efter beskärningen var bortkört. Sju (!) 150-liters sopsäckar är proppfulla, och ovanpå det har jag lastat min tunna för brännbart avfall så full den går att få.

Om jag kommer att sakna det välvuxna lärkträdet? Inte mycket. Fak­tiskt.

Igår företog jag också årets första cykeltur. Ingen Åland runt-variant, bara av och an till närbelägna livsmedelhallarna, en tur på c. 5 km. Men nog tusan känns det i sittknölarna idag! Till en del beror det på ovana, men sen ligger det förmodligen också något i vad tjusige dok­torn sa: ”Du är ju inte direkt överviktig, om man så säger.” Lite mer stoppning där akteröver skulle i alla fall inte sitta (!) fel, det kan jag intyga.

Idag väntar mer vedkapning och -huggning, så fort klockan blivit så pass att jag täcks dra igång motorsågen igen. Men först ska jag bas­ke­mig koka en kastrull ägg, för lite påsk måste jag för katten få till i år också!

Här är förresten det allra senast tillverkade Jïengearmbandet:
Mönster/Pattern ©Stjärnkraft