Fredagsnöje med liten prislapp

FÖR DRYGT EN vecka sedan skrev jag om Mariehamns fina läge på ett smalt näs och om framför allt den ena av våra två hamnar, Västra hamnen. Igår fick jag anledning att återkomma till den, när väninnan S drog iväg med mig på cykeltur och promenad.

Förra gången rörde jag mig norrut från färjeterminalerna räknat. Den här gången tog vi oss söderut, längs den allmänna gångväg som sta­den anlagt alldeles längs med vattnet och inloppet till Mariehamn. Stigen lever ett lite undanskymt liv med minst sagt bristfällig skyltning, och är säkerligen helt omöjlig att hitta om man inte känner till att den finns där, så fy skäms för den saken, turist-Åland!

Nåväl, stigen börjar i alla fall vid lotsbroverket, där vårt eminenta re­ningsverk ligger, och startsträckan är väl inte direkt upplyftande. Men när man väl kommit några tiotal meter ändrar omgivningen karaktär och man förflyttas till skärgården. Har man tänkt sig att gå hela vägen bör man dock inte släpa med sig barnvagn eller cykel, eftersom det bitvis är en del trappor att forcera. Stigen är med andra ord inte heller lämplig för någon med allvarligare rörelsehandikapp.


I år kan man begapa ett antal lustiga fågelholkar, som är resultatet av ett samarbete mellan några konstnärer och barn. En del är roligare än andra, och höghusholken och den slottsliknande skapelsen föll mig i smaken. Det gjorde även blåbären, som redan mognat i det soliga västerläget.

I soldiset ser man vid klart väder ända ut till Kobba Klintar, den känn­spaka, f.d. lotsbosättningen som numera fungerar som utflyktsmål bå­de för lokalbefolkning och turister.


Gångstigen fortsätter egentligen runt hela södra Mariehamn, men vi valde den kortkorta varianten (karta) att vända efter c. 1 km när vi nådde Korrvik, stans fiskehamn. Strax före finns det suveräna klippor att slå sig ned på för att njuta av närheten till vattnet och kanske äta en medhavd picknick.


Picknickade gjorde inte vi, utan slog till reträtt, hämtade våra cyklar och mellanlandade istället vid Pub Niska för att läska oss med en is­kall, torr äppelcider. Plåtbröden såg ut att som vanligt ha en stry­kan­de åtgång, men själv hade jag – i motsats till de allerstädes när­va­ran­de måsarna – för varmt för att ens tänka på mat.


Medan vi satt där i solnedgången och njöt av värmen sällade sig P helt oplanerat till sällskapet. Min kväll slutade därför på hennes yt­ter­trappa, med ett glas vitt med djupfrysta blåbär (i brist på is ...) och med en alldeles perfekt halvmåne som fond.


Åland i juli går minsann inte av för hackor ska ni veta!

Nyupptäckt ... och återfunnet

JAG HAR BÖRJAT blada igenom bruksanvisningen till min nya Fuji FinePix HS20 EXR och det kommer att ta sin lilla tid. Men imorse snubb­lade jag på en riktigt cool finess: panoramafotografering. Så jag mås­te förstås genast ut på gården för att testa hur det funkar! Här är resultatet i form av en 90-graders bild tagen från tomtens syd­östra hörn:

Klicka på bilden, så öppnas den i större format i ett nytt fönster.

I samma hörn har jag en blommande flocklilja, som jag heelt glömt bort att jag petat ner i jorden för ett par år sedan. Ifjol blommade den inte, så det är inte så konstigt att den fallit i glömska. Vad som där­emot är konstigt är att den är köpt såsom varande rosa, men det kan jag lugnt säga att det är den inte.


Och så till sist: en bild på min jättelika ”svenska jasmin”, doft­scher­sminen. Den ska kapas ner helt och hållet efter blomningen, eftersom den vanvårdats i årtionden och är så gott som innantom. Hu, så hemskt det kommer att kännas ... Men ibland är man så illa tvungen att ta till det tunga artilleriet.

Tid för rosor och jasmin

JULI MÅNAD ÄR liktydigt med prunkande rosor och doftande jasmin. Det är så vackert och doftar så bedövande gott att man nästan blir lite svag i knäna.

Bilderna är tagna i min trädgård med min Fuji FinePix HS20 EXR.

'Aimable Amie' vilar tungt på gruset.
5 juli 2011

Bländvit i skymningen: 'Schneewittchen'.
6 juli 2011

Regnvåta 'Aimable Amie'.
5 juli 2011

'Ilse Krohn Superior', så gräddvit och så skön.
5 juli 2011

'Wrams Gunnarstorp' lyser mot betongen.
5 juli 2011

Utanför sovrumsfönstret exploderar doftschersminen
i ett överdåd av blommor och doft, av Erik Axel
Karlfeldt kallad ”den svenska jasminen”.
5 juli 2011

I Glaspalats och trädgård

SNART HAR VI högsommar på riktigt, vilket märks inte minst på att det blommar som aldrig förr och att jag har tomater i Glaspalatset som börjar mogna. Just de här sitter på plantan snälle grannen gett mig. På mina egendrivna körsbärstomater är det tills vidare bara blom.

Paprikorna, min enda chiliplanta och några citrusfrukter har fått större krukor, och om jag tidigare tyckte att Glaspalatset kändes stoort har jag nu fått ändra mig. Det börjar rentav bli lite trångt om saligheten.


På gården ståtar två nykomlingar för året med sin färg- och formprakt: digitalis uppgrävd från ett dike och stäpplök som planterades i höstas. Den förra lär föröka sig själv så det räcker och bli över, men av den se­nare ska jag absolut försöka få tag på fler lökar i år. Den är hur cool som helst :o)


Det är tur att världen är så vacker just nu, för själv mår jag riktigt apa. En ny rumba med Pensions-Alandia håller på att ta slut på mig den här gången. Aldrig förr har jag vaknat flera gånger per natt av en hård och krampaktig smärta bakom bröstbenet, men nu är det tyd­li­gen dags för det också.

Jag hälsar nog på hos alla mina bloggbästisar alla dagar, men för till­fället är det svårt att få till några trevliga kommentarer. Viljan finns, men inte orken.

Personligt meddelande till M&M

DET TOG SIN lilla tid (typ hela dan, haha!) och 40 % har fått gå raka vägen till den virtuella soptunnan. Bland återstående 60 % av vimmel­bilderna är det ytterligare några som definitivt borde följa samma väg, men i brist på fler bilder av samma motiv att välja på så ...


Så, M&M, om ni inte fått mitt meddelande via Picasa att det finns web­album att titta på och ladda ner bilder från: kolla era mappar för skräp­post, om utifall att mejlet hamnat där!

Vardagen tar vid igen

TÄNKA SIG, FÖR ovanlighetens skull fastnade Stjärnkraft själv på bild igår kväll! Nya kameran har liksom den förmågan, att locka till sig ny­fikna avtryckarfingrar.


Men idag är det måndag. Måndag och mulet. Finemang! Det står näm­ligen ett antal plantor i Glaspalatset och väntar på omplantering, så mig gör det absolut ingenting att det blivit svalare. Some like it hot. I don’t.

Eftersom jag agerade lite vimmelfotograf under lördagens festligheter har jag dessutom ett par hundra bilder att gå igenom under dagen, och de som slipper igenom mitt finmaskiga såll ska sen bildbehandlas och/eller beskäras. Sysselsättningsproblem har jag inte.

Värre blir det att palla med att sitta framför datorn de timmar som krävs, men jag får väl dela upp det i korta pass à 15-20 minuter i ta­get. Det är faktiskt mer än bedrövligt, detta att i egenskap av grafisk designer inte längre klara av bildskärmsarbete i någon större om­fattning :o/

Liten vardagslycka ♥ ... på en söndag

 

DEN MÄNNISKA ÄR rik som har möjlighet att skörda sina egna, sol­mogna rädisor och slanggurkor. Förstå hur välbärgad jag känner mig idag! Tät som självaste Joakim von Anka :oD

Dessutom sparade jag en rejäl slant på min milslånga promenad inatt. Ljudet av kluckande vågor och fåglarnas morgonsång, den friska dof­ten av hav och en ruvande svan på sitt rede i vassen – alltsammans hade jag gått miste om om jag åkt taxi. Och så hade jag ju inte fått träffa herr Padda! Men jag hade nog haft lite mindre ont i fötterna.


Lite extra grädde på moset blev det med ännu mer födelsedagsfi­ran­de idag, med jordgubbstårta och bubbel med guldflagor. Och ikväll blir det kanske korvgrillning i grytan vid ”Rucklet”, men inte förrän den värsta värmen har lagt sig. Med +26° i skuggan känns samvaro runt glödhett grillkol inte som ett givet förstahandsval.

Ur min sommarproduktion

IGÅR, FÖRSTA LÖRDAGEN i juli, var det stort sommarkalas när två femtioåringar, en fyrtioåring och en trettonåring skulle firas. Eftersom det var en tillställning av privat natur ska jag inte orda mer om den saken, mer än att jag kan tala om att den var lyckad! Klackarna i ta­ket, om jag så säger:


Stort och varmt tack till M&B och M&L för en rolig kväll och för all riklig och välsmakande förtä­ring ni bullade upp!

Eftersom mormorsvirkningen jag hållit på med sedan april skulle bli en gåva åt den ena värdinnan, min allra mest färgstarka väninna alla ka­tegorier, har jag inte kunnat blogga tidigare om hur den blev när den blev färdig.

Den färgsprakande presentkudden mäter 50x50 cm och har en bak­sida av lindblomsgrönt linnetyg. En dragkedja längs ena sidan gör att överdraget lätt kan tas av och tvättas.


Under veckan som gick gjorde jag också en djupdykning bland de få­taliga trävirkesstumpar som återstår i min från början rätt ansenliga hög av spillvirke. Jag skulle egentligen ägna mig åt att sortera upp dessa rester, men av någon förunderlig anledning tyckte jag att det var roligare att tillverka något istället.

Hammocken på terrassen har saknat ett bord, så ett sånt fick det bli, med de strategiska måtten 45x45x52 cm. Storleken gav sig själv lik­som, för jag måste utgå från längderna på ”skräpet” jag byggde av. Faktum är att inte ens fyrkantsvirket håller samma dimension på alla ben ;o}


Här snackar vi verkligen blandat bandat! Det är grovsågat, finsågat och hyvlat om vartannat. Nytt och rivet, trärent och tryckt, och som pricken över i:et en skiva av beg. lamellfaner.

Om andan faller på ska jag väl måla bordet också, men t.v. får det vara som det är: inte vackert, men funktionellt. Precis som jag själv, och kanske vad man skulle säga om drömprinsen jag mötte på landsvägen mitt i natten, när jag promenerade hem från kalaset:


Men nä, nån puss blev det inte tal om. Så desperat är jag inte.

(Fast jag kom faktiskt på mig själv med att gnola på: ”Just dina guldbruna ögon har jag förälskat mig i ...” medan jag vandrade vidare i natten. Det kan väl aldrig vara ett bra tecken..?)